Oro..

Gud vad jag går och grubblar nuförtiden. Tänk om jag bara kunde ta dagen som den kommer.
 
Denna uttjatade matte. Drömde mardrömmar om det nationella provet inatt. Jag fick provet framför mig och jag kunde inte förstå ett enda tal. Jag skrek och grät hysteriskt i salen på provdagen och det slutade med att jag fick ta med mig provet hem och skulle gå göra det hemma till nästa dag. När jag kom hem så insåg jag att ingen skulle ju veta om jag tagit hjälp av boken eller inte eftersom jag var ensam men jag kunde ändå inte förmå mig med att fuska. Hah.. vetetusan om jag skulle vara så moraliskt korrekt om det hade skett på riktigt faktiskt ;)
 
Jag grubblar så mycket om hur det ska gå med jobbstart och att Linus ska klara av taxiåkandet själv på morgonen. Om det strular med taxin som det har en förmåga att göra så är ju inte jag hemma som jag brukar. Svårt för Linus att inse när han väntat för länge om ingen taxi kommer. Men det ger sig nog. Nästa år börjar han fyran. Då är han tillräckligt gammal för att vara mogen att ta bussen själv till skolan varje dag. (anser de som bestämmer, inte jag) Buss härifrån innebär bussbyte i centrum. Det kommer aldrig att gå. Men varför ska jag grubbla över det redan nu? Jo, för att jag kan antar jag.
Det jag egentligen oroar mig minst över är Ninnies inskolning på förskola. Det är jag rätt övertygad om att det kommer att gå bra. Det är ju inget nytt ställe för henne då hon varit där så många gånger när jag lämnat och hämtat Adrian. Hon springer rätt in och leker och blir arg när vi ska gå.
 
Nu har jag inte sprungit på evigheter. Benhinnevärk och halsfluss har satt stopp för det och i flera dagar har jag nu sagt att idag ska det ske. Det sker aldrig. Jag har kommit av mig. Men idag SKA det tamejtusan ske. Jag gillar det ju massor egentligen men det är jobbigt att komma igång när man kommit av sig.
 
Igår hade vi min familj här på lite grillat och umgänge. Trevligt var det. Barnen badade och hade roligt. Som vanligt är jag jättedålig på att ta kort. Antar att jag glömmer bort både kamera och telefon när jag umgås med folk :)
 
Nu ska jag ta och ta tag i den där matten en stund. Jimmy åkte iväg för ett tag sen in till stan med båda barnen. Jag kan komma på en miljon roligare saker att göra än att räkna matte när jag för ovanlighetens skull har huset för mig själv. Men matte it is!

Dumma beslut.

Sommaren fortskrider. Vi har fått något svalare igen men jag är nöjd med det. Det är sol ute och man slipper dö svettdöden inne. Kan knappast bli bättre.
 
Jag är frisk igen nu. Äter fortfarande penicillin i några dagar till men jag mår bra i alla fall.
 
I fredags fick jag glada besked. Jag klarade mitt andra matteprov. Med 1 poängs marginal men det var godkänt i alla fall. Känns så jäkla skönt. Nu har jag två kortare kapitel kvar att räkna och sen är det nationella provet på slutet. Tanken på det provet ger mig kalla kårar. Då ska liksom hela boken sitta. Det gör det jag gjort nu tidigare definitivt inte. 
Nu har jag börjat med geometri och inte vilken geometri som helst heller känns det som. Jag fattar noll. Kan nog förstå bara jag verkligen sätter mig in i det men jag har totalt tappat fokus igen. Tankarna svävar iväg på annat och hur mycket jag än försöker koncentrera mig så går det inte. Mycket annat som snurrar i huvudet.
 
I fredags efter matten kapade jag håret ca 3 dm. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Det är såå skönt med kort hår och jag kände mig jättenöjd när jag kom hem med hur det såg ut. Idag är jag inte lika nöjd. Hon klippte upp det bak på ett sätt jag inte bad om så nu är det jättekort bak i nacken och när jag duschat och inte gjort något med håret så blir det megakrull som står åt alla jäkla håll. Ser för jäkligt ut. Jag vill ha tillbaka mitt raka hår jag hade ett tag. Jag sa att jag ville ha en pagefrisyr med lite kortare bak och lite längre framåt men jag bad inte om att hon skulle klippa upp det där bak också. Jaja.. Det växer väl ut men plattången är min bästa vän just nu. Ser ut som en svamp eller nåt. Tycker inte det ser ut som hon klippt jämnt heller. Men men, som sagt. Det växer ut. Skönt är det i alla fall att slippa det tunga tjocka håret som var varmt som satan. Slitet var det också.
 
Såhär ser det inte ut idag trots att jag stått en bra stund med plattången och svurit. Tur att jag kan få upp det mesta i en tofs så jag kan sätta upp det när jag ska jobba sen. Styla hår på morgonen när jag börjar långt före tuppen vaknar är inte min grej.
 
Idag åkte Bella hem till sin pappa i 5 (fem jävla veckor) Det känns tungt. Riktigt tungt. Vill nästan börja gråta bara jag tänker på det. Han ringde mig i ett svagt ögonblick och frågade om hon skulle stanna hos mig några veckor så kunde hon komma till honom när de hade semester och bli kvar där hela deras semester. Det var den dagen jag sprungit milen och hade knappt hunnit hämta andan så jag sa att det lät väl som en plan men inte sjutton tänkte jag på att det skulle bli 5 veckor i från mig då. Först deras 4 semesterveckor och sen är det pappavecka direkt efter. 4 veckor hade rätt gott och väl det också.
Adrian är ju så tight med Bella. Han går hellre till henne än till mig eller Jimmy många gånger. Hon är verkligen hans stora förebild. När hon åkte stod vi och vinkade ute på farstubron och Adrian gallskrek NEEJ BELLA INTE ÅKA!! Det blev som värsta filmavskedet. Tårarna sprutade både på mig och honom. Lilla gubben vad han kommer längta och jag med.
Linus har också åkt på semester med sin pappa och han kommer väl i mitten på nästa vecka någon gång så nu är det bara småbarnen hemma. Kan vara skönt i någon dag eller två men nu känns det som sagt riktigt tungt.
 
Adrian räknar vi numera som nästan helt blöjfri. Vi har inte haft blöja alls på flera dagar nu. Han säger till både vid kiss och bajs. Vi tog bort blöjan på natten också eftersom han ändå är torr på morgonen. Igår gick det jättebra men inte i natt. Då kissade han på sig. Det var väl egentligen rätt väntat då han drack upp Ninnies flaska med välling som hon inte ville ha igår. Han dricker sällan välling på kvällen men någon gång ibland får han för sig att han ska ha och då är det ju inte så konstigt om det blir kissnödigt på natten. Jag tänkte att jag skulle ta upp honom så han fick kissa innan jag hoppade i säng men det glömde jag såklart bort. Men det är väl inte värre än att man får tvätta lite extra. Vi har skydd på madrassen så det är helt ok att det sker olyckor. Jag tycker att han är jätteduktig min lilla pojke.
 
På eftermiddagen idag ska jag in till stan och träffa Linnéa på en bit mat. Det ska bli trevligt. Snart måste jag få till en date med min vän Carola också. Det sker alldeles för sällan och jag saknar henne.
 
Nehe.. nu måste jag försöka mig på att förstå det där matteskiten. Randvinklar och medelpunktsvinklar. Det förstår vi väl alla att sjuksköterskor har mycket nytta av att kunna. Suck!
 

Statusen

Familjen hade haft det jättebra på kryssningen och alla kom hem nöjda och glada. Jimmy hade dock önskat att han haft koppel på Adrian för att det var ett ständigt jagande efter honom tydligen.

Jag var till doktorn igår. Halsfluss för hundrasjuttioelfte gången i mitt liv. Fick antibiotika så förhoppningsvis är jag snart bra. Febern är borta men jag har så sjukt ont i halsen och kroppen är matt och orkeslös. Blir inte bättre av att vi har värmebölja. Ok att det är varmt ute. Det uppskattas men när det blir lika varmt inne så trubbas den uppskattningen av lite. Speciellt när jag är sjuk. Barnen tycker också det är jobbigt och sover dåligt. Ninnie gnäller hela tiden och matvägrar. Stackars gumman. Det är tur vi att poolen de kan svalka sig i.

Linus har åkt till sin pappa. Hur sorgligt det än känns så känns det skönt att få ett avbrott från alla konflikter med honom just nu. Tom vår granne Pelle som Linus är väldigt förtjust i och ser upp till massor sa åt Linus häromdagen 'Vad är det med dig Linus, var har den snälla goa killen jag känner tagit vägen?' Kändes på nåt sätt skönt att få en bekräftelse från en utomstående att han inte är sig själv. Vanligtvis världens snällaste unge. Nu får han utbrott för minsta lilla.

Adrian fortsätter sköta kisseriet bra. Imorse var blöjan torr och han ville gå på toa när jag tog av den. En stund senare kommer han springandes mot toaletten och skriker 'Bajset kommer' så idag gjorde han nummer två på toa också. Haha. Det lät så kul. Mycket stolta föräldrar :)
När han och Jimmy åkte till maxi hade han ingen blöja på sig och det gick jättebra. Han sa till när de kom in i butiken att han ville kissa. Så duktig tycker jag. Snart kanske vi kan ta bort blöjan helt. En dag i taget. Just nu sover han middag. Utan blöja. Får se hur det går.

Världens bästa mamma!

Det har jag det ❤

Hon ringde igår och sa att hon kunde följa med på kryssningen istället för mig men det slutade med att vi bestämde att hon skulle komma hit och sova här så stannade Ninnie hemma med mormor/mamma och Jimmy fick åka med 'bara' 3 barn. Ninnie bryr sig ju varken eller om hon fick åka båt eller inte. Bella och Linus är ju rättså självgående så att då fick Jimmy bara ett litet barn att hålla rätt på.

Så mamma var här hela dagen och lekte och tog hand om Ninnie medan jag mest låg på soffan. Guld värt!

Jag hade aldrig orkat följa med även om jag var inställd på det ett tag.
Jag trodde framåt kvällen att jag mådde lite bättre men nej. När jag lagt mig kom frossan och värken i kroppen. Jag har så äckligt ont i halsen. Får ta i från tårna när jag ska svälja och det känns som mina halsmandlar har ökat 2-3 storlekar. Jag känner igen fenomenet mycket väl. Halsfluss skulle jag tro. Usch.

Sjuk..

Sovit så dåligt hela natten. Säkert vaknat var 20:e minut och vänt mig fram och tillbaka. Önskat mig alvedon men för dålig för att orka gå upp och hämta. Tog febern när jag vaknade: 38,6. Inte konstigt att jag mår som fan då. Har så ont i kroppen och halsen. Adrian sparkade mig av misstag i ryggen i sängen och jag började gråta av smärtan direkt.

Önskar det fanns någon som kunde följa med istället för mig på kryssningen men det är nog kört. Så jag gör som jag alltid gör. Grinar lite, gråter lite och tänker: Skjut mig! Får se hur detta slutar.

Äntligen sommar!

Äntligen har vi fått sommar och värme. Helt underbart. Senaste dagarna har spenderats hemma på vår egen playa. Känns inte som att men behöver åka iväg någonstans för att bada när vi har egna poolar i olika storlekar och man slipper springa som en dåre efter barnen. Bella hon går själv till Skultunabadet med sina kompisar.
Alla har blivit solbrända och fina. Ninnie och Adrian minst såklart då de smörjs in mest noga men solen har tagit på dem också. Adrian vägrar att använda sin uv-dräkt så honom får vi smörja massor. Men så länge de inte bränner sig så är jag inte orolig om de får lite färg. Linus bor i poolen och mer under än ovan ytan så i förrgår efter 5 timmar i vattnet med en liten lunchpaus bara så var han skapligt röd på ryggen så senaste dagarna har han badat med t-shirt :) Solskyddet går ju bort till slut.
 
I morse började jag dagen med att skriva prov nummer två i matten. Det känns som att det gick käpprätt åt helvete men jag hoppas att jag lyckades skrapa ihop de 10 av 26 poängen som behövs för att bli godkänd. Jag kan säga att sitta inne och räkna matte nu när sommaren kom är väldigt mycket mindre lockande än när det var mulet och småkyligt, men jag måste väl försöka antar jag.
 
På eftermiddagen idag från ingenstans så fick jag ont i halsen. Från ett svälj till ett annat kändes det som och sen så kände jag mig jättekonstig och öm i kroppen liksom. Nu sitter jag här inne med halsont, huvudvärk, och har så jäkla ont i ryggen, nacken och jag är öm i mina körtlar vid käken. Känns som någon sparkat mej hårt i ryggen och jag fryser. Alltså vi har säkert 27-28 grader inne och jag sitter med fleecetröja och fryser.
Det kommer så jäkla lägligt. Imorgon ska vi åka på kryssning med Birka. Jihaa.. Skjut mej, eller nåt! Ungarna ser fram emot det massor och inget avbeställningsskydd har vi så det är ju bara att bita ihop och åka. Behöver jag säga att jag i detta nu inte ser fram emot det ett dugg. Jag hoppas att det försvinner lika fort som det kom. I natt helst.
 
Min dotter vägrar att sova ikväll. Hon har så varmt i sitt rum så ett tag tog jag upp henne och satte henne ute i vagnen en sväng nyss men det gick inte. Nu ligger hon och smågnäller i sitt rum med fläkt på men hon kommer inte till ro. Tror nog hon sov alldeles för lång lur på eftermiddagen också.
 
Nu höll jag på att glömma skriva om det största som pågår hemma just nu: Operation Adrian ska bli blöjfri. Helt plötsligt så går det jättebra. Han har bara kissat på sig någon enstaka gång varje dag sen det blev varmt och vi gick in för det på allvar. Att han skulle vara utan blöja alltså. Han säger till ofta själv att han behöver kissa, ibland ställer han sig på gräset och pinkar och ibland vill han "tissa letten". Vi påminner honom ofta också och nu protesterar han inte över det längre. Ett tag vägrade han allt vad potta och toalett heter. Någon gång har han även sagt till att han vill kissa på toaletten när han haft blöja på sig. Annars är det ju rätt behagligt att slippa bry sig då :) 
Nu hoppas vi att det ska fortsätta gå såhär bra. Det som kommer ut bakvägen har han dock inte riktigt fått kläm på än men det kommer väl det också. Min vision är att han ska vara dagtorr tills han börjar på förskolan igen efter sommaren men vi tar en dag i taget. Natten tar vi när han är torr dagtid. Oftast så är hans blöja torr på morgonen när han vaknar så det ska säkert inte bli några problem. Han äter ju oftast ingen välling på kvällen längre heller. Något som han tvärvägrar att ha på sig är kalsonger så oftast så vill han springa nakenfis vilket är ok så länge det är såhär varmt. Annars får vi köra byxor/shorts utan kalsonger under. Men det kommer väl det också :)
Imorgon på kryssningen lär det ju bli blöja på så jag hoppas inte att han kommer av sig då.
 
Nu ska jag ta min ömmande kropp och inta horisontalläge på soffan en stund innan det är dags för sängen. Konstigt nog trots att jag mår skräp så känner jag mig inte trött.
 
Tack och godkväll!

Älskade skitungar!

Man går och längtar så mycket efter semester. Tänker på hur lugnt, skönt och mysigt det ska bli. Hur man ska umgås och ha roligt med sina älskade underbara barn.

Här hemma är det total fail i år. Fy fan vilka påfrestande dagar vi haft nu. Adrian är trotsig så vi blir gråhåriga. Allt går in genom ena örat och ut genom andra. Han skriker, spottar, och härjar. 'Neej ta jag' är hans fina böjning på typ 'du kan inte ta mig' Det skriker han och springer runt så fort vi ska ta på klädee eller liknande. Precis allt Ninnie leker med ska han ta. I förrgår satt han med surfplattan i soffan och tittade på film i soffan. Ninnie satte sig bredvid och hade en Bamsebok i handen. Den ansåg Adrian att det var hans och när han inte fick ta den blev han fly förbannad och ställde sig upp och svingade iväg plattan som en fresbee it i hallen. Den höll. Jimmy blev tokig. Då fick Adrian tag i en tjock bok och svingade den på samma sätt i bröstkorgen på Jimmy.

Men han är ändå bara förnamnet till att vara dryg om man jämför med Linus just nu. Kanske på olika sätt. Satans unge. Idag har jag räknat till 10 många gånger. Han gapar, skriker, härjar och är uppkäftig. Säger emot, ignorerar och han verkar ha en stubin kortare än en mm för det brinner direkt för honom vid minsta motgång. Då slänger han sig på golvet och ylar som en bebis. Jag blir galen. En 3-åring kan man ändå acceptera att den gör så men en 9-åring... ja det brinner för mig med till slut. Sen skriker han att han vill till pappa. Underbart :(

Bella och Linus bråkar. Imorse trodde jag de skulle ha ihjäl varandra. Jag ingriper inte. De får lösa det själva. Annars skulle jag inte få göra annat än att medla. Linus retas och Bella domderar som jag vet inte vad. Hon skulle platsat i Gestapo.

Hela stämningen hemma blir irriterad. Alla gnäller, skäller och skriker på varandra till slut. Varje kväll tänker jag att imorgon ska bli en bättre dag. Sen går det tio minuter vid frukostbordet så är karusellen igång.

Ljuva semester.. Imorgon blir en bättre dag. Det måste det bli. Annars får jag snart ringa männen med de vita rockarna. Men prognosen för vädret imorgon visar sol. Snälla låt det stämma. Då kan vi sola och bada.


Repetition.

Snart kommer mina ögon att förvandlas till en mattebok! Jag vet att jag må vara tjatig om denna matten men det är det enda som kretsar i mitt huvud just nu. Ja, förutom bävan inför hösten då men klarar jag detta så kan jag söka högskola till januari och det skulle vara som en stor sten som lyftes från mina axlar att få göra något jag vill. Även om det inte är självklart att jag kommer in så har jag försökt. Med mattekursen någorlunda hyfsat färskt i minnet kanske jag kan lyckas prestera bättre på höstens Högskoleprov och då har jag nog rätt goda chanser till att komma in på högskolan i januari. Men det känns lååångt borta än så länge.
 
Jag har precis gjort färdigt kapitel 2 i matteboken och nyss gjort diagnosen på det kapitlet. Nu vet jag vad jag behöver repetera mer på och några saker ska jag be om hjälp med förklaring imorgon.
På mindre än 3 veckor har jag räknat igenom det här kapitlet. Enligt min studieplan får det ta 8 med min studietakt så nu kan man nog anse att jag är ifatt igen. Första kapitlet drog ju ut på tiden. Jag vill ju hemskt gärna bli klar så fort som möjligt så jag slipper tänka på detta när jag börjar jobba så jag får väl fortsätta köra på som en dåre. 
På måndag tänker jag försöka skriva prov på detta kapitlet. Sen är det två kapitel kvar att räkna och lära sig men de är utan prov. Sen är det det stora äckliga nationella provet kvar. Jag är så jäkla bestämd nu så det ska mycket till för att jag ska ge upp.
 
Mycket är tack vara min familj som låter mig sitta och räkna i lugn och ro. Känns lite som jag försummar dem när de är ute och leker och så. Detta hade aldrig gått om inte Jimmy haft semester.

Något att inte oroa sig över

Mer kontroll över saker gör att man oroar sig mindre så idag på morgonen har vi (mest jag) setat och knåpat ihop vem som behöver arbetstidsförkortning när, hur barnen ska gå på förskolan osv.

Schemat deras känns i alla fall inte som något att må dåligt över. 6:30-15 är ju såklart en rätt lång dag men det finns definitivt många barn som har det värre. På grund av att vi jobbar kvällar och helger blir det sovmorgon varannan vecka och en ledig dag varje vecka. Det känns skönt även om den föräldern som jobbat kväll kommer att vara död på morgonen när kidsen kliver upp. Speciellt om de följer sina vardagsmönster och vaknar vid 5-6. Men lämnar vi vid 10 så får man ta igen sig lite efter vi lämnat innan vi börjar jobba.



Var fjärde helg jobbar jag 8-17 på lördagen och 14:30-22:50 på söndagen. Jimmy likaså fast en annan vecka. det innebär att varannan vecka kommer vi att gå om varandra totalt här hemma så jag har bestämt mig för att ta föräldrarledigt på mina lördagar en tid framöver. Hur som haver så kommer jag ändå att få mer pengar än när jag är föräldrarledig.


Varje natt!

I flera nätters tid har jag blivit väckt av Ninnie framåt småtimmarna för att sedan ligga vaken en bra stund efter att hon somnat.

Oro, grubblerier och bävan inför hösten. Fy sjutton.
Kommer det gå bra att skola in Ninnie?
Kommer Linus att klara av att gå upp, göra sig in ordning och gå ut till taxin själv på morgonen? Stort orosmoment.
Fy fan för att börja 5:30 ibland. Blir till att lägga sig med barnen. Gå upp 4:30 mitt i becksvarta vintern. Inte kul.
Fy fan för att hänga på låset på förskolan med trötta barn 6:30 den veckan jag ska lämna.
Hur trött kommer jag inte vara när jag slutar 23, och sen ska gå upp med barn på morgonen efter?

Sen en del mer saker jag väljer att inte skriva om som tynger. Största ångesten är väl det faktum att barnen blivit så stora och att hemmatiden är slut.

Gud vad jag kämpar med maten nu. Flera timmar om dagen sitter jag. Därav min bloggfrånvaro.

Drygt 1,5 månad kvar tills karusellen med inskolning och skola drar igång. Ska försöka att njuta och inte grubbla för mycket. Lättare sagt än gjort tyvärr. Nu måste jag stänga av och försöka sova.

Vad händer?!

Jimmy har semester så all min överblivna tid (om den nu ens finns egentligen :)) går till att räkna matte. Boring boring men snart har jag på något sätt lyckats avverkar halva andra kapitlet och om jag ska följa tidsplanen som jag halkat efter i så bör jag skriva mitt andra prov i mitten på juli. Det känns inte helt omöjligt om jag fortsätter i denna takt och om jag inte kör fast stenhårt igen. Nu har jag haft tur och lyckats hitta massa olika videos med genomgångar på youtube så jag räknar varvat med att glo på youtubeklipp och jag kan säga att då går det bra mycket lättare. Hela grejen känns fortfarande övermäktig att jag någonsin ska klara detta men jag kämpar på. Klarar jag detta så lovar jag att aldrig mer säga att något är omöjligt.
 
Annars då. Vad händer?
Inte mycket. Vi har bara varit hemma än så länge på Jimmys semester. Vi var ju och firade midsommar hos hans syster. Vi åkte hem redan på midsommardagen. Borta bra men hemma bäst. Hon har en son som är 1 år äldre än Adrian och de körde fullt race mest hela tiden. De hade roligt och var överens för det mesta men bara en sån sak som att få dem i säng på kvällen var inte det lättaste. Men det var trevligt helt klart men så skönt att komma hem igen.
 
Tanken var att vi skulle åka till Kolmårdens djurpark om 2 veckor men jag ska erkänna att det lockar inte så värst. Vi var ju där för två år sedan. Jimmy är i detta nu nere på stan och ska kolla om vi ska boka en kryssning. Problemet med att vi är 6 st är att vi måste ha två hytter och det verkar inte så spännande. Han tyckte att det var lättast att åka ner och prata med dem på Birka face to face så då fick han väl göra det. Mr Kontrollbehov :D
Vi är tyvärr alltid ute i sista sekunden på semestern och funderar på vad vi ska göra. Stugor och sånt är ju för det mesta redan fullbokat. Vi har inte någon ihopsparad budget bara ägnad till semestern heller. Vi har lite pengar undansparade men vi vill ju gärna inte bränna allt. Det skulle kännas olustigt att inte ha några pengar att falla tillbaka på om något oförutsett händer. Bilhaveri, värmeväxlaren pajar eller vad som helst. Nu glider jag iväg känner jag. Dit jag ville komma var att vi vill hitta något roligt att göra till lagom pris. Tills nästa år ska vi tamejtusan börja planera i tid. Fast fan vet då om vi ens kommer att få semester tillsammans när vi båda jobbar.
 
I måndags så kom Linus och undrade om jag kunde titta vad han hade i armhålan. Något som kändes konstigt sa han. Jag tittade och såg en svart prick. Tittade närmare och det vidrigaste lilla skitkrypet som finns uppenbarade sig. En fästing. Den var yttepytteliten och hade väl knappt ens hunnit att sätta sig ordentligt så för den sakens skull är jag inte orolig men vetskapen av att han hela dagen bara varit hemma i vår trädgård gör att jag får lite lätt ångest över att ingen av oss är vaccinerade mot TBE. När de uppenbarligen finns på så nära håll. Blää. Kollade lite vad vaccin kostar och att vaccinera hela familjen skulle kosta nästan 2000 kr för bara första dosen. Jag tycker det är galna summor. Jag vet inte hur vi ska göra faktiskt. Får någon mer en fästing här hemma känns inte valet så svårt.
 
Nu höll jag på att glömma berätta. De flesta av mina läsare vet väl redan. Men i förrgår sprang jag en mil tamejtusan! Det var sjukt jobbigt. Dennis var med och hade han inte varit där hade jag nog gett upp redan vid dryga 3 km. Jag hade ju också outat på Facebook att jag skulle försöka så då ville jag ju inte sen behöva erkänna att jag gav upp vid 3 km. Men jag klarade det så nu vet jag att jag kan. Med vilja kommer man långt för det var enbart på ren envishet jag sprang de sista kilometrarna. Min vänstra vad sprängde och krampade och min högra fot gjorde så jävla ont rent ut sagt. Jag tror jag behöver nya bättre skor. Får ont under fötterna nästan direkt när jag springer nu.
Hur jag mår idag? Jo, den smärtan jag besitter i mina ben just nu är inte nådig. Jimmy frågade igår om det var värt det för att springa en mil och jag sa att jag inte visste. Vid noga övervägande kan jag svara Ja, det var värt det. För det var en riktig självförtroendehöjare ska jag tala om. Jag kan springa en mil liksom! Det trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle klara när jag började springa i höstas. Sjukt stolt över mig själv faktiskt. :)
 
Trött tjej efter en mil. Men mycket nöjd.
Kan inte direkt skryta om min hållning på den här bilden dock :)
Nähe..Dags att väcka Adrian. Han får bara sova en timme på dagen numera annars så kan han hålla igång halva natten. Alla barnen är nu inställda på semestertider tack och lov. Vi har fått sova till runt 7 i flera dagar nu UNDERBART!! Bella hon sover dock ända till lunch om jag inte väcker henne. Men hon sitter ju uppe halva natten också. Nu börjas det :)

Heja mig!

Ikväll knäckte jag åttan! Sista kilometern i regn, sista 300 meterna i hällregn.
 
 
Ren och skär pina större delen av vägen måste jag säga. 2 kilometer till borde jag klara så nästa vecka ska Dennis agera hare åt mig på Björnön så ska jag försöka mig på milen. Herregud, hur ska detta gå?
 
Jag dog när jag kom hem. Nu har jag återuppstått så nu ska jag ta en välbehövlig dusch.

Olustiga känslor.

Just nu tycker jag mycket i livet känns bara blä! Jag tror att det i grund och botten är min ångest över att snart börja jobba igen. Det är inte alls lång tid kvar nu och nu ska jag jobba ända tills jag går i pension. Inga mer barn och föräldrarledigheter att se fram emot. Bara heltidsjobb och semester på sommaren visserligen, som inte ens är självklar att jag får när jag vill och tillsammans med min man. Men aldrig några längre självklara ledigheter runt jul och andra högtider. Det är väl visserligen inte många som inte jobbar obekväma arbetstider nuförtiden men det känns ju lite extra jobbigt i och med att både jag och Jimmy jobbar så. När barnen fyllt 8 och man inte får ta ut föräldrardagar längre, semesterlistorna över jul exempelvis är fulla redan i januari, hur sjutton gör man då? Vísst har vi folk som vi kan be om barnvakt men det är våra barn, vårt ansvar.
 
Jag är otroligt glad över att jag har ett heltidsjobb med fast anställning att gå tillbaka till. Tjänar bra gör jag också. På ett sätt ska det bli väldigt skönt att komma ut från hemmets väggar igen men jag känner att jag inte vill jobba på ett skitigt lager hela livet. Det är inget fel i det men det är inte min grej. Jag vill jobba med människor. Jag vill jobba inom vården. Varje gång jag tittar på olika sjukhusprogram etc på tv så vill jag bara hoppa in och vara där. Jag vill känna att jag längtar efter att gå till jobbet.
 
Om det finns en högre makt där uppe så ber jag på mina bara knän om lite hjälp till att klara matten så jag kan börja plugga. Hjälp mig att förstå! Just nu känns det inte som att det är något att gå och hoppas på. Ska en jäkla mattekurs verkligen få sätta stopp för mina drömmar? Nej så ska det inte vara men just nu sitter jag som jag skrev igår ordentligt fast. Det är svårt att förklara hur svårt det känns.
Jag vill verkligen bli sjuksköterska. Jag vet att jag skulle vara en grym sådan. Jag vet att jag skulle (om jag jobbade på rätt ställe) tycka om att gå till jobbet. Jag skulle säkert ha jättesvårt för att klara själva utbildningen men när jag väl var klar vet jag att jag skulle klara det med bravur.
Jobbar jag som sjuksköterska jobbar jag ju också mest troligt obekväma arbetstider men då i alla fall med något jag mest troligt brinner för.
 
Jag har också ångest över all förlorad tid med barnen. Det är också en  självklarhet för alla som jobbar och har sina barn på förskola men jag måste ju få känna att det känns tråkigt även om jag vet att det är nödvändigt. Känns väldigt skönt att veta att barnen alltid kommer att gå 4-dagars veckor och aldrig några monsterlånga dagar.
 
Det kommer säkert att gå jättebra när jag väl kommer igång. Ett par dagar så känns det inte som att jag har varit borta. På gott och ont. Hela personalstyrkan på jobbet är väl i princip utbytt sen jag jobbade också. En av få personer jag såg fram emot att komma tillbaka och träffa går på Graviditetspenning i samma veva som jag kommer tillbaka. Jag gick på Graviditetspenning med Adrian när hon kom tillbaka från sitt förra barn. Jimmy och jag brukar inte direkt umgås på jobbet även om vi springer på varandra titt som tätt. Kan tycka att vi ses tillräckligt hemma.
 
Gud vilket svamligt inlägg det här blev. Det är ett sånt inlägg jag brukar skriva och sen radera. Men idag så klickar jag nog på Publicera.

Lite bilder.

Vår systemkamera är absolut ingen värstingkamera men man kan ta rätt fina bilder med den. Oftast så får den tyvärr stå i skåpet och samla damm medan vi (jag) tar 95% av korten med mobilkameran. Jimmy tar nästan aldrig kort överhuvudtaget.
Alla kort som tas med kameran tas med autoinställning men de senaste dagarna har jag försökt leka lite med inställningarna manuellt bara för att prova mig fram. Det blir nog Auto i framtiden också, haha :)
 
Jag har i alla fall lyckats få några fina kort. När objekten är fina är det kanske inte så svårt. Sen att de flesta är tagna med autoinställning behöver vi ju inte diskutera närmre.
 
Linus får man aldrig ta kort på i normala fall. Min stora fina fräkniga kille ♥
 
Hoppa studsmatta är kul. Stövlar på fötterna är vad Adrian föredrar just nu. Alltid lyckas han få dem på fel fot.
 
Den här bilden tycker jag blev rolig i alla fall. Jag gillar vattnet och Ninnies ansiktsuttryck :)
Ninnie älskar att bada. Eller "bola" som hon själv säger.
 
Vår tjej har humör. Syns det?
På översta bilden var hon arg för att hon inte fick ta kameran. På den undre var hon nog sur för att Adrian hoppat så att hon ramlade.
 
När Jimmy är så dålig på att ta kort så blir det inte många bilder som jag själv är med på. Inte gör det mig så mycket men jag tänker lite att det kan väl vara kul för barnen att kunna se hur deras mamma såg ut när de var små.
 
Annars har jag inte mycket att förtälja. Sista veckan innan Jimmy går på semester. På fredag åker vi mot Kolmården och firar midsommar med Jimmys syster som nyligen köpt ett hus där så det ska inspekteras. Hon bodde ju i Norrköping innan så hon har ju inte flyttat långt. Sen blir det nog att vi åker tillbaka dig någon dag på semestern och går på Djurparken också.
 
Nu ska jag kasta mig i sängen. Trött som tusiken. Jämt och ständigt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag hatar matte!

I några dagar kände jag hoppet komma om att jag en dag skulle klara den här förbannade matten. Jag klarade provet, mot alla odds känns det som och nästa kapitel flöt på rätt bra i början också. Tills nu. Nu är jag återigen i ett stadie där jag kan säga JAG FATTAR INGENTING!
 
Ingen har jag att fråga heller.  Det är inte bara ett tal jag behöver hjälp med utan jag skulle behöva en ordentlig genomgång tror jag. Sen har jag ångest över hur sjutton jag ska komma ihåg det jag knappt kan från förra kapitlet. Allt ska ju kunnas på det nationella provet som är slutprovet på kursen.
 
På fredag är det midsommarafton så då missar jag matten och tick tack, tiden går. Eftersom jag skrev förra provet för sent enligt tidsplanen så hade jag hoppats kunna jobba ifatt nu men det kan jag ju glömma. Jag kan ju göra alla prov när jag vill i princip men senast 19 oktober ska jag vara klar. Kan tyckas vara lång tid tills dess men tiden går snabbt. Jag hade gärna sett att jag var klar innan jag börjar jobba 1/9. Känns lite övermäktigt att försöka jobba heltid, ta hand om hem, barn och hus och klara av matten. Dessutom skulle jag behöva ta tjänstledigt för att kunna gå på handledningslektionerna.
 
Just nu sitter jag fast på Andragradsekvationer. På förra kapitlet hade jag mest svårt för Funktioner. Om jag någonsin kommer förbi dessa andragradsekvationer så kommer något som heter Andragradsfunktioner. Hur ska jag klara det liksom när jag fortfarande har svårt för Funktionerna? Känns som ett snäpp värre på det med.
Det är konjugat och kvadreringar, faktorer och roten ur, och jag kan inte ens hålla reda på allt. Trodde det var matte jag läste. Inte någon form av obegripligt språk.
 
Jag får nog snart inse att jag aldrig blir någon Sjuksköterska.

Om

Min profilbild

Hej och Välkommen hit!!

Camilla heter jag som skriver här. 32 årig tjej som bor utanför Västerås i lilla hålan Skultuna i en villa med ständiga renoveringsprojekt.
Gift med Jimmy och tillsammans har vi Adrian född september -11 och Ninnie född mars - 13.
Sedan tidigare har jag Isabelle som är född -03 och Linus som är född -05. De bor tyvärr bara hos oss på halvtid. Vi är en äkta icke "kärnfamilj" med andra ord.

Min blogg är mitt bollplank åt mig och mina funderingar i livet. Här lindas livet inte in i rosa moln och ständigt lycka, utan jag skriver om min och vår verklighet på gott och ont.

Välkommen med åsikter, eller ja: Ska du kritisera kan du hålla dem för dig själv. :)
På instagram hittar ni mig under namnet camilla_dahlstedt. Varnar för mycket bilder på barnen dock :)
RSS 2.0