Inte kaxig
Urk för hur jag mår! När ska detta helvete ta slut med sjukdomar? Jag har inte haft sån här feber på säkert 20 år. Somnade 20:00 helt slut efter att Ninnie som vanligtvis sover flera timmar på eftermiddagen hade haft ordentlig skrikfest hela dagen istället och jag kan inte ens räkna hur många gånger jag ammat. Samtidigt har Adrian varit högt och lågt och är så gnällig så Jimmy har ju haft fullt upp med honom. Nu vaknade jag av frossan från helvetet. Längesen jag frös så mycket att tänderna klapprade i käften. 40, 0 har temperaturen varit uppe i och jag har såå ont i halsen. Säkert halsfluss.. Igen. I morgon blir det ringa 1177 och hoppas de vill ge mig en läkartid. Hoppas Ninnie är barmhärtig med mig inatt. Jag orkar inte nattvaka i flera timmar. .
Syskonen
Adrian och Ninnie är inte direkt lika varandra tycker jag. Men på denna bild ser jag ändå någon slags likhet. 
Adrian hade större hattmått än Ninnie och det syns ganska bra. Tänk att Adrian är 1, 5 år nu. Det känns som igår som han var vår lilla bebis och nu är han liksom storebror med en väldigt bestämd vilja. Tiden går fort när man har roligt. För övrigt är jag sjuk igen. 39 graders feber så jag kan definitivt hålla mig för skratt. Suck. Aldrig ger det sig.
Samma visa varje natt.. Gnäll!
Bloggen känns rätt trist just nu. Orkar inte skriva. Lägger upp nån bild på instagram då och då istället. Idag har Ninnie sovit i princip hela dagen. Tänk vilken lyx när man bara hade ett barn och kunde sova med bebisen på dagen. Detta resulterar i att nu sover vi inte. Jag är så trött!! Samma visa varje natt. Vakna, äta, somna till, skita så man måste byta blöja, vakna, hicka, skrika. Så håller vi på till hon äntligen somnar på mig för att sedan vakna så fort jag lägger ner henne. Oftast lagom till jag precis lagt mig tillrätta och tror jag ska få somna. Rena rama tortyren. Nu har vi varit vakna i 2 timmar och det blir väl ett sånt här pass till när vi väl somnar innan det blir morgon. Vågar aldrig lägga mig efter 21 nu. Oftast sover hon fram till midnatt från 20-21. Viktiga timmar för mig. Jimmy går upp med Adrian på morgonen så jag får sova lite men jag kan ju iaf inte ligga o dra mig hela förmiddagen. Adrian behöver också sin mamma. Hur det ska gå när Jimmy börjar jobba nästa vecka och Adrian vaknar allt mellan 4:30 och 6:30 vågar jag knappt tänka på. Knäckt mamma!!Adrian är återigen monsterförkyld. Det ger sig fan aldrig. Vi får väl acceptera att någon här hemma alltid är sjuk helt enkelt. Tycker så synd om honom. Hemsk hosta och så fruktansvärt snorig. Förra v var han på dagis i 2 dagar. Veckan innan ingen dag. Han fullkomligt älskar att gå dit nu men det blir väl förmodligen inget denna vecka heller om inget mirakel sker. Nu har prinsessan somnat på mig igen. Får väl hoppas jag kan lägga ner henne nu. Annars flippar jag ur. Kan inte somna med henne på mig. Det går inte att sova på rygg eller sittandes. Nu har jag spytt ur mig lite. Tack o förhoppningsvis god natt.
Kolik?
Ninnie skriker större delen av sin vakna tid. Jag håller på att bli sinnessjuk och får ofta påminna mig om att det är mest jobbigt för henne. Var på bvc idag och fick tips om att blanda minifom med semperdroppar så nu ska vi göra det. Minifomen spränger sönder gasbubblorna i magen och semperdropparna har en lugnande effekt. Hoppas det hjälper. Tösen väger 4125 g nu och är 54 cm lång. 125 g upp på en vecka tyckte jag lät lite. Adrian drog iväg 500 g i veckan i början så nu väger hon mindre än vad han gjorde lika gammal. Då vägde han 3,5 kg när han föddes och hon 4,1. Skiljer inte så många gram än dock. Det var i alla fall en helt ok viktuppgång sa bvc-sköterskan. Speciellt efter att hon hörde hur Ninnie hostar och snörvlar. Det är liksom inte bara det ena. 
En liten promenad.
Äntligen börjar jag kunna ta små promenader igen. Mina fogar är ju långt ifrån bra men mycket mycket bättre redan. Så skönt att kunna gå ut och få lite frisk luft utan att gå under av smärta. Adrian vart lyrisk när han såg traktorn och började direkt att prutta med munnen. Han är en riktig liten motorkille. Bilar, moppar, motorcyklar, helikoptrar. . ja allt låter som en pruttande mun så saliven bara sprutar. Syskonvagnen är jag inte nöjd med alls. Den drar jättemycket åt det hållet där Adrian sitter för han är tyngre än Ninnie. I princip noll med fjädring så stackars Ninnie ligger nästan o studsar i liggdelen när vi går över ojämna underlag. Adrians ryggstöd är i högsta läget fortfarande så pass lutande att han bara glider ner och sitter jätteilla. Finns inte en gnutta plats för hans åkpåse men nu går vi ju emot varmare tider så den ska väl inte behövas heller så länge till. Sist men inte minst så är den jättesvår att styra så nej. Babytravel dublin rekommenderar jag icke! Liggdelen är bra dock. Ninnie sover bra i den och den är lätt att få av så att man kan lyfta in bara den om man vill. Nu ska jag sova. Hoppas på en natt utan att vi måste vara vakna i flera timmar. Men jag betvivlar att Ninnie är på samma spår. Hoppas även att ingen mer insjuknar i kräksjuka. Blää! Bella är iaf mycket piggare nu. Kräktes 2 gånger inatt och en gång på förmiddagen när hon försökte äta. God natt!
Hur mycket kan man ta?
Klockan är 3 på natten. Ninnie har haft en skrikdag och nu vägrar hon sova annat än på mig. Jag känner att orken tryter ganska ordentligt. Efter snart 1, 5 månads sjukdom, + en förlossning finns inte mycket energi kvar i kroppen och jag känner mig inte direkt glad åt livet just nu. Igår var första dagen förkylningen kändes som att den äntligen var på bättringsvägen. Så då är det väl självklart att Bella (som är här denna vecka pga att hennes lillebror hos pappa har bältros) ska drabbas av det enda vi hittills klarat oss ifrån. Magsjukan! Jag orkar fan inte mer. Fattas bara att vi är smittade allihopa. Jag tror på riktigt att då stupar jag..
Tiden går fort.
Helt plötsligt springer tiden iväg med en rasande fart. Ninnie är redan 10 dagar gammal och även om vi inte riktigt kommit in i några fasta rutiner ännu så har vi väl hittat ett sätt som passar oss med att få vardagen att gå ihop. Jimmy är hemma i dryga två veckor till. Att han ska börja jobba och jag ska klara av allt själv ger mig fullständig ångest men man kommer väl in i det också. Men nu får vi njuta av det vi har kvar istället. Adrian har varit hemma hela veckan med oss också. Han är jätteförkyld och det skadar nog inte heller att han också får vara hemma med oss och komma in i vårt nya liv tillsammans. Min förkylning sitter också i som en igel men jag tror att jag i alla fall är på väg åt rätt håll nu. den senast månaden har ärligt talat varit en av de jobbigaste i mitt liv med sjukdomar, jobbig graviditet, osv. Ninnie är också förkyld. Snorig och hostig. Jag ber till Gudar att det inte utvecklas till nåt Rs-virus. Adrian tycker verkligen om Ninnie. Han sätter sig ofta och sträcker upp händerna och vill hålla. Klappar henne på huvudet och så fort hon skriker springer han till henne och ska kolla läget. Han har också förvandlats till en riktig liten satunge. Slåss och nyps. Kastar saker och testar gränser på hög nivå. Men det kommer ju inte som någon chock direkt att han skulle bli så. Oftast är han snäll o go. 
De stora barnen är också jätteförtjusta i sin syster. 
Linus och Ninnie.
Såhär ställer sig Adrian och lutar sig emot mig och pillar håret när han vill gosa och knät är upptaget av en ammande lillasyster. Så söt ♥Jag kämpar på med amningen. Det gör ont som fan just i början när hon suger tag men det ska väl snart bli bättre. Produktionen av mjölk har i alla fall börjat anpassa sig lite efter hennes behov. Någon förlossningsberättelse vet jag inte om jag får ihop. det gick som sagt sjukt fort. 12:00 var jag och häntade pizza åt mej o Bella. 12:23 kom den första riktiga brutala värken och då förstod jag nästan direkt att det var på riktigt. Vågade dock inte ringa hem Jimmy förrän 20 min senare vilket resulterade i att när han väl kom hem så var läget akut. Jag låg hela vägen in till förlossningen från skultuna och skrek i baksätet och vrålade att "det trycker på. Hon kommer." Jimmy fick ringa och be dem möta upp oss utanför när han kom farandes som en riktig fartdåre. Usch. Det var inget trevligt alls. 25 minuter hann vi i alla fall vara inne innan hon såg dagens ljus. Jag minns i princip ingenting från de 25 minutrarna. Jag var helt borta av smärtan o lustgasen. Det blir väldigt intensivt när det går så fort. Värkarna släppte aldrig och det gjorde såååå ont. Jag skrek och hade panik hela tiden. Fruktansvärt! Från första värken tills hon var ute tog det 1, 5 timme ganska precis. Minns egentligen inte mycket alls ifrån den dagen och det känns tråkigt men nu är hon ute och hon är alldeles underbar. 
Ninnie Clara Maria.
Det är mycket nu!
Det är lite mycket att få ihop här hemma just nu så bloggen prioriteras inte direkt. Vi ska lära känna vår nya familjemedlem, försöka få ihop en fungerande vardag med två små barn. Jimmy är en klippa. Jag sitter mest i soffan och ammar eller har hand om missnöjd bebis medan han styr upp allt. Adrian är helt plötsligt pappas pojke och tack gode gud för att han äntligen accepterar honom. Att han skulle bli halvt elak mot mig var väl kanske inget jag räknat med men förståeligt. Jag har som vanligt skitont i brösten när mjölken rinner till och när hon suger tag skriker och gråter jag för det gör så ont . Bearbetar en förlossning mentalt som var riktigt riktigt jobbig både psykiskt och fysiskt även fast det gick fort. Mer om det sen. Sjukdomarna tycks vägra överge oss. Adrian är jätteförkyld och ögoninflammationen är åter tillbaka. Jag är fortfarande förkyld. Ögoninflammationen har gett sig men rösten glömde jag på förlossningen även om den börjar återkomma idag. Jimmy har ögoninflammation och Linus feber och huvudvärk. Inte riktigt hur man vill starta livet som nyförlöst. Som alltid får jag sån här 3-dagars baby blues och gråter åt precis allt. Så som sagt. Bloggen prioriteras inte jusr nu men snart så.. Här är förresten underbara Ninnie ♥
Välkommen Lillasyster!
Idag kl 13:55 kikade äntligen vår dotter ut. Förlossningen gick väldigt snabbt. Första riktiga värken kom ca 12:23. Det vart chockartat och inte alls någon positiv upplevelse. Bilresan in är den värsta jag gjort i hela mitt liv och säkert Jimmys också då jag låg i baksätet och vrålade att 'Nu kommer den!' Men nu är det klart och som vanligt fick man något helt underbart för mödan. 
En ön så länge namnlös liten tös. 4160 gram och 53 cm lång. Jag sa ju att hon kändes större än mina andra barn. Vi är kvar på BB så nu tänkte jag försöka få lite sömn.
Världens bästa barnvakt!
Två barn satt uppkurade i soffhörnet när jag kom hem ifrån barnmorskan. Den mindre av dem sov så sött. 
Sötaste Lillplutt!Barnmorskebesöket gick väl som väntat egentligen. Ont har man med fjärde barnet tydligen. Det finns inget man kan göra och allt är normalt. Det enda man kan göra är att vänta...
Underverk.
Idag har jag någon löjlig förhoppning om att barnmorskan ska utföra underverk och typ plocka ut bebisen. Det är ju dumt för man blir bara besviken. Men tänker propsa på att jag snart vill ha någon slags kontroll på förlossningen. Magen igår gjorde så ont och var stenhård hela kvällen att jag var gråtfärdig. Fogarna likaså. Är det normalt så undrar jag varför jag inte haft så under mina tre andra graviditeter. Kanske för att hon känns större och helt enkelt har det väldigt trångt?Att ensam ta hand om Adrian är svårt. Nästintill omöjligt nu. Så vad passar väl bättre än att han idag är hemma från dagis igen pga att hans ögon som han var hemma för förra veckan är sämre igen. Helt bra fredag och lördag. Igår började de kladda lite och i morse var de igenmurade. Nu efter att vi tvättat har han ingenting men de ser liksom trötta ut och lite svullna ut. Som sympati kör jag svidande rinnande ögon jag med. Jag menar, varför inte ta det också? Förkyld och gravid är ju en biff. Släng på en ögoninflammation ocskå. Sen kom Bella hit igår med ond hals... igen. Jag skulle tippa på den fjärde eller om det är femte halsflussen på mindre än ett år. Halsmandlar stora som pingpong bollar. Man ser de utifrån till och med. Hon är dock inte rikttigt lika dålig med feber och så som sist så jag hoppas hon kan rida ut det utan antibiotika. Nu sover hon än så vi får se vad hon är i för skick när hon vaknar. Jag hoppas att Adrian kan vara med henne när jag åker till barnmorskan. Måste vara utomordentligt kul att läsa här nu. Bara sjukdomar o graviditetsgnäll hela tiden. Men det är så läget är här hos oss just nu. 
Inget händer
Ingen bebis. Har dock massa ont i magen. Ligger mest hela tiden. Känner mig värdelös som mamma just nu. I morgon blir det barnmorskan igen.
Dessa jä*la förvärkar!!
Jag är trött på att ha ont nu. Igår eftermiddag hade jag massor med förvärkar som var allt annat än sköna men ändå inte tillräckligt onda då det som vanligt avtog. På kvällen hade jag så sjukt ont långt ner i magen, hela tiden. Jag kan nog säga att hela magen kändes helt öm. Hugg i ryggen också. Det brännde. Bebisen kändes jätteslö också så efter lite sms-konversation med Linnéa tvingade hon mig att ringa förlossningen vilket jag gjorde för att få höra att allt är normalt... såklart. Ju fler graviditeter desto mer förvärkar och efter mycket såna kan man bli öm i magen. Det brännande förklarade hon som foglossning. Idag kör vi samma visa. Slö bebis. Äckliga förvärkar. Magen är stenhård hela tiden men det onda kommer och går. Dock inte regelbundet. Förstår ju att bebisen blir slö med tanke på att det känns som hennes huvud ska klämmas sönder varje gång jag får sammandragning men ändå oroar det mig faktiskt. Vill dock inte ringa förlossningen och beklaga mig igen :(Som om det inte vore nog har förkylningen kommit tillbaka. Bihålorna spränger o halsen svider. Ingen feber men känner mig feberöm i hela kroppen. Jag står inte ut en sekund till. Få ut bebisen så jag får ge henne till Jimmy o vila känner jag nu. Jag orkar inte mer men det är bara stå ut.
Ny bil.
Då har vi köpt "ny" bil idag så att nu får vi plats allihopa då vi blir 6 st i familjen. Det är en Kia Carnival. Inte snyggaste bilen kanske men vem bryr sig. Nu måste jag bara lära mig att köra automat. Röck bra i kopplingsbenet när vi provkörde kan jag lova. :)
Så nu du lillasyster. Nu finns det inget som inte är klart inför din ankomst så välkommen ut.
Nyfikna? :)
Lite roligt att se hur statistiken på bloggen ökar såhär i väntans tider. Men nej. Ingen bebis har kikat ut och inga planer verkar den ha på det heller.
Jag är så otroligt less men egentligen har jag ju inte ens gått över tiden än fast det känns så. Går in i v 40 idag då enligt ultraljudet. Denna dag föddes Linus. Imorgon föddes Bella och Adrian ska vi inte tala om. Så denna lilla tös brås väl säkert på sin yngsta storebror har jag en känsla av.
Just nu har jag siktet inställt på måndag. Inte att hon kommer då men då ska jag till barnmorskan igen och hon skulle göra ännu en hinnsvepning om det inte tagit sig sa hon. Får väl säga åt henne att vara lite mer hårdhänt. ;)
Om jag slapp gå med dessa förvärkar och onda sammandragningar så skulle livet kännas lite lättare. Foglossningen är helt brutal så mitt blygdben är nog förstört för all framtid tror jag. Det bränner som eld i det. Sen kommer det massa äcklig slempropp varje dag så varför varför händer inget? Har kroppen glömt bort hur man gör?
Nu har jag gnällt lite igen.
Idag är Adrian på dagis igen. Pigg som ett kärnkraftverk med ett batteri uppkört i häcken. Blir bra för honom att få busa av sig lite. Det går jättebra för honom nu. Han klär av sig och springer in när vi kommer på morgonen. Sover på sin madrass som alla andra barn och bryter inte ihop längre när man kommer för att hämta honom och han kommer på att vi varit borta. Så skönt.
Jag undrar om min mor och far vill bjuda oss på middag ikväll? Så tråkigt att bara sitta hemma och glo när Jimmy jobbar kväll. Det blir otroligt långa dagar Jag får kanske dra iväg ett sms och fråga om hon inte går in här och kikar. Ringer jag får hon väl hispan och tror det är dags. Haha :D
Mamma/Mormor: 24/2 - 3475 g, 50 cm
Carola: 27/2 - 4010 g
Micke/Morbror: 27/2
Isabelle: 27/2
Dennis: 28/2
Jimmy: 28/2 - 4100 g, 49 cm
Sofia: 1/3 - 3715 g, 50 cm
Erika: 3/3 - 3403 g, 50 cm
Jag: 4/3 - 3890 g, 50 cm
Rosanna: 6/3 - 3640 g, 52 cm
Emelie: 6/3 - 3645 g, 51 cm
Linnea: 8/3 - 4050 g
Som jag sa förut så blir det ett mars-barn. Det är nu definitivt.
