Vad händer?!

Jimmy har semester så all min överblivna tid (om den nu ens finns egentligen :)) går till att räkna matte. Boring boring men snart har jag på något sätt lyckats avverkar halva andra kapitlet och om jag ska följa tidsplanen som jag halkat efter i så bör jag skriva mitt andra prov i mitten på juli. Det känns inte helt omöjligt om jag fortsätter i denna takt och om jag inte kör fast stenhårt igen. Nu har jag haft tur och lyckats hitta massa olika videos med genomgångar på youtube så jag räknar varvat med att glo på youtubeklipp och jag kan säga att då går det bra mycket lättare. Hela grejen känns fortfarande övermäktig att jag någonsin ska klara detta men jag kämpar på. Klarar jag detta så lovar jag att aldrig mer säga att något är omöjligt.
 
Annars då. Vad händer?
Inte mycket. Vi har bara varit hemma än så länge på Jimmys semester. Vi var ju och firade midsommar hos hans syster. Vi åkte hem redan på midsommardagen. Borta bra men hemma bäst. Hon har en son som är 1 år äldre än Adrian och de körde fullt race mest hela tiden. De hade roligt och var överens för det mesta men bara en sån sak som att få dem i säng på kvällen var inte det lättaste. Men det var trevligt helt klart men så skönt att komma hem igen.
 
Tanken var att vi skulle åka till Kolmårdens djurpark om 2 veckor men jag ska erkänna att det lockar inte så värst. Vi var ju där för två år sedan. Jimmy är i detta nu nere på stan och ska kolla om vi ska boka en kryssning. Problemet med att vi är 6 st är att vi måste ha två hytter och det verkar inte så spännande. Han tyckte att det var lättast att åka ner och prata med dem på Birka face to face så då fick han väl göra det. Mr Kontrollbehov :D
Vi är tyvärr alltid ute i sista sekunden på semestern och funderar på vad vi ska göra. Stugor och sånt är ju för det mesta redan fullbokat. Vi har inte någon ihopsparad budget bara ägnad till semestern heller. Vi har lite pengar undansparade men vi vill ju gärna inte bränna allt. Det skulle kännas olustigt att inte ha några pengar att falla tillbaka på om något oförutsett händer. Bilhaveri, värmeväxlaren pajar eller vad som helst. Nu glider jag iväg känner jag. Dit jag ville komma var att vi vill hitta något roligt att göra till lagom pris. Tills nästa år ska vi tamejtusan börja planera i tid. Fast fan vet då om vi ens kommer att få semester tillsammans när vi båda jobbar.
 
I måndags så kom Linus och undrade om jag kunde titta vad han hade i armhålan. Något som kändes konstigt sa han. Jag tittade och såg en svart prick. Tittade närmare och det vidrigaste lilla skitkrypet som finns uppenbarade sig. En fästing. Den var yttepytteliten och hade väl knappt ens hunnit att sätta sig ordentligt så för den sakens skull är jag inte orolig men vetskapen av att han hela dagen bara varit hemma i vår trädgård gör att jag får lite lätt ångest över att ingen av oss är vaccinerade mot TBE. När de uppenbarligen finns på så nära håll. Blää. Kollade lite vad vaccin kostar och att vaccinera hela familjen skulle kosta nästan 2000 kr för bara första dosen. Jag tycker det är galna summor. Jag vet inte hur vi ska göra faktiskt. Får någon mer en fästing här hemma känns inte valet så svårt.
 
Nu höll jag på att glömma berätta. De flesta av mina läsare vet väl redan. Men i förrgår sprang jag en mil tamejtusan! Det var sjukt jobbigt. Dennis var med och hade han inte varit där hade jag nog gett upp redan vid dryga 3 km. Jag hade ju också outat på Facebook att jag skulle försöka så då ville jag ju inte sen behöva erkänna att jag gav upp vid 3 km. Men jag klarade det så nu vet jag att jag kan. Med vilja kommer man långt för det var enbart på ren envishet jag sprang de sista kilometrarna. Min vänstra vad sprängde och krampade och min högra fot gjorde så jävla ont rent ut sagt. Jag tror jag behöver nya bättre skor. Får ont under fötterna nästan direkt när jag springer nu.
Hur jag mår idag? Jo, den smärtan jag besitter i mina ben just nu är inte nådig. Jimmy frågade igår om det var värt det för att springa en mil och jag sa att jag inte visste. Vid noga övervägande kan jag svara Ja, det var värt det. För det var en riktig självförtroendehöjare ska jag tala om. Jag kan springa en mil liksom! Det trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle klara när jag började springa i höstas. Sjukt stolt över mig själv faktiskt. :)
 
Trött tjej efter en mil. Men mycket nöjd.
Kan inte direkt skryta om min hållning på den här bilden dock :)
Nähe..Dags att väcka Adrian. Han får bara sova en timme på dagen numera annars så kan han hålla igång halva natten. Alla barnen är nu inställda på semestertider tack och lov. Vi har fått sova till runt 7 i flera dagar nu UNDERBART!! Bella hon sover dock ända till lunch om jag inte väcker henne. Men hon sitter ju uppe halva natten också. Nu börjas det :)

Heja mig!

Ikväll knäckte jag åttan! Sista kilometern i regn, sista 300 meterna i hällregn.
 
 
Ren och skär pina större delen av vägen måste jag säga. 2 kilometer till borde jag klara så nästa vecka ska Dennis agera hare åt mig på Björnön så ska jag försöka mig på milen. Herregud, hur ska detta gå?
 
Jag dog när jag kom hem. Nu har jag återuppstått så nu ska jag ta en välbehövlig dusch.

Fullt upp och glada nyheter.

Jag har nedräkning tills Jimmy kommer hem på söndag kväll. Det är ingen semester att styra upp precis allt här hemma. Känner mig slut som människa. Ninnie klättrar. Konflikter med en förpubertets 11-åring. Adrian röjer. Linus är den enda som för en gångs skull är rätt lugn.
 
På förmiddagen idag så var vi på Bellas skolavslutning. Jag såg inte ett dugg då jag hade fullt upp med att jaga Adrian. Jag ångrade ett tag ett vi ens gick dit. Massor med folk. En gång skulle jag spänna fast Ninnie i vagnen och släppte honom med blicken i 2 sekunder. På den korta tiden försvinner ungen. Jag känner att jag får mer och mer panik. Får syns på en av hans fröknar på förskolan och säger panikartat "Adrian är borta!" Jag tycker man känner sig så ensam såna gånger. Vem ska man rycka tag i och be om hjälp liksom. Som tur var så fick hon syn på honom en bit bort ganska direkt. Satans unge. Jag hade syskonvagn med så han fick sitta vagn sen. Under vilda protester.
 
På eftermiddagen kom min snälla mamma och var barnvakt så att jag skulle kunna åka iväg på matten idag. Vet ni. Jag fick godkänt på provet!! Såå jäkla glad. Läraren hade inte hunnit rätta än så han gjorde det under lektionen idag då jag sa att det kändes som att det gått dåligt och att jag funderade lite på vad jag skulle fokusera på att plugga för något i boken. 18/30 rätt hade jag. 12 var gränsen för godkänt så jag hade ju till och med 6 poäng till godo. Nu är det bara resten av kursen kvar att klara. Ett steg i taget. Ett kapitel till att ha prov på. Sen två kapitel utan prov. Sen det värsta. Nationella provet. Slutprovet. Hujedamig!
 
En till rolig sak. För mig i alla fall. Igår sprang ju jag och mamma stadsloppet. Jag hade en önskan om att klara mina 5 kilometer under 30 minuter. Det gjorde jag. 5 km på 29:38 stannade min runtastic app på telefonen. Då hade det gått 10-20 sekunder innan jag fick av den efter att jag kommit i mål också. Så runt 29:30 skulle jag tippa på. Mycket nöjd med det också. Det går bra nu.
 
Fast nu får min man komma hem också. Nu ska jag sova. Är så trött så jag sitter och somnar på soffan. Hoppas Ninnie sover till 7 imorgon. Det har hon gjort i två dagar nu. Då kan jag vakna till i lugn och ro när Adrian tittar på Nicke Nyfiken på tv. Det mest ultimata vore ju att han också sov till 7. Eller varför inte ännu längre. Men jag måste ju ha lite realistiska önskningar. Jag kan ju börja med att gå och sova nu.
 
Trevlig helg!

Jag gjorde det!!

Igår gjorde jag det som jag i förrgår skrev att jag inte skulle klara. Jag sprang 7 kilometer utan att stanna. Det betyder att mitt andra av tre nyårslöften är i hamn. Jag är så jäkla stolt över mig själv.
 
7 km på 43 minuter och 43 sekunder :)
 
Det var inte planerat att jag skulle springa så långt när jag gav mig ut. Redan efter 100 meter var jag redo att ge upp så jag tänkte att jag skulle springa ner till kyrkan vi har ca 2,5 km härifrån bara. Väl där så tänkte jag att jag fortsätter en bit för jag måste ju ändå hemåt igen. När jag passerat 5 km hade jag fortfarande en bit hem så jag tänkte att idag ska det ske. Sista kilometern var en ren pina men jag visste att jag skulle hata mig själv om jag gav upp när jag var så nära målet. Jag fick lov att springa till grannens hus och vända tillbaka för att klockan skulle slå över till 7. Sen fullkomligt ramlade jag in genom ytterdörren.
 
När jag kom hem tänkte jag att "vadå.. 7 km är väl inte så långt" Men jo, för mig är det faktiskt det. Jag är faktiskt stolt över mig själv. I höstas när jag började orkade jag knappt springa 3-400 meter utan att stanna. Jag hade en enda gång i hela mitt liv tidigare klarat av att springa en km. Det var någon gång i högstadiet och jag minns när jag kom i mål. Jag var så slut att jag faktiskt på riktigt trodde att jag skulle dö. Det brände i hela bröstkorgen och svartnade nästan för ögonen när jag kastade mig på gräset. Efter det försökte jag aldrig mer förutom några tafatta försök för några år sedan. I höstas gav jag mig tusan på att jag skulle klara 5 km. Nu har jag klarat det och därtill. Är inte helt missnöjd med tiden heller då det kändes som jag kröp vissa bitar.
 
Vad nästa mål blir vet jag inte. Vore ju kul att klara en mil men det får komma när det kommer. Målet är väl att hålla igång kroppen för i grund och botten gör jag ju inte detta för att uppfylla mina mål utan för att må bra i kroppen. Kompensera för att jag vägrar gå på någon diet med totalt socker och kolhydratsförbud. Skulle dock behöva styrketräna lite också.
 
Nu ska jag dock suga på den här karamellen ett tag till. För jag sprang nämligen 7 km igår. Fy fan vad jag är bra!
 
 

Varför utsätter man sig?

Dagens löprunda var i extrem motvind större delen av vägen.
Mina stortår på båda fötterna har domnat bort varje gång jag sprungit de 4-5 sista gångerna och så även idag. Så sjukt irriterande.
Jag var så slut sista kilometern så jag trodde jag skulle tuppa av men jag är stolt över mig själv att jag inte gav upp. Det tackar jag gamla punkbandet Asta Kask för. Körde nostalgitripp i lurarna. Åh vad jag vill vara 14 igen.
När jag kom hem fick jag kramp i BÅDA vaderna.
Detta var inte en av de bättre gångerna jag sprungit. Varför utsätter jag mig för detta? Jo det är väl nyttigt antar jag och det är skönt efteråt. Förutom att mina vader gör fruktansvärt ont. Men man får inte vara så känslig. :-)


Plötsligt händer det.

Jag har fram tills i år nog aldrig blivit firad direkt på mors dag. Det är egentligen inget jätteviktigt för mig heller om jag ska vara ärlig, men lite uppskattning och nån liten gest skadar ju aldrig.
 
I år vet jag inte vad som tog åt Jimmy. Nu tycker ju jag att det är barnen som ska "fira" sin mor men när de är så små som våra barn är så krävs det ju lite hjälp. De stora barnen var hos sina pappor så där blev det ju lite svårt.
 
Morgonen startade med sovmorgon och sen frukost på sängen. Bara där tyckte ju jag att jag fått nog. Som sagt, jag kräver inte så mycket. Jag fick även en bok som tanken var att jag skulle få ligga och läsa på förmiddagen men barnen ville inte riktigt låta mamma vara ifred.
 
Jordgubbar, Vindruvor, mackor, the och en bok.
Ninnie hade redan ätit frukost men det hindrade inte henne från att gama på min.
 
På eftermiddagen när barnen sov så åkte Jimmy iväg och skulle fixa något. Jag låg och solade och läste min bok. Hem kom han med blommor och då sa jag något i stil med att "Tack, har jag inte fått tillräckligt redan?" Men nej det hade jag inte för han hade varit och köpt en Puls och gps-klocka till mig. Inget jag direkt önskat mig men roligt ändå eftersom jag försöker komma igång med en mer rutinerad löpning. Jag mår bra av det även om det är bra jäkla tråkigt just när man springer. Efteråt känns det alltid himla bra.
 
 
Med denna slipper jag ta med mobilen för att veta hur mycket jag springer, vad jag har för hastighet. Jag kan även hålla koll på min puls osv. Allt är kopplat till Runtastic som är den app jag använder på telefonen Roligt tycker jag. Tyvärr måste jag ju ha med telefonen ändå för att springa utan musik går bara inte.

Jag brukar inte ens bli såhär firad på mina födelsedagar. Men roligt är det. Vem tycker inte om att få paket liksom? :)
 
Tack bästa familjen ♥♥
 
Såhär såg jag ut efter första testrundan. Jag som aldrig svettas så att jag blir blöt. Lite klibbig på sin höjd kom hem och var totalt dyngsvettig. Varmt som tusan ute och det var så jäkla jobbigt.
 
4,79 km på 29 minuter. Bättre vill jag! (Seriöst, hur stor näsa har jag?)
 
Jag och mamma har anmält oss till ännu ett lopp här i stan. Stadsloppet den 12/6. Vi ska springa 5 km. Man kan även välja att springa en mil. Den här gången hoppas jag att jag klarar 5 km under 30 minuter. Det kräver att jag håller igång nu fram tills dess. Ikväll ska jag ut. Inte alls sugen egentligen. Men skam den som ger sig.
 
 
 

Mitt första lopp!

Igår var det då som sagt VårRuset och vet ni? Jag och mamma sprang hela vägen. Det gick jättebra. Det var en tung jäkla backe på slutet och där kände jag att det hade varit skönt att stanna men jag fortsatte på ren envishet . Jag visste att jag var inne på sista kilometern och att målet var nära. När jag sen passerade mållinjen så hade jag kunnat fortsätta en bit till.
 
Av misstag råkade vi missa när vår startgrupp drog iväg så vi hamnade bland alla som skulle gå. Det var folk överallt som gick så det var svårt att försöka komma ut ur klungan springandes. Men vi lyckades till slut. Tycker det var ofta väldigt trångt och man fick lov att sicksacka mellan folk eller nästan springa ut i ett dike för att komma förbi så tiden blev ju därefter. 34.38 och enligt min app var det inte riktigt 5 km heller, utan snarare 4,85. Skulle kanske tagit ut svängarna mer. :) Men det var jätteroligt och jag är otroligt stolt både över mig och mamma att vi klarade det. Roligt vart det också. Nästa år ska jag under 30. Det har jag sprungit på löpbandet hemma :)
 
Mamma fipplar igång RunKeeper. :)
 
Jag efteråt.
 
Nu är det bara drygt en månad kvar tills jag ska ha klarat mina 7 kilometer. Jag ska försöka mig på 6 imorgon . Wish me luck.! Själva springandet är inte så roligt kanske men när man tänjer på sina gränser och inser att man kan mer än man tror så känns det så jäkla roligt och skönt efteråt. För ett år sedan trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle klara av att springa 5 kilometer utan att stanna. Det mesta går, bara man vill!
 
Heja mig, heja oss, heja alla som försöker!
 
Förresten.. hur sjukt är det inte att det var en 12-åring som kom tvåa? Hon sprang på 19 minuter nånting om jag inte minns fel. Det är tamejtusan vansinnigt. :)
 
 

VårRuset.



Ikväll ska det springas Vårrus. Vi får allt se hur mycket springa det blir. Blir nog snarare jogga med lite inslag av gång. Formen känns sisodär. Trött och fortfarande känningar av huvudvärk. Lagade hål hos tandläkaren imorse. Mer ont nu än vad jag hade innan, vilket jag förvisso inte hade alls. Litet sidospår, min tandläkare har grymt äcklig andedräkt. Höll på att kvälja flera gånger när han suckade över mitt ansikte. Borde man inte tänka på sånt som tandläkare?

Vädret? Ja det är underbart men kanske lite väl varmt att springa i för min smak. Mina största problem just nu är:
1. Vart parkerar vi? 6000 personer ungefär räknar de med, på ett ställe utan parkering i närheten. Bor man som jag utanför stan är det en fördel att ta bilen. Vi får se.
2. En vattenflaska vore ju trevligt att ha med men vem orkar springa med e. sån? Jaja. Det ordnar sig.

Våra Rhododendron som vi planterade förra året blommar just nu. Väldigt fina måste jag säga.




Nu ska jag förbereda lite för middag. Lär nog fixa välling o grejs så min pappa eventuellt kanske klarar av att lägga barnen när jag är iväg. Jimmy jobbar ju och mamma springer med mig. Blir spännande att komma hem sen :)








Inte helt ur form.

Sakta gick det men jag sprang hela och hade orkat mer men att springa (mer jogga) förbi mitt hus och ta en sväng till hade jag inte karaktär till. 1,7 km kvar till målet. Nöjd.

Frustrerande matte och löften.

Jag blir så arg. Arg för att jag inte fattar den här jävla matten. Jag hatar matte. Det är omöjligt för min hjärna.
Har nyss suttit i 20 minuter i telefon med Dennis och fått förklarat hur det här talet ska lösas men det går inte in. Jag fattar inte. Är jag totalt dum?
 
 
Jag tänkte att om jag hoppar över detta tal och tar nästa så frågar jag imorgon när jag har lektion så kommer jag vidare. Men det är själva tänket jag inte fattar tror jag för jag körde fast direkt på nästkommande tal också. Och det efter det så jag ger upp. Får fråga imorgon och hoppas att jag kan komma vidare. Det är nog vid exakt detta som jag hoppat av föregående gånger jag försökt plugga matte B. När motgångarna känns för stora ger jag upp. Dumma mig!
När jag sen tittar tillbaka på det jag redan har gjort så känner jag också att Va? Hur gör man det där? Jag glömmer direkt. Detta känns som ett omöjligt berg att bestiga och tron på mig själv raderas totalt.
Blä. Tänk om det var något roligt ämne jag behövde plugga i alla fall. Men det är klart att när något går lätt så är det väl roligare. Jag förstår att Linus blir arg och hatar att läsa och skriva när han har så svårt för det.
 
Idag är det torsdag. Den här veckan har sprungit iväg. Appropå springa så har jag inte tränat någonting denna vecka. Bra där. Får bli en springtur ikväll tror jag. Snart är sommaren här och i juni har jag ju satt upp som mål att jag ska klara 7 km. Mina nyårslöften var ju:
1. Klara Matten.
2. Skriva högskoleprovet minst en gång. Kommer förmodligen bli två med förhoppningsvis mycket bättre resultat på det i höst. Jag ser det på lördag som en övning för hur det går till. Kan matten klarna någon gång så har jag ju förmodligen lättare för den kvantitativa delen på provet.
3. Springa 7 km innan sommaren.
 
Högskoleprovet är ju klart på lördag. Jag sa ju bara att jag skulle skriva det, inte vad jag skulle få för resultat. 
Löpningen ska jag väl klara av med lite jävlaranamma och matten känns omöjlig men jag ska klara skiten. Om det så ska ta till i höst och jag måste gå ner i studietakt.
 
Världens tråkigaste inlägg känner jag. Men att skriva av sig ger perspektiv ibland.
 
 
 
 
 

Så är det.

Jag har fått höra att jag lät bitter igår. Ja, så är det. Jag kan inte alltid se saker från den positiva sidan när jag blir så starkt motarbetad av både min kropp (huvudet) och min käre son. Nu var det inget illa ment i det påståendet men om någon hakade upp sig på det så är det dennes problem.
Det händer faktiskt mer och mer ofta att jag funderar på att lägga ner det här med att hänga ut mig och mina barn på nätet på detta vis. Men jag vet inte.
 
Idag är i alla fall en mycket bättre dag. Adrian var glad och positiv hela morgonen och lämningen på förskolan gick bra. Igår skrek han hela vägen dit. I förrgår var han hysterisk när jag lämnade, vilket han inte varit sen jag skolade in honom. Nu var han inte hysterisk över det faktum att jag skulle gå, utan att de skulle vara inne och Adrian ville vara ute, och i och med det så blev han ledsen över att jag skulle gå. Idag sa personalen direkt att han såg glad ut och det stämde ju bra. Adrian vinkade glatt av mig så jag gick hem med lättare steg än tidigare i veckan.
Idag ska han dessutom få vara kvar enda till klockan 15.15. Han ska för första gången äta mellis där. Undrar jag hur det blir. Det är nämligen ett annat barns pappa som ska komma och fotografera hela barngruppen på eftermiddagen klockan 15 så då ansåg personalen att det skulle bara bli krångligt att gå hem klockan 14 och sen tillbaka kl 15 så alla barnen (om föräldrarna ville) skulle få vara kvar och äta mellanmål och sen gå ut och ta kort. Ja, just det. Ut. Lär ju bli en skaplig vinterbild då med tanke på all denna snö som kommit.
 
Jag har äntligen fått tag i en bikini. Inte det lättaste med min kropp med en häck som är typ 3 storlekar större än brösten. Det finns inte jättestort utbud såhär i mars heller. På stadium trodde det inte att de skulle få in badkläder på minst en månad till. Hittade lite på Lindex och lite på Cubus. När jag åkte hem så kom jag på att jag nog egentligen inte alls ville ha den jag köpt så jag tror jag ska åka tillbaka med den när Ninnie vaknar. Förmodligen får jag inte lämna tillbaka underdelen som jag inte ens provat men det var ett par svarta neutrala så de fungerar väl till allt.
Känns just nu som denna resa ger mig mer ångest än glädje. Massor med grejer att fixa och inhandla och vi är inte gjorda av pengar. Jag har jättedåligt med sommarkläder som jag kan ha. Bella har tagit med massa från sin pappa så hon klarar sig nog. Skulle behöva nåt att ha på fötterna och Bella med. Måste försöka låna en resväska av någon för det tänker jag inte köpa någon. På måndag ska vi vaccinera oss och det kostar ju en del det med. Men det blir nog bra. Jag känner bara att jag har lite dålig kontroll just nu. Eller snarare att det är mycket utgifter. Vi behöver nya sommardäck till vår stora bil också = svindyrt.
 
Nyttiga veckan knatar på. Angående maten så fick vi ihop en lista på 7 rätter. Inget spektakulärt och väldigt nyttigt så, men inget halvfabrikat i alla fall. Förutom currysåsen igår då kanske. Ikväll är det tänkt att det ska bli hemmagjorda raggmunkar. Inte riktigt min favvorätt kan jag erkänna men det är inte pannkakor som vi äter typ varje torsdag. Variation skadar inte och pannkakor är inte heller någon favorit hos mig ska jag erkänna.
Jag har inte stoppat i mig några onyttigheter heller direkt. I alla fall inte rent socker, godis, chips, fika osv. Nu tillhör de inte vanligheten i veckorna annars heller men denna vecka kör jag Noll tolerans.
Träningen då? Jo. Söndag - 5 km på löpbandet. Måndag - 2,5 km på löpbandet. Tisdag - Friskis o svettis. Onsdag - vila och idag blir det Friskis igen. Förkyld har jag blivit men jag kör på i den takt jag orkar. Så länge jag känner att jag orkar och inte har feber eller ont i halsen är det väl bara köra på. Trots detta är min mage uppblåst och det ser ut som jag är gravid på kvällen. Tröttsamt. Det är nog dags att inse att jag inte får tillbaka den kroppen jag hade när jag var 19 igen :)
 
Det visade sej att vi har ett friskvårdsbidrag från jobbet på 1500 kr som jag inte nyttjat. Hade inte riktigt koll på det heller. Man får logga in på ett konto, en slags hälsoportal där fanns en himla massa olika grejer man kunde välja att köpa för sina pengar. Massage, olika gym, viktklubb, tappa,se, personlig träning, osv osv. Där fanns friskis och svettis med, så för mina 1500 kr så köpte jag ett Träna Grupp kort, 12 månader för 1800. Jag behövde alltså bara betala 300 kr ur egen ficka. Hur bra som helst.
 
Om man skulle ta och göra lite nytta nu kanske medan tösen sover. Funderar på att ta en dusch men då kan jag ge mig f*n på att hon vaknar så fort jag blivit blöt.

Nyttiga veckan.

Som så många andra personer så får jag ofta infall om att nu får det vara nog, nu måste vi börja att bli mer nyttiga, motionera mera, äta bra mat osv. Oftast håller det i sig i ett kort tag och sen är man tillbaka i gamla vanor.
 
I morse gav jag som förslag till Jimmy att nästa vecka så kör vi Nyttiga veckan. "Vad innebär det?" undrar han lite halvt oengagerat och tjurigt. Jo med det menar jag inte att vi ska utesluta kolhydrater och käka sågspån som frukostmacka utan att vi helt enkelt försöker vara bättre på att laga mat från grunden. Det händer tyvärr rätt ofta att vi köper färdiga köttbullar (som är skitäckliga men som barnen älskar). Käkar köpt pommes till köttbiten osv. Inget sånt menar jag. Sen inget socker!
 
Men då kommer genast problemet. Inspirationen. Vi är så jäkla dåliga på detta med att äta mat. Vi käkar samma mat jämt. Problemet ligger en del hos mig det ska jag erkänna. Jag är sjukt kräsen men ändå ingenting mot vad Jimmy är. Han äter inget. Inga grönsaker förutom sallad, tomat och gurka. Inga linser, inga bönor, inte majs. Det är lättare att rada upp vad han faktiskt äter än vad han inte äter. Ingen av oss gillar fisk. Det gör inte barnen heller. Eller jo, de två små gör men när jag förra veckan lagade i ordning en torskmåltid så rös Ninnie med hela kroppen och spottade ut och Adrian käkade pulvermos  ( som vi äter en gång i halvåret ) med god aptit medan fisken åkte ut i ett BLÄÄÄ! Så vad ska man göra? Laga mat som man vet att 80 % av familjen kommer spotta och fräsa åt? Inte så kul.

Så nu alla mina läsare. Ge mig inspiration på god och bra mat. Inte fisk.
 
Personligen ska jag för hundrasjuttioelfte gången försöka ta tag i min kropp med start  i morgon. Ingen diet eller så men fokus på att försöka träna mycket och äta bra. SKIPPA SMÅÄTANDET!  Även om jag inte har mycket att gå ner så behöver jag bygga upp lite muskler. För att må bra. Jag kan dra igång med en striktare kost, men det är svårt när man inte har familjen med sig. Jimmy är smal som en pinne men kan äta precis. vad han vill utan att gå upp ett gram. Hans småätande framförallt på kvällarna gör att jag lätt faller i samma banor och det är det som är absolut svårast att stå emot. Men nu har jag sagt det. Nästa vecka är Nyttiga veckan. Käkar han nåt onyttigt framför mig så slänger jag det. :)
 
Nu ska jag ner och slakta löpbandet. I alla fall vara glad om jag orkar 3 km. Haha.

Typiskt.

Är det inte typiskt att när jag äntligen kommit igång med träningen ordentligt så börjar jag må dåligt? Ont i halsen, tung i huvudet och jag fryser ända in i märgen. Hoppas det stannar vid detta. Är så brutalt sugen på att äta allt onyttigt som finns och bädda ner mig i soffan framför en film. Blä!

Träningsschema.

De dagar jag inte springer ska jag försöka göra detta. Har suttit och knåpat ihop ett litet träningsschema nu på morgonen sen får jag ju utöka när styrkan kommer. Just nu finns den inte alls. 6 armhävningar.. på KNÄ är vad jag orkar. Haha.

Finns inga bortförklaringar längre. Jag kan ju till och med göra detta med barnen med. Fast det är rätt svårt när Adrian försöker putta undan bollen när jag står planka ;)



Jag har en känsla av att jag kommer ha träningsvärk i muskler jag knappt visste att jag hade imorgon.




Skam den som ger sig!

Igår satt jag i soffan och deppade över att det går så tungt att springa. Sen reste jag mig och tänkte: Nu jävlar ska jag springa en halvmil! och gick ner till löpbandet. Tror ni jag klarade det? Jajamen! Hah. Så jäkla nöjd är jag.
5 kilometer på exakt 30 minuter och 3 sekunder och det är inte fy skam om jagb år säga det själv.

Konstigt att det kan gå så tungt vissa dagar. Det handlar säkert mycket om inställning. Tror även att det berodde på att jag tog med mig vatten. Varje gång det kändes rungt drack jag en klunk och fick ny energi. Vätskebrist.
Kände ingenting efteråt men idag har jag lite lätt träningsvärk här och där.

Fick några bilder av mamma igår. Dessa är tagna igår för exakt ett år sedan.




Fy satan vilken padda! :)
20 kg tyngre än vad jag är idag och med en foglossning som gjorde att jag nätt och jämt kunde gå. Varje steg var en pina och bäckenet klickade och knakade så fort jag rörde mig.

När jag sett dessa och minns hur ont jag hade är jag faktiskt väldigt nöjd över mina 5 kilometer ett år senare. Jag var orolig över att jag skulle ha problem i flera år. Jag kan fortfarande känna av det men inte annat än att det går att hantera. Jag förstår också att det kanske inte är så konstigt att jag fortfarande känner mig rund över magen. Mycket uttänjd hud kvar som kanske aldrig försvinner. Får styrketräna mer. Benen är i alla fall smala och tuttarna existerar inte längre.

Ja jag är rätt bra, det är jag :)


Äntligen fredag.

Idag har både jag och Ninnie namnsdag. Maria står det i almanackan. Hade jag ingen koll på men hade fått ett sms både av min mamma och Dennis (Linus pappa) när jag vaknade. Det är ju alltid trevligt. Annars är namnsdagar inget vi bryr oss nämnvärt om.
 
I morse när Ninnie vaknade så sa jag till Jimmy att jag tror att hon är feberfri idag. Det fick jag snabbt ta tillbaka då hon knappt orkade sitta upp lillskruttan. 39.0 hade hon så ska man se det mot vad som varit så är hon ju piggare i alla fall. Hon är dock så brutalt förkyld stackarn. Jag önskar att jag kunde snyta mig åt henne. Skillnaden idag är att hon orkar sitta och leka lite efter Alvedon. Det är inga vilda lekar men det är ett framsteg. Äter gör hon dåligt och vill inte dricka heller. Vi får i henne lite välling med jämna mellanrum nu och frukt. Har provat med både saft och avslagen pepsi i desperata försök att få i henne vätska när hon var som sämst. Det var så äckligt så hon kväljde. Vatten går bättre nu i alla fall. Mjölk är också fruktansvärt äckligt. Igår fick hon lite glass. Det var mumma. När de är sjuka får man försöka med vad som går.
 
Jag har suttit hemma hela veckan förutom när jag hämtat Adrian på förskolan. Är skapligt less på att sitta hemma här och uggla nu men det lär inte bli några större projekt idag heller.
Jimmy kom hem från jobbet igår pga nacken. Trevlig med sällskap tycker jag men idag verkar det som att han ska gå och jobba igen. Han har inte lika ont men hade jag varit honom så hade jag ju stannat hemma och vilat mig ändå. Dumt att vara hemma och vila upp sig tydligen. Men han känner ju bäst vad han orkar själv.
 
Har hunnit ta en sväng på löpbandet idag. Jag fattar inte vad det är för fel. Det känns som ju mer jag tränar desto mindre orkar jag. Sist fick jag ju dödskrampen som gjorde ont i 3 dagar. Idag fick jag kliva av efter 1 km med blodsmak i munnen och sprängande bröstkorg. Så slut så jag orkade inte ens stå på benen efter. Fick lov att kasta mig i Linus säng och hålla tillbaka kräkan. Han har sitt rum intill de rum där löpbandet står i källaren. Undrar om det kan var någon slags vitaminbrist, eller vad sjutton gör jag för fel? Det logiska är väl att ju mer man tränar desto mer orkar man.
 
Igår fick jag brev från Lernia att matten börjar den 11/3. Jag är så otaggad nu. Har inte pluggat högskoleprov på många veckor. Det får gå som det går. Jag ska göra mitt bästa, fixa matten i vår och sen briljera på högskoleprovet i höst  när jag förstår matten. Det är min vision :)
 
Nehej.. nu ska det väl försökas fixas någon lunch här. Samma fråga varje dag. Vad ska vi äta?

Kramp och PANG!

Denna helg har swischat förbi i en enorm fart. Vi har inte gjort annat än varit hemma mest.

Eftersom det förtärits way too much godis denna helg så började jag min morgon rätt tidigt på löpbandet. Ska våga visa mig i bikini snart ju. Sprang inte långt innan jag kände att jag höll på att dö men jag hade satt 3 km som minimum så jag fortsatte på ren envishet. Jag klarade det men jag var nära på kräkas sista kilometern. Fattar inte varför det aldrig går lättare.
När jag var klar kände jag att det krampade lite i ena vaden så jag började stretcha och då knöt det sig ordentligt. Ju mer jag stretchade desto mer krampade vaden och gjorde svinont. Försökte med allt. Drack massa vatten, stretchade, masserade, smorde in med heat lotion, stretchade lite till och lite till, duschade varmt, låg på vetekudde, Jimmy masserade.
Det värsta släppte efter ett tag men nu ikväll tog jag en ipren. Rör jag mig gör det ont men när jag gått (haltat) en stund går det lättare. Så fort jag bara suttit en kort stund o reser sig gör det jätteont. Vill inte ens veta smärtan när jag går upp imorgon.

Vi var in till stan en snabbis på eftermiddagen och för en gångs skull kom vi ihåg att vi behövde pumpa vagnen på en mack. Jimmy fixade det på hemvägen och när han lastat in den och vi åkt en bit så smäller det till utav bara helvete i bilen. Jag tror vi sket ner oss alla 4 i bilen och både jag och Jimmy halvskrek nog varsitt fult ord. Jag fattade direkt vad det var. Däcket på vagnen exploderade. Både slang och däck är bara trasor. Alltså den smällen!!
Konstigt tyckte Jimmy och var arg för han hade ju minsann INTE pumpat för hårt. Nej det finns säkert en annan anledning till att vi nyss nästan fick hjärtstillestånd av skräck.
Efter en bra stunds letande hittade Jimmy en sida på nätet som hade både däck o slang i lager. Fick lite panik då det var slut överallt. Så nu är det beställt. Blir några dryga dagar utan vagn nu. Tur att Ninnie precis börjat sova i sin säng på dagen också för vagnen är ju helt sne då däcket är platt på ena sidan. Passade även på att beställa en ståbräda åt Adrian. Inte från sammaställe visserligen. Är galet less på att gå med pansarvagnen till syskonvagn nu. Han går ju helst själv också men en ståbräda är ju bra att ha.

Nu ska jag ta min varma värkande vad och sova. Tack o godnatt!


Morsan med noll koll, renovering med mera.

Idag var det vardag igen trodde jag. När klockan ringde i morse så fick jag för mig att jag skulle ringa till Samtrafik och kolla så att allt flöt på igen med Linus skoltaxi. Där sa de att han har ledig dag idag för skolan har kompetensutvecklingsdag. Nej det har de inte sa jag förvånat, men sen tänkte jag efter och sa att du jag har egentligen ingen koll. Det kanske de har?! Sen gick vi båda ut på skolans hemsida och jag fick be om ursäkt och säga att hon hade rätt. Pinsamt :) Mamman med noll koll liksom. Det visade sig sen att Bella inte heller började förrän imorgon. Hon ringde sin bästa kompis som hon lekte med igår kväll och den tjejen visste inte heller att de var lediga en dag till så jag var nog inte enda mamman med noll koll. Barnen blev nöjda i alla fall. Linus hoppades på att han skulle få en bonusdag ledigt imorgon också..
Ringde även och kollade läget på förskolan då jag var inställd på att lämna Adrian där men där har de öppet som vanligt så idag har jag lämnat en mycket nöjd kille där. Personalen där tyckte att han hade växt mycket på den månaden han varit borta. Min stora bebis.. Tiden går så fort.
 
Vi har börjat att renovera i Ninnies blivande rum. I helgen var vi och beställde tapeter till en fondvägg därinne. Det kommer nog att bli jättefint. Resten av väggarna ska vara vita och tanken var att vi skulle tapetsera overallt. När vi började riva ner den gamla tapeten visar det sig att det är tapetserad direkt på en masonitskiva och det var inte bara tapeten som släppte utan halva väggen så vi köpte renoveringstapet och satte upp igår kväll över det gamla istället. Det blev faktiskt jättebra. Så då målar vi vitt istället där vi inte ska ha fondväggen. Är det något jag faktiskt kan skryta om att jag är bättre på än min man i renoveringsväg så är det att taptesera. Jimmy målade lim på väggarna och jag satte upp tapeten på 3 av 4 väggar på ca 45 minuter. Det är så smidigt när det är sån tapet som man limmar direkt på väggen. Imorgon kommer nog fondväggstapeten och det ska bli väldigt spännande att se hur vi klarar av det. Den är nämligen långrandig i olika färger och de i butiken tipsade om att den förmodligen skulle bli snyggast av att tapetseras liggande. Det har jag aldrig gjort så det blir spännande.
I natt har Ninnie sovit jätteoroligt. Vaknat flera gånger och skrikit. Hon kanske känner på sig att hon snart ska få flytta in i eget rum. Jag tror dock att både hon och vi kommer sova bättre med henne i eget rum då hon är så satans lättväckt. Men jag kommer sakna att ha henne i sin säng bredvid mig. Men det positiva överväger det negativa.
 
I år har jag outat på facebook att jag har tre nyårslöften så jag ska väl tillkännage dem här med så jag måste hålla dem.
Ett är att jag SKA klara mattekursen.
Det andra är att jag ska skriva högskoleprovet oavsett jag tror att jag kommer klara det eller ej. Eller egentligen så klarar väl alla det fast med olika poäng.
Det sista är att jag innan sommaren ska orkar springa 7 kilometer, gärna mer. Innan jul gick det riktigt bra men som alltid över jul så slappade jag till och har inte rört mig mer än nödvändigt. Igår var jag ner och sprang på löpbandet för första gången på nästan en månad. Konditionen försvinner snabbt. Tilläggas ska att jag hade brutal huvudvärk. Tänkte att den kanske skulle gå över om jag rörde lite på mig. Icke. Jag orkade 2 kilometer och sen var jag tvungen att gå av. Huvudet bultade så jag nästan trodde det skulle sprängas. Sen var jag så nära på att kräkas. Aldrig mer springa med huvudvärk. Då försöker jag gå istället. Men 2 kilometer är i alla fall mer än noll. Detta är väl det som jag lättast kommer att klara bara jag ger mig fan på det. Det är väldigt bra att ha en spegel framför löpbandet. Gissa om motivationen kommer när man ser sin mindre attraktiva hydda kuta i spegeln. :) Nu är jag väl inte direkt överviktig längre men slipa till lite på formen skulle inte skada.
 
Tjofräs!
 

Sjösjuk!

I förrgår fick vi hem vårt nya löpband och idag provade jag det för första gången. Det gick jättebra, men efteråt känner jag mig typ sjösjuk. Snurrig och yrslig. När jag gick upp för trappen från källaren där det står kändes det som qtt jag skulle trilla bakåt.

Körde ett program där man skulle förbränna 250 kalorier. Lätt som en plätt. Det blev 2, 8 km. Känns skönt att jag inte blivit helt ur form trots att jag knappt rört mig på över 2 veckor. Det 'fuskiga' är att nu körde jag ju utan någon lutning på bandet. Springer jag spåret här så är det backar upp och ner hela tiden. Inga jättesmå heller.

Försöker sätta upp ett realistiskt mål. Orka springa 5 km innan nyår, kan det gå tro!?

Plankutmaning!



Dag 2 avklarad. Än så länge lätt som en plätt, men planka i 270 sekunder? Hur sjutton får man 4,5 minuter i planka att gå? Haha.. ja det är väl bara att köra!


Tidigare inlägg
RSS 2.0