Camilla -

Lego Duplo

Jag har haft turen att få buzza Lego Duplo. Vi fick hem ett paket med duplo lego för att själva leka med och berätta för andra om. Lyckan var total hos Adrian när vi öppnade paketet. Tyvärr ligger bilderna på telefonen och är inte av vidare bra kvalitet så denna som jag snott från buzzadors hemsida får duga i det här inlägget.

Adrian gillar att leka med legot. Det är stora och färgglada bitar som är lätta att greppa och bygga ihop. Roligast är att bygga för att riva snabbt igen. Helst höga torn (vilket paketet innehöll lite för få bitar för dock) :)

Duplo är en leksak som roar både stora och små. Det bästa är att man kan köpa till mer och altl passar ihop med varandra. Verkligen något att rekommendera för de kreativa barnen. När de blir äldra går man bara över på vanligt lego.

Jättekul att buzza Lego Duplo!

2013-05-30 @ 11:56:48 Permalink Buzzador Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min smalfis!

I morse ringde Jimmy till Folksam och anmälde Adrians skada och han får en liten summa pengar så det var ju lite trevligt i det annars så otrevliga. Det ska även anmälas till förskolans försäkringsbolag. Skulle det visa sig om ett år från igår att han får ett ärr så kommer han att få mer kompensation då. Jag tror och hoppas inte att det blir något. Hellre ett fint ansikte än cash på kontot såklart.

Nu får jag verkligen hoppas att det inte händer igen för då kommer den här mamman att se rött :)

Idag har vi varit på bvc med lilla Ninnie. Hon är ju redan tre månader så det var dags för vaccin. Usch och fy och blä vad jag hatar att sticka min lilla bebis. Hon blev jätteledsen men det gick över rätt snabbt för hon var så trött så att hon helt enkelt slocknade i mitt knä. Nu har hon sovit en bra stund. Hoppas att hon slipper feber.

Nu väger hon 5660 gram och är 61 cm lång. Huvudmått 39,7 cm. Hon är minst av alla mina barn på alla måtten. Ligger knappt ett hack över på längden och vikten har planat så hon ligger precis på medel nu. Hon är lång och smal. Adrian vägde hela 8 hg mer vid samma ålder. Bella som är tjej vägde 6100 någonting men hennes pappa är å andra sidan en hel del större än Jimmy. Det är roligt att jämföra tycker jag.

Sover gott ♥

Nu bör jag få i mig något ätbart. Det här med att gå ner i vikt går ju jättebra *not* Jag skulle behöva röra mig mycket mer tror jag men det är ju det här med tiden. Alltid är det något på dagarna när Adrian är på dagis och när han är hemma så är inte han så sugen på att ut och promenera direkt. Vi har ju en gammal crosstrainer i källaren som stått och samlat damm senaste året så jag kanske ska rota fram den och ta en vända ikväll. Orkar väl max med 10 minuter med min urusla kondition. Just nu står den längst in i den gamla verkstaden i källaren. Därinne är det grejer högt och lågt så jag måste röja lite för att ens komma åt den.

Jag tycker dock maten är det svåraste. Att få till bra och nyttig mat.Jag är fullständigt kass på att laga mat och fantasin till att få ihop något är om möjligt ännu sämre. Hade jag en personlig kock och en personlig tränare som sparkade mig i arslet skulle det hela vara så mycket lättare. Jag kan ju i alla fall skryta om att det som blev kvar av mitt lördagsgodis i lördags fortfarande står orört i ett skåp. Alltid något!!

2013-05-30 @ 11:38:00 Permalink Allmänt svammel Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bit o riv!

Idag när jag kom för stt hämta Adrian på förskolan så haffade en i personalen mig direkt och sa att Adrian haft lite otur och blivit biten och riven i ansiktet så jag skulle vara beredd på att han inte var så fin på kinden.

Adrian var dock hur glad som helst då och hade inga planer alls på att gå hem. Jag frågade om det hade gått hål men nej, det var bara klösmärken som gått hål sa det så jag tittade inte så noga förrän vi kom hem.

Jag tycker man ser rätt tydligt att det understa lilla såret han har kommer från två små tänder. Vadå inte hått hål??

Googlade mig fram till att man alltid ska kontakta läkare vid människobett där det gått hål då det finns mycket bakterier i mun och saliv så jag ringde 1177 som ringde vidare till vår familjeläkarmottagning där de sa att vi skulle komma med honom direkt. Jimmy åkte med honom och på 2 sekunder sa läkaren "Det här ska han ha antibiotika emot"

Jag förstår att sånt här kan hända men det känns ändå inte ok. Hoppas personalen nu verkligen håller ständig uppsikt på den som bet. Jag hade dessutom väldigt gärna sett att de ringt mig när det hände. Får prata med dem i morgon och höra vad de säger.

Min lilla fis. Ajj, sa han och pekade på kinden innan han somnade. Vad ont det måste ha gjort/göra..

2013-05-29 @ 21:57:14 Permalink Adrian Kommentarer (2) Trackbacks ()

När Ninnie fick bråttom till världen..

Bättre sent än aldrig, innan minnet sviker helt så ska jag försöka få ihop en liten story om hur det var den dagen som Ninnie fick så bråttom till världen.

Dagen innan, på måndagen den 4/3 var jag hos barnmorskan och när jag kom hem därifrån var jag så uppgiven. Hon undersökte mig vaginalt för att se om det hade hänt något sen gången innan jag var där men statusen var densamma. Mjuk jättemogen tapp och öppen 3-4 cm. Adrian och Bella var hemma den dagen. Bella pga halsont och Adrian hade varit förkyld.

När jag kom hem då ifrån barnmorskan hade jag så ont i magen att jag inte kunde stå. Jag var dessutom superförkyld och hade ögoninflammation. Ställde jag mig upp fick jag sammandragningar som gjorde jätteont och det kändes som att min framfog skulle brinna upp. Jag ringde gråtandes till Jimmy på jobbet som fick lov att komma hem och ta hand om Adrian vilket han gjorde.

Jag ringde förlossningen för jag kände ju en viss oro över varför jag hade så ont, var det foglossning? Var det värkar? Var det nåt fel? Vi bestämde att jag skulle komma in framåt kvällen och ta en ctg-remsa så att jag skulle bli lugnad och få en sovdos med mig hem. Jag hade ju knappt sovit på flera veckor.

Väl inne på förlossningen fick jag ligga med Ctg i evigheters evighet kändes det som. Allt såg bra ut så vi blev hemskickade med en sovdos. En insomningstablett, en bricanyl för att ta bort alla värkar som jag faktiskt hade men inte tillräckligt starka eller regelbundna och sen 2 citodon. När vi kom hem var klockan runt 21 så jag tog min lilla pillerhög, alla utom en citodon. Tänkte att den skulle jag spara till dagen efter. Sov som en liten prinsessa hela natten sen. Det var såå skönt. På morgonen var jag tvungen att gå upp för att lämna Adrian på dagis. Som grädde på moset som att inte förkylning och ögoninflammation räckte så hade jag knappt någon röst.

Efter att jag lämnat Adrian på dagis så åkte jag hem, tog min andra Citodon och hoppade ner i bingen igen och sov till runt halv 12. Då var Bella hungrig och ville ha mat. Vi kom överens om att vi skulle käka pizza så jag var upp och hämtade. På väg till bilen fick jag en sammandragning/förvärk som gjorde rätt ont och jag minns att jag tänkte att fan om det inte bara kunde dra igång någon gång. Intet ont anande.

Dessa tidpunkter minns jag för jag har kvar telefonloggarna i telefonen.

Klockan 12:11 ringde min mamma för att kolla läget. Hon skulle ju komma och vara barnvakt åt Adrian men jag sa att allt var lugnt som vanligt så det skulle nog dröja. Vi satte oss framför tvn för att äta pizzan och pang bom, med käften full av pizza kom det en brutal värk kl 12:23. "Aj som faaaan!" tänkte jag efteråt och smsade till Linnea att jag fick just en brutal värk, en till sån här och det måste vara på riktigt. Hon svarade något i stil med att innan 15 har du kanske fått barn. Jo tjena tyckte jag. Klockan var ju halv ett. Så snabbt kunde det ju aldrig gå. Bara några minuter senare kom nästa. Vågade ändå inte riktigt tro att det skulle vara på riktigt med tanke på hur mycket min kropp hade lurats den sista tiden. Slog på värktimern på telefonen och värkarna kom med ca 3 minuters mellanrum, höll i sig i 1 minut och gjorde förjävla ont.

Klockan 12.38 ringde jag till Jimmy och sa att han skulle börja ta sig hemåt. Innan hade jag inte riktigt vågat ifall det skulle avta. Fortfarande var jag inte säker på om det var på riktigt. Var så rädd för att kroppen skulle luras.

12:52 ringde jag till mamma som satt i möte på jobbet och sa att nu har det dragit igång med dunder och brak. Vid detta tillfälle kom värkarna tätt och gjorde ont ont ont. Jag bara flåsade och ojade mig när de kom, och värre blev det bara. Jag var så orolig att vattnet skulle gå för då visste jag att jag inte skulle ha något att säga till om. Mamma gick ut från mötet och började åka hitåt direkt. Adrian var ju på dagis så egentligen var det ingen panik men Bella var ju tyvärr hemma och fick vara med om hela spektaklet.

12:54 ringde jag till förlossningen och fick börja med att säga "Hej, jag heter Camilla, vänta jag får en värk" ,*flåsa flåsa skrika skrika* På förlossningen sa de att jag skulle skynda mig in och undrade om jag verkligen skulle hinna vänta in Jimmy eller om jag inte skulle ringa ambulans. Jag sa att jag trodde han skulle vara hemma strax men blev det ännu mer jävligt skulle jag ringa. Hade dock svårt att avgöra om de skulle gå något fortare eller inte med en ambulans och detta kunde ju säkert ta lång tid.

12:56 ringde jag Jimmy igen och skrek "Vart fan är du någonstans? Nu är det akut, du får skynda dig" Då var han vid Hammarbyrampen ganska precis utanför jobbet och hade i normal hastighet i alla fall 20 minuter kvar hem. Då fick jag smått panik. Stod i sovrummet och slog på garderobsdörrarna och vankade av och an ut i köket när värkarna kom. Det gjorde såå ont. Stackars Bella var helt förskräckt. Jag försökte förklara att det var inget farligt men gjorde jätteont. Så ont att jag inte riktigt kunde kontrollera vad jag sa eller skrek när de kom.

13:01 ringde jag till Linnea. Visste ju att hon var hemma, bara för att ha något slags stöd även om jag nog inte sa så mycket. Hon försökte få mig att fokusera på en punkt när värkarna kom. Återigen sa hon att bebisen är nog ute klockan 15 och jag började inse att det skulle den kanske vara. Jag fick dock ganska snabbt lägga på för värkarna kom så tätt och jag kunde inte prata alls längre. Nu gick jag ut i vardagsrummet och fick be Bella om hjälp att sätta på skorna sen stod jag bara och skrek när värkarna kom.. "Aj aj aj aj aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj" Sen när de avtog så skrek jag "Var i helvete är Jimmy någonstans"

När Jimmy väl kom så hade jag tack och lov ingen värk då så jag rusade ut i bilen, slängde mig in liggandes i baksätet. Tror klockan var ungefär 13:15 då. I samma veva kom mamma så han stannade och vevade ner fönstret och skulle väl säga hej antar jag så då skrek jag "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅKKKK!"

Sen började bilresan från helvetet. Vi har väl en 20-25 minuter in till förlossningen i laglig hastighet men Jimmy var inte så laglig den dagen. Fy fan. Värkarna kom hela tiden. Avtog aldrig och ganska snabbt började det att trycka på. Jag låg där bak och skrek, stönade, försökte andas och vrålade att det trycker på, den kommer komma snart. Som tur var gjorde hon inte det. När vi var några minuter från förlossningen så ringde Jimmy in och sa att han var på väg in med sin fru och att det var bråttom, att de skulle få möta upp oss. När vi kom fram var klockan 13.30 och då stod där ett helt gäng med rullstol och väntade. Barnmorska, barnmorskeelev + en underskötersa. Jag hade så ont och skrek att det tryckte på när de slet upp dörren så de började med att riva ner mina byxor för att kolla om hon var på väg. De såg inget huvud än tack och lov :) Utanför förlossningen stod även ett gäng unga byggarbetare som höll på med nå underhållsarbete inne på avdelningen. Måste ju varit en jäkla syn för dem. Jag brydde mig inte det minsta då utan hade nog kunnat föda där på plats framför dem om det hade behövts. Det sista jag minns klart är att jag rullades in på en sal samtidigt som jag försökte andas, och fick så klä av mej helt näck och klä på mig den snygga vita rocken. Snabb försökte jag vara för jag visste att ju fortare jag kom ner i sängen, desto fortare skulle jag få lustgas.

När jag fick den så blev jag helt väck. Detta var det värsta med hela förlossningen. Jag hade så ont att jag på riktigt trodde jag skulle dö. Jag önskade i alla fall att jag skulle få göra det. Jag skrek konstant och hela tiden. Vrålade efter epidural men de försökte övertyga mej om att jag skulle nog inte hinna med någon sån. Dock så var jag bara öppen 5-6 cm så jag tänkte att det här kommer jag inte överleva. Hur kan det trycka på så mycket när jag inte ens är fullt öppen?

Jag hade fullständig panik och bara skrek hela tiden. För att lugna mig lite så ringde de i alla fall efter narkosläkaren som stod på operation men lovade att komma så fort hon var färdig. De höjde lustgasen till max så jag var helt helt borta. Minns bara vagt att jag hörde att de pratade om mej men det kändes som att jag hörde allt med fördröjning så det jag svarade på förstod de inte för det hade de sagt för längesen. Enligt hur jag upplevde det. Barnmorskan försökte klämma på magen och sätta dit såna här ctg-prylar, men jag slog och viftade efter henne så hon fick säga åt mig på skarpen att lugna mig och att hon måste få känna för att se hur barnet mår. Då började jag gråta ännu mer för att hon skällt på mig.

Barnmorskan får nu sänka min lustgas och ge mig syrgas istället för att jag ska kvickna till igen. Jag var knappt vid medvetande längre så när jag kvicknar till så gråter jag och säger "Men lite kan jag väl få i alla fall`?" Det fick jag.

Värkarna och trycket jag kände var helt fruktansvärt. Plötsligt hör jag som ett pistolskott inom mig och jag inser att där gick vattnet. Skrek åt dem "Nu gick vattnet" och sen hade jag absolut ingenting att säga till om. Krystvärkarna var ett faktum och det vara bara att trycka på. Bajs kom det denna gången också men det struntade jag lika mycket i den här gången som förra. Sen känner jag bara hur ungen glider ut. Fruktansvärd smärta men det var bara att trycka på. När jag trodde att hon var helt ute så var det bara huvudet som kommit ut. Denna gång slapp jag tack och lov att värkarna stannade av precis när huvudet var i hålet så att säga. Snart kom det en ny krystvärk och då gled resten av kroppen ut och de la henne på min mage.

Jag hade fortfarande såå ont i magen och bara grät och grät. Ville inte ens titta på bebisen. Jag var totalt slut. Det tog nog några minuter i alla fall innan Jimmy fick mig att titta på henne.. vår dotter. Äntligen började även smärtan i magen som hade varit konstant sista timmen ungefär att avta och jag minns att jag sa "Fy faan vad skönt att det är över. Aldrig mer"

Klockan var 13:55 när hon kom ut så ganska precis 1,5 timme tog det från första riktiga värken tills hon var ute. När Linnéa sa 15 hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att hon skulle vara ute innan 14. Detta var lätt bland det värsta jag varit med om. Det var så intensivt. När smärtan och värkarna kom så släppte det aldrig riktigt emellan. Att jag var förkyld och hade ögoninflammation gjorde inte saken lättare. Den lilla röst jag hade haft på morgonen var om möjligt ännu sämre.

Snacka om sliten mamma.

Pappan och bebisen <3

Hennes siffror landade på 4160 gram och 53 cm. Hattmåt 34 cm. En redig liten tös.

Ja.. ungefär så var det väl. Efteråt var jag chockad i flera dagar tror jag. Hela graviditeten hade jag oroat mig för att det skulle gå snabbt och oron var befogad. Jag har fått höra av många att det borde vara så skönt att det gick fort. Nej. Jag hade hellre dragit ut på det och inte haft det så intensivt. Men men. Nu är det slut på barn så jag behöver inte oroa mig över att någonsin gå igenom det igen. Men i slutändnan kom underbara lilla Ninnie så det var ju värt det. Ninnie som idag fyller 12 veckor. Galet vad tiden går.

2013-05-28 @ 12:24:00 Permalink Förlossningsberättelser Kommentarer (6) Trackbacks ()

Jordgubbar är inte godis.

Jag vill verkligen gå ner i vikt och bli av med alla mammakilon jag dragit på mig. Bestämde mig i veckan för att nu jäklar får det vara nog med småätande och alldeles för mycket sockerintag. Godis får man äta på lördagar.. kanske.
Jag tänker inte banta. Men tänka till lite på vad jag stoppar i mig.
Dessutom ska jag röra mig lite mer. Känner fortfarande av fogar och bäckensmärta när jag anstränger mig för mycket så jag får helt enkelt inte gå ut för hårt. Det är ju trots allt bara 2, 5 månad sen jag knappt kunde gå så att jag nästan dagligen tar promenader nu är jag nöjd med än så länge.
Det är ju trots allt fredag idag så när jag såg jordgubbar på ica tänkte jag att det skulle jag unna mig i alla fall. Nyttigt och gott.
Trots att jag nästan tryckt i mig en hel ask med belgiska jordgubbar som bara smakade vatten är jag fortfarande godissugen. Hade lika gärna kunnat dricka vatten för så smaklösa var de. Det sägs att man ska ta en frukt när suget sätter in. Gnag på en morot, ta ett äpple. - Ja fast frukt och grönsaker är inte godis. Punkt.

2013-05-24 @ 21:26:45 Permalink Vägen mot en mer trivsam kropp. Kommentarer (2) Trackbacks ()

För ett år sedan

Förra året vid den här tiden hade vi en kille som just börjat att ställa sig upp. 1, 5 månad senare så började han gå 9, 5 månad gammal. Jag hoppas Ninnie inte har lika bråttom :)

Tiden rusar fram. Då kunde jag aldrig tro att vi ett år senare skulle ha ett till barn. Mycket kan hända på ett år.

2013-05-20 @ 14:08:47 Permalink Adrian Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vagnhistorien fortsätter.

I fredags kväll fick jag ett sms ifrån hon som skulle sälja vagn och som plötsligt slutat svara. Hon ursäktade sig och skrev att mobilen plötsligt lagt av och undrade om jag fortfarande var intresserad. Det var jag ju då vi fortfarande inte hittat något så vi bestämde att idag söndag skulle vi åka dit mellan 12 och 13.

Sagt och gjort. Vi packar in oss i bilen strax efter 12 och krånglar massa med kontantuttag, bajsande barn osv. Klockan 12:50 när vi precis kör in på gatan som denna kvinna bor på i Virsbo ( dvs 2-3 mil bort) trillar det in ett sms. Det stod typ: 'Jag kan inte idag min son har blivit sjuk.min telefon har varit på uppdatering så har inte kunnat skriva tidigare. Kan vi bestämma en annan dag?' Jag höll på att gå i taket. Svarade att vi redan var där ju och försökte ringa men hon svarade inte utan skickade ett sms att jag kunde ringa senare så skulle vi bestämma nåt då hon var tvungen att ta hand om sin son. Jon kunde tänka sig att dra ner på priset. Sonen hade enligt henne spytt i vagnen.
Behöver jag säga att jag skrev att hon kan behålla sin vagn?
Det luktar bortförklaringar hit och dit. Vad hade hänt om vi kommit kl 12. Hade hon inte öppnat då? Eller om jag inte hört sms:et? Nej fy fan vilka idioter det finns. Om jag ska sälja en vagn gör jag rent den om jag lägger ut den på blocket och sen ställer jag undan den tills den är såld.

Igår åkte vi till Erikslund. Eftersom syskonvagnen är omöjlig att gå i affärer med så tog vi bara singelvagnen som Ninnie ligger i. Igår somnade Adrian i bilen på väg dit. Totalt omöjlig att väcka så Jimmy bar på honom tills jag kom på att vi lägger honom i vagnen och bär Ninnie som är aningens lättare.

Han ser ju lite stor ut för quadroliften nu kan jag tycka. Men sov det gjorde han :)

2013-05-19 @ 17:59:59 Permalink Allmänt svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

11 barn

Ikväll var vi som sagt hos Marina och Saare och grillade. De har 4 barn (2 gemensamma) Linnéa och Bart var även där med sina 3 barn och så vi med 4 barn. Det blir 11 barn. Vi skojade lite om att det var sjukt att 3 familjer som träffas har 11 barn tillsammans.
När vi gick hem så pratade jag och Jimmy om att Familjen Annorlunda familjerna har så många barn själva. Galet är det enda jag kan säga om det. Det blir svettigt att bjuda dem på grillkväll :)

För övrigt hade vi en jättetrevlig kväll. Nu ska jag krascha i bingen.

Adrian kladdgris :)

2013-05-17 @ 23:04:19 Permalink Allmänt svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Uppe i ottan och mer blocket irritation.

Tredje morgonen på raken nu som Adrian vaknar före halv 6. Tänk om han kunde inse hur skönt det är att sova. Igår var han ändå vaken ända till 20.

Igår hände det igen detta med blocket. Jag ringde på en barnvagn som skulle finnas i Västerås. En Phil & ted Vibe. Säljaren bodde i city och vi kom överens om att jag skulle komma vid 18. Någon timme innan ringer hon och undrar om jag kunde komma idag på förmiddagen istället då de skulle åka bort nu plötsligt. Ok sa jag. Sen ringer hon igen efter 21 på kvällen och säger att de tittat på en annan barnvagn men det var inget att ha så nu hade de bestämt sig för att behålla den de skulle sälja.
Men suck. Varför lägger man ut något på blocket man ändå inte vill sälja när det väl kommer till kritan?
Hatar att köpa begagnat just pga denna anledningen. Idiotiska försäljare! Men nu är vi ju inga miljonärer så vi kan/vill gå och köpa en ny vagn så jag får väl leta vidare och hoppas att något dyker upp..

Idag är det i alla fall fredag. Ikväll ska vi hem till Marina och grilla med hennes familj och Linnea med familj kommer också. De bor här i Skultuna så det är perfekt.
Bella cyklade hem till dem igår trots att hon inte känner dem alls för att leka med deras äldre tjejer som är i Bellas ålder och går i skolan i stan. Jag och Marina hade fixat lekdate. Modigt gjort tycker jag. De verkade gilla varandra för Bella pratade om att hon ville åka dit efter skolan direkt idag.

Nej men nu sover Ninnie igen i alla fall så jag ska väl lägga ner henne och snart väcka Linus som åker till skolan tidigt idag.

2013-05-17 @ 06:26:12 Permalink Allmänt svammel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Blocket.se

Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit att jag är missnöjd med vår syskonvagn. Den är jättetung att köra. Kanske för att jag är van med vår lilla emmaljunga nitro, vad vet jag för överlag verkar folk nöjda med den.

I alla fall så hittade jag en annons på en annan syskonvagn idag som jag spanat i lite. Man kunde endast maila annonsören och det tycker jag är bökigt. Ett köp eller en försäljning går så himla mycket smidigare om man bara ringer istället för att behöva vänta på mailsvar osv.
Jag mailade tjejen och frågade om vagnen fanns kvar och om det möjligtvis gick att få se lite fler bilder. Jag fick ett snabbt svar där hon bad om mitt mobilnummer så att hon kunde smsa bilder och efter att jag skickat mitt nummer kom det snabbt några bilder och vi 'smskonverserade' lite.
När jag sedan frågar om vi får komma och titta så får jag inget svar. Väntar i 5 timmar och skickar ett nytt sms där jag frågar om vi får komma och kika på vagnen och känner mig efterhängsen men tänker att det förra kanske inte kom fram eller nåt. Inget svar då heller.

Det är sånt här som gör att jag avskyr att handla på blocket. Varför ödsla både min och hennes tid när hon inte verkar vilja sälja i slutändan? Hon verkade väldigt angelägen om att vilja skicka vagnen. Skulle bjuda på frakten. Kanske var nåt fuffens eller så vill hon inte ha främmande. Men säg bara det i så fall då.
Visst nåt kan ha hänt, det vet man aldrig men det är ju inte första gången liknande saker händer.

Vi fick lov att göra oss av med vår katt för någon månad sen. Samma sak då. Jag får mail från folk som är intresserade av att ta hand om henne men när jag försökte ringa fick jag inget svar. Nu är hon i alla fall omplacerad och det blev bra.

Tröttsam. Sånt här gör mig sjukt irriterad. Ännu mer irriterande att detta var den enda vagnen av den sort jag spanat in som fanns i hela Västmanland. Prutt!

2013-05-15 @ 21:25:32 Permalink Allmänt svammel Kommentarer (4) Trackbacks ()

Angående den onda cirkeln.

Såhär ser Lilleman ut kl 8;30 när han går upp och röjer kl 4;45. Inte ok.

Han får ta en power nap i 20 minuter och sen gå till dagis och hoppas på att han somnar som han ska efter lunch. Blir liksom ingen ordning på någonting när han ska upp så tidigt.

2013-05-15 @ 08:46:29 Permalink Adrian Kommentarer (1) Trackbacks ()

Utvecklingssamtal * 2

Igår var jag på utvecklingssamtal med Bella i skolan. Jag förstår inte varifrån hon fått det men hon är riktigt duktig i skolan och tycker det är jättekul. De har haft nationella prov nu i trean och hon hade alla rätt på flera delprov och något enstaka fel på några. Jätteduktig både på att läsa, skriva och räkna. Stolt mamma blir jag helt klart. :) Jag hoppas att hon fortsätter vara duktig i skolan för så länge jag kan minnas har hon sagt att hon vill bli läkare och då krävs ju höga betyg. Men det är ju ett par år kvar så hon hinner nog ändra sig ett antal gånger.

För Linus går det tyvärr mindre bra. Han har jättesvårt för att läsa och skriva och jobbar långsamt och halkar efter även fast han har kunskapen. Det skär i hjärtat. Han kämpar på bra och vi hoppas att det snart ska vända och att 'proppen går ur' som hans lärare sa.
Lite fundersam blir man ju när hans lärare säger att om han halkar efter mer kan det bli att vi får skriva ett åtgärdsprogram och det låter ju fint när han säger det så. Jag frågade vad det innebar och det var tydligen bara att vi som föräldrar får svart på vitt på papper det skolan redan gör för att hjälpa honom. Det hjälper ju säkert honom att vi får papper på det?! Pga mycket sjuk personal o dyl på sista tiden hade han inte kunnat få så mycket extra läshjälp som han kanske skulle behöva. Känns ju mindre bra. Jag hoppas det lättar över sommaren och så får vi kämpa på hemma.

Snart ska vi få gå på utvecklingssamtal på Adrians förskola också och det ska verkligen bli spännande :)
Adrian bits bara mer och mer nu. Jag hatar det men det är väl hans sätt att uttrycka sin frustration när han inte får som han vill. Som tur är verkar han bara göra det på oss hemma. Mest på mig och Linus. Bella drar han i håret. Lilla terroristen. Här lyckades jag fånga en äkta satunge min på kort. Den säger att nu tänker jag nypa dig.

Nu blir det sova. Den ovan nämnda terroristen har en förmåga att vakna på natten och skrika hysteriskt. Även om det är Jimmy som tar honom på natten (eftersom jag ammar Ninnie och så) så blir det att jag ligger vaken och inte kan sova.
Det är inte lätt att heta Adrian alla gånger och ha en vilja av stål.

2013-05-14 @ 22:22:29 Permalink Isabelle Kommentarer (0) Trackbacks ()

Likheter

Jag tycker att Ninnie bara blir mer och mer lik Adrian som bebis. Jag ser det tydligt på vissa bilder men andra så är de totalt olika.
Här under är Adrian:

och Ninnie:

Adrian:

Så några på Ninnie:

De kommer ju trots allt ifrån samma föräldrar så det kanske inte är så konstigt. :)

2013-05-11 @ 09:13:27 Permalink Adrian Kommentarer (4) Trackbacks ()

Lilla mini ♥

Trots att jag själv ser att Ninnie växt massa sen hon föddes så tycker jag fortfarande att hon är så liten.

Hon försvinner ju i sin säng nästan.

Hon älskar att ligga och kika på barbapappa familjen som snurrar över henne. Så himla söt.

2013-05-09 @ 21:50:40 Permalink Ninnie Kommentarer (0) Trackbacks ()

Krångel

Idag köpte vi en ny (svindyr) spis då vår gamla gjort sitt kan man säga. Låset till ugnsluckan var trasigt så den kunde Adrian öppna. Det fanns ingen barnspärr till plattorna så vi har fått lov att ta bort alla vreden men nu har han på något sätt lyckats att vrida om piggarna bara och vid flera tillfällen fått igång plattorna ändå. Livsfarligt! Sen var den allmänt trött spisen. Tog ett år att koka upp vatten och speciellt om vi använde fler plattor samtidigt. Vi ville ha induktionshäll som vi hade innan vi flyttade hit.
I butiken sa säljaren att vi säkert skulle få lov att byta kontakt för att den skulle passa i vårt hus. Mycket riktigt. Jimmy förstod sig inte på det själv så en granne som är elektriker var över och hjälpte till. Fungerar spisen nu? Neej. Ugnen fungerar men inte själva hällen. Jag är orolig nu att media markt kommer anse att vi åsamkat oss felet själva eftersom vi bytt kontakt. Vore ju väldigt väldigt surt om vi kastat massa pengar i sjön. Får se vad de säger i morgon. Nu är vi helt spislösa då vi tog kontakten ifrån gamla spisen. Så lär bli burkmat till Adrian och micromat till mig.

Passande nog när jag satt som mest inne i Sofias änglar så går en propp. Min första tanke var att det var spisens fel men det var inte samma propp. Elen i det här huset är så konstigt kopplad så man kan bli tokig. Verkar som den som drog el här satt lite på måfå och drog lott om vad som skulle sitta på vilken propp. Jimmy höll på i en timme innan han fick det att fungera så vi har ström igen. Jordfelsbrytare vore nåt. Jag vet inte ens hur man byter en propp...

2013-05-09 @ 21:42:36 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Äntligen värme

Såhär glad var Adrian när han vaknade igår efter en lätt sovmorgon till 7:30. Det behövdes efter den oroliga natten.

Som sagt. Han finns därinne min lilla gladfis.

Efter dagis var vi ute.

Jimmy kom hem tidigare. Snart är nya farstubron klar. Då är det 'bara' resten av slagfältet till tomt kvar att fixa efter dränering en i höstas.

2013-05-09 @ 04:52:11 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bvc

Nu hade Lillan tjockat på sig lite. Hon vägde vägde 5175 gram och var 59,5 cm lång. Hattmåttet var 39. Hon har numera till och med fått två små fettveck på sina små spinkiga kycklingben :)
Adrian vägde i samma ålder 5850 gram o var 60,5 lång. Ninnie är alltså mindre men hon är ju tjej också så det går ju inte riktigt att jämföra.

Idag har det varit så underbart väder. Sol och varmt. Ninnie tog en lur i vagnen och jag fick tid att leka lite med Adrian ute.

Idag har han faktiskt varit glad och snäll med sin mor. Både före och efter dagis. Han hade hållt sig vaken ända till efter maten trots att han vaknade klockan 5 och sedan sovit i 1,5 timme så det var en pigg kille jag hämtade som absolut inte ville gå hem ;)
Nu i natt har han dock vaknat var femte minut senaste timmen och gnällt. Jimmy ligger på soffan med honom. Tror det är någon slags oro i det lilla huvudet. Ninnie har också krånglat men nu tror jag huset sover så jag tänker göra detsamma. Har jag otur är det morgon om 2, 5 timme och jag kommer vara död.

2013-05-08 @ 02:23:24 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Då kör vi igen! Sömnsnack.

Jag håller på att tappa förståndet tror jag.
Jimmy kom in med Adrian till vår säng när han åkte till jobbet vid 5-rycket. Sen dess har han legat vaken och och kört sin ritual med mitt hår. Dvs ingen av oss sover. Strax före 6 ska han gå upp tycker han vilket inte jag tycker. Han behöver sova för att inte somna på samlingen på dagis som han gjorde häromdagen. Då jag försökte säga åt honom att lägga sig igen så kommer mistluren fram och vad händer då? Jo, Ninnie vaknar och karusellen med trötta missnöjda barn är igång.

Hur kommer vi ur detta? Han vaknar alldeles för tidigt på morgonen. Orkar då inte med förmiddagen varken hemma eller när han är på dagis. Igår somnade han klockan 9 sittandes i soffan. Det resulterar i att eftermiddagen blir för lång och han somnar jättetidigt på kvällen och så blir det samma visa dagen efter då han vaknar långt före tuppen. Försökte igår låta honom sova på eftermiddagen efter vi varit på öppna förskolan. Lät honom inte sova färdigt då när han somnade i soffan för att han ev skulle somna efter lunch som han bör. Han somnade närmare 14:30 (för sent) efter ett raserianfall och sov till efter 16 då jag väckte honom. Arg som ett bi blev han. Sen höll han igång till 21:30, men ska ändå upp klockan 5. Allt blir en ond ohållbar cirkel. Att han är trött påverkar ju hans humör och bidrar säkert till hans trots eller vad man ska kalla det nu.

Saknar den här lilla godingen som alltid var glad. Här ca 1 år.

På öppna förskolan igår gick det i alla fall bra. Först satt Adrian länge o väl i mitt knä och studerade. Funderade nästan på om han var sjuk så still som han satt. Ninnie sov i sin liggdel till vagnen. Marina var där med sina barn också. När han äntligen kom igång och började leka så fanns inget stopp på honom och det röjdes friskt tillsammans med Julian. När Ninnie vaknade var hon nöjd ett tag men när hon blev trött igen åkte hon ner i bärsjalen och somnade. Perfekt.

Idag blir det bvc med Skrotfia. Ska bli spännande att se vad som hänt med vikten nu när hon får mer och mer ersättning. Sist vägde hon 4700 nånstans och det var 3 veckor sedan. Så hon bör väl ligga runt 5 kg nu. Hon är lång och smal. Undrar vem hon fått längden ifrån?

På bvc igår.

2013-05-07 @ 06:36:13 Permalink Kommentarer (3) Trackbacks ()

En ond cirkel!

Det här med att vara själv med Adrian och Ninnie är något jag verkligen avskyr. Det blir liksom kaos redan från det att vi (Adrian) vaknar tills Jimmy kommer hem.

Han vaknar tidigt och får inte full uppärksamhet och då blir han grinig, och arg. Skriker högt bara man tittar på eller säger åt honom och efter ett par timmar med sånt uppförande är ju inte heller mitt humör på topp kan jag erkänna.
Ninnie däremot vill gärna ligga och dra sig länge på morgonen och då krävs det att jag efter att hon ätit vid 6 kan ligga i lugn och ro och få henne att somna om vilket jag oftast inte kan eftersom Adrian vaknar i samma veva. Då har vi även en trött och grinig bebis som bara vill bli buren och vaknar så fort jag lägger ner henne. Det innebär att jag får gå och bära på henne mycket, och då är Adrian arg och grinig och testar gränser för allt vad han är värd. Han vet tex att när jag bär Ninnie kan jag inte lyfta bort honom när han gör saker han inte får. Klättra på bord, gräva i blöjhinken osv osv. Nu har han blivit så lång så han kan öppna dörrar. Grinden vi köpte och satte för köksdörren är en väldigt bra investering kan jag säga.
Försöker jag leda bort honom så gör han sig hal som en ål och kastar sig på golvet, skriker och grinar. Oftast riktiga krokodiltårar. Då får jag lägga ner Ninnie och strax har jag återigen 2 skrikande barn.

Så de dagar Adrian är på förskolan så har jag ofta en sovande bebis i flera timmar för då har jag tid att få henne att komma till ro. De dagar Adrian är hemma har vi kaos. Jag hatar det ärligt talat. Men det blir förhoppningsvis bättre om några veckor när Ninnie blir äldre. Det sägs ju att vid 3 månaders ålder så blir de ofta bättre med magont och dylikt.

Adrian är en riktig pina nu, om man får säga så om sitt barn. Även när Jimmy är hemma och vi är två. Han slåss, rivs, nyps, och det värsta. Bits! Ibland helt oprovocerat så liksom morrar han med rösten för att berätta att han är arg. Är det något jag inte tål så är det när barn bits och det visar jag tydligt för honom och försöker pedagogiskt och bestämt tala om för honom att det är inte ok. Bekommer det honom? Inte ett dugg. Blir jag frustrerad? Massor.

Idag ska jag gå till öppna förskolan. Jag är skitnervös men han behöver ju aktiveras. Enda gånger han är 'snäll' är när vi är ute. Det älskar han. Skulle nog kunna vara ute vela dagarna om vi kunde. Jimmy håller på bygger farstubro och Adrian är med ute hela tiden och lullar omkring. Nöjd ovh glad hela tiden. Men så fort han kommer in blir han som förbytt.

Hoppas denna fas snart är över. Att Ninnie blir mer nöjd. Vi ger mer och mer ersättning då amningen inte fungerar alls denna gång. Hon blir inte mätt på min mjölk och jag tror faktiskt jag ska avverka amningen helt snart. Orkar inte hålla på när hon blir en helt annan tjej efter ersättningen och ammar jag så får jag sitta titt som tätt med missnöjd tjej för mjölken inte mättar. Fast jag vill ju gärna kunna amma på natten och ha kvar det där mysiga. Vi får se hur det blir. Huvudsaken hon blir mätt.

Hoppas även att den goa Adrian jag vet finns i honom kommer tillbaka snart. Men det är väl inte lätt att vara så liten och få syskon. Lilla älsklingen..

2013-05-06 @ 09:18:10 Permalink Kommentarer (5) Trackbacks ()