Camilla

Men bloggen gör det knappt. Huvudet är fullt med plugg mest hela tiden. Det är tufft, det ska gudarna veta. Klarade mitt första seminarium i veckan och nu nöter jag med min individuella uppgift jag ska göra. I veckan som kommer blir det att lägga i ännu en högre växel. Jag förstår att många hoppar av i början. Detta är som en helt ny värld. En svår värld. 

 

Har egentligen inte mycket att skriva. Vi har underbart vinterväder. Snö och några minus. Tyvärr blåser det rätt mycket men med bra kläder gör det inget. Jag och barnen var ute en timme på förmiddagen medan Jimmy kaklade i tvättstugan. Jag grävde mig en snösoffa och satte mej i den på en fårskinnsfäll. Ljuvligt. 

 

 

Igår gav jag mig tusan på att nu måste jag komma igång med löpningen igen. Sprang på bandet hemma och hade tänkt mig att köra minst 1 km som start då det var otroligt längesedan sist. Av någon oförklarlig anledningen så orkade jag 5 km. Så jäkla skönt var det men det är det inte idag. Detta är något av det värsta jag känt i träningsvärksväg. Kanske inte så smart att gå ut så hårt i början men men. Gjort är gjort. Om jag dör imorgon så tackar jag för den här tiden... Många säger ju att det är värst dag 2. Vågar knappt tänka tanken. 

 

Nu ska jag strax ta mej med min pappa och hälsa på farmor som ligger inne på ett korttidsboende. Hon är dålig stackarn.