Camilla

Finns det nåt godare än riktigt saftiga, röda, söta jordgubbar? Såna här?



Näpp. Jag tror inte det.

Igår fick jag akut sug efter jordgubbar men hade ingen ork att åka och köpa några så idag när jag ändå var tvungen till affären för att köpa frimärken fick jag syn på dessa. Dyra men ack så goda! Tänkte att jag skulle dela med mig till barnen, skulle bara smaka en, sen en till, sen var det kört. Jag drog i mig nästan allihopa själv eftersom inget av barnen var hemma. Såå goda var dom. Jag är en hemsk mamma. :)

Men jordgubbar är bra att äta vid järnbrist, eller hur?? :) Skyller på det i så fall. Jag behövde dem.

Mina barn älskar jordgubbar mer än godis. Tur vi har en bit vattenmelon kvar i kylen som jag kan döva mitt samvete med sen. Det är också en höjdare hos kidsen.

Idag kunde jag äntligen fylla i sista uppgifterna till min Havandeskapspenningsansökan. Långt ord blev det. Nu är det bara att hålla tummarna som gäller. Snälla. Låt mej få besked snabbt! Så man vet vad man ska ställa in sig på. Går in i vecka 26 idag. Längtar så efter bebis nu!

Varje natt kommer Linus in till oss och sover. Ibland tidigt, och ibland framåt morgonen. Det händer att han sover hela natten i sin säng, men det är väldigt sällan.
Jag känner lite att vi behöver lära honom sova hela natten i sin säng nu när det vankas bebis och vi bara har en 160 säng. Det är redan trångt som det är och jag misstänker att en liten bebis säkerligen kommer ligga där och det ska ammas o grejas på natten. 

Samtidigt känner jag just nu att Linus verkar lite orolig i själen så att just nu är inte riktigt rätt läge att ta ifrån honom den tryggheten. Det händer mycket i hans liv just nu. Han fyller 6 år i sommar och blir mer och mer självständig samtidigt som han alltid har varit en urgosig kille som gärna kommer och sätter sig i knät o kramas och berättar hur fin man är.
Det vankas som sagt syskon och det blir väl mer påtagligt ju mer magen växer på mig och han liksom ser det. "Du är alldeles lagom tjock mamma" sa han till mig i morse :) 
Sen till hösten så börjar han i Förskoleklass och det är säkert också lite läskigt spännande. Han säger aldrig något om det men frågar man om det ska bli spännande/kul så säger han att det ska det, men inte mycket mer.
På allt detta så bor han varannan vecka hos pappa och varannan hos mamma. Det är dock något som han äntligen börjat känna sig trygg i. Han vet att pappa och mamma är kompisar och att det fungerar bra.
För ett år sedan var jag inte vatten värd i hans ögon. Det var pappa som gällde men nu får jag känslan av att mamma och pappa är jämlika. Tom Jimmy får kramar och pussar och Linus blir jätteglad över att träffa honom när han kommer hit från pappa.

I morse hände en kissolycka i vår säng. Igår hann han inte in när han var ute och cyklade utan kissade på sig precis utanför ytterdörren i trappen. När vi var utomlands skedde det några gånger under veckan och jag tror om jag inte minns fel att det hände den veckan han var här sist också. Enligt Dennis händer det aldrig hemma hos honom. För 2 månader sedan ca så kunde jag säga att han i princip aldrig kissat på sig sedan han slutade med blöja för ca 2 år sen. Jag har självklart aldrig, och kommer aldrig att bli arg på honom för det. Han skäms som en hund stackarn. Tycker mest det är jobbigt för hans skull. Hur hjälper man honom liksom?

Efter att vi bytt lakan i morse så kröp vi ner en stund och mös i sängen och han kryper in närä nära mig o kramas o säger:

(L): - Mamma. Min fina fina mamma. Vad gott du luktar!!

Haha.. Hur gott kan man lukta liksom när man ligger nyvaken och i nattlinne och gör allt för att inte andas på pojken så han dör av andedräkten :D Sen sa han även:

(L): - Du har så fina kläder mamma.
(Jag): - När då?
(L): - Alltid. Jag älskar dig mamma. Min fina fina mamma. Haha.. Jag håller inte riktigt med där heller.

Så go så man smälter. Min fina fina pojke! Mamma älskar dig så också! 

2 timmar senare var det andra ljud i skällan vill jag lova. Det var dags att klä på sig och gå till dagis. Det skulle han inte göra. Han hatade dagis. Han hatade mig och han skulle fisa på mig. Ge mig ett döskallehuvud i present.
Humörsvängningarna är inte långt borta. Bella åkte på en o annan hörvel i helgen när han blev arg, och det brukar väldigt väldigt sällan hända att de slåss.

Det är svårt att förklara för ett barn vad som komma skall när man knappt vet själv hur det kommer att bli. Nån med nåt bra tips på hur man förbereder ett barn som ska få syskon?

och jag har inte skrivit ner ett enda ord. Risken är att det skulle bli den mest negativa bloggen som existerar på blogg.se och jag vet själv hur kul det är att läsa bloggar där folk gnäller om allt och inget och lite till. Som inte kan dela med sig av en gnutta positivitet.

Förra veckan jobbade jag 7 dagar i rad. Rättare sagt 7 kvällar i rad. Det gick väl hyffsat. Skönt att komma ut och träffa folk men verkligen skitjobbigt att jobba. Att stå och gå är nästan helt uteslutet. Jag blir yr och allting snurrar. Hjärtat slår i 180 och jag mår verkligen skitdåligt. När jag kom hem på kvällarna så var ben och fötter svällda och värkte satan på morgonen.
Jag o min chef fyllde i ansökan om Havandeskapspenningen och jag har verkligen inga förhoppningar om att den ska gå igenom. Självklart så hoppas hoppas jag men jag tror inte. Jag skrev utförligt på 2,5 A4 sida vad jag gör på jobbet och så skrev både jag och min chef under. Sen ska man ju kryssa i massa i själva ansökan. Hur många man jobbar med, om man kan ta rast, om man arbetar i trånga utrymmen, gör tunga lyft osv. Min chef ville inte kryssa i att jag gjorde tynga lyft tex för det är så svårt att veta exakt hur många tunga lyft jag gör på en dag, utan hänvisade bara till bilagan som faktiskt Jag skrivit. Visserligen skrev han under men man vet ju hur försäkringskassan  kan vara. Hittar de nåt kryphål för att slippa bevilja så varför skulle de inte ta dem liksom?? Det var massa saker som han liksom inte fyllde i utan menade på att det stod i bilagan. Nu väntar jag bara på papper från lön som han lovade skicka efter som inte dykt upp som jag behöver ha för att fylla i det sista i ansökan innan jag skickar in den. Vet nämligen inte exakt hur många procent jag jobbar då jag har arbetstidsförkortning, eller vad jag har för årslön. Vi har ju nyligen fått löneförhöjning på nån stackars krona i timmen.

Idag jobbade jag dagtid för första gången sedan innan vi åkte till Rhodos. Jag mådde så dåligt på jobbet så jag trodde ärligt talat att jag skulle svimma. Hela kåken åkte framför ögonen på mig kändes det som. Härdade ut till kl 10 o ringde min barnmorska på hennes telefontid för att höra angående mina prover jag tog i torsdags och berättade hur jag mådde. Hon sa att mitt järnvärde gått ner sen inskrivningen och var lite lågt mot vad jag brukar ligga på och blodtrycket var ju också lägre. Detta tillsammans var nog ganska trolig orsak till mitt mående så hon beordrade mig i princip att åka hem från jobbet, skaffa Niferex ( järntabletter ) och bara vila i ett par dagar. Äta bra och sova mycket. Jag gjorde som hon sa trots att det känns skit med tanke på att jag nyss varit hemma i 2 veckor pga den där förkylningen. Kom hem, la mig i sängen och vaknade 2,5 timme senare. Jag tror jag var trött. Är fortfarande.
Var över till Linnea efter att jag hämtat kidsen på skola/dagis. Hon hade massa Niferex liggandes som jag fick så nu får vi hoppas att det hjälper.
Detta är liksom inte kul någonstans. Har så dåligt tålamod med mina barn just så jag skäms över mig själv o får superdåligt samvete när de somnat på kvällarna och är sådär söta som bara ens barn kan vara när de sover. <3

För varje dag som går så är det en dag mindre kvar tills bebis kommer. Det är ju positivt :) 

Jag tänker gnälla.

Jobbhelgen är över. Då är det bara 5 dagar kvar innan helg nu då. Jag är så slut så jag knappt vet vilket ben jag ska stå på. Fortfarande förkyld och mår kasst. Kommer jag någonsin att bli frisk?? Det känns inte så idag.

Det har inte varit någon lek att jobba. Att komma i och ur trucken går inte direkt smidigt längre och magen känns mest i vägen hela tiden. Att stå och lappa pall som liksom tidigare varit mitt break från att sitta hela dagarna i trucken går knappt heller. Jag blir yrslig o känner mig svimfärdig när jag stått upp i 5 minuter.  Vet dock inte om det beror på att jag fortfarande är sjuk också.
Har börjat kika lite på det här med Havandeskapspenning. Får mitt moderskapsintyg på torsdag och då ska jag väl skicka in ansökan så fort som möjligt efter det. Tyvärr ligger försäkringskassan.se nere så när jag äntligen ska ta tag i att skriva i ansökan så kan jag inte. Vet inte vad jag ska skriva heller. Har i alla fall räknat ut att OM jag får det beviljat så går jag hem runt 14 juli. Det är exakt 60 dagar innan bf. Det är 7 veckor kvar på torsdag. Det är ingenting egentligen. Men känns som en evighet just idag.

Jimmy städar och jag tittar på. Jag känner mej som världens mest odugliga sambo. Jag orkar inte bry mig. Hjärtat känns som det dunkar på som om jag sprungit spåret o då har jag bara suttit i soffan. Jag börjar bli påmind om varför jag sa när jag var gravid med Linus att jag aldrig mer skulle bli gravid.. Och då har jag 16 veckor kvar. JIPPII!

Imorgon ska jag på Klarasamtal och sen ska jag träffa Carola. Det ser jag massa fram emot. I alla fall det sistnämnda. Det var alldeles för längesedan.

Kanske att nästa inlägg kan bli lite mer positivt. Vi får se.

Idag känns det ännu som att jag gått ett steg i rätt riktning mot att bli frisk.
Varit hos doktorn imorse. Idag var ju min 8:e dag även om jag egentligen inte skulle ha jobbat alla dagar. Läkaren tyckte att jag skulle vara hemma imorgon också, och på fredag är jag ledig och sen vara fit fort fight på lördag istället. Får hoppas på det då. Även om jag är piggare så blir jag anfådd så fort jag rör mig men på lördag ska det väl vara bra. Nu är jag trött på att vara hemma.

Har flyttat ut datorn på balkongen för att få lite frisk luft i princip för första gången på en vecka. Riktigt skönt ute idag tycker både jag och katterna.


Elliot myspyser på våra nya skrikgröna dynor till balkongmöblerna.

Någon av katterna är jävligt billig just nu. Häromdagen konstaterade Jimmy att sladden till hans laddare till iphonen var avgnagd på tre ställen så nu har vi bara min. När jag rotade fram min idag för att lägga över lite skräp på datorn så ser jag att min också är gnagd på. Inte lika mycket men skador i "gummihöljet" eller vad man ska kalla det. Kattjälvlar!! Trodde det var kaniner och gnagare som bet i sladdar. Tur de är söta när de sover...

Idag hittade jag ett brev på diskbänken som jag inte har en aning om när det kommit. Antingen i veckan när jag legat sjuk och Jimmy tagit in posten eller när vi var på Rhodos och Thomas tog in posten.
Där fanns i alla fall en kallelse till ett Klara samtal. Tack!! Barnmorskan min hade nämligen sagt att risken finns att inte hinner gå på nåt samtal under sommaren för då är det barnmorskebrist och då prioriteras sånt här såklart bort vilket jag förstår till 100 %

Jag börjar mer och mer fundera över det här med förlossningen och blir mer och mer rädd. Visst har jag fött 2 barn tidigare och det har gått bra men jag är ändå sjukt rädd den här gången. Flera år efter att jag fick Linus drömde jag mardrömmar om att jag helt plötsligt låg på förlossningen och det var dags att föda och då har jag gripits av PANIK!!! Gissa om det vart skönt att vakna då. 

Det var hemskt med Bella. Fortare gick det med Linus men jag minns det i alla fall som fruktansvärt och som någon slags bekräftelse på att det var så hemskt som jag mindes det med Bella och 100 gånger värre. Jag tillhör alltså inte skaran som tycker det är underbart och döhäftigt att föda barn. Inte ens när det är klart. När Linus just kommit ut minns jag att jag bara ville att någon skulle ta honom så jag slapp se honom.

Klara - barnmorskorna får man alltså träffa för att gå igenom och bearbeta sin förlossningsrädsla. Jag vet att under mina tidigare förlossningare så har jag liksom tappat kontrollen över mig själv och helt gripits av panik när det gjort som mest ont. Denna gång tänkte jag försöka undvika det. Så jag antar att vi ska försöka lägga upp någon slags plan över förlossningen med smärtlindring osv. Om inte annat så känns det skönt att det finns dokumenterat att här kommer en som är förlossningsrädd. Därinne kanske man behöver vara lite extra.. Vad vet jag.

Att önska mej ett snitt finns liksom inte på världskartan. Kan och får man föda vaginalt ska man göra det anser jag. Tror inte det är det minsta lättare att bli snittad. Det bästa för både mig och bebisen är att födas vaginalt. Snittas man kommer ju liksom smärtan i efterhand i stället och jag skulle aldrig vilja genomgå en stor bukoperation  bara för att jag är rädd för smärtan.

På tisdag ska jag dit. Lite nervöst men samtidigt skönt att prata med någon om det. Även om det känns som att tiden går långsamt, så för var dag som går så är vi en dag närmre förlossningen..

Idag har vi gjort 23 fulla veckor bebisen och jag, och går alltså in i vecka 24.

Det känns som att det börjar bli väldigt mycket bebis i magen nu. Den är överallt samtidigt och senaste 3-4 dagarna har den inte varit still längre stunder av min vakna tid.

Känns som att magen växt en del senaste dagarna men är fortfarnade inte direkt otymplig förutom att även mina mysbyxor o dylikt börjar kännas trånga nu. Det känns liksom som att den växt nertill. För att inte tala om vad röven har växt.

Jag och Bella försökte oss på att ta kort på magen. Det gick sådär men här är resultatet.

 

Tyckte man såg så dåligt med svarta tröjan så jag gick och bytte till en ljusare. Vi var seriösa. :) Jag är inte riktigt sugen på att ta några "nakna" magbilder.



Då kändes det helt plötsligt som att magen såg mindre ut.

(Jag försöker att undvika att tänka på min begynnande dubbelhaka och vad en veckas sjukdom gjort runt mina ögon)

Hälsostatusen idag är väl ungefär densamma som igår. Det blir bättre men jag är verklgien inte i skick för att jobba imorgon. Blir gå till doktorn. Ringde idag men fick kalla handen och höra att om det var imorgon jag behövde ett intyg ifrån var det minsann imorgon jag skulle komma.. Jaha.. men Ursäkta då. Hostan är tack o lov bättre men jag har huvudvärk, är täppt å så trött. Idag har jag sovit nästan hela dagen.
Jag är ledig fredag och jobbar helgen så just nu satsar jag stenhårt på att vara kry tills helgen. Eventuellt torsdag. Får se hur det känns imorgon.

Nu ska jag slita min son från tv-spelet o försöka få makten om tvn en stund.

Ciao!

Nu är jag less på detta. Har varit sängliggandes och mått skit, ännu mer än förra veckan hela helgen. Idag ser jag ljuset i tunneln litegrann när det gäller själva måendet. Jag orkar småpyssla lite hemma, med många och långa pauser i soffan eller sängen, men denna jävla HOSTA tar kål på mig! Tvärtäppt i näsan också. 
Imorgon ska jag ringa doktorn och kräva att få nåt för hostan. Jag får panik av det här. Känns som jag ska hosta ut bebisen. Stackarn blir väl helt omskakad därinne.
Imorgon är dessutom sista dagen jag får vara hemma utan sjukintyg. Får se hur det känns imorgon om jag tror jag kan jobba onsdag eller inte. Hoppas hoppas. Nu vill jag bli frisk. Komma ut och träffa folk.

Förhoppningsvis om allt går som jag önskar med havandeskapspenning o så så är det ju lite drygt 1,5-2 månader kvar tills jag ska gå hem och det vore väldigt trevligt att kunna jobba sista tiden.. få träffa lite folk. Gissar på att jag kommer hinna klättra på väggarna ändå innan bebis kommer.

Sjukt nyfiken på vad bebis har för kön börjar jag bli. Vissa dagar är jag övertygad om en tjej, men mestadels tror jag att det är en kille. Jimmy är tvärsäker på att det är en kille. Linus sa lite försiktigt häromdagen att om det blir en pojke tycker jag att han kan heta Bertil. BERTIL liksom?? Jo, det tyckte han var fint. En sak kan jag säga. Det blir ingen Bertil :) Tror han fått det från Nils Karlsson Pyssling.

Idag har det gått en veckan sedan vi kom hem från Rhodos. Känns som att det var jättelängesen. Kidsen har hunnit vara hos sina pappor en vecka ( jag tycker det är skitjobbigt att skriva pappor ) och har nu kommit hem igen. Bella har varit in och vändit bara. Utelek med kompisar är roligare än att vara inne med mamma såklart. Linus kom visserligen redan igår och har varit hemma hela dagen. Han fick reda på av Dennis igår att jag skulle vara ledig idag och då ville han vara hemma med mig. Jag tänkte att någon timme kanske han får gå till dagis i alla fall för jag är ju inte världsrolig att umgås med just nu men jag mådde för dåligt för att orka gå iväg med honom imorse.

Nej, en kopp te innan jag hostar ut bebisen kanske...

Idag mår jag sämre än på hela veckan tror jag. Det som har kännts som ett blödande sår i halsen har bytts ut mot nästäppa o snoor. Hostar och hela huvudet känns som att det är inlindat i bomull. Så fruktansvärt trött och hela tiden så vill jag bara få kväljningar. Kännet ett behov av att hulka hela tiden. Vet inte om det beror på graviditet eller nåt annat, men jag mår inte illa. Sjukt alltså.. :/

Igår kväll hostade jag så jag trodde lungorna skulle komma upp o bebis undrade nog vad som försiggick. Den var överallt och ingenstans kändes det som. Tryckte ut vad jag tror var ett huvud strax snett ovanför naveln samtidigt som det sparkade långt ner i sidan. Bebis börjar bli stor :)

Jag hade igår planer på att gå och jobba idag. Det är så fruktansvärt tråkigt att ligga hemma. Men jag röstade ner mig själv där och min sambo likaså. Tiden går så sakta också.

Skulle vilka åka till Plantagen och köpa lite balkongblommor innan Jimmy åker till jobbet så jag kan dona lite med det på eftermiddagen men jag vet inte om jag orkar.

Nej, jag ska inta horisontalläge en stund. Färdiggnällt för den här gången.

Många frågar hur magen mår så det ska jag ta och tala om :)

Nu är jag i vecka 23 (22+2 idag). Har kommit in i en fas där det känns som att tiden går sååå långsamt. Känns som att jag har varit gravid i flera år redan och som att magen inte växer heller, vilket på ett sätt är skönt. :) Jag kommer förmodligen hinna känna mig otymplig så det räcker och blir över.

Springer o pissar stup i kvarten och ryggen är väl inte världens lyckligaste, speciellt inte nu då jag är hemma och är krasslig och mest ligger ner.
Jag har återigen börjat hulka åt ALLT! Äckliga lukter och äckliga syner/tankar. Gjorde det i början. Tex borsta tänderna går inte att göra utan att hulka o få kväljningar. Kan inte torka Linus i rumpan utan att sätta igång. Ja.. listan kan göras lång.

Bebis lever om vi magen. Vissa dagar mer och andra dagar mindre. Den är inte långt ifrån revbenen nu och ibland får den till såna sparkar så jag skriker rätt ut. Det gör ont på riktigt alltså.
Jag har fortfarande så svårt att förstå hela grejen. Att jag är gravid. Att vi ska få bebis. Kommer fortfarande på mig själv med att tänka eller säga " om allt går som det ska" "när bebis kommer, om den kommer" Minns inte riktigt att jag haft så svårt att ta in hela grejen i tidigare graviditeter. Eller att jag haft så svårt att tänka positivt.

Tidigare i veckan var vi iväg till Barnens hus för att kika lite på barnvagnar. Mest för att veta vad vi är ute efter, vad vi vill ha. Finns ju mycket bra begagnat att köpa. Det finns verkligen hur mycket som helst att välja emellan. Ska man ha svängbara hjul?! Verkar väldigt smidigt i de flesta fall men kan man tex dra vagnen över en gräsmatta, uppe i spåret utan att fastna? Ska man ha liggdel, eller sittdel med mjuklift. Ja.. tur det är ett tag kvar. Har tre olika kataloger här hemma att bläddra i och jag blir inte klok alltså :)

Bebis är nu ca 28 cm lång och väger ca 430 gram.

Idag är jag hemma från jobbet och mår urk. Skulle ha jobbat första dagen efter semestern men har mått allt annat än bra sedan vi kom hem i måndags så jag bestämde mig för att stanna hemma. Har verkligen JÄTTEONT i halsen. Inte halsflussont, tack o lov. Då brukar jag känna mej mer svullen o grötig i halsen. Nu känns det ungefär som om någon tagit mina halsmandlar o dragit dem emot ett rivjärn. Har lite hosta, tryck i öronen och är så jävla trött. Inte gjort mycket annat än legat i horisontalläge idag.

Igår steriliserade vi Nova. Äntligen. Katten löpte för fjärde gången på mindre än 6 veckor. Det är verklgien en tjej med skinn på nosen. När vi hämtade hemme fick vi höra att hon förmodlgien skulle vara trött o groggy o ligga o sova hela kvällen men inte då. Vi stängde in henne i Linus rum så att hon skulle få lugn och ro ifrån Elliot och när jag kikade in där efter några timmar så var det vatten över heeela golvet. Hon hade haft ur allt vatten ur vattenskålen som låg upponer flera meter bort.. :) Senare på kvällen busade hon med en boll och levde rövare med sina stoora drogade pupiller. Så söt.
Idag däremot är hon o jag i samma skick. Hon har sovit i princip hela dagen och är så kelig. Vill ligga nära o mysa. Precis som hon var i början. Hoppas hon kan bli lite mer myskatt igen nu när hon kan tänka på annat än att hon är kåt på bebisar :)


Trött tjej!


Med rakade magen.

Ikväll kommer Linus hem. Imorgon är dagis stängt och jag är ledig så jag har lovat sedan länge att jag skulle ta honom då, och när Dennis fick reda på att jag var hemma ikväll och inte jobbade så tyckte han det var smartast att låta Linus sova här så slipper han upp o flänga tidigt. Inte mig emot.



Nu ska jag se på Arga snickaren och tycka synd om mig själv o min onda hals!

Nu är i hemma igen från semestern. Har haft det jätteskönt. 7 dagars poolhäng i princip med maten serverad. Ungarna var inte jättesugna på att gå runt och titta i stan och så, och ska ärligheten fram var inte jag det heller. Speciellt inte efter andra morgonen då jag halkade i en blöt marmortrapp och gjorde illa mig som fan i skinkan. Har ett blåmärke där nu som är större än störst.

Här kommer en bildbomb:


Kidsen spanar in havet.






























Utsikten från vår balkong.


Varje kväll var det underhållning med kids disco bland annat. Nemo kom på besök och Linus var lyrisk.


Kramas med Nemo :)




All inclusuve glassen var god. :)


Mina armar hade verkligen fått nog av sol, därav handduken.

Ja, bilder säger mer än ord.
Maten var god och allt utom stenhårda sängar var hur bra som helst. :)
Längtade verkligen hem sista dagarna. Gravid och trött som man är var det verkligen underbart att få kliva innanför dörrarna hemma igen. Men psyket har samlat lite krafter i alla fall.

Borta bra men hemma bäst!