Camilla

Skrivlusten känns sådär just nu kan jag ärligt talat erkänna. Jag borde inte låta såna kommentarer jag fick häromdagen påverka mig men tyvärr så tar jag det grymt personligt.Vem är människan och vad har jag gjort henne? Det är ju inte första gången hon lämnar elaka spydiga kommentarer här samtidigt som hon är skittrevlig när hon lämnar kommentarer i Linnéas blogg.

 

Jag vet att jag gnäller fruktansvärt mycket just nu. Denna graviditet är allt annat än lätt. Men jag tvingar faktiskt ingen att läsa. Eller hur?! På framsidan av min blogg så står det klart och tydligt att den här bloggen är mitt bollplank. Passar det inte behöver man inte läsa. Men uppenbarligen är det ju något som fängslar denna otrevliga dam då hon följt mig ett tag.

 

Att jag gnäller på Jimmy däremot kan jag inte hålla med om. Visst har jag skrivit att han är dålig på att gå upp på morgonen, att han gärna sover igenom natten, lägger sig sent osv. Men det är han MYCKET väl medveten om och det är absolut ingenting som min blogg handlar om till en större del. Så jag kan lugna dig Hanna. Vi kommunicerar öga mot öga här hemma. Mitt liv är så mycket mer är vad jag skriver här.

 

Det sista inlägget jag skrev att jag hade ont så hade jag legat vaken i 4 timmar pga smärta i bäcken och inte kunnat sova. Min käre son hade bråkat med mig när jag äntligen somnat och Jimmy sov sig igenom hela kalaset. På morgonen när jag gick upp hade jag jävligt ont, var trött och hade väl skrapat ihop 2 timmars sömn. Är det så jäkla konstigt att man ibland spyr ur sig på bloggen? Att sedan läsa en sån kommentar var som att få en jävla käftsmäll och jag grinade som ett litet barn.

Men som sagt. Jag anser inte själv att jag gnäller mycket på honom här så VARFÖR tar jag åt mig? Ja, det vetegudarna. Har även frågat folk omkring om de anser att jag jämt gnäller på Jimmy på bloggen,  så han borde lämna mig. Alla säger samma sak som jag redan är medveten om. Jag gnäller inte jämt på Jimmy. som denna trevliga person skrev så fint att jag gör.  

 

Så varför är vi tillsammans? För det första är vi gifta inte tillsammans. Vi älskar varandra. Jag älskar honom, han älskar mig. Vi har ett liv ihop. Ett hus ihop. Ett barn ihop och ett till på väg. Så att jag någon gång gnäller om honom på bloggen ser han inte som en anledning att lämna mig. Det vet jag med säkerhet eftersom jag både visat honom kommentaren och frågat honom.

 

Så.. med detta inlägg lägger jag detta bakom mig. Ciao!

 

 

Nu är vi på väg hem till storebror med familj. Det är en resa på dryga 3 mil skulle jag tro men vi bor ju lite utanför stan och de med fast år andra hållet så att säga. Gissar på att denna resa kommer ta dryga timmen. Vi har hamnat bakom plogbilen på oplogad väg. Så går mellan 20 och 50 km/h max. Men vad säger man. Bättre att komma sent än inte alls :)

Igår var jag på stan med Linnea och Marina. Det var mycket trevligt och jag inhandlade ungarnas juldags-kläder och kände mej helt färdig med deras julklappar. Vi intog även en lunch och pratade alldeles för mycket strunt antar jag. Vi har ju alla tre barn som är födda mellan mars och september 2011 och både Linnea och Marina har hunnit få en till 2012 och jag har en på väg så man kan ju gissa vad vi pratade om :) Barn, bebis, graviditeter, pappor, och blöjor typ. Det blev en hel del gå så jag kände mej helt klart mör i rygg o fogar när jag kom hem.

 

När jag kom hem skulle jag bara klicka hem Adrians sista klappar från lekmer.se och inser att det vi gått och tänkt länge att vi skulle beställa var totalt slut. Vad trött man blir på sig själv. Varför la vi inte bara in beställningen när vi bestämt oss? Tanken var att vi skulle beställa ibland annat en leksaksspis med plattor som man kunde tända och släcka. Inte en enda spis fanns det att klicka hem. Då kom Bella på att hennes lillebror hos pappa hade ett gammalt plastkök som de skulle göra sig av med för han inte använde det längre. Absolut inget märkvärdigt men när Rosie kom ut och hämtade Bella så hade hon det med sig och Adrian fullkomligt älskar det. Han öppnar och stänger luckorna, "lagar mat" på plattorna och har roat sig i flera timmar med det där gamla plastköket.

 

Idag har vi också varit ut och försökt jaga sista klapparna. Men sista klapparna blir aldrig klara. Jag har Jimmy kvar. Beställt en grej från nätet som jag hoppas hinner komma hem. Sen har vi en till klurig jäkel kvar. Har INGEN aning om vad vi ska köpa.. Suck suck o suck. Vi var även ut till toys och fick Adrians sista avklarad så nu är i alla fall ungarna och deras kusiner klara. Och morbror Thomas. Nu måste alla slås in också men det är kul.

 

Hur det ska gå om det blir några fler vetesjutton för efter julklappsinhandling både igår och idag kan jag numera nätt och jämt gå pga foglossningshelvetet!!! Tar mig knappt ur bilen eller upp ur sängen. Bara stakar mig fram här hemma så imorgon måste jag försöka få tag i en sjukgymnast och be till gudar och högre makter att de kan hjälpa mig. Nu är det ju tack och lov inte lika illa alla dagar så jag hoppas det är som bortblåst imorgon. Resten av kvällen idag blir det soff eller sängläge. Jag har inte mycket val.

Idag ska vi till farmor på 80 års kalas. Det kommer kännas väldigt konstigt att komma dit och inte farfar är där. Gissar på att det ändå på något sätt kommer kännas som att han är där.. I väggarna liksom.

Nu har det gått 5 veckor sen han dog. Vi träffades i väldigt sällan på slutet då han sa ifrån sig besök när han mådde så dåligt. Ändå slår det mig att det är så konstigt att han är borta. Han har ju funnits jämt liksom?

 

 

I dag var det morgon kl 5.50 tyckte Adrian. Fram tills nyligen har han alltid velat ligga och dra sig en bra stund i sängen efter att han vaknat och då har man själv kunnat ligga och halvslumra och mysa ett tag till men nu är det andra bullar. Från att de små ögonen öppnas så är det fullt ös medvetslös direkt och han kryper ur sängen på nolltid. Orka vara så morgonpigg. Jag bryter ihop.

 

Idag har Bella poolspel i innebandy precis hela dagen i Bombardier arena. De har samling vid 10 och sen 3 matcher under dagen. Tyvärr visade det sig också (som jag inte hade en aning om) att hennes lag är nå slags arrangörer så de ansvarar för kiosk, sekretariat, bygga och riva sarg, städa efteråt osv. Jimmy åker med henne för han tycker också det är lite kul men jag blir hemma själv med Adrian och Linus till kl 19 minst idag så jag har lite svårt att se det positivt men det är bara att bita ihop och se glad ut för Bellas skull. Hon tycker det är jätteroligt. Har dessutom lovat att komma o kolla på hennes första match vid 11.

Linus hatar att kolla på innebandy så det lär ju bli en match att få med honom också.

 

Mitt mående idag är som igår kväll. Pulsen rusar bara jag tänker på att röra mig. Yrslig, matt, trött, och anfådd. Helt sjukt att det känns som jag inte får ordentligt med luft när jag andas. Får liksom ta djupa andetag hela tiden så det låter som att jag bara går/sitter o suckar överdrivet. Det är skitjobbigt. Jag vill bara gråta.

 

Adrian är nu extremt trött och extremt tjurig vilket man lätt kan bli om man nu ska upp före 6. Vet inte hur jag ska lägga ihop sömn och mat för honom när vi måste åka om en timme. Jag tänker i alla fall klä mig i slappkläder.

Lillfisen har visst somnat i mitt knä nu. Ska lägga honom och göra mig i ordning då. Lär ju börja bearbeta Linus också.

Mina fogar idag har varit helt överjävliga. Blygdbenet känns som det ska gå av eller att det redan gjort det.  Lite värre och jag kommer snart inte att kunna gå. Ska till barnmorskan på måndag så jag ska höra om hon har tips på någon bra sjukgymnast. Vill inte ha akupunktur men allt är bättre än detta känner jag. 

 

Kvällen har inte heller varit rolig. Legat på soffan och känt hur pulsen rusat och det känns som om jag sprungit en mil. Kollade pulsen och som mest öågcden på 128 slag / minut. Inte konstigt jag känner mig helt slut. Trött, matt och yrslig är jag. Nu har dn lugnat sig lite tack o lov.

12 veckor kvar så jag kan inte ens börja önska ut bebisen än. 

 

I morgon hoppas jag på en bättre dag. Jimmy och Bella är på Bellas poolspel i innebandy precis hela dagen. Tjohoo. Eller nåt. 

 

 

Idag är det Lucia. Inte ett enda Lucia-tåg har jag sett på tv, som jag vanligtvis brukar tycka är lite mysigt men idag har det inte blivit av bara. Varken ungar eller karl har något intresse av att Lucia mysa så varför ska då jag känner jag?

 

Igår fick vi i alla fall se ett jättefint Luciatåg på Bellas skola. Hon var ju dessutom en av två Lucior så det vart lite tårar i ögonen på hormonstinna mamman, helt klart :) De var jätteduktiga och sjöng jättefint. Inte bara de sedvanliga Luciasångerna utan massa andra fina också.

TYVÄRR så hade såklart kameran vi hade med oss så dåligt batteri så inte ett enda kort blev det. Jag hade också så dåligt batteri i min telefon så jag kunde inte använda blixten så det blev inga kort på den fina Lucian. Tror dock min kompis Emma som har sin bonus-son i samma klass kanske fick några kort. Måste höra med henne. Hon satt bredvid mig med telefonen i högsta hugg hela tiden.

Ett kort blev det. Där det inte krävdes blixt. Jimmy var fram och hämtade fika åt oss och ställer fram den här bullen framför mig. Jag och Bellas pappa bara tittade på varandra och utbrast i asgarv. Den ser ju lite ut som en snopp kan jag tycka. Haha. Tråkig humor? Javisst.

 

 En" lusseballe" 

 

Igår var vi ju även och hälsade på Förskolan. Det var ett jättemysigt ställe och personalen verkade jättebra med barnen. Vi har bestämt oss för att tacka ja så nu har vi accepterat platserbjudandet. Jimmy sa "Definitivt. Klart pojken ska börja på dagis" Adrian var helt salig därinne. Gick och plockade med allt och dockvrån med leksakskök med en miljon olika kastruller och frukter och grejer var väldigt poppis. Passande att vi ska köpa en spis åt honom i julklapp. Han vart som en ostbåge när vi skulle åka hem och ville inte följa med så jag hoppas och tror att han kommer gilla det. Jag är fortfarande kluven. Men det är mest mina egna tokiga känslor antar jag.

 

Hur gick det med vagnen igår då? Jo. Det gick bra tack och lov. Den var dyngsur och djupfryst men vi har ju lädervagn så det mesta var bara att torka av. Innertyget i sufletten var blött så vi ställde den bredvid ett element och på kvällen så var allt torrt. Åkpåsen som var i vägde nog 50 kg. Totalt dyngsur men torr den med nu.

Röret som sprack har Jimmy "spärrat" av så i vår ska det väck. Tur att vi inte behövde ringa in någon dyr rörmokare. Jag såg alla våra pengar flyga sin kos där.

 

Fi fan. Idag har jag gjort illa min tumme. Skulle packa ihop Bellas Luciakrona och det är ju som en plastkrans som man kan ändra storlek på. När jag trycker till för att få den att lossna så får jag med en väldig kraft in en tjock vass hård plastbit under tumnageln som liksom får hela sidan på nageln att lossna och fick väl även in en bit under nageln för det gör så jävla ont rent ut sagt. Blodet bokstavligt talat rann. Jag känner pulsen i tummen hela tiden och det dunkar ända ner till där tummen börjar från handen. Är det inte det ena så är det det andra.

 

Nu ska jag väl göra iordning Lillfisen för natten. Han sitter just nu i en låda på tv-bänken o ser på tv. Söt!

Om någon skulle fråga mej om jag skulle rekommendera att bli gravid snabbt igen efter en graviditet skulle mitt svar vara Nej, nej och åter nej! Visst. Barnen kommer säkert ha mycket glädje av varandra i framtiden när de är så nära i ålder men att vara gravid, osmidig, ha ont, bli anfådd för minsta lilla, bli mörbultad både inifrån och utifrån på nätterna, vara konstant trött osv osv, OCH ha en liten terrorist hemma. DET rekommenderar jag inte. Nu är vi dessutom hemma båda två. Men nu är läget som det är och självklart skulle jag inte vilja byta med någon annan i världen.

Adrian klättrar högt och lågt numera. Giv mig styrka! Det går inte att slappna av i 2 sekunder längre om han inte är i samma rum. Nu har han kommit på hur han klättrar upp på köksbordet och sätter sig där. Inte att rekommendera. Min kära mor berättade häromdagen att en sådan tur slutade i ett akutbesök och hjärnskakning för mig när jag var liten. Han är väldigt faschinerad av ljusen som står där. Vet att vi blåser ut dem så han klättrar upp, sätter sig där och blåser. Så söt. Idag kom han även ut med sin babymointor som stått på hans hylla i hans rum ett bra tag. Då har han minsann klättrar upp från sin lila stol  han har, upp på hyllan och hämtat den. Ligga uppepå tv-bänken är också en favorit. Antingen förtränger man fort eller så är Adrian snäppet vildare och klättrigare än både Isabelle och Linus var när de var små. Han tar för sig av livet helt enkelt och det är väl egentligen bra. Jag är mest rädd att han ska skada sig.

 

Kors i taket. I morse gick Jimmy upp med Adrian utan att jag ens behövde säga något. Ibland blommar asfalten. Fick sova aningens bättre inatt också. Fisen är dock fortfarande galet snorig. Vet inte om pappan han läser min blogg i smyg för han säger aldrig något om det. Nå Jimmy? Nu blev det ju såklart ingen lång sovmorgon då Bella och Linus ska till skolan och så men till halv 8 fick jag ligga i alla fall och det, det är fan lyx. Jag behöver inte ligga och sova hela förmiddagen. Men att få ligga och dra sig en bra stund ibland även om man inte sover är faktiskt också skönt.  

 

Nej. Min käre son (den minsta) har visst fått tag i fjärrkontrollen till tvn så nu är den puts väck och borta. Det innebär att jag inte kan byta kanal och dessutom är tv-menyn framme så det är bara att sätta igång och leta om jag vill se på tv nåt ikväll. Jimmy och Bella är iväg till Fagersta och hjälper min bror att flytta hem till Västerås igen.

 

Ciao ciao!!

 

 

 

 

 

När jag äntligen fick sova inatt så fick jag sova ända till 5.52. Det var så att jag höll på att smälla av när jag såg klockan. Jimmy hade ju lagt sig efter halv tre så han var ju knappt kontaktbar så det var bara att kliva upp till slut. Imorgon går jag inte upp före 7:15 när Bella ska väckas. Punkt. Sen om Jimmy går och lägger sig när det nästan redan hunnit blir morgon så är det hans problem inte mitt om Adrian vaknar i ottan.

 

Vi har nog varit trötta här hemma hela ligan idag. Adrian är så jäkla förkyld. Vi har säkert torkat hans lilla näsa 100 gånger idag. Det bara rinner och man märker på honom att han inte känner sig pigg. Gnäller och framåt kvällen började han hosta lite också. Jag vet ju hur jag själv mår när jag är riktigt dunderförkyld och det är då inte bra. Sen att han är feberfri spelar liksom inte så stor roll. Hoppas han är piggare imorgon.  

Ikväll så somnade han redan 18.10. Han var helt slut stackarn och gick själv och la sig i sin säng. Så jag gjorde iordning välling och gav honom och den hade han inte ens ätit upp innan han sov. Nu hoppas jag både för min och för hans skull att vi sover hyffsat bra inatt.

 

I morse ringde jag till förskolan vi fått plats på, så på onsdag var vi välkomna att hälsa på. Ska bli spännande. Men som läget känns just nu för mig i alla fall så blir det nog att vi skolar in honom. Jag tror Jimmy är rätt inne på det också. Dock med blandade känslor. Vi får helt enkelt se på onsdag hur stället och personalen verkar. Hoppas Adrian är piggare också så man kan se på honom om han blir salig av alla barnen ;)

 

Idag har Bella och Linus kommit hem. På onsdag kväll är hennes Lucia och gissa om det är någon som är nervös :)

Innan vi visste att jag var gravid så sökte vi förskola åt Adrian från och med Januari nästa år. Men tanken har hela tiden varit att han ska vara hemma med mig i alla fall till augusti nästa år. Jag vill liksom inte skola in honom för att sen vara hemma med nästa barn. Det känns inte rätt.

Den största anledningen till att vi (jag är det väl egentligen mest som bestämt) inte tyckt att han ska börja nu i januari är för att det kan bli en väldigt stor omställning i en liten killes liv att börja på dagis i januari och sen bli storebror i februari/mars.

En annan stor anledning är att jag av erfarenhet vet att när de när de är nyinskolade och ett bra tag framöver är sjuka typ jämt eftersom de utsätts för en hel del baciller på förskolan (speciellt under vinterhalvåret) och innan de hinner bygga upp ett bra immunförsvar. Tanken att han ska vara sjuk massa och sen ha en nyfödd hemma som är känslig för baciller känns inte heller helt okej.

Sen den sista anledningen är helt enkelt att varför ska jag ha honom på dagis när jag går hemma? Okej om han redan hunnit börja men nu?

Men.. Igår damp det där brevet ner med ett platserbjudande. Inte på vårt förstahandsval för då hade valet varit lätt för egentligen är nog enda anledningen till att vi valde den förskolan som förstaval att den ligger närmst här där vi bor. Precis bakom skolan som man ser från vår gata. Då hade han blivit hemma.

Nu blev vi erbjudna vårt andrahandsval som egentligen är den förskolan som verkar mysigast och som ligger bäst till med utegården i princip i skogen osv. En liten förskola med endast en stor avdelning med alla åldrar och då självklart mer personal. Som jag fattar det så jobbar de mycket i grupper. Den ligger längst hemifrån sett men ändå max 5-10 minuters gångväg så det är heller inget avstånd.

 

 

Nu är vi kluvna. Hur ska vi göra? Mitt hjärta säger nej nej nej. Han ska inte börja på dagis. Men samtidigt kanske det är roligt för honom? Man märker ju på honom bara vi är ute och går och går förbi skolan att han skiner upp när han hör alla barnen. Han älskar ju att vara på öppna förskolan. 

Han kommer ju bara att få gå 5 timmar 3 dagar i veckan så egentligen är ju det ingenting så på ett sätt känns det onödigt men på ett annat sätt som att så kommer han ju ändå inte att vara borta så mycket hemifrån och man får några timmar själv med Lillasyster de dagarna. Det å andra sidan känns helt sjukt att ge som motivering för jag har ju skaffat mina barn för jag vill ha dem och inte för att jag vill att andra främlingar ska ta hand om dem. När man arbetar så måste man ju. Men nu?! Att få höra att jag behöver vila när bebisen kommit känns också bara som en egoistisk motivering. Förr i tiden tog man hand om sina barn själv.

 

Jag har också på allvar börjat fundera hur jag ska klara av januari och februari innan bebis kommer hemma själv med honom när jag redan nu är så slut i kropp och knopp att jag knappt orkar. Men det känns också bara egoistiskt att tänka så.

 

Vi har i alla fall bestämt att vi ska gå och hälsa på nästa vecka och sen bestämma utefter hur det känns när vi varit där. Men jag vrider och vänder fram och tillbaka på mina känslor hela tiden. Min lilla bebis ju. Inte fan trodde jag att jag skulle ha svårare att skola in tredje barnet än första på dagis :)

 

Hur sjutton ska man prioritera? Det är väl inte hemskt att gå på dagis, jag vet men.. men.. ja jag vet inte vad jag ska skriva. Andra människor får göra precis hur de vill. Det har jag ingen åsikt om. Men när det handlar om mig och min lilla minibebisplutt så blir det genast mycket jobbigare i mammahjärtat.

Det gick rättså bra att jobba igår faktiskt. Jag fick vara på varumottagningen med bästa Anna som frågade 1000 gånger, "Går det bra, känns det ok?" så det kändes helt ok.

Min chef försökte få mig att dammsuga men jag sa ifrån och han förstod. Kvällen lunkade på och vad det led fick jag bara mer och mer ont men jag slog bort det och tänkte inte så mycket på det förrän jag kom hem och slappnade av. Då bestämde jag mig för att det går inte. Jag orkar inte och det är inte värt det. Speciellt inte när jag ska gå från dag till dag och de inte vet vad de ska sätta mig på att göra.

 

Ringde familjeläkarmottagningen imorse vid 9 och redan kl 11 hade jag en tid. Här gick det undan. Väl där blev jag sjukskriven fram till 4/1 och den 6/1 börjar min graviditetspenning (om den nu blir beviljad vilket jag tror) så det känns på ett sätt jätteskönt men på ett annat inte. Jag vill ju egentligen jobba. Dessutom tycker jag att läkaren formulerade sig jätteklantigt i intyget och skrev att jag var trött och hade ont i bäckenet, ländryggen och viss anfåddhet. Det låter ju kanske inte som skäl till att inte arbeta när man ser det så. Är lite halvskeptisk till att den blir beviljad hos försäkringskassan men det är väl bara prova skicka in o se. I början betalar ju jobbet så.

 

Idag är jag helt mörbultad. Känns som blygdbenet ska gå av. Men men. Nu ska jag vila så gott jag kan.

 

Nu är det visst på väg att bli snökaos ute. Lite mysigt tycker jag som gillar snö men jag gissar på att jag hinner tröttna innan det är över :D

 

Nu ska Jimmy åka med massa skräp till återbruket en sväng så jag ska kasta mig på sängen i Adrians rum och busa lite med honom. Han är inte helt nöjd. Undrar om snoken på honom någonsin kommer att sluta rinna?

Först och främst har jag för mig glädjande nyheter; Min telefon lever :)

Jag fick olika tips igår hur man skulle lägga in den på 50 grader i ugnen i en skål med ris för att det skulle suga ur fukten. Jag försökte och sen fungerade den :) Den fungerade visserligen hela tiden men högtalare och mic var döda. Jag tror att jag har mycket att tacka för att jag hade sånt här skyddsskal på den. Det hann inte komma in massa fukt mer än i just ovan nämnda hål för eftersom jag hörde plumset så fick jag väl upp den på en microsekund.

Jag hoppas bara att den fortsätter att fungera.

 

Idag är det som så att jag ska börja jobba heltid. Det känns.. för jävligt. Hur ska jag orka när jag inte ens kan ta upp tvätt från källaren utan att känna mig svimfärdig. Magen är spänd och inte alls skön och bäckenet värker och det hugger som knivar in där bak. Detta är inte gnäll. Detta är ett konstaterande.

Men det känns som att jag måste åka till jobbet för att bevisa för Jimmy att det inte går. Han anser att min chef är skyldig att hitta något jag kan göra. Punkt slut. Han får panik och ser allt i pengar och tror att blir jag sjukskriven så går vi i konkurs eller nåt.

 Jag är rädd att de vill att jag ska dammsuga idag (jag vet nämligen att jag inte får sitta och köra truck på den avdelningen jag vet att jag klarar av) och när jag gjort dammsugit i måndags så satt jag i soffan och grät när jag kom hem för jag hade så ont. Att dammsuga med en industridammsugare på lagergolv i trånga skrymslen och vrår, som dessutom har ca 1 meter långt rör och utan munstycke resulterar i att jag får gå väldigt framåtböjd (halvt dubbelvikt) och det gör ont både i mage och rygg. Det kan jag lova att det hade gjort efter ett arbetspass som icke gravid också.

Men men. Är väl bara att åka till jobbet och se vad chefen säger. Om han ens är där.Han kanske jobbar dag.

Har ångest över att jobba kväll också. 14.30-22.50 Minns inte ens när jag var vaken så länge sist.

 

Annars har jag inget att förtälja mer än att det är galet kallt ute idag. -17 i morse. Lite mer snö och mindre minusgrader tack :)

Den här dagen har varit allt utom bra.

 

Det bästa kom för nån timme sen. Jag bestämde mig för att vi skulle ta oss mot maxi jag och barnen för att köpa lite glödlampor till en trasig ljusstake. Hade min 2 månader gamla telefon i soffan där vi alla satt och självklart så glömmer jag kvar den där när jag går för att borsta håret på toaletten. Adrian busade med Bella och Linus så jag hade inte ens en tanke på att han skulle följa efter mig.

Plums hör jag bara bakom mig och så ser jag min telefon simma i toan. Då har ungen gått efter mig och fått med sig min kvarglömda telefon i farten.  Skrek ett väldigt högt och väldigt fult ord kan jag tala om och telefonen den verkar vara i telefonhimmlen.

 

Jag är både arg och ledsen. Försäkring tog jag inte. Tyckte den var så ovärt att betala 100 kr i månaden i onödan på min iphone jag hade när jag aldrig nyttjade den. Det var väl som att be om att den skulle gå sönder. Kan inte skylla på någon annan än mig själv men ändå blir jag irriterad på stora barnen som låter honom gå iväg med telefonen när de vet mycket väl att han inte får ha den.

 

Jag är så jäkla trött på att allt måste kastas i toan. Jag menar ALLT. Går man in på toaletten i två sekunder för att som i mitt fall nu - borsta håret så kan man ge sig fan på att något åker i toaletten om man inte leker akrobat och står med ett ben på toalocket. Hur lång tid tar det att dra en borsta genom håret? 30 sekunder kunde man inte ha dörren öppen och stå med ryggen till. Åh ja.. Vi stänger locket men det hjälper liksom inte.

 

Har gråtit som ett litet barn här nu. Mår dåligt fysiskt och så kommer den här käftsmällen. Ett riktigt i-landsproblem egentligen. Dock ett väldigt dyrt och irriterande sådant..