Camilla

Jag har inte så mycket spännande att förtälja just nu känner jag så därför blir det rätt inläggsfattigt.

Livet lunkar på i en halvbesk ton känns det som och det mesta känns rätt jobbigt så det känns att om jag skriver så gnäller jag bara men det är ju å andra sidan min blogg så vem har rätt att gnälla här om inte jag :)

 

Jag är så fruktansvärt trött!! Kan inte sova på nätterna längre och det är värdelöst. Lättväckt som få så när Jimmy går och lägger sig, alltid efter mig så vaknar jag och har svårt att somna om. Tar flera timmar ibland. När jag väl sover så är det alltid någon karl som ska snarka (Jimmy), någon unge som ska bråka (Adrian)  eller en idiot till katt som ska sätta igång och skrikjama.

I natt låg jag dock vaken i flera timmar trots att det var knäpptyst hemma och när jag äntligen somnat och sov som skönast så tyckte Adrian att han skulle ha välling. Skjut mig, typ!! När han somnat så tog det återigen en stund att somna om för att jag snart skulle vakna av katten som blivit helt psyk. Bara skriker om att hon vill ut. Billig är hon. Sen när jag lyckats somna igen så gick det väl 40 minuter tills det var morgon med allt vad det innebär.

Det är kanske inte så konstigt att man är trött?!

 

Så trötthet, magont och ryggvärk är vad som kantar mitt liv mest just nu så att ja, jag är rätt gnällig men så är det.

 

I mogon är det dags för farfars begravning. Usch. Det ser jag verkligen inte fram emot men det ska bli skönt när det är över så jag kan lägga det bakom mig.

 

Meen! Nu ska vi vara lite positiva.

Imorgon när jag kommer hem tänke jag börja adventspynta. Äntligen! Adrians rum är visserligen klart då vi köpte en ny stjärna och ville se om den passade. Men Gud vad folk är ute tidigt i år med adventspyntandet? Många verkar ha satt upp stakarna och stjärnona redan förra helgen. Kan det bero på att första advent är rätt sent i år? Förra året var det den 27/11 och i år är det den 2/12. Fredagen innan 1.a advent brukar jag sätta upp gardiner och ljusstakar och lägga på en och annan röd duk där de passar. Blir såå mysigt. Men tomtar och annat julpynt får vänta i några veckor till. Inte för att vi har så mycket och någon julgran bli det mest troligt inte i år. I så fall ute på altanen. Undrar hur många minutrar det skulle ta innan Adrian hade vält den? :)

 

Nu ska jag väl ta min stenhårda boll till mage och slänga mig på soffan och vänta in Bella och Jimmy som är på Bellas träning.

Förresten appropå Bella så kom hon stolt hem och berättade att hon skulle vara Lucia i deras luciatåg på skolan som åk 3 har varje år. De ska ha tillsammans med en annan 3.a så tre Lucior skulle det vara sammanlagt. En från varje klass för rättvisans skull, och en som blev lottad från båda klasserna. "Men mamma, jag skulle nog gå längst fram för jag är längst. Då blir det ännu mer nervöst" Rooligt tycker jag :) Längtar!!

Idag har jag varit på mitt första barnmorskebesök sen inskrivningen. Det gick bra och allt såg bra ut som väntat. Den nya barnmorskan verkade jättegullig så det var ju skönt. Slipper jag ha ångest över att ha bytt :)

 

Sf-måttet låg på 25 cm och vad jag kan minnas så brukar jag ligga på 24 cm runt vecka 24 så jag ligger över medelkurvan. Om jag gått en vecka längre vilket jag misstänker så skulle jag ligga ganska bra precis på medelkurvan så det förstärker ju min tro om att jag är längre gången. Men hon kommer ju när hon kommer.

Har ett väldigt tryck uppåt under revbenen redan. Igår var det fruktansvärt. Så som det brukar kunna vara precis innan bebis sjunker ner och fixerar sig.

 

Hjärtljuden låg på 158. Rätt höga men den här bebisen är precis som sin storebror. Helt vild i magen och hon var vaken och aktiv när vi lyssnade. Adrian hade alltid också jättehöga hjärtljud.

 

Fick även numret av henne till enhetschefen. Hon tyckte absolut att jag skulle ringa honom/henne (vet inte vad Heike ör för kön ;) ) och berätta om hur jag blev bemött med Adrian förra veckan. Jag berättade att jag förmodligen snart kommer behöva en läkartid men att jag inte visste om jag var så sugen på att ringa och få träffa någon som sist. Så hon tyckte jag skulle be om en annan läkare och om de hade åsikter om det så skulle jag hänvisa till barnmorskan så skulle hon fixa en tid åt mig.

 

Nu ska jag fortsätta bråka med min graviditetspenningsansökan..

 

 

 

 

 

Nu var det ett par dagar sen sist.

 

Adrian var jättejättedålig i förrgår. Han hade nästan 40 graders feber och ville varken äta eller dricka. Vi kämpade på med vatten, mjölk, välling, vätskeersättning, isglass, saft och det mesta ratades mer än någon klunk då och då. Natten till igår skrek han hysteriskt mer eller mindre hela natten så jag tjatade till mig en läkartid igår och ville att de skulle kolla hans öron. Fick en tid hos den sämsta läkaren jag någonsin stött på i hela mitt liv. Jag har nog aldrig blivit så nonchalant bemött i hela mitt liv.

 

Först kom han ut i väntrummet och sa bara "varsågod" och typ vinkade in oss på sitt rum. Väl där så satt han med ryggen till och fipplade med sin dator och mumlade något om att han skulle bara fixa något först. Sen vänder han sig om och frågar "jaha.. vad är det med den här lilla bebisen då?" Jag förklarar att han haft hög feber och skrikit på natten sen hinner jag inte säga mycket mer innan han tar sin "örontittargrej" och tittar i hans öron. Sen säger han "Nej, ingen öroninflammation. Ni får gå över på lab och ta halsprover och stick i fingret. Men förmodligen har han bara ont i magen.. eller tänder kanske. De är på fika nu så ni får vänta en stund. En kvart ungefär" Sen ställer han sig upp och visar oss ut. Då har han alltså MAX ägnat 20 sekunder åt att titta på Adrian. Han har inte lyssnat på honom. Inte känt runt halsen. Inte tittat i halsen. Idioten har inte ens presenterat sig eller frågat ens om det är Adrian han tittar på. Jag var ärligt talat helt paff.

Sköterskan på lab däremot var helt underbar. Jag sa inget om vad jag tyckte om bemötandet till henne för jag tänkte att läkaren kanske skulle titta mer på Adrian när hans provsvar kommit.

 

Efter ca 20 min i väntrummet kommer läkaren och ett gäng andra personer ut från fikarummet (antar jag då han går med en kaka i högsta hugg) Han vinkar med oss in på rummet igen. Sitter o käkar på sin jävla kaka och säger "Nej, halsprovet är negativt. Han har ett virus, eller så håller han på få tänder" Sen kastade han sin kaka genom hela rummet ner i papperskorgen och ställer sig återigen för att visa oss ut.

 

Seriöst. Är detta hur man ska förvänta sig att bli bemött? Jag kanske överdriver när jag blir förbannad. Jag fick höra att han kanske var stressad och dubbelbokad men det ger jag blanka fan i. Har man en patient så ägnar man tid åt att undersöka den tycker jag och eftersom han mest troligt satt i fikarummet och käkade kakor under tiden vi väntade så antar jag att den enda dubbelbokningen var med hans fikarast. Jag säger inget om att de inte ska ha rast. Absolut inte men vafan.

Detta var första gången vi hade kontakt med skultuna familjeläkarmottagning. Den läkaren vi träffat på bvc var hur trevlig och bra som helst, även den vi tidigare träffat på oxbacken och de samarbetar men gissa om jag börjar fundera på om jag precis gjorde rätt som listade om mig här ute.

 

Som tur var så började Adrian att pigga på sig redan på eftermiddagen igår och idag är han helt som vanligt igen. Skönt det för jag har ju ingen lust att behöva ta kontakt med någon läkare där igen.. Sen nu var det ju inget eftersom han blev piggare men det hade jag/vi ju å andra sidan ingen aning om igår morse.

 

Kul att jag förmodligen kommer behöva gå till doktorn snart med min foglossning och sammandragningar. Betvivlar starkt att jag kommer klara av att jobba. Känns verkligen jättespännande om man skulle få träffa på den här idioten igen..

I natt somnade min farfar in. Äntligen, om man nu kan säga så. Han hade kämpat på länge nu och det var så himla synd om honom där han låg så det känns skönt att veta att han är på en bättre plats nu utan värk och elände.

 

Samtidigt så är det självklart väldigt tråkigt och ledsamt såklart. Farfar är ändå alltid farfar och det känns väldigt konstigt att aldrig få träffa honom igen. Det har gått åt många tårar och kommer säkerligen bli fler.

 

Fyy vad jag är uttråkad. Jag vill göra nåt kul men vad skulle det vara!? Kan ju för fan knappt gå på en promenad ju utan att det känns som magen ska trilla ut. Detta kommer bli en lååång vinter.

November är en lång och tråkig månad. December brukar gå rätt fort för då får man börja julpynta och förbereda inför julen. Längtar. Slippa detta mörker. Januari och Februari är också långa tråkiga och mörka månader. Alla dessa månader ska gå innan det är dags för förlossning. Men förhoppningsvis vill hon ut i slutet på februari men det är absolut inget jag tänker räkna med.

 

Det är så tomt och tråkigt hemma dessa veckor när bara Adrian är hemma. Det är en helt annan stämning i huset. Så tyst liksom även om Adrian såklart röjer runt på sitt sätt. Usch. Jag saknar mina fina ungar.

Jimmy ligger i skrivandets stund och sover. Också jätteroligt. Han har ont i huvudet och när han har ont i huvudet så sover han. Skiter i allt annat. Tänk om jag skulle börja göra detsamma varje gång jag har ont i huvudet. Skulle aldrig gå. Adrian är så mammig så han skulle aldrig ens låta mig vara i fred. Han skulle stå vid dörren och skrika om han visste att jag var där. Jimmy struntar han fullständigt i.

 

Tycker synd om Adrian. Känns som att han har jordens tråkigaste mamma. Jag tänkte gå till öppna idag med men han fick åka till maxi istället och när vi kom hem så somnade han sen blev det för sent. Ingen idé att gå till någon lekpark heller då de av någon anledning plockat bort alla gungor inför vintern här i Skultuna. Jag fattar inte varför. Man kan väl gunga fast det är vinter?

 

Det blev ett väldigt positivt inlägg det här.

Imorgon funderar jag på att åka till badhuset. Kan ju hoppas att Jimmy är piggare så han vill följa med. Så får Adrian göra nåt kul. Egentligen finns det ju ingen tanke som lockar mindre än att visa mig i bikini just nu men vafan.. Det bjuder jag på.

 

Idag på förmiddagen knatade vi iväg med Adrian till Öppna förskolan så att vi var där lagom tills de öppnade vid 10. Adrian trivdes såklart men jag blir lätt stressad där alltså. Det är barn överallt och små små bebisar lämnas mitt på golvet medan föräldrarna leker med dess äldre syskon. Jag är skiträdd att Adrian ska råka kasta något på, eller ramla över de små liven. De har massa små pryttlar står i fönstret. Vid 11 hade de sångsamling  och i det rummet så har de rätt höga fönster med lampor i där sladdarna hänger ner. Givetvis var Adrian där o slet i sladden så lampan flög all världens väg. "Ja, hemma så kan vi inte ha såna här saker i fönstren så att han kommer åt" sa jag lite kryptiskt. Är jag den enda som har en unge som röjer allt i dess väg?

 

När vi gick dit så fick jag halta som en gammal kärring för jag fick så jäkla ont i magen. Tröttsamt. Det är ju inte så att det är kort tid kvar av graviditeten. Men det gick över när vi kom fram ganska snabbt som tur var.

Däremot när vi gick hem så höll jag på avlida. Fy fan. Magen stod i fyra hörn och gjorde så ont. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Var bra säker där ett tag på att ungen kommer ut nu. När vi kom hem så beordrade Jimmy mig sängläge så det var bara att lyda kände jag.  Stenhård och jättejätteontd mage. Gjorde ont en bra stund efteråt och magen är fortfarande helt hård trots en timmes vila. Ska jag inte ens kunna ta en promenad på 1 km enkel resa upp till centrum utan att få problem? Hur ska jag då kunna jobba heltid i december undrar ju jag. Blir spännande det här. Blir en lång vinter också. Värt att ta bilen för att åka 1 kilometer.

 

Precis när vi skulle gå så haffade bvc-sköterskan oss och hade med sig en barnmorska som tydligen ska börja arbeta i Skultuna på måndagar som in normala fall finns på oxbacken. De ville att jag skulle lista om mig i Skultuna så att jag slapp åka in till Odensvi varje gång jag ska till barnmorskan. Eftersom jag funderat på att ändå lista om mig till familjeläkarmottagningen här ute så tänkte jag att varför inte. Nu kommer jag ju snart att börja gå tätare också. Min barnmorska är ingen person jag känner att jag absolut inte vill släppa direkt. Jag hoppas att det blir bra. Nu kommer hon ju finnas här i Skultuna på måndagar så då blir alla mina tider barnmorsketider på måndagar och är det så att jag behöver extra besök är det inte mer än att jag får åka in till Oxbacken i stan. Blir nog bra tror jag.

 

Det ska bli väldigt spännande att se mitt sf-mått då. Jag har i med alla mina 3 barn legat på ungefär samma mått i v 24 Tror jag legat på 24 cm. Nu när jag ska dit kommer jag att vara i vecka 24+3 så det ska bli väldigt intressant att se om sf-måttet följer rutinultraljudets eller sista mensens beräkningar på hur långt gången jag är. Enligt sista mensen, vaginala ultraljud och mina beräkningar så är jag ju i 25+4 när jag ska dit. Skulle det däremot visa sig att jag ligger under det normala så tänker jag kräva ett tillväxtsultraljud. För då betvivlar jag starkt att hon växer som hon ska då jag redan blivit tillbakaflyttad. Jag känner mig dock stor. Jag har redan problem att sitta pga tryck under revbenen och hon kan få in ordentliga kickar strax under diafragman, eller vad det nu heter. Jag bär i alla fall magen väldigt högt den här gången.

 

Nej, nu ska jag mocka blöja känner jag här :)