Camilla

Det gick rättså bra att jobba igår faktiskt. Jag fick vara på varumottagningen med bästa Anna som frågade 1000 gånger, "Går det bra, känns det ok?" så det kändes helt ok.

Min chef försökte få mig att dammsuga men jag sa ifrån och han förstod. Kvällen lunkade på och vad det led fick jag bara mer och mer ont men jag slog bort det och tänkte inte så mycket på det förrän jag kom hem och slappnade av. Då bestämde jag mig för att det går inte. Jag orkar inte och det är inte värt det. Speciellt inte när jag ska gå från dag till dag och de inte vet vad de ska sätta mig på att göra.

 

Ringde familjeläkarmottagningen imorse vid 9 och redan kl 11 hade jag en tid. Här gick det undan. Väl där blev jag sjukskriven fram till 4/1 och den 6/1 börjar min graviditetspenning (om den nu blir beviljad vilket jag tror) så det känns på ett sätt jätteskönt men på ett annat inte. Jag vill ju egentligen jobba. Dessutom tycker jag att läkaren formulerade sig jätteklantigt i intyget och skrev att jag var trött och hade ont i bäckenet, ländryggen och viss anfåddhet. Det låter ju kanske inte som skäl till att inte arbeta när man ser det så. Är lite halvskeptisk till att den blir beviljad hos försäkringskassan men det är väl bara prova skicka in o se. I början betalar ju jobbet så.

 

Idag är jag helt mörbultad. Känns som blygdbenet ska gå av. Men men. Nu ska jag vila så gott jag kan.

 

Nu är det visst på väg att bli snökaos ute. Lite mysigt tycker jag som gillar snö men jag gissar på att jag hinner tröttna innan det är över :D

 

Nu ska Jimmy åka med massa skräp till återbruket en sväng så jag ska kasta mig på sängen i Adrians rum och busa lite med honom. Han är inte helt nöjd. Undrar om snoken på honom någonsin kommer att sluta rinna?