Om jag fick önska mig vad jag ville!
"Jag skulle önska att det inte fanns cancer"
"Okej mamma. Om jag hade 20 önskningar skulle jag först önska att det inte fanns krig. Att ingen behövde vara hungrig och att det inte fanns dumma människor. Men sist skulle jag i alla fall önska mig en ubåt."
Egentid med Linus
Idag ska jag och Linus ha egentid. Jag hade hellre sett Flygplan eller Turbo men han valde film och då blev det denna. :) Utvecklingssamtal * 2
Snart ska vi få gå på utvecklingssamtal på Adrians förskola också och det ska verkligen bli spännande :) Adrian bits bara mer och mer nu. Jag hatar det men det är väl hans sätt att uttrycka sin frustration när han inte får som han vill. Som tur är verkar han bara göra det på oss hemma. Mest på mig och Linus. Bella drar han i håret. Lilla terroristen. Här lyckades jag fånga en äkta satunge min på kort. Den säger att nu tänker jag nypa dig. 
Nu blir det sova. Den ovan nämnda terroristen har en förmåga att vakna på natten och skrika hysteriskt. Även om det är Jimmy som tar honom på natten (eftersom jag ammar Ninnie och så) så blir det att jag ligger vaken och inte kan sova. Det är inte lätt att heta Adrian alla gånger och ha en vilja av stål. Linus förlossningsberättelse..
Klockan var runt 15 på eftermiddagen denna lördag och jag låg och deppade i sängen medan Isabelle och Dennis satt och plinkade på en gittarr och det lät väldigt illa. Plötsligt känner jag hur jag får en jättespark ner mot underlivet och sen blir det blött. "Det där var ingen spark" tänkte jag och sa åt Dennis att "Nu gick vattnet". Såklart trodde han mig inte förrän jag ställde mej upp och vattnet forsade ner på sovrumsgolvet. Han trodde att jag sa att vattnet gick för att de spelade så illa på gittarren
Jag började gråta och insåg att nu blir det bebis snart. Självklart var jag ju glad att det hade satt igång men jag blev otroligt rädd eftersom min förra förlossning var väldigt jobbig på slutet. Gick in på toa och satte mej på toaletten och vattnet rann hela tiden. Ringde till mamma som skulle vara med på förlossningen och grät och sa att nu får du komma hit. Sen ringde jag till Danne (Bellas pappa) och sa att han skulle komma och hämta Isabelle. Han tyckte att jag skulle inte gråta för nu skulle ju bebisen komma snart, men jag var ju så rädd.
Jag sprang omkring som en yr höna och visste inte vad jag skulle ta på mig eftersom vattnet rann hela tiden. Till slut fick jag en idé om att ta en av Bellas up & go blöjor och riva sönder och lägga i trosorna. Det funkade bra tills Bella fick syn på att jag hade tagit på mej en av hennes blöjor och hon försökte ta av mej den. "Min blöja mamma" Hihi.. klart hon börjar fundera =)
Jag försökte ringa till förlossningen och säga att vi skulle komma men det tutade upptaget i över en halvtimme. Till slut fick jag ringa till landstingets växel och blev då kopplad och tydligen hade de haft något fel på telefonerna. Nu började värkarna komma, så vi var välkommna in. I början kändes de mest bara som ett litet tryck i magen men de blev starkt starkare så pappa skjutsade upp oss till förlossningen och Bella fick gå iväg hem till pappa. Stackarn var inte så pigg på det och var lite ledsen när vi gick. Usch, det var jobbigt.
Väl inne på förlossningen så gjorde värkarna redan ganska ont och jag fick komma in i ett undersökningsrum och blev kopplad till CTG och fick svara på en miljon frågor. Att ligga med CTG:n var jobbigt eftersom värkarna var mycket lättare att hantera när jag stod upp. Blev lovad att ligga i 20 min men fick nog ligga i bortåt 45 minuter i alla fall. På slutet var det riktigt jobbigt för när värkarna kom så kändes det som att jag skulle bajsa på mig. Inte fick jag gå upp och bajsa heller för jag blev inte betrodd om att jag var bajsnödig utan de trodde att ev bebisen började trycka på.
Till slut blev jag undersökt och fick konstaterat att jag var öppen mellan 3 och 4 cm och att hon kände att jag hade ganska full tarm så jag fick ett lavemang.
Det var bara att ligga och pinas i 5 minuter tills det hade verkat och sen in på toa. Det toabesöket är nog något som jag sent kommer att glömma. Hur skönt var det att sitta på toaletten när jag fick en värk? Då var jag bara tvungen att stå upp vilket inte kändes så fräscht eftersom jag nyss fått ett lavemang det rann vatten hela tiden så det kändes som att det kom diverse otrevligheter ur alla hål Dessutom så är det en stor äcklig spindel under handfatet som Dennis var tvungen att komma in och ta bort. Stackarn.
När jag äntligen var färdig på toaletten så fick jag byta om till förlossningskläder och sen fick vi komma in på en förlossningssal. Värkarna gjorde skapligt ont nu och jag bad om att få en gåstol och lustgas. Kände att jag ville stå när värkarna kom, men ändå så ville jag vara kvar i rummet så då ville barnmorskan sätta en skalpelektrod på barnet för att vi skulle kunna ha uppsikt över bebisen. Jag hann bara ta en värk ståendes innan elektroden skulle sättas och då fick jag lägga mej ner under tiden. När hon var där nere i underlivet och grötade så brakade helvetet lös. Jag fick värkar på värkar som aldrig släppte och gjorde så ont så det gick bara att ligga och skrika. Jag hade ingen tidsuppfattning för jag flåsade lustgas så att jag ibland nästan knappt var vid medvetande.
Jag kan tänka mig att klockan var ungefär 17:30 när jag låg och skrek att jag villa ha EDA. Det fick ta flera timmar extra om det så ville bara jag fick något som tog bort smärtan. Som tur var hade jag skrivit ner innan på ett papper som låg i min förlossningsjournal att jag helst ville slippa EDA pga att jag fick ha kateter i en vecka efter EDA.n med Bella. Jag trodde verkligen att den här förlossningen skulle bli lika hemsk som den med Isabelle. Det kom in en förlossningsläkare som skulle ge mig en annan slags bedövning. Hon konstaterade att jag nu var öppen 6 centimeter. Jag höll på att smälla av. Hade hoppats på att jag i alla fall var öppen 8-9 någonting. I alla fall så fick jag en bedövning som jag tror hette PCB. Den bedövar livmodern och livmoderhalsen om jag inte har förstått fel. En lång jäkla spruta körde hon upp mellan benen på mej och den smärtan var bland det jävligaste jag varit med om. Barnmorskan och undersköterskan som var med fick lov att hänga på mina ben i "gynsängen" för att jag inte skulle sparka omkring med benen. När den äntligen började värka så var det som att komma till himmelriket. Jag vet att klockan var ungefär 18:30 och jag såg att jag hade starka värkar på ctg monitorn men jag kände endast en ilande smärta i magen. Jag kunde prata och var medveten om saker och ting igen. Den här känslan gick dock snabbt över och slutade i krystvärkar. Nu blev jag riktigt rädd. Det var ju detta jag fasat över i hela graviditeten. Men gissa om jag blev glad när bedövningen fortfarande gjorde så att värkarna inte var så överjävliga. De gick att hantera så länge man tröck på för kung och fosterland. Dock när huvudet började komma ut så kom smärtan. Det gjorde sååå ont. Hela tiden frågade jag barnmorskan om det var färdigt snart och hon nickade. Det fick mig att orkar kämpa vidare. Det kändes som att svanskotan skulle gå av när jag tröck på och jag antar att min rädsla gjorde så att jag inte vågade trycka på riktigt så mycket som jag nog hade kunnat. På slutet fick jag värkstimulerande dropp och då gick det snabbt. Självklart så avstannade ju en värk mitt i när huvudet var på väg ut. Den smärtan går inte att beskrivas i ord, men när nästa värk kom så var det bara att trycka på så kom bebisen äntligen ut. Guud så skönt.
Det första jag tittade efter var såklart könet. Såg inte så tydligt men en pung såg jag då allt så vi hade alltså fått en son 19:24 föddes han. Ca 4,5 timme efter att vattnet gått, och jag hade inte känt någonting alls innan.
Jag ljuger om jag säger att jag var världens lyckligaste och att han var världens finaste. Jag hade ont i magen, ont i ryggen, ont i underlivet och kunde inte riktigt fatta att jag hade födit barn eftersom allt gick så snabbt när allt satte igång.
Självklart kom ju moderskänslorna efter en liten stund och han var nog ganska söt ändå
Som grädde på moset så behövde jag inte sy någonting alls och vid toalettbesöket så kunde jag kissa utan att det gjorde ont alls och med sånt tryck som jag inte haft under hela graviditeten.
Alltså, den 30/7 kl 19:24 föddes Linus, en pojke på 50 cm och 3914 gram.
Nöjd kille.
Min lilla son har fått feber nu ikväll. Inte jättemycket men 38, 3 så det är ju feber i alla fall. Snorar gör han som f*n! Sova vägrar han nu. Han tog en power nap på 30 min vid sin vanliga läggningstid sen vaknade han och skulle bara inte somna om. Inte blir det någon sovmorgon i morgon heller då stora barn ska till skolan och då vaknar han så fort det rör sig i huset. Hoppas bara inte att han tycker att han ska ligga vaken en timme när Jimmy kliver upp vid 4. Nu ska jag försöka få oss att sova i alla fall. Natti natt!Idag blir allt bara fel!
Magsjuk?
Linus kommer in i sovrummet inatt och skriker och beklagar sig över att ha jätteont i magen. Vi går in i hans rum och där vrider han sig i smärtor. Han verkar knappt stå ut i sin egen kropp. Ligger ner, sätter sig upp, kastar sig ner, ställer sig, slänger sig ner på golvet, och så fortsätter det.
Jag får smått panik och är nära på att ringa 1177. Jimmy bara sover vidare.
Han fick Ipren och värmekudde på magen. Ligger och halvsover stånkandes en bra stund och jag vet inte hur många gånger jag frågade om han mådde illa. Det gjorde han inte men hinken stod bredvid utifallatt liksom..
Smärtan verkade komma och gå ett tag och efter ca 45 minuter så börjar han hulka och kräks - pyttelite. Max 0,5 dl och det känns som det mest var iprenen och lite slem som kom upp.
Efter detta var magvärken som bortblåst och nu sover han. Till saken hör att han somnade med huvudvärk, rinnande näsa och hade nyst en sisodär 50 gånger (ingen överdrift) på kvällen. Så jag trodde väl mer att han skulle vakna med en förkylning.
Jag ligger och kan såklart inte sova. Vad var det? När kommer nästa kräka? Är det magsjuka? Det kom ju knappt nåt. Åh. Jag vill inte bli kräksjuk igen. Hata hata hata!!
Aja. Visar sig. Lika bra att försöka sova. Tur att man har mobilen.
En stolt fiskare
Fick en bild på Linus som hans pappa skickade. De är ute med båten över helgen och Linus drar visst upp abborrar på löpande band. Kan tro att han är stolt nu. Det ser då så ut på bilden jag fick :)
Världens bästa kille - 7 år :)
Smurfig städmusik!
Linus lovade att städa sitt rum och sa att det skulle gå lättare med lite städmusik. Usch. Till och med Adrian sliter sig i öronen, haha! :)
Barnens dag.
Idag har jag och de två minsta varit nere på stan på Barnens dag med Linnea i Co. Kallt som tusan var det.
Linus var anti som vanligt och skulle först absolut inte dit men väl där var det väl ok. Han sa visserligen till tjejen som gjorde ansiktsmålning på honom att han hade haft tråkigt när hon undrade vad han hade gjort. Skitunge ;)
Han fiskdammade, gjorde ansiktsmålning, hoppade hoppborg, undersökte en ambulans invändigt och det roligaste; provsatt i en brandbil samt släckte en liten eld med en kolsyresläckare. Jag tycker det är jättebra att räddningstjänsten visar upp sig sådär. Polisbilen var tydligen inte alls intressant.
Sist men inte minst var vi in på en leksaksaffär och köpte kulor. Som han har trånat efter Bellas kulor. Nu har han egna. Jag tyckte att nu kunde han ta och städa sin katastrofzon till rum men han sa att: "idag är det barnens dag, då bestämmer jag" Hm. Det ska vi nog bli två om ;)
Rumpnissar.
Det kommer mycket roliga och konstiga funderingar ur Linus huvud nuförtiden. Imorse stod jag och bytte blöja på Adrian när han kommer och ställer sig bredvid mig och säger:
Linus: "Mamma, vad är en rumpnisse?"
Jag: "Såna som är med i Ronja rövardotter som säger vafför gör dom på detta viset (försöker imitera en rumpnisse)
Linus: Jaha.. Gillar dom rumpor?
Jag: Nej, det tror.... (hinner inte prata klart)
Linus: "För det gör stärtgossar!!"
Jag: "Eh.. gör dom?" (skrattar lite)
Vart får de allt ifrån? :)
Gråa hår!
Linus ger mig gråa hår när det gäller att städa sitt rum. Han gör det liksom inte. Tvärvägrar. Inget man säger/ gör/ eller hotar med biter på honom.
Idag fick jag nog. Han började städa igår och var helt inställd på att fortsätta idag. Det lovade han. Men när det väl kom till kritan så hade han bara skojat sa han. Det slutade med att han stökat ner det lilla han städat upp igår. Hällt ut allt lego på golvet osv. Blir man nå trött?!
Jag tog en sopsäck och vi öste ner varenda liten pinal han hade därinne. Allt åkte ut utom möbler o sängkläder och ungen rör inte en min. Han bryr sig inte. Jag blir tokig!!
Tills han inser att han får sitta i sitt rum utan leksaker pga sitt dåliga beteende. Svär o gapar o härjar.
Nu har jag iaf sagt att ska du ha kvar grejerna tar får du SJÄLV packa upp allt och ställa dem där de ska vara. Han har börjat men vi får väl se var detta slutar. Ett förlåt har jag fått också.
Det kan inte vara lätt att vara 6 år och envis som synden.
Såhär fint hade han i rummet igår. Kolla in åskmolnet som sitter i sängen. Han har ritat sig i hela ansiktet i frustrationen att behöva städa.
Ur Linusmun:
Igår kom Linus med ett papper till mig och sa:
(Linus) - Mamma, kan du skriva namnet på den personen du är kär i här!!! Skriv Jimmy.
(Jag) - Tänk om jag skriver Anders då? Tog bara ett namn i luften.
(Linus) - Va?
(Jag) - Ja tänk om jag skriver Anders?!
Linus funderar länge och väl sen säger han högt och bestämt:
( Linus ) - Då blir jag FÖRBANNAD!!
(Jimmy) - Där hör du!!
Haha vad vi skrattade.. det lät så kul. Min skitunge :)
Linus 6 år.
Idag fyller då min lilla lilla kille 6 hela år. Det känns som att han har blivit galet stor, samtidigt som att det känns som om han funnits jämt. Vad gjorde jag innan jag fick mina barn liksom?
Vi hann inte på att gå in och sjunga hos honom på morgonen som vi brukar då en 6-åring har liiite svårt att ta sovmorgon. Men vi dukade upp med frukost och paket i köket och Lilleman verkade nöjd ändå. 
Med pakethögen!
Lego Harry Potter till Play station 3. 
Bella och jag tjorde tårta. Otroligt snygga om jag får säga det själv. :)
Vi har kalasat i mängder idag känns det som. Min släkt förutom några saknade + pappa Dennis släkt har varit här och käkat tårta och firat 6-åringen. Linus fick massa Lego. Han är helt insyltad på Lego just nu och då speciellt "Jack Sparrow" Lego. Han har i en tid gått och pratat om ett stort Lego paket från Pirates of the Caribbean han spanat in på leksaksaffären. Svindyrt men när mormor, morfar, morbror Thomas o gammelfarmor + farfar skramlat ihop så kunde han få det och lyckan var/är total. Han fick flera andra Legopaket också som han också är jättenöjd över men det är så att i det här stora så fanns det två st sjöjungfruar som han absolut ville ha som han nu fått.
Så massa Lego, massa pennor och block, Star Warsfigurer med mera med mera har han fått och han verkar mycket nöjd. Sånt värmer i mammahjärtat. :)
Tar i för kung o fosterland.
Lina o Noel fikar. De enda kalasgästerna vi kom ihåg att ta kort på :)
När alla gäster åkt hem var det bråttom bråttom att börja bygga Lego. Det är lite väl svårt för Linus att klara av själv så Jimmy fick assistera. Men det lider han inte av då han verkar tycka det är minst lika roligt själv. 
De två omtalade sjöjungfruarna.
Finingunge <3
Klart!! Sannerligen nöjd kille!!
Nu vankas grillad kyckling till kvällsmat. Specialbeställt av 6-åringen himself.
Tack alla för fina presenter och trevligt sällskap idag!
Hjärnskakning.
Min fina lilla plutt unge!!
Imorse när vi skulle till och äta frukost så kivades och bråkade ungarna som ALLTID nuförtiden! Hör att Linus gnäller till på ett ovanligt sett så jag går för att kolla och då kommer Bella och leder ut honom från sitt rum och båda ser lite sådär halvchockade ut. Sen säger det PANG! och Linus ramlar rätt bak i golvet och slår i bakhuvudet ordentligt. Jag försöker få honom att ställa sig upp men trots att han är vid medvetande är han helt borta på nåt konstigt sätt. Då insåg jag att något var nog inte riktigt som det skulle. Vad som hänt vet vi inte riktigt. Bella sa att de bråkat och att hon kastat en docka på honom som träffat honom i huvudet. Det var aldrig i bakhuvudet han gnällde om smärta sen heller så vad som hände i Bellas rum skulle jag bra gärna vilja veta.
Jimmy bar in honom i hans säng och då börjar han hulka och hålla på och det kommer några tårar. Försökte få honom att få i sig frukost men han ville bara sova så jag bestämde mig för att ringa 1177. Så fort han satte sig upp vart han yr och sa att han behövde kräkas. Vi blev beordrade att åka in till stora akuten på en gång så det gjorde vi. Där satt den mest tjuriga otrevliga jävla kärringen i receptionen och jag ville bara hoppa in genom glasmontern o klappa till fanskapet. Vi kommer in med ett barn som är helt borta, likblek i ansiktet och behöver kräkas och det enda kärringen kan säga utan att ens titta upp från sin dator är: "Ta en nummerlapp och sätt er i väntrummet" När jag sedan går tillbaka och säger att vi behöver nåt att kräkas i, vi tror han har hjärnskakning så blir det fart på kärringen. Då kom vi in i ett undersökningsrum direkt och en trevlig sköterska kom.
Linus ville bara sova hela tiden. Vi fick knappt liv i honom. Fast det är iofs inget ovanligt när han väl somnat. Men lite orolig var man ju allt. 
Alla undersökningar de tog var "normala" men eftersom han var så påtagligt trött och icke kontaktbar så skickade de oss på sån här Datortomografiröntgen och efter det fick vi bli inlagda på en barnavdelning för observation.
Linus kvicknade äntligen till utanför röntgen och blev piggare och piggare.
Röntgensvaren kom och allt såg fint ut så nu var det bara vila och observation som gällde. 
När Linus skulle få lite mat så sätter han igång och kräkas och kräks kaskader. Då såg jag framför mig hur vi skulle få tillbringa hela natten på sjukhuset men efter det vart han piggare och åt lite och blev ännu piggare. Så skönt.
Vid tre tjatade vi oss till att få åka hem då han var helt som vanligt igen. Det fick vi och nu är han gamla vanliga Linus igen.
Diagnosen blev hjärnskakning och då kan man tydligen bli sådär trött som han blev. Skönt att det inte blev nåt värre men jag skulle som sagt väldigt gärna vilja veta vad som egentligen hände eller hur dockan träffade. Men huvudsaken är att Lilleman mår bra nu <3
Tack snälla Linnea som tog hand om Bella under tiden!! :)
Min fina fina pojke!
Varje natt kommer Linus in till oss och sover. Ibland tidigt, och ibland framåt morgonen. Det händer att han sover hela natten i sin säng, men det är väldigt sällan.
Jag känner lite att vi behöver lära honom sova hela natten i sin säng nu när det vankas bebis och vi bara har en 160 säng. Det är redan trångt som det är och jag misstänker att en liten bebis säkerligen kommer ligga där och det ska ammas o grejas på natten.
Samtidigt känner jag just nu att Linus verkar lite orolig i själen så att just nu är inte riktigt rätt läge att ta ifrån honom den tryggheten. Det händer mycket i hans liv just nu. Han fyller 6 år i sommar och blir mer och mer självständig samtidigt som han alltid har varit en urgosig kille som gärna kommer och sätter sig i knät o kramas och berättar hur fin man är.
Det vankas som sagt syskon och det blir väl mer påtagligt ju mer magen växer på mig och han liksom ser det. "Du är alldeles lagom tjock mamma" sa han till mig i morse :)
Sen till hösten så börjar han i Förskoleklass och det är säkert också lite läskigt spännande. Han säger aldrig något om det men frågar man om det ska bli spännande/kul så säger han att det ska det, men inte mycket mer.
På allt detta så bor han varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Det är dock något som han äntligen börjat känna sig trygg i. Han vet att pappa och mamma är kompisar och att det fungerar bra.
För ett år sedan var jag inte vatten värd i hans ögon. Det var pappa som gällde men nu får jag känslan av att mamma och pappa är jämlika. Tom Jimmy får kramar och pussar och Linus blir jätteglad över att träffa honom när han kommer hit från pappa.
I morse hände en kissolycka i vår säng. Igår hann han inte in när han var ute och cyklade utan kissade på sig precis utanför ytterdörren i trappen. När vi var utomlands skedde det några gånger under veckan och jag tror om jag inte minns fel att det hände den veckan han var här sist också. Enligt Dennis händer det aldrig hemma hos honom. För 2 månader sedan ca så kunde jag säga att han i princip aldrig kissat på sig sedan han slutade med blöja för ca 2 år sen. Jag har självklart aldrig, och kommer aldrig att bli arg på honom för det. Han skäms som en hund stackarn. Tycker mest det är jobbigt för hans skull. Hur hjälper man honom liksom?
Efter att vi bytt lakan i morse så kröp vi ner en stund och mös i sängen och han kryper in närä nära mig o kramas o säger:
(L): - Mamma. Min fina fina mamma. Vad gott du luktar!!
Haha.. Hur gott kan man lukta liksom när man ligger nyvaken och i nattlinne och gör allt för att inte andas på pojken så han dör av andedräkten :D Sen sa han även:
(L): - Du har så fina kläder mamma.
(Jag): - När då?
(L): - Alltid. Jag älskar dig mamma. Min fina fina mamma. Haha.. Jag håller inte riktigt med där heller.
Så go så man smälter. Min fina fina pojke! Mamma älskar dig så också!
2 timmar senare var det andra ljud i skällan vill jag lova. Det var dags att klä på sig och gå till dagis. Det skulle han inte göra. Han hatade dagis. Han hatade mig och han skulle fisa på mig. Ge mig ett döskallehuvud i present.
Humörsvängningarna är inte långt borta. Bella åkte på en o annan hörvel i helgen när han blev arg, och det brukar väldigt väldigt sällan hända att de slåss.
Det är svårt att förklara för ett barn vad som komma skall när man knappt vet själv hur det kommer att bli. Nån med nåt bra tips på hur man förbereder ett barn som ska få syskon?
Ur barnamun.
Jag: - Ja, jag älskar dig Linus.
Linus: - Ända jag dör?
Jag: - Ja, ännu längre.
Linus: - Hah.. då får du gå på min gravning (begravning).... och tända ljus!! (låter skitglad)
Jag: - Ja, fast jag dör nog före dej, när jag blir gammal och du är vuxen.
Linus: - Då får JAG tända ljus?! (låter ännu gladare) och när Jimmy dör också. När jag dör får pappa tända ljus.
Jag: - Ja... vi säger det.
Linus funderar en stund och utbrister: - Mamma?! Hur försvinner tandkrämen från tänderna?
Haha.. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt min sons funderingar ibland. Det är tvära kast mellan allt från små obetydliga ting, till meningen med livet.. typ :)
Älskade lilla unge <3
Denna sjukvård.
Jag blir ju mörkrädd alltså. Ringde familjeläkarmottagningen idag för att höra hur vi ska göra om vi vill utesluta kattallergi. Jo.. våran familjeläkare är ledig veckan ut så om en VECKA fick vi en TELFONTID för att ÖVERVÄGA om vi skulle ta ett blodprov ang katten. Pricktest görs inte under pollensäsong. Sjuk får man tydligen inte heller bli när läkaren är ledig..
Jag tror ärligt talat inte att det är katten. Han blir inte sämre i närheten av honom. Vi har haft honom i ett år nu och han har inte visat några tecken på allergi förrän nu ett par veckor sedan pollensäsongen drog igång på allvar.
Försöker få Linus att låta bli katten men det är lättare sagt än gjort. Den som skulle sörja mest om vi fick lov att göra oss av med honom skulle vara Linus. De är bästisar. Det vore så otroligt tråkigt. Vill i alla fall utesluta det, för jag skulle aldrig (även om vissa personer tror det) ha kvar katten på mina barns hälsas bekostnad!
När vi lämnat Bella på skolan idag och kom hem igen så höll de på att klippa gräset här utanför. Jag tänkte att om Linus är allergisk mot gräs iaf borde han sätta igång och nysa nu. Hann knappt tänka färdigt innan ungen drar av 4 nysningar på raken, och fortsatte en stund efter att vi kom in. Stackars min plutt. Allergisk är han allt. Ögonen ser helt förstörda ut men de varar inget alls. Var på apoteket nyss o där stirrade de på Linus som om han vore pestsmittad.
Linus på akuten.
Den här dagen började inte riktigt som jag tänkt mig. Dennis ringde i morse strax efter 9 och sa att en kille på dagis hoppat på Linus huvud och att vi behövde åka in till akuten. Sagt o gjort. Jag o Jimmy flög ner i våra kläder o åkte till dagis. Där låg min lilla prins på soffan o var alldeles blek i ansiktet och när vi kom så kom tårarna och den ledsna läppen. Mammahjärtat gjorde ont då :(
Det visar sig att en "dagiskompis" i först hoppat på hans huvud efter att en annan brottat ner honom. Brottningen var bara på skoj dock. Då blev Linus så ledsen att han i panik sprang ut i köket till fröknarna och ränner rakt in i en stol med pannan och kastas bakåt och slår i bakhuvudet i golvet i en ordentlig smäll. Inte bara en grej liksom. Efter detta upplever nästan en av fröknarna att han krampar. Men hon vet inte om det är för att han är så ledsen och chockad eller pga nåt annat.
Jag och Dennis åkte upp till akuten och där blev han som vanligt igen. Han rännde o röjde. Så man skämdes såklart men ändå skönt att det inte var något värre. Vi blev ganska snart hemskickade. De var lite tveksamma ang att han ev krampat men vi fick välja och vi valde att åka hem och ha honom under stor koll.
Dennis ringde efter nån timme och sa att han hade kräkits, men var som vanligt efteråt så vi valde att avvakta igen och nu har han varit som vanligt hela dagen.
Just nu sitter jag mest och funderar på vad som verkligen hände. Linus säger att Melvin hoppade på hans huvud, men inte fan kan väl en unge vara så illa funtad att ha verkligen hoppar på huvudet på en kompis som ligger ner. Linus kommer ofta hem och säger att "Melvin är ingen kompis, Melvin bits, han puttas" osv osv. Så vad gör man åt saken? Ska ta upp det med personalen på måndag när det blir min vecka. Vad gjorde ni när det hände. Har ni pratat med hans föräldrar osv för såhär får det fan inte gå till. Detta får inte ske.
Självklart kan inte personalen hålla ständig koll på alla barnen. De måste ju få leka utan att en fröken ska stå o glo på dem hela tiden. Men har de ett barn som göra såna här saker kanske han måste hållas under uppsikt.
