Camilla

Det här med syskonvagn har ju varit ett riktigt räppel. Första vi hade, gick knappt att köra. Den var så tungstyrd så jag tog knappt mig runt. Att tex köra och prata i telefon samtidigt gick inte. Att gå i affärer var omöjligt. Den sålde vi ju efter ca 2 månader. Den modellen skulle vara en nyare variant av en gammal modell som funnits länge. Min bror sa att den de hade som var av modell äldre var helt annorlunda i styrning och fjädring. Vår nyare som man tror ska vara bättre än de äldre var bara skit. Ingen fjädring hade den heller.

 

Då köpte vi ju en sådan där Ninnie låg/satt under Adrian. Tyvärr så fanns det ju bara viloläge på hennes sits men det har gått ganska bra tills nu när Ninnie är 7 månader gammal och är för lång för viloläget. Det är liksom som en båge som går över huvudet när man fäller sitsen och där fick hon knappt in huvudet längre så då var det bara att sitta upprätt som gällde och hur bra är det för en 7 månaders tjej som somnar VARJE gång vi går till förskolan på morgonen? Hon tappade huvudet ganska ordentligt. Varje morgon vid 9 så somnar hon för då har ju hon varit vaken i 3-4 timmar så jag har spottat och svurit över den där vagnen också. Annars är den ju bra. Lättstyrd och så och vi har använt den som singelvagn till Adrian också. Men varje gång vi har gått ut både jag och Jimmy två har vi tagit varsin vagn.

 

Egentligen hade jag önskat att vi inte skulle behöva använda syskonvagn alls längre snart men vi har i alla fall 1 km att gå till förskolan med Adrian och det är inget han knatar ännu direkt. Ståbräda tänker vi satsa på efter vintern. I princip ända gången vi använder syskonvagn är ju när jag går inom skultuna.

 

Så vi bestämde oss för att köpa en slit o släng vagn billigt som Ninnie i alla fall kan sova i. Hittade en på blocket igår för 1200 kr. En sån som vi hade först fast av modell äldre. Jag tänkte att vi kan ju åka och kolla hur den känns för priset kändes ju lagom. Det var verkligen som brorsan sagt. Helt annan vagn. Mer fjädring och mycket lättare att styra. Ninnie ligger i skrivandets stund och sover i den. Skitbra att jag kan lägga henne och inte kämpa som en dåre för att hålla henne vaken för att få ner henne i den trånga syskonsitsen på den vi hade innan när vi ska gå till förskolan. Att få ner henne sovandes var projekt omöjligt. Vagnen var verkligen fräsch och inga skavanker heller. Perfekt! Slipper man skämmas..

 

 

 

 

Jag har en riktig sån här fuldag idag. Känner mig ful fet och äcklig. Beror med största säkerhet på perioden i månaden en det gör det ju inte lättare. Hade helst velat ligga i soffan hela dagen. Titta på bra filmer. Äta massa choklad. Slumra till lite då och då. Istället har jag bråkat med Adrian hela dagen. Herregud vad han är jobbig just nu. Ja, jag är hemsk som säger att mitt barn är jobbigt men jag tycker det. Jag undrar när han ska lugna sig med sitt klättrande och rivande i grejer. Jag är så glad att vi köpte en grind ut till köket strax innan Ninnie föddes för glömmer vi den öppen då är han där direkt. Klättrar på köksbordet. Skjuter fram stolar till skåpen och river i dem. Är uppe på spisen o trycker. Öppnar kylskåpet och tar fram grejer. Tar 10 frukter om dagen som han inte äter upp. Samma sak i vardagsrummet. Klättrar i fönstren. Skjuter fram stolar till bokhyllan för att komma åt playstation, DVD-filmer och saker han inte når annars. Hoppar och springer i soffan. Inom kort åker vi nog till akuten med hjärnskakning. Det spelar ingen roll hur vi säger åt honom. Låter arg, låter glad, skriker, ignorerar. Han bryr sig inte det minsta. Bara skrattar o säger "Nejs" Han är två år nu. Att ha blommor och saker i vårt låga fönster i vardagsrummet är inte att tänka på. Ska det aldrig lätta? Vet att Bella var likadan, men Adrian är snäppet värre. Linus var inte ens i närheten av att vara såhär så jag hoppas att Ninnie tar efter honom. Två såna här barn samtidigt blir nog övermäktigt.

Han har nog kommit in i sin första riktiga trots också. Vi får inte klä på honom. Vi får absolut inte klä av honom. Vi försöker lugnt och pedagogiskt prata igenom det. Förbereda honom på att ta på/av pyjamas, o dyl. NEJ, skriker han o springer ifrån. Då får vi ta honom och till slut använda varenda muskel i hela kroppen för att hålla kvar honom samtidigt som man på något sätt ska få på kläderna och väja för slag, nyp och bit. Jättekul. NOT!

 

Jimmy jobbar kväll denna vecka. Förmodligen därför det känns extra jobbigt när jag får dra hela lasset själv hela eftermiddagen och kvällen. Tycker synd om Ninnie när Adrian kräver uppsikt hela tiden. Känns inte som jag får tid att knappt sitta och leka med henne på golvet en stund. Då hittar Adrian på hyss. Det är tur att hon är världens gladaste och mest nöjda tjej.

 

På eftermiddagen gick vi ut en sväng. Adrian skulle såklart inte klä på sig så jag tänkte att nej, vi skiter i detta, jag går inte ut. Men till slut tog jag fighten och vi kom ut. Adrian ÄLSKAR ju att vara ute. Han skulle lätt kunna vara ute från morgon till kväll och han blir som en helt annan unge direkt. Den underbara unge som han faktiskt är. Först gick vi och slängde sopor och jäklar hur stolt man kan bli av att släppa en påse med plast i rätt sopkärl :)

 

Nu har jag varit sådär duktig på att inte skriva på ett tag igen. Jag får helt enkelt inse att tiden inte finns på samma sätt att sitta vid datorn längre och appen på min telefon är inte så rolig att blogga med.

 

Förra måndagen så började jag med 5:2 dieten. Dvs man lever på 500 kalorier (som kvinna) 2 dagar i veckan och resterande dagar bör man äta max 2000 kalorier. Det heter ju att man fastar de 2 dagarna men jag anser ju lite att fastar man så äter man inte. Jag har dock lagt mig på ca 1300 de andra dagarna istället för 2000. Använder mig av appen Shape up där man kan lägga in allt man äter och tränar. Idag vet jag inte hur jag lyckats. Har tränat bort över 300 kalorier och tydligen ätit två väldigt nyttiga måltider till lunch och middag för jag har 600 kalorier till godo. Ska nog frossa på en clementin eller två om en stund.

Igår var första vägdagen och vågen visade minus 2,1 kg och 2,5 cm mindre i midjan. Mycket nöjd med det.

Jag fortsätter även med mitt springande. Vissa dagar går det bra, andra så går det mindre bra. Men ut ska jag varannan dag så länge det inte är snöstorm och drivis. Det har jag lovat mig själv. Jag märker ju att jag mår mycket bättre av det. Spänningshuvudvärken jag har en förmåga att få väldigt ofta har inte kommit många gånger alls sen jag började springa och träna på min älskade pilatesboll. Nu känner jag att jag har en begynnande förkylning i kroppen. Jag gick mer än jag sprang i spåret i morse. Det var så jobbigt. Men det är ju alltid nyttigt att röra på sig.

 

Ungarna växer och frodas. Ninnie är nu 7 månader och har nu sagt några ord faktiskt. Trodde knappt det var möjligt att de kunde börja prata så tidigt men det är ingen tvekan om att hon härmar oss. Titta är ett ord som går varmt. Mammamamma säger hon när hon är trött och gnällig och när jag går ut ur rummet som hon är i. Bappa säger hon också. Jag har sagt det sedan hon var riktigt liten att hon börjar nog prata innan Adrian. Hon ljudade ur sig olika ljud tidigt på ett sätt som Adrian aldrig gjorde. Men alla barn är ju olika och tur är väl det.

Hon sitter nu ganska stadigt men lägger sig nästan alltid direkt när vi sätter henne. Hon lägger sig på mage och försöker komma upp i krypställning men än så länge så är magen lite för tung. Det verkar inte som hon tänker försöka sig på att åla utan hon ska upp o krypa direkt. Men det visar sig. Bella började också krypa direkt men både Linus och Adrian ålade först.

 

Adrian pratar också mer och mer. Mest ord som bara vi förstår men han försöker ju i alla fall. Han är till exempel helt frälst i Byggare Bob. Jag har lyckats spela in ett avsnitt på barnkanalen som går om och om här hemma. Blo blo är Byggare Bob på Arian språk. Glasklart eller hur? :) Några till exempel är Lolo - Ballong, Lälli - Välling, Binna - Springa, Kanka - Hammare, sasss - Fast osv osv. Sen har han ju såklart några ord som han uttalar felfritt också, mamma, pappa, Ninnie, Bella, Buss osv. Jimmy tilltalar han dock inte som pappa utan Mimmi. Förmodligen för att han hör både mej och Bella och Linus tilltala honom som Jimmy.

Annars är han inne i någon slags 2-års trots just nu och kan verkligen konsten att promenera oss på nerverna. Det skriks, nyps, bits och slåss mycket när han inte får som han vill. Varje gång vi ska ta på eller av kläder så vrålar han och gör allt för att slippa undan. Duscha och bada har han alltid älskat nu blir han vansinnig när han måste duscha.  Äter gör han jättedåligt. Som tur är så vet jag ju att det går över och det kommer mysiga perioder också. Ninnie somnade tidigt ikväll så vi har setat och myst i soffan ensamma och tittat på tv. På polisbilar och ambulanser som var mycket intressant.