Camilla

Senaste dagarna har jag ju känt av smärta i svanken/bäcken/svanskota, vad det nu är och igår efter jobbet hade jag jätteont. Stod upp nästan hela dagen och det var mindre skönt.
 
Ringde bm imorse och konsulterade henne lite och frågade om man verkligen kan börja känna av fogar såhär tidigt. Det kan man även om det är ovanligt tydligen men jag har ju ett fysiskt tungt jobb och det är min tredje graviditet så det är inte alls omöjligt enligt henne. Blä. Jag vill bara gråta. Kan jag inte bara få må bra och jobba tills jag går på havandeskapspenning och innan det ska det inte vara några konstigheter?
Jag vill vara en sån där krutbrud som struttar omkring med värsta stora magen och inte verkar brydda av eventuella krämpor alls. Som jobbar utan problem tills en dag innan  ungen kläcks.. Fast egentligen.. Finns de?

Fick i alla fall rådet att ringa till min familjeläkare och det gjorde jag. Fick prata med en (kors i taket) MYCKET trevlig och förstående sköterska som fixade in mig på en tid hos min familjeläkare imorgon. Jag beklagade mej över att jag känner mej som en hypokondriker som känner efter för noga för tidigt men hon sa att alla graviditeter är individuella och så ska jag inte alls känna. Men det gör jag :(

Mitt i allt detta oroar jag mig över i fall det överhuvudtaget finns nåt som lever där inne. Jag tror allvarligt talat att jag håller på att bli sinnessjuk!!

Idag är det söndag. Söndag är vilodag. Men inte för mig. Jag ska jobba 14:30-22:50. Söndagarna brukar faktiskt vara helt okej på jobbet. Fast jag ska ju erkänna att jag hellre hade åkt hem till mina föräldrar och hängt där en sväng eller bara legat hemma o degat i soffan hela dagen. Men av det får man ingen lön på kontot.

Imorse skulle jag sova ut hade jag tänkt. Jag gnällde över barnen här i veckan som var att de vaknade så tidigt när vi var lediga och idag gör jag precis samma sak. Klockan 7:15 vaknade jag och min kropp hade inga som helst planer på att somna om. Visserligen hade jag då sovit i 9 timmar men ändå. Jag hade kunnat sova till 10 om jag velat, så NU är jag trött i stället.


Det känns som att jag bara gnäller hela tiden. Jag skriver aldrig något positivt. Men det har väl med det pyskiska och fysiska välmåendet att göra. Take it or leave it. :)

Ska väl ta och förbereda mig för jobb här nu. Ringa min sambo som är iväg och spelar fotboll och höra om vi inte ska käka nåt innan jobbet. Idag jobbar han också så då behöver jag inte gruva mig över att han är hemma i alla fall :)

Idag är det lördag och jag har jobbat 6-15. Det gick förvånansvärt bra faktiskt förutom att verkligen börjar få ont i ryggen/svanken eller var det nu är. Runt svanskotan ömmar det och ut på sidorna i skinkorna liksom... inne i dem på nåt sätt.  
När jag kom hem så käkade jag lite, och funderade över att jag faktiskt kände mig förvånansvärt pigg. Vad skönt?! Tog ett bad, och sen bokstavligt talat dog jag. Jag blev så trött så jag tvärsomnade i sängen och när Jimmy kom in för att fråga mig något så orkade jag knappt svara. Sådär så att man liksom tänker svaret i hjärnan men hur man än gör så orkar man liksom inte öppna munnen o formulera orden i munnen. Helt galet.
Nu känns hela min tillvaro som ett töcken igen och jag vill egentligen bara sova men vi ska äta lite mat här snart och efter det hoppas jag väl på att piggna på mig lite. Överallt läser man att nu börjar du nog att känna dig mindre trött men inte jag inte. Jag är mer trött. Har ju inte varit så trött som jag är nu förrän de senaste veckorna.
Imorgon jobbar jag i alla fall kväll och då behöver man ju inte gå upp långt före tuppen. Ska bli så skönt att sova ut. 

Imorgon är det exakt 9 veckor tills vi åker till Rhodos i en vecka. Det ska bli så skönt. Sola, bada, äta gott och leva lyxliv i en hel vecka. Tänker inte lyfta ett finger förutom att busa med barnen i poolerna. Åh vad jag längtar. 9 veckor är egentligen inte så mycket. Då har vi förhoppningsvis hunnit få vår i Sverige också. DET längtar jag massa efter. Herregud. Jag har nog aldrig varit så trött på vintern som i år. Jag gillar snö o vinter men i år har vintern känts oändligt lång. Något som är underbart skönt är att vi börjar få tillbaka ljuset igen. Det blir ljust tidigare på morgonen och det är ljust längre på eftermiddagen. Tänk vad lite ljus kan göra för själen. 

Nu blir det lite försök till lördagsmys här. 
God kväll!

 

Jag skrev just ett långt inlägg som jag lyckades radera. Man kan ju bli arg för mindre. :S

Idag har jag gått 12 fulla veckor av graviditeten. Den "magiska" veckan när det sägs att missfallsrisken minskar drastiskt. Jag har ju dock haft ett missfall efter denna vecka tidigare så jag har lite svårt för att vara totalt positiv men jag försöker. Såg ju det lilla livet med ett pickande hjärta idag för exakt 4 veckor sedan. När jag tänker så så känns det som tiden gått otroligt fort. :) 

Såhär nånting är det väl tänkt att det ska se ut i magen nu:



Idag är det fredag och jag har varit ledig. Igår med för den delen. Helgen innebär jobb tyvärr och jag är lagom otaggad. Är så fruktansvärt trött så jag vet ärligt talat inte vilket ben jag ska stå på. Varje eftermiddag vid 17-tiden så tvärslocknar jag på soffan och det är så skönt.
Har lite ångest för jobbet just nu. Min 7-dagars vecka stundar och jag vet inte hur jag ska orka. Varannan vecka går okej, när jag är på höglagret. Att köra expidition går mindre bra. Jag får ont i magen när jag lyfter och börjar känna av fogarna bak runt svanskotan. Tycker dock att det är liite för tidigt för att börja gnälla. Eller det känns som att folk runtikring mej tycker att det är det. Fast det är absolut ingen som sagt nåt, eller ens antytt något.  Det är bara jag och min osäkerhet.

Har haft besök av Anna idag. En jobbarkompis som är hemma och är mammaledig med lilla Love 8 månader just nu. Det var verkligen sjukt kul att träffa henne. Vi har pratat om det länge länge men det har liksom aldrig blivit av. Saknar henne på jobbet men lagom till när hon kommer tillbaka så går jag på föräldrarledighet. Så kan det gå. :)

Snart kommer Dennis och hämtar upp Linus. Bella blev hämtad direkt i skolan men Linus har varit hemma med mig idag. Usch jag vill inte. Får en klump i magen när jag tänker på att han ska åka snart. Han sitter här bredvid mig o är inne i  nåt program på tvn och man får inte störa. Han ville inte ens åka och köpa godis nyss när jag frågade. Tokunge.

Imorse när han hade vaknat alldeles alldeles för tidigt och jag låg kvar i sängen så kom han o kröp ner hos mej efter en stund när han tittat på tv, och la sig sked med mig. Så säger han: Åh, vad jag älskar dig goa varma mamma!! Herregud. Hjärtat smälter som glass en skållhet sommardag <3 Mina älskade ungar.

Satan vad irriterad jag blir när saker och ting inte fungerar som jag vill.
Idag har min käre sambo fixat ett fotoprogram till datorn så jag ska kunna pula lite med alla miljoner bilder vi har tagit genom åren, men jag fattar verkligen noll - coccosboll!! Hah!!
Det fanns en period i livet, typ i gymnasiet  som jag behärskade photoshop i alla fall litegrann men det har försvunnit ALLTIHOP. Visserligen har väl programmet uppgraderats lite sen dess men även om jag kört med samma som då så är det inte lätt att förstå.

Jag tänkte att mitt första uppdrag skulle bli att göra en enkel header till bloggen. Av ett enda foto.. bara för att prova. Jag får inte till det hur jag än gör. Blir tookig snart. Jag får dit bilden men bilden ser inte alls ut som jag vill att den ska se ut trots att jag ändrat pixlar och grejer så det ska stämma. Frustrerande värre.

Just nu känns det dessutom som att jag blir levande kokt i denna lilla klädkammare som vi har datorn i. Jag får helt enkelt ta nya tag imorgon. Jag ska fan få till det.

På återseende.