Hyssen fortsätter.

Alltså vår Adrian. Han kan konsten att rera gallfeber på oss. Han är så intensiv. Det är dödsdömt att vända ryggen till honom och inte ha superkoll på vad han gör.

Igår så satt satt han och Ninnie i duschen. Jag plockade lite snabbt undan frukosten (med öppen dörr) och jag hör hur de tjoar och leker som alltid när de duschar. När jag kommer in i badrummet har han på några minuter klivit ur duschen för att hämta deras tandkräm och tryckt ut nästintill allt från en nyöppnad tub över hela sig och sin syster.

Idag bytte jag blöja på Ninnie i vardagsrummet. Adrian var i sitt rum och lekte. När jag och Ninnie var klara vilket tog en stund då hon gjort ner sig rejält så gick jag ut i köket och finner ett plaskblött köksbord. Hela golvet under bordet och flera stolar var totalt nersprayade av Ajax köksspray som lilleman fått tag i på köksbänken. Han hade säker sprutat en tredjedel av en hel flaska. Jag hade radion på i vardagsrummet så jag hörde inte att han sprutade. Tog skitlång tid att få upp allt för det skummade. Adrian själv satt och tröck under bordet och visste mycket väl att han gjort något han inte fick.

Sen har han hunnit med att få tag i en idominsalvatub som han tryckt ur allt innehåll ur och smörjt in sina ben och armar. Omöjligt att få bort i duschen. Jag provade till slut diskmedel och det var mest effektivt.

Är alla barn såhär? Mina stora har inte varit i närheten. Vi håller på att bli galna. Det är liksom något hela tiden. Större och mindre bus. Ibland skrattar vi och ibland vill man bara gråta.
Våra grannar brukar säga att deras hus ser ut nu som när deras barn var små. De plockade aldrig undan saker. Hade inte vi gjort det så hade Adrian förstört hela huset nu. Han bryter av blomblad exempelvis. Att få ha en blomma i fönstret är tydligen inte ok. Han klättrar i bokhyllan för att nå alla saker han inte ska ha.

Jag kan verka gnällig men det är extremt påfrestande att leva såhär när det känns som att man inte vågar slappna av annat än när han sover. Det fungerar ju tyvärr inte att ha ögonen på honom jämt. Tyvärr drar han ju med sin syster i sina påhitt också. Han är ju en helt underbar unge för det mesta. En väldigt energisk unge som älskar att pussas och kramas och berätta hur mycket han älskar oss och sina syskon. Men herregud. Måtte han lugna ner sig snart.


Dag 4.

Idag blev jag hemskickad från inskolningen. Jag var med in i ca 15-20 minuter sen tyckte inskolningsfröken att vi kunde vinka hej då vilket vi gjorde. Ninnie tittade på mig lite kort sen struntade hon i mig. Adrian fick jag i alla fall ett hej då av. Det är superskönt att det går så bra men kan man inte få känna sig lite behövd va? Nä.. skämtåsido. Det är underbart att det inte blev en repris av Adrians inskolning. Fast det förstod jag att det inte skulle bli. Ninie är inte alls lika mammig som Adrian var.
 
Klockan 11 ska jag vara tillbaka och hämta henne. Följer hon sitt mönster kommer hon att vara helt slut då. Frågan är om Adrian också kommer att vilja följa med hem då jag liksom gått iväg och kommer tillbaka. När jag varit kvar har han inte velat följa med oss hem. Det vore nästan skönt så jag slapp gå tillbaka ännu en gång men han får bestämma själv. Ninnie-
 
Älskade lilla pinnen!
 
 
 

Sömn

Med den nya pulsklockan jag fick till mobilen kan man mäta både det ena och det andra. Steg, löpning, vandring, cykling och sömn bland annat. Roligt tycker jag även om den inte riktigt mäter distans som den ska och jag förstår inte varför.

Inatt hade jag den på mig mest på kul.



Enligt den så sov jag i 8 timmar och 35 minuter. Stilla sömn var lite mindre. Förmodligen tiden då jag faktiskt sov. Jag tror inte att stilla sömn räknas när Bella exempelvis kommer in när jag just somnat och berättar att lampan i bilen lyser. Det var bara att gå ut halvnaken i spöregn och släcka den. Inte alls mysigt faktiakt men annars hade vi inte haft något batteri i bilen idag. Tror min yngsta son var skyldig till det. Toabesök med samma pojke hör nog inte heller till stilla sömn.

Ska prova inatt igen och se hur det blir.


Tredje dagen.

Nu har vi avslutat tredje inskolningsdagem. Det fortsätter att gå superbra så imorgon kommer jag att lämna henne en stund. Men det märks att det är en stor omställning för henne med mycket nya intryck. Alla tre dagar har hon varit helt färdig när vi kommit hem. Efter 1,5 timme där.
Lunch vägrar hon. hon skriker Näää gråtandes och slår iväg tallriken så det har fått bli välling halvt sovandes i sängen. Undrar hur det ska gå med heldagar sen. Det tar nog ett tag att komma in i det för henne.

Det är roligt att se hur Adrian agerar när han är där. Han har fått välja om han vill vara inne eller ute när jag är där för att det inte ska bli så konstigt för honom. Jag förstår att de säger att han är så lugn för han leker mycket med sig själv och vill gärna ha lite lugn och ro. Inte ofta han höjer rösten och skriker som han gör hemma och som många andra gör där. Kommer någon och försöker ta något av honom så backar han oftast. Om det inte är Ninnie för då lackar han ur :) Därför han är så vild hemma sen. Han spar på krutet under dagen.



Här dricker han kaffe med mjölk i minsann.


Vår ängel.


Pappan har valt klänning. Klart hon måste ha änglavingar vår fina ängel. ❤

Ny mobil.

Min mobil jag skaffade för snart 2 år sen har verkligen gjort sitt. Inte blev den bättre efter att jag tappade den i asfalten för 2 månader sen. Laddningen var dålig innan och så fick den ofta för sig att jag var utomlands och så gick den ner i nåt säkert läge jag inte kunde komma ur om jag inte stängde av den. Sen druttade den i asfalten och då sprack skärmen och mikrofonen sa upp sig så jag var tvungen att använda handsfree för att folk skulle höra mig när jag pratade.
Jag har länge gått och räknat och tänkt att i början på september kan jag förlänga mitt abonnemang och få en ny telefon. I november går det ut av någon anledning jag inte förstår då jag tecknade det i september-12.  Igår slog det mig att det borde vara från början på augusti jag kan förlänga det så jag ringde tele2 och mycket riktigt, jag kunde fixa det direkt.
Jag åkte ner på stan och var inställd på en Iphone 5s. Vet att 6.an kommer snart men jag orkar inte vänta. Blev dock väldigt övertygad av han i butiken att jag skulle satsa på en Samsung Galaxy s5, alltså en uppgradering av den jag redan har men mycket av det jag stört mig på har de ändrat. Den är helt ny och iphonen har funnits på marknaden i ett år.. Jag behöver ingen värstingtelefon men när han sa att det skiljde 8 megapixlar på kameran så var jag övertygad. Att den var stöttålig och vattentät gjorde ju inte beslutet svårare med tanke på hur många av våra telefoner som simmat i toaletten :) Kameran är ju nästan det jag använder den mest till förutom att ringa/sms:a.  Känns dessutom väldigt dumt att byta till iphone när i princip all elektronik vi har här hemma är Samsung. Denna kan jag koppla samman med vår tv exempelvis.
 
Nästan skrämmande och pinsamt hur beroende man är av materiella och i de flesta fall onödiga ting. Nu har jag i alla fall en telefon som bör hålla i 2 år till. Ett problem ur världen. Känns ju betryggande att kunna bli kontaktad ordentligt när jag börjar jobba om det händer något med någon av ungarna.
 
Jag fick även med en pulsklocka som jag kan synka med telefonen Så ovärt att jag fick en av Jimmy i våras då. Sälja den kanske :)  Inte för att jag någonsin springer nu. Mina benhinnor bråkar som tusan. Jag måste åka och gjuta sulor efter min fot. Jag var för nån vecka sen och tittade mitt löpsteg och fick förklarat för mig att jag har väldigt höga hålfötter och det finns inga sulor som är så höga så att de ger mig stöd så jag springer och "faller" liksom inåt med med benen. Ska ta tag i sulorna nästa vecka när jag ska lämna båda barnen själva 9-15. Hur sjutton ska jag spendera alla de timmarna HELT ENSAM?! :D Värsta lyxen.
 
Ninnie har avslutat sin andra inskolningsdag. Hon skiter fullständigt i mig. Jag skulle nog kunna lämna henne redan nu. Men var sak har sin tid.
 
Nu när jag för en gångs skull sitter vid datorn och skriver så kan jag inte ladda upp bilder här. Typiskt. Fungerade inte sist heller.
 
 
 
 
 
 

Första dagen, första timmen.

Nu har Ninnie avverkat sin första timme som förskolebarn. Som väntat så tyckte hon att det var superkul och tittade knappt åt mig. Lite annorlunda mot vad det var att skola in supermammiga Adrian.
Hon lekte och sprang och undersökte. Det första hon sa när vi kom dit var: 'Hej då mamma!' och sprang iväg mot lekställningen ute. Sett hur brorsan gör :) Hon skulle dock vara inne.

Trodde det skulle bli problem att få med henne hem efter bara en timme men hon verkade nöjd. Trött efter att ha härjat sen strax efter 5 i morse kanske.



När vi kom hem blev det välling och bums i säng. Fanns inte en chans att jag skulle kunnat roa henne vaken tills efter lunch så hon får äta när hon vaknar. Sen är det bara knata tillbaka och hämta Adrian. Han ville såklart inte följa med hem efter en timme :)

Nu har jag mailat med min mattelärare och som jag önskade så blir det nationella provet i matte den 15/9. Hjälp vad nervöst. Drygt en månad att toknöta nu då. Oj oj. Hur ska detta gå?!

Min stackars Linus ligger hemma magsjuk hos sin pappa. Han som skulle börja trean idag. 'Snälla gud, varför gör du såhär mot mig' var hans uttryck när han började kräkas igår. Jag kan bara (förlåt Dennis men jag vet att du hade känt detsamma) vara tacksam över att han inte är här. Hata magsjuka!

Nu ska jag passa på att vila mitt huvud lite medan lugn råder. Borde plugga matte men jag prioriterar vila nu.

Det slår aldrig fel.

Framåt eftermiddagen igår smög sig en migränliknande huvudvärk på. Jag gjorde vad jag kunde för att mota bort den men utan resultat.

Ingen aning om när Jimmys klocka ringde inatt men strax efter kl 4 åkte han hemifrån. Han började 5. När han åkte vaknade jag och huvudet sprängde som aldrig förr. Upp och tog piller för att sedan dyka ner i sängen igen och hoppades på att få somna så de kunde ge cerkan.
Såklart vaknar Ninnie vars blöja läckt. Skjut mig!
Hon var ju trött såklart så hon somnade om efter en stund och vad händer då?! Jo Adrian kommer in till oss. Skjut mig igen! Han har inte alls någon lust att sova när Ninnie ligger hos oss men efter någon timme somnar han. Vad händer då? Jo Ninnie vaknar i ett illvrål och drar av en brakskit. Förmodligen något slags magknip. Adrian vaknar igen, Ninnie upptäcker att Adrian ligger bredvid och sen är det kört. Hon ska inte sova mer. Han hade nog somnat bara han fick lite lugn och ro men hon vägrar.

Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få sova med denna huvudvärk. Ser fram emot att skola in Ninnie idag.

Det slår verkligen aldrig fel. När man verkligen behöver och vill sova så ska något hindra en. Snälla huvudvärk försvinn!

Ont bakom ögonen.

Natten till igår blev jag väckt av något. Då kände jag att jag hade väldigt ont i mina ögon. Eller egentligen mer bakom och ovanför ögonen. Skum känsla och inget jag någonsin känt av förut. Jag övervägde att gå upp och ta Alvedon för att det störde mig verkligen men jag lyckades somna. På morgonen kände jag fortfarande av det och under hela dagen. Hade även känningar i bihålorna i pannan och i kinderna så jag tänkte att nu är nog en riktigt dunderförkylning på gång. Mina bihålor skulle jag lätt kunna slänga på tippen. Så fort jag blir förkyld så gör de jätteont och väldigt ofta leder det till bihåleinflammation. Nu är jag inte förkyld. Men ont i bihålorna det har jag. Idag är statusen densamma.  Ont i ögonen, i pannan och på sidan av huvudet. Ytterst störande. Jag går med en känsla av att jag håller på att bli sjuk i kroppen men det verkar inte vilja bryta ut något. Bryt ut eller försvinn känner jag!
 
Det som stör mig mest är ögonen. Helst vill jag bara ligga i ett mörkt rum och inte anstränga ögonen alls. Läst att det finns något som heter ögonmigrän. Kanske är det något sånt jag har. Det får väldigt gärna försvinna snarast i alla fall.
 
Imorgon ska jag börja skola in min lilla bebis på förskola. Kan inte fatta att hon är så stor redan. Hon kommer att älska det, det är jag övertygad om. Undrar hur Adrian kommer att reagera på att hon också ska vara där? De kommer ju gå på samma avdelning. Det är en liten förskola med egentligen en enda stor avdelning men nu har de så många små barn så de har de delat upp gruppen i två och det mesta pedagogiska arbetet sker enligt de grupperna Stora Tranan och Lilla Tranan. Sen är de indelade i smågrupper där också. Så egentligen är det nog mer som två avdelningar nu men äter och så gör de i blandad kompott. Bra tycker jag. De små får de stora att se upp till och de stora får hjälpa till med de små vilket de flesta gärna gör. Adrian har tydligen börjat intressera sig mer och mer för att gå in på stora avdelningen så det kanske blir en överflytt snart. Men i början kommer de att gå på samma avdelning.  
 
Nu kom Jimmy med pizza. Smarrismarr!

Lördagen.

Idag var det Fotbollens dag. Bella har nyligen börjat spela fotboll också förutom innebandyn. Hon har inte spelat så länge så idag var första gången hon skulle vara med på en match. 4 matcher hade de idag närmare bestämt.
Vi kom och skulle titta på andra. Hon är hos pappa denna vecka så vi hoppade över den första matchen som började redan 8:30. Såg att Bella haltade på planen och hon satt mycket som avbytare. Den enda de hade i hennes lag för övrigt. Efter den var slut kom hon gråtandes och sa att hon hade jätteont i ljumsken. Ingen aning vad hon gjort. Stackarn. Jag bestämde där och då att det var slutspelat för henne idag och det verkade nästan som hon tyckte att det var skönt att jag tog det beslutet och sa det till tränarna. Nu får hon vila i ett par dagar så får vi hoppas att det släpper.

På eftermiddagen skulle Jimmy byta bromsar på ena bilen. Det jävlades mer än vanligt så en bromssskiva + belägg av 4 tog hela eftermiddagen. Bara 3 kvar.





Under tiden så tog jag fram Adrians cykel Han har inte fattat tidigare hur han skulle trampa. Tvärnitade hela tiden. Idag gick det och han tyckte det var såå roligt. Skrattade högt så fort han fick upp fart. Blev nå sjukt förbannad när vi skulle gå in. Jag mätte upp att han måste nog ha cyklat närmare 2 km idag. Inte illa pinkat för att vara första gången. På slutet sa han 'Aj ont min lumpa mamma' Haha. Jag vet själv hur öm jag blev i häcken sist jag tog en ordentlig cykeltur. Jag gissar på att det ska cyklas imorgon också.







En ny ovana.

Adrian har i princip sedan Ninnie föddes sovit hela nätterna i sin säng. Jimmy har gått och lagt sig hos honom när han sovit oroligt. Jimmy kan sova var som helst, hur som helst. Jag sover bäst i min säng med mitt täcke och min kudde med mitt utrymme.

Senaste tiden har Adrian börjat komma in till oss på natten. Han kommer med sin kudde och sin gosedjurskatt som han blivit totalt förälskad i sen han slutade med nappen. Sen ska han ligga mellan oss. Samsovning i all ära men jag är kanske hemsk som faktiskt vill sova utan barn i sängen. Någon gång ibland visst, men inte varje natt. Jag sover fruktansvärt illa när jag har någon som ska ligga som ett frimärke på mig, helst på samma kudde och sen ett litet ben kastat över ryggen.
Vissa nätter vaknar Ninnie också och då blir det svårt om hon också vill ligga hos oss. Ligger Adrian redan hos oss då får vi bära tillbaka honom till sin säng om han sover. Det funkar tyvärr inte att ligga alla 4 i en 160 säng. Åh vad jag vill ha en större säng. Då skulle det vara en annan sak. 160/4=40 cm var men Adrian tar nog upp en meter själv och Ninnie ännu mer när de ligger hos oss. Det betyder kass nattsömn för mig. Jimmy han sover som sagt varsomhelst, hursomhelst. Önskar jag var mer så.



Just nu ligger Adrian precis såhär och jag ligger under hans ben. Mysigt för stunden men när jag ska sova vill jag ha mitt space. Är man hemsk då?


Vad ska man nu se fram emot?

Ikväll satt jag och barnen och tittade på det sista avsnittet av Sommarlov och då slog det mig att nu är sommaren slut. Somliga anser inte att den är det. Jag gör det nog på ett sätt. Halva augusti har gått och kommande september är för mig en höstmånad. Hösten kan ju på många sätt vara mysig med friska soliga vackra höstdagar men jag hade nog föredragit sommar ett tag till.

Den här sommaren försvann i en jäkla fart. Det känns som det var bara någon vecka sedan det var skolavslutning. Nu är som sagt sommaren slut, föräldrarledigheten slut och kvar är bara vardagen. Vad ska jag nu se fram emot? Jag är en sån person som behöver mål och att ha något att längta och se fram emot. Små milstolpar i vardagen.
Det blir inga mer bebisar att längta efter. Nu är det klart på den fronten så nu ska jag jobba tills jag blir pensionär.
Någon resa lär vi inte heller ha råd med på många år, speciellt inte om jag skulle ha turen att få börja plugga i vår.

Jag önskar att jag var en sån positiv människa som kunde se allt från den ljusa sidan. Jag ser nog motgångar och hinder före jag ser möjligheter. Tyvärr. Önskar att så inte vore fallet men jag är medveten om det i alla fall. Det ligger mycket i uttrycket 'det blir vad man gör det till' och det påminner jag mig själv om dagligen. Så nu måste jag alltså komma på ett mål som jag kan se fram emot. Ska jag börja längta efter julen redan? (med december och alla vidriga magsjukor, influensor och förkylningar sitter pessimist Camilla på ena axeln och påminner om)

Det blir nog bra till slut.

Header.

Min header här på bloggen är lite inaktuell. Liite bara. Känns som att Ninnie borde få en plats också.
 

Jag behöver sätta mig ner och göra en ny men jag orkar inte. Jag är inte direkt kunnig i ämnet heller. Att jag gick samhällsprogrammet med Multimediainriktning på gymnasiet känns rätt bortkastat. Jag gick kurser i både html och bildhantering. Kommer inte ihåg ett smack och även om jag gjorde det så känns det inte riktigt aktuellt 15 år senare heller.
 
Den jag har nu gjorde jag med hjälp av google och jag fick dit den på samma sätt. Nu vågar jag liksom inte ta bort den för jag vet inte om jag får dit någon ny eller om hela designen blir helt knäpp.
Det första och största problemet är att jag måste komma på hur den ska se ut.
 
Och varför klipper den här jäkla bloggportalen alltid bort en bit av bilderna i högerkant? Förut var det bara när jag gjorde inlägg med appen på telefonen. Nu klipper den bort en bit i högerkant här också..
 
 

När lugnet lagt sig.



Det är väldigt intensiva eftermiddagar för mig när Jimmy jobbar kväll. När barnen väl somnat så kraschar jag oftast i soffan och blir kvar där tills det är bedtime för en annan också. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter de här små terroristerna när jag börjar jobba. Det blir helt klart en omställning att jobba igen efter mer än tre år hemma sånär som på några strödagar jag jobbade i slutet på 2012. Jag vågar knappt tänka på hur trött jag kommer att vara innan jag kommer in i det. Blir nog inte vaken länge efter att de små somnat.

Appropå trött. I morse vaknade jag med känslan av att klockan var väldigt mycket. Den känslan var sann. Klockan var 8:10. Alla sov utom jag. Klockan 9 skulle Adrian vara på förskolan. Det blev eld i arslet kan jag lova. En kort sekund tänkte jag ha honom hemma men han tycker ju det är så kul där så jag tänkte att han får helt enkelt bli lite sen men båda barnen vaknade på solskenshumör så fort jag började röra mig. Utvilade. ;) Vi lyckades dock komma i tid. Inte för att det gör något om man blir lite sen heller. Hoppas på en favorit i repris imorgon. Efter 8 är ju lyxigt värre.

Nu ska jag sova. Man vet ju aldrig. Det kan bli morgon vid 5-6 också. Men det tror jag inte. Det har sovits till runt 7 hela sommaren. Det tackar vi för. Jag är helt övertygad om att så fort vi kommer igång med jobb och rutiner igen så är allt vad sovmorgon heter ett minne blott igen. Vara hemma klockan 23:30 när jsg jobbar kväll och sen gå upp med barn vid 5-6 ser jag icke fram emot men jag får sova när jag lämnat dem på förskolan vid 10.

Natti natt!

Gråa hår och hjärnblödning.

Adrian och Ninnie är en duo som nog förmodligen skulle kunna ge de flesta gråa hår. Det räckte inte med en liten terrorist, nu har jag två eftersom lillasyster apar efter allt storebror gör.
 
Idag har de små liven roat sig med att kasta ut massor av spån från kaninburen över hela vardagsrumsgolvet under tiden jag lagade mat. Man kan tro att jag inte har någon koll på dem men tro mig. Det har jag. Dock kan jag ju inte vara exakt där de är precis hela tiden även om det skulle behövas. Jag lagade mat och såg att de höll på vid buren. Trodde de pratade med kaninen som de brukar men tydligen höll de på att göra om hela rummet till kaninbur. De snabba som blixten när de utför sina hyss.
 
Ninnie har även roat sig med att doppa min miniräknare i toaletten. Så fort Adrian går på toaletten är hon efter som en skugga in dit. Han går ju ofta själv på toa utan att säga något och det kan man ju såklart inte hindra honom ifrån. Den höll som tur var. En grafritande räknare för runt 1000 kronor är inte vad jag vill bekosta just nu.
 
Vi satte rätt nyligen upp en hasp långt upp på altandörren för att Adrian hela tiden öppnade dörren och rymde ut i tid och otid. Tyvärr satte Jimmy inte den tillräckligt högt för nu har pojken lärt sig att om han ställer sig på blombrädan bredvid så når han att pilla upp den där haspen och han kan då gå ut fast han inte får. Ninnie är inte sen efter. Nu är vår baksida inhägnad men vi har ju poolen där så de får inte vara ute själva.
 
Alltså jag blir gaaaalen!! På ett sätt ska det bli rena rama drömmen att börja jobba. Förstå, en hel dag på jobbet där jag bara behöver tänka på mig själv. Ofattbart!
 
Jag är helt övertygad om att Adrian fått sitt otroligt söta utseende för att kompensera när han kör löpträning på föräldrarnas nerver. Ninnie också såklart. När de sover har jag svårt att förstå hur några som är så söta kan vara så oerhört tålamodsprövande. Älskade skitungar!
 
 

Om

Min profilbild

Hej och Välkommen hit!!

Camilla heter jag som skriver här. 32 årig tjej som bor utanför Västerås i lilla hålan Skultuna i en villa med ständiga renoveringsprojekt.
Gift med Jimmy och tillsammans har vi Adrian född september -11 och Ninnie född mars - 13.
Sedan tidigare har jag Isabelle som är född -03 och Linus som är född -05. De bor tyvärr bara hos oss på halvtid. Vi är en äkta icke "kärnfamilj" med andra ord.

Min blogg är mitt bollplank åt mig och mina funderingar i livet. Här lindas livet inte in i rosa moln och ständigt lycka, utan jag skriver om min och vår verklighet på gott och ont.

Välkommen med åsikter, eller ja: Ska du kritisera kan du hålla dem för dig själv. :)
På instagram hittar ni mig under namnet camilla_dahlstedt. Varnar för mycket bilder på barnen dock :)
RSS 2.0