Camilla

 

På förmiddagen idag sa Jimmy att han skulle åka iväg för att fixa en grej. Vad ville han inte berätta och lät lite hemlighetsfull. "Är det en överaskning?" sa jag lite på skämt, Jimmy överaskar aldrig.  "Kanske det" svarade han och flinade.

När han sen åkte iväg var jag faktiskt väldigt nyfiken på vad han skulle göra. Som sagt. Jimmy är inte den som överaskar. Knappt ens på födelsedagar så jag undrade ju vad han skulle hitta på. Skulle han köpa något, göra något?

 

När han sen kommer hem sträcker han fram en påse från Clas Ohlsson med ett... batteri till min telefon. Vad säger man?. Hm.. tack, eller nåt. "Jag tänkte köpa en blomma också" sa han men den blomman får jag nog rita själv. Ja, det är väl tanken som räknas. Jag låtsas att jag fick en fin blomma istället för ett batteri.

 

Till saken hör att min telefon strulat under en längre tid. Den har vägrat att ladda ordentligt. Över natten får den i ca 40 % så det har varit lite drygt då man får se till att alltid ha den på laddning hemma för att eventuellt råka ha några procents batteri om man ska iväg. Har även alltid laddat den när vi åkt bil för den laddaren vi har i bilen har lyckats få i mest av alla laddare. Vi har provat med 4 olika laddare och ingen har fungerat ordentligt så ett nytt batteri var väl sista utvägen innan jag kastade luren åt skogen. Men att kalla det överraskning? Nej, inte direkt va. Världens tråkigaste i så fall. Det där jäkla batteriet hade jag väl kunnat åka och köpa själv liksom. Men tanken var ju god.

 

Fast jag är inte nöjd ändå, för tydligen var det svårt att få tag i ett satans batteri så när han till slut hittat ett så var det ett som både är tjockare och tyngre än originalet  så man fick med ett nytt skal till baksidan för att batteriet skulle få plats. Så min telefon har nu konverterat till modell tegelsten. Jihaa!! Kanske lite överdrivet men fet är den och inget man har i byxfickan när man springer direkt.. Kanske som extravikt runt benen? :) Men 100% batteri kan den få. Alltid något.

Jag hade faktiskt personligen inte köpt modell fet på batteriet utan hellre väntat. Har jag gått med strulande telefon i över en månad kan jag väl göra det ett tag till. Dyrt var det också. Som sagt. Det är inte lätt att behaga det här fruntimret. Han är snäll min karl, men han är kass på överraskningar som är roliga att få.

 

 

 

 

 

I morse invigde jag spåret för detta år. Det var extremt mycket jobbigare än att springa hemma på löpbandet. Vårt spår går upp som en sol och ner som en pannkaka hela tiden med höga backar som inte är nådiga att springa upp för. I höstas när jag sprang så gick (kröp nästan) jag alltid upp för den sista mördarbacken men idag så sprang/joggade jag hela spåret så det är ju en förbättring från i höstas.

Det blev ingen jättelång tur - 3,2 km ca men dra åt pipsvängen vad slut jag var när jag kom hem. Fick slita av mig kläderna för jag trodde jag skulle brinna upp och sen kastade jag mej på soffan och orkade knappt röra en fena på en bra stund. Orkade knappt stå i duschen sen heller. Inte ofta jag blir såhär slut när jag sprungit. Fi fan alltså. Sprang ju inte ens så långt.

 

Var med om en väldigt obehaglig grej nu på eftermiddagen. Satt och skulle klä på barnen för att gå ut och från ingenstans så får jag en ilande diffus smärta längs sidan av hela ryggen som var allt annat än behaglig. Det blev bara värre och värre, strålade framåt och jag fick lite samma känsla som när jag hade gallsten, att jag inte kunde vara still, illamående och allmän panikkänsla för det gjorde så ont. Vankade av och an och googlade faktiskt på njursten där i princip vartenda symptom stämde in förutom att jag ännu inte hade så ont att jag inte stod ut, men det var inte långt ifrån att jag ringde hem Jimmy i alla fall. Men nu en stund senare efter Ipren och Alvedon så har det lättat. Så det var nog nåt annat tack och lov. Känner fortfarande lite konstigt längs sidan av ryggen men ingen smärta så. Samtidigt har jag en väldig mensvärk men jag tror inte det hörde ihop för detta var en helt annan känsla. Jag hoppas det håller sig borta nu. Kanske jag sträckte till något när jag sprang i morse?! Fast det kändes inte direkt muskulärt. Men huvudsaken att det är bättre och att det inte kommer tillbaka.

 

Ja, tanken var som sagt att vi skulle gå ut. Adrian vägrar att klä på sig och Ninnie sitter och leker i hans rum. Det var egentligen Adrian som ville ut men jag vägrar att kämpa på honom kläder. Jag skulle dock vilja gå till affären och handla choklad. Det är fredag, och den perioden i månaden där många kvinnor måste ha choklad så jag anser mig vara värd det. Det är alltid bra med ursäkter.

 

 

Igår när vi vaknade så vräkte det ner stora flingor med snö. Idag har det varit sol och riktig vårvärme. Typiskt mars med andra ord.

 

När vi hämtat Adrian på eftermiddagen så gick vi hem och lekte hemma på baksidan. För en gångs skull så tog jag fram systemkameran och plåtade lite. Vi är så dåliga på det verkligen. Alla kort tas med mobilen och de bilderna blir inte ens bra.

 

 

Idag hände det där som så sällan händer. Båda barnen sov ända till 7.20. Den tiden kanske inte är direkt sovmorgon för de flesta men när man är van med att barnen vaknar strax efter 5 så är det är riktig lyxtid. Så jäkla skönt. Jag vaknade innan och låg och drog mig en bra stund innan Ninnie vaknade. Det är faktiskt mycket det jag saknar. Att få vakna till i min takt. Ligga och filosofera en stund innan dagens alla måsten börjar. Igår sov de också rätt länge, till 6.40 Det är en helt ok tid det med. Fortsätt såhär snälla barnen!

 

 

 

Att ha morgonpigga barn har ju en liten fördel. Man får en himla massa gjort om man bara sätter den sidan till. Då har vi dessutom fått sova till strax efter sex både igår och idag. Värsta sovmorgonen ju om man haft en period där klockan knappt slagit fem innan tuppen Ninnie gol.

Igår när klockan var halv tolv hade jag  vikt ett enormt tvättberg, hängt ny tvätt, varit iväg med Bella för att klippa henne, handlat, hunnit hem igen och utfodrat barnen lunch.

 

Idag när klockan är 9 har jag hunnit duscha, ge barnen frukost, skicka ut dem för att leka. Linus har haft en kompis här inatt för första gången. De skulle nog kunna bo vid surfplattor och tv-spel men jag predikar om att när vi var små var man minsann ute och lekte när det var fint väder så de är ute och leker med Adrian. Jimmy är ute och kollar skick på våra sommardäck. Vi behöver minst 2 nya till stor-bilen. Ingen rolig utgift alls.

Jag har även hunnit med att tvätta fönster i alla sovrum och påbörjat i vardagsrummet. Scheisse, säger jag bara vilka skitiga fönster vi har/hade och när riktiga pollensäsongen kommer så syns det inte att det är gjort överhuvudtaget. Nu har jag kommit av mig så vi får se om resten blir gjort. Adrian står just med båda händerna upptryckta på altandörrens utsida och skriker mamma. Ninnie står på insidan och slickar på fönstret. Jaja.. de var rena en stund i alla fall. Suck.

 

Det är härligt vårväder ute så jag funderar på om vi ska grilla korv ute till lunch. Tänk vad vädret är viktigt för humöret. I alla fall för mig. Jag är en helt annan människa när det är soligt och ljust ute än när det är grått och trist. Snart kanske jag överger löpbandet och börjar springa ute igen, men det har på något vis blivit en slags trygghet. Orkar jag verkligen spåret? På löpbandet springer jag ju aldrig i backar och i motvind men och andra sidan så går det ju lättare när jag känner att jag faktiskt rör på mig och har något annat att se på än mina ben och skor som springer i spegeln framför.

Jag och mamma ska nog springa Vårruset i maj. Eller Pattskvalpet som pappa säger. Haha. Bara för kvinnor. Det är 5 km långt så det borde jag ju klara av. Då sporrar nog folkmassan och hela stämningen mig till att orka. Jag orkar ju 5 km på löpbandet nu.

Ska det bli någon träning på Friskis den kommande veckan måste det bli på förmiddagstid då Jimmy går kväll. Har du tid någon dag Linnea?

 

 

 

 

Ibland önskar jag att jag hade någon slags last. En nyttig helst. Något för att pigga upp. Jag känner mig så trött. Kaffe tex dricker ju många för att piggna till. Synd att det smakar rävgift. Det är väl inte helt nyttigt heller men bättre än socker och cola exempelvis. Har en vännina som under sina jobbiga perioder i livet tog till cigaretter. Absolut inget jag tycker är bra eller skulle vilja men jag kan förstå. Man tar till olika medel för att orka helt enkelt.

 

Igår la jag mig klockan 20:40. Hade jag fått sova oavbrutet kanske jag varit piggare men inte nog med att Ninnie är morgonpigg just nu, hon vaknar 300 gånger per natt o skriker också. Inte alltid skriker för att hon är ledsen, men kanske skriker till så att man blir väckt. Ett nappinstopp eller så. Hon försökte göra morgon redan 04.57. Låg och pratade så glatt och alla möjliga vidriga tankar flög igenom huvudet  på mig om hur jag skulle ta mitt pick o pack och flytta ut i skogen ensam, men på något magiskt sätt somnade hon visst om. 06.20 var det morgon och det är ju en betydligt behagligare tid att kliva upp. Inte fullt så många vidriga tankar heller.

 

Inatt drömde jag dessutom en oerhört läbbig dröm. Min brors exfru, Nicolina (som fortfarande är som en släkting)var med i en ridolycka och blev totalförlamad. Jag grät och grät och var så ledsen och det kändes så verkligt. Hon låg där på sjukhuset och hade verkligen gett upp all livsglädje såg man i ögonen på henne. Det skulle nog jag också göra i en liknande situation. Värsta mardrömmen. Ninnie väckte mig och jag gav välling och då när vi somnade om så fortsätter jag att drömma på samma dröm?! Jag fortsätter att gråta och ja, jag gråter i sömnen på riktigt. Det gör jag ofta. Då kommer en kollega till mig som också är en vän till båda mina bröder från ingenstans och säger åt mig att Nu får du fan kamma till dig. Sluta grina för sådär kan du inte hälsa på Nico. Hon mår redan tillräckligt dåligt. Jag fräste då åt honom att tror du hon uppskattar mer att folk hälsar på och försöker vara glada som om inget hänt?

Sen förtäljer inte sagan mer. Jag vaknade återigen alldeles rödgråten och det tog flera jäkla timmar på förmiddagen innan obehagskänslan lämnade mig. Jag har sms.at till henne och frågat hur hon mår och bett henne att inte rida på ett tag. Jag förstår mig inte på drömmar. Var får man allt ifrån?

 

Idag är det fredag och alla 4 barnen är hemma. Det är studiedag på skolorna. Jag hade en del planer för dagen men ingen har blivit gjord. Bella är hos en kompis. Linus har en kompis här. Småbarnen sover. Jag funderar på att ta en löptur på löpbandet men är så snorig så vi får se. Igår var det riktigt tungt att träna på Friskis. Om det berodde på förkylningen eller träningspasset låter jag vara osagt. Jag är inte jätteförkyld utan mer retande täppt och orkeslös. Nyser titt som tätt. Sova vore lockande.

 

I helgen har vi inga större planer. Jag borde plugga till högskoleprovet då det bara är två veckor kvar nu men jag betvivlar att det skulle hjälpa mig något nu såhär nära. Jag kommer nog vara den första som får minuspoäng som det känns just nu.

På tisdag börjar matten på allvar och varje fredageftermiddag är det studietid. På tisdagar är det genomgångar och på fredagar kan man komma bara för att räkna och ta hjälp om man kört fast osv. Jag och läraren kom överens om att det är bäst om jag kommer på fredagarna för på tisdagarna vet man aldrig om man är på samma ställe som där genomgången är i och med att det är distansstudier. Jimmy har fått pappaledigt alla fredageftermiddagar fram tills han går på semester så nu jäklar ska jag klara matten en gång för alla.

 

Nu har jag skrivit en halv novell igen så nu ska jag försöka göra någon nytta. Vad har jag bara inte bestämt mig för än.

 

Ha en trevlig helg!

Jag har fått höra att jag lät bitter igår. Ja, så är det. Jag kan inte alltid se saker från den positiva sidan när jag blir så starkt motarbetad av både min kropp (huvudet) och min käre son. Nu var det inget illa ment i det påståendet men om någon hakade upp sig på det så är det dennes problem.

Det händer faktiskt mer och mer ofta att jag funderar på att lägga ner det här med att hänga ut mig och mina barn på nätet på detta vis. Men jag vet inte.

 

Idag är i alla fall en mycket bättre dag. Adrian var glad och positiv hela morgonen och lämningen på förskolan gick bra. Igår skrek han hela vägen dit. I förrgår var han hysterisk när jag lämnade, vilket han inte varit sen jag skolade in honom. Nu var han inte hysterisk över det faktum att jag skulle gå, utan att de skulle vara inne och Adrian ville vara ute, och i och med det så blev han ledsen över att jag skulle gå. Idag sa personalen direkt att han såg glad ut och det stämde ju bra. Adrian vinkade glatt av mig så jag gick hem med lättare steg än tidigare i veckan.

Idag ska han dessutom få vara kvar enda till klockan 15.15. Han ska för första gången äta mellis där. Undrar jag hur det blir. Det är nämligen ett annat barns pappa som ska komma och fotografera hela barngruppen på eftermiddagen klockan 15 så då ansåg personalen att det skulle bara bli krångligt att gå hem klockan 14 och sen tillbaka kl 15 så alla barnen (om föräldrarna ville) skulle få vara kvar och äta mellanmål och sen gå ut och ta kort. Ja, just det. Ut. Lär ju bli en skaplig vinterbild då med tanke på all denna snö som kommit.

 

Jag har äntligen fått tag i en bikini. Inte det lättaste med min kropp med en häck som är typ 3 storlekar större än brösten. Det finns inte jättestort utbud såhär i mars heller. På stadium trodde det inte att de skulle få in badkläder på minst en månad till. Hittade lite på Lindex och lite på Cubus. När jag åkte hem så kom jag på att jag nog egentligen inte alls ville ha den jag köpt så jag tror jag ska åka tillbaka med den när Ninnie vaknar. Förmodligen får jag inte lämna tillbaka underdelen som jag inte ens provat men det var ett par svarta neutrala så de fungerar väl till allt.

Känns just nu som denna resa ger mig mer ångest än glädje. Massor med grejer att fixa och inhandla och vi är inte gjorda av pengar. Jag har jättedåligt med sommarkläder som jag kan ha. Bella har tagit med massa från sin pappa så hon klarar sig nog. Skulle behöva nåt att ha på fötterna och Bella med. Måste försöka låna en resväska av någon för det tänker jag inte köpa någon. På måndag ska vi vaccinera oss och det kostar ju en del det med. Men det blir nog bra. Jag känner bara att jag har lite dålig kontroll just nu. Eller snarare att det är mycket utgifter. Vi behöver nya sommardäck till vår stora bil också = svindyrt.

 

Nyttiga veckan knatar på. Angående maten så fick vi ihop en lista på 7 rätter. Inget spektakulärt och väldigt nyttigt så, men inget halvfabrikat i alla fall. Förutom currysåsen igår då kanske. Ikväll är det tänkt att det ska bli hemmagjorda raggmunkar. Inte riktigt min favvorätt kan jag erkänna men det är inte pannkakor som vi äter typ varje torsdag. Variation skadar inte och pannkakor är inte heller någon favorit hos mig ska jag erkänna.

Jag har inte stoppat i mig några onyttigheter heller direkt. I alla fall inte rent socker, godis, chips, fika osv. Nu tillhör de inte vanligheten i veckorna annars heller men denna vecka kör jag Noll tolerans.

Träningen då? Jo. Söndag - 5 km på löpbandet. Måndag - 2,5 km på löpbandet. Tisdag - Friskis o svettis. Onsdag - vila och idag blir det Friskis igen. Förkyld har jag blivit men jag kör på i den takt jag orkar. Så länge jag känner att jag orkar och inte har feber eller ont i halsen är det väl bara köra på. Trots detta är min mage uppblåst och det ser ut som jag är gravid på kvällen. Tröttsamt. Det är nog dags att inse att jag inte får tillbaka den kroppen jag hade när jag var 19 igen :)

 

Det visade sej att vi har ett friskvårdsbidrag från jobbet på 1500 kr som jag inte nyttjat. Hade inte riktigt koll på det heller. Man får logga in på ett konto, en slags hälsoportal där fanns en himla massa olika grejer man kunde välja att köpa för sina pengar. Massage, olika gym, viktklubb, tappa,se, personlig träning, osv osv. Där fanns friskis och svettis med, så för mina 1500 kr så köpte jag ett Träna Grupp kort, 12 månader för 1800. Jag behövde alltså bara betala 300 kr ur egen ficka. Hur bra som helst.

 

Om man skulle ta och göra lite nytta nu kanske medan tösen sover. Funderar på att ta en dusch men då kan jag ge mig f*n på att hon vaknar så fort jag blivit blöt.

Nu orkar jag fan inte mer. Idag skulle jag kunna säga upp mig från att vara hemmamamma utan att tveka. Att åka till jobbet vore rena fröjden.

 

Man ska se saker från den ljusa sidan. Vända det negativa till något positivt. Det går inte. Adrian knäcker mig. Ungen gör allt HELA tiden för att göra saker och ting så svårt som möjligt. Att ha någon som så starkt arbetar emot mig hela tiden är så sjukt jobbigt. Jag hade glömt hur det var men Bella var likadan i samma ålder. Då trodde jag att det berodde på att Linus föddes. Bella och Adrian är ju väldigt lika varandra både till utseende och sätt så det är väl att vänta ett väldigt krävande barn när det gäller trots. Ninnie och Linus är lika än så länge både till utseende och sätt så då blir hon lugnare om det håller i sig.

Allt allt allt är NEJ! Han ska inte gå till dagis, han ska inte äta, inte duscha, inte klä på sig, inte klä av sig, inte byta blöja, inte gå hem från dagis, inte gå upp från badet, inte sova, inte gå ut, inte gå in. Bara att klä på honom samtidigt som han gör allt för att det inte ska gå gör att jag får en hjärnblödning. När jag fått på kläderna river han av dem när jag vänder ryggen till. Precis ALLT leder till konflikter. Jag orkar inte. När han inte skriker nej så skriker han MITT. Nyps och slåss gör han också..

Igår när vi gick hem från dagis så ställde jag mig mitt på  öppen gata och grinade när han vägrade att gå och  åka ståbräda utan springa retfullt skrattande åt fel håll, in i folks trädgårdar och springa i deras rabatter. Sen göra sig hal som en orm o vråla som en stucken gris när jag fick tag i honom.

 

Vaknade dessutom med migränliknande huvudvärk idag. Tränade igår och efter det fick jag ont i nacken sen kom det. Ninnie väckte mig 5.10 och skrek i en timme innan jag gav upp.

 

Livet leker. 19 dagar kvar så åker vi bort. Kommer väl sakna sönder mig efter terroristerna men just nu känns det skönt att veta att jag har ett break att se fram emot för som läget är just nu hemma så bryter jag ihop.

 

Det var allt för denna gång. Nu ska jag gå med terroristen till dagis. Bara bita ihop och förbereda sig på en fight för att få på honom kläder.

Som så många andra personer så får jag ofta infall om att nu får det vara nog, nu måste vi börja att bli mer nyttiga, motionera mera, äta bra mat osv. Oftast håller det i sig i ett kort tag och sen är man tillbaka i gamla vanor.

 

I morse gav jag som förslag till Jimmy att nästa vecka så kör vi Nyttiga veckan. "Vad innebär det?" undrar han lite halvt oengagerat och tjurigt. Jo med det menar jag inte att vi ska utesluta kolhydrater och käka sågspån som frukostmacka utan att vi helt enkelt försöker vara bättre på att laga mat från grunden. Det händer tyvärr rätt ofta att vi köper färdiga köttbullar (som är skitäckliga men som barnen älskar). Käkar köpt pommes till köttbiten osv. Inget sånt menar jag. Sen inget socker!

 

Men då kommer genast problemet. Inspirationen. Vi är så jäkla dåliga på detta med att äta mat. Vi käkar samma mat jämt. Problemet ligger en del hos mig det ska jag erkänna. Jag är sjukt kräsen men ändå ingenting mot vad Jimmy är. Han äter inget. Inga grönsaker förutom sallad, tomat och gurka. Inga linser, inga bönor, inte majs. Det är lättare att rada upp vad han faktiskt äter än vad han inte äter. Ingen av oss gillar fisk. Det gör inte barnen heller. Eller jo, de två små gör men när jag förra veckan lagade i ordning en torskmåltid så rös Ninnie med hela kroppen och spottade ut och Adrian käkade pulvermos  ( som vi äter en gång i halvåret ) med god aptit medan fisken åkte ut i ett BLÄÄÄ! Så vad ska man göra? Laga mat som man vet att 80 % av familjen kommer spotta och fräsa åt? Inte så kul.

Så nu alla mina läsare. Ge mig inspiration på god och bra mat. Inte fisk.

 

Personligen ska jag för hundrasjuttioelfte gången försöka ta tag i min kropp med start  i morgon. Ingen diet eller så men fokus på att försöka träna mycket och äta bra. SKIPPA SMÅÄTANDET!  Även om jag inte har mycket att gå ner så behöver jag bygga upp lite muskler. För att må bra. Jag kan dra igång med en striktare kost, men det är svårt när man inte har familjen med sig. Jimmy är smal som en pinne men kan äta precis. vad han vill utan att gå upp ett gram. Hans småätande framförallt på kvällarna gör att jag lätt faller i samma banor och det är det som är absolut svårast att stå emot. Men nu har jag sagt det. Nästa vecka är Nyttiga veckan. Käkar han nåt onyttigt framför mig så slänger jag det. :)

 

Nu ska jag ner och slakta löpbandet. I alla fall vara glad om jag orkar 3 km. Haha.

Jag är så trött så ögonen står i kors på mig. Klockan är 7.30 och det känns som det är eftermiddag snart. Ninnie har fått en väldigt dålig ovana att vakna vid 4. Då ska hon ha mat, annars bryter helvetet lös och ja jag vet att jag är svag men jag orkar inte. Dessutom väcker hon Adrian när hon vrålar. Hon äter så dåligt på dagen så hon är säkert hungrig på natten och hon har ju inga direkta överviktsproblem heller. Jag bär då över henne till vår säng, hon får välling och sen så krånglar hon ända fram till 6 ungefär då hon ska upp till varje pris. Somnar, vaknar, hostar, sparkar, skriker och så vidare. Oftast har då storebror hunnit vakna vid 5-rycket också.

Jimmy har ju nu åkt till jobbet så klockan 6 gav jag Ninnie till honom och sa att jag ska sova tills du åker. Han börjar klockan 8 men åker en timme innan av någon anledning. Det tar ca 20 min att åka till jobbet.. Men vid 6.45 kom han med lenaste rösten och sa "Mamma, vill du äta frukost med oss?" Då var det ju bara att kliva upp. Då hade han dukat upp med tända ljus och grejs i vardagsrummet. Han kan han o han bara vill :)

Ninnie vill väldigt gärna inte bli matad nuförtiden. Yoghurt är ju svårt att äta utan att allt rinner av skeden, så hon doppar hela handen i tallriken och sen suger hon upp det som fastnar på fingrarna. Så himla gullig. Kan själv faktiskt! Alla sätt är bra utom de dåliga.

 

Igår fick vi akut lov att möblera om i Adrians rum. Han hade kommit på att om han ställde sig upp i sin säng som stod bredvid fönstret och pillade med persiennsnöret så fick han ner det från en skruv som vi brukar linda upp det i så han inte skulle nå. Igår när jag kom in i hans rum så stod han i sängen med snöret runt halsen och såg så nöjd ut. Direkt när Jimmy kom hem så möblerade jag om och ställde sängen på andra sidan om fönstret. Möbleringen blev mycket bättre därinne nu och Adrian leker som om han fått ett gäng nya leksaker. Omväxling förnöjer. Vi vill ju gärna våga lämna honom ensam i sitt rum. Han är jätteduktig på att leka ensam faktiskt. Väldigt skönt. När han inte trotsar.

Han är väldigt väldigt trotsig just nu. Skulle kunna skriva en hel novell om honom men jag nöjer mig med att säga att han är hm.. krävande och stundvis väldigt billig. Häromdagen gav han mig en örfil så det bara sjöng om det. Orsaken? Jo, han ville inte klä på sig. "NEEEEJ" skriker han med sin mörkaste röst och han brukar inte slå men där åkte jag på en smäll. Det är INTE ok. Reflexmässigt ville jag slå tillbaka. Tur att man har spärren. Istället försökte jag väldigt bestämt säga att du slår inte mig Adrian. Jag fick lika mycket respons som om jag ställt mig framför en vägg och sagt det.   

I morse pruttspottade han mig i ansiktet för jag tog av honom nappen. Han skulle kunna gå med napp 24/7 om han fick. Det får han inte men han tar chansen så fort han hittar någon eller så snor han syrrans.

 

På eftermiddagen ska vi hem till min storebror som fyllt år i veckan. Skulle vilja köpa någon liten present åt honom innan vi åker. Själv med två barn, det känns som ett vågat projekt. Eller det räcker att säga själv med Adrian så drömmer jag mardrömmar om det.

 

Nu är det någon lite som står och hänger i mina byxben och skriker för jag inte bär henne. Plikten kallar.

 

Det känns som om det skulle vara som en lotterivinst med en sovmorgon och glada snälla barn en hel dag.

 

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev sist och det finns massor jag skulle kunna skriva om men jag vet inte om det skulle vara så intressant läsning. Jag är ärligt talat så jävla trött på att vara hemma med barn just nu. Ninnie är grinig jämt och ständigt och inte ens ett toelettbesök får man avverka utan att hon står och hänger över mina ben och gnäller om att bli upplyft. Laga mat, så hänger hon i byxbenen och gnäller. Hon ska bli buren hela tiden.

Adrian han kör VM i trots och skrik. Hujedamej!

 

I helgen hade vi kalas. Det gick jättebra. Det kom mycket folk och Ninnie fick fina presenter. Hon fick smaka en tårtbit och det var riktigt mumma. Vi hade planerat så bra att vi inte hade något batteri i någon av våra kameror. Hur smart är det på barnets 1-årsdag? Det blev några få mobilbilder.

 

 

 

 

 

Vaknade av Jimmys väckarklocka klockan 4 och hade en sprängande huvudvärk. Kändes som att någon satt på huvudet och drog mej i högra armen. Jag hatar detta! Lyckades ta mig upp och hitta piller och sen somna om. Vissa gånger kan jag häva skiten med piller och sömn men inte idag. När Adrian vaknade 6.20 var statusen densamma men det var bara att kliva upp. Nu sitter jag här, har skickat iväg 2 barn till skolan och har lika många kvar hemma. Vill bara gå och självdö men så funkar det inte. Adrian står just nu på tv-bänken och kör bil på tvn - inte ok men jag orkar inte bry mig, och Ninnie sitter och dansar i sin fåtölj. Sist jag gnällde om detta så frågade folk om jag provat migränmedicin. Svar ja, det har jag. Det hjälper inte. Har sökt hos läkare för att få bättre piller och jag har gått på sjukgymnastik med massage och olika övningar. Känns som det är något jag får leva med. Jag är van men det är ju inte som att livsglädjen är på topp när det kommer.

 

Imorgon ska vi ha kalas för Ninnie. Verkar som att det kommer trilla in en hel del folk. Trevligt. Till och med Jimmys syster och barnens kusin som är 3,5 från Norrköping ska komma. Har inte träffat dem på jättelänge så det ska bli kul. Kalas betyder tyvärr att jag skulle behöva baka. Har inte köpt ett enda fikabröd för denna gång skulle det bakas minsann och som vanligt har jag skjutit det framför mig. Bella har lovat att hjälpa till efter skolan. Det ekar tomt i kyl och skafferi så vi behöver handla. Det är tvätt högt och lågt och huset behöver storstädas. Gissa hur mycket lust jag har med något av det idag när jag har en liten djävul sitter i huvudet och hamrar med en slägga. Inte nån lust alls. Min käre vän Carola med familj kommer redan på förmiddagen imorgon så det måste ju bli gjort idag. Men det får bli som det blir.

 

Angående bilen så har jag pratat med polis - vi måste åka ner med bilen till polisstationen och göra en anmälan på plats. Sen har bilfirman där vi hade den inlämnad lovat att vittna om vad bilen var i för skick när de ställde ut den mot vad den var när vi hämtade den. Det ska räcka för att få igenom det som parkeringsskada enligt försäkringsbolaget. Då var självrisken "bara" 2200 plus att vi är guldkunder hos länsförsäkringar så då får vi 1000 kr rabatt till. Så nu kommer det landa på 1200 istället för 5000 som vi först trodde. Sura pengar ändå men betydligt bättre. Bara hosta fram och vara glad. Det är inte så kul att åka omkring med en krockskadad bil heller. Som tur är så är det inget som är trafikfarligt.

 

Nej, skallen sprängs. Måste vila. Vilket är omöjligt.

Jag är så arg. Såhär såg vår bil ut när vi hämtade den på verkstaden igår. Detta upptäckte jag när Jimmy kom hem med bilen.

 

 

I morse hände något magiskt här hemma. Något som aldrig händer i princip. Adrian vaknade i vanlig ordning klockan 5.30 Jag gick in för att hämta honom och han kommer gående med napp i munnen, en gosedjursråtta, sin snutteapa som han aldrig tittar åt, och en gammelsmurf i famnen. Jag lyfte upp honom och alla sakerna och la honom bredvid mig i vår säng och då brukar han ligga och köra sin procedur med mitt hår en stund tills han ska upp helt enkelt. I morse somnade han om? WHAT!? Dessutom utan att ens peta i mitt hår? Sen vaknar Ninnie 6.40 och hon väcker honom. Det brukar alltid vara tvärtom.

Jaja.. jag klagar inte. Värsta sovmorgonen ju.

 

Linus åkte iväg med sin skoltaxi. På tisdagar åker de till badhuset och har simskola. När klockan var 8.20 upptäcker jag att hans badkläder ligger kvar på köksgolvet. Till saken hör att det var jag som bad honom ta upp dem ur väskan för att titta så alla sakerna var i gympapåsen med badkläder. Kände mig skitdum som inte sett till att grejerna kom ner igen. Han är väldigt tankspridd vår son. Så jag stressade o ringde fritids som inte svarade och skulle höra när de skulle åka så jag kunde komma in med badkläderna. Ingen svarade men jag fick till slut tag i en annan fritidsavdelning som sprang upp och fick tag i Linus klassföreståndare. Linus fick då tydligen stanna kvar i skolan så läraren skrek "På med kläderna fort Linus så springer vi till bussen" Den skulle åka precis så läraren skulle ringa om inte Linus hann med. Så jag fick panik-kasta in Ninnie och Adrian i bilen och åka till badhuset och lämna hans kläder. Slutet gott, allting gott. Hoppas han lärde sig något av det. Nästa gång åker jag inte in med hans badkläder. Vi håller på att öva honom på att lära sig ta mer ansvar på morgonen för i höst när jag börjar jobba måste han klara av att göra sig i ordning och kliva ut till taxin själv på morgonen  (under täta telefonsamtal från mamman). Just nu känns det ljusår bort men ungen blir 9 i sommar så han borde klara av det. Känns inte som att jag har lust att sitta och skjutsa in honom tidigt på morgonen till helt fel sida av stan från jobbet sett när han kan åka taxi gratis. Så nu övar vi för fullt.

 

Adrian verkade tycka att det var jättekonstigt att bli lämnad på förskolan sen. Han tog nämligen en tupplur i bilen på hemvägen. Men de skulle vara ute så det gick bra. Han såg bara aningens frågsam ut. Min plutt..

 

Imorgon blir Ninnie Pinnie 1 år. För ett år sedan var jag duktigt less på att vara gravid. Minns denna dagen som igår. Hade så ont så jag fick lov att ringa hem Jimmy från jobbet. Kunde inte gå. Vi åkte till förlossningen och fick en sovdos till mej på kvällen. Den natten sov jag för första gången på flera månader flera timmar i sträck. Det var kanske det som fick igång förlossningen.

 

Ikväll kommer morbror Thomas hit på besök. Han är borta i helgen när vi ska fira henne så han kommer ikväll och jag har lovat att han ska få mat.

Ninnie har redan fått sitt kök. Lika uppskattat av båda barnen som jag visste. Idag när Adrian är på förskolan är första dagen hon fått utforska det i lugn och ro utan att Adrian är där och skriker MITT! Allt är mitt numera.

 

 

 

 

 

Ny vecka, nya utmaningar.

 

Ninnie är äntligen piggare. Hon är fortfarande snorig, hostig och lite hes men hon åkte förmodligen på ett förkylningsvirus också för detta verkar inte penicillinet bita på. En förkylning är väl heller inget som kännetecknar halsfluss. Hon är i alla fall piggare och gladare. Dock väldigt trött och väldigt dryg på natten men det är en annan historia.

Om en vecka ska vi på ettårskontroll på BVC. Är rädd att vågen kommer att peka neråt igen. Syns på henne att hon smalnat av. Aptiten har ju av förklarliga skäl inte funnits och den verkar inte ha kommit tillbaka än. Frukt är det enda som damen verkligen äter utav. Vår våg säger 8,8 kg och sist vi var där vägde hon på deras våg 8.9. Nu får hon se till att äta upp sig på en vecka här. Adrian vägde 9,4 på sin ettårskontroll och det lär hon nog få svårt att bräcka. Vi får se.

 

Sitter i detta nu och väntar på att damen ska vakna. Snart ska jag packa in småkidsen i vår lilla bil (som är astrång med två bilstolar) för att möta upp Jimmy på en bilverkstad i stan och hämta upp honom då vår stora bil ska in på service och byte av nå bärarmar? eller vad det var. Han ska alltså lämna in den efter jobbet.

Snacka om flax. Fick ett brev från Kia att vår bil tillhörde en återkallningskampanj där de behövde kolla upp dessa bärarmar eller vad det nu var för att eventuellt byta ut dem om de var dåliga på Kias bekostnad. Förmodligen något fabrikationsfel. Till saken hör att vi på sista tiden hört ett missljud när vi åker i gupp med bilen. Det klonkar liksom. Det lät dyrt så man ville liksom inte låtsas om att vi hörde det :) Så vi hade tur att det var de här prylarna som var dåliga, att vi inte hunnit byta, och att vi får nu nya gratis. Det tackar vi för :) Fick i samma veva ett bra pris på service på bilen så då passar vi på att serva den också. Finns nog inte mycket som är tråkigare att lägga pengar på än bilar.

 

Om 2 dagar fyller vår lilla Fialotta Ninnie ett helt år. Kan inte fatta att ett helt år gått. Min lilla pinne. Adrian blir 2,5 nästa vecka.

 

Idag är det 5 veckor tills vi åker till Egypten. Längtar så jag håller på att bli galen samtidigt som jag blir mer och mer nervös över att lämna barnen. Mixed feelings av allra högsta grad. Linus är ju borta varannan vecka jämt och dessutom är det pappavecka så där kommer det ju vara som vanligt. Saknar ju självklart honom alla veckor men där är man van liksom.

Måste inhandla en bikini innan vi åker. Har ingen sån. Frågan är om det går att få tag i redan. Lite svårt att beställa när jag inte riktigt har koll på storlek. Behöver en övedel med storlek som passar 2 st stekta ägg ungefär. Undrar om det finns? :) Måste köpa solkräm, och inventera i vad jag har för kläder som kan tänkas passa och vad jag eventuellt behöver inhandla. Vad mer är det jag måste fixa? Joo.. Vi ska vaccinera oss mot hepatit A. Det ska jag ringa om imorgon. Det är nog en kostnad som är ungefär lika tråkig som att serva bilen.

 

Nehej.. Nu lär jag få lov att väcka damen och hoppas på att Adrian eventuellt får stanna hemma med Bella och Linus. Han sitter och är fullkomligt inne i en film på tvn tillsammans med Linus.