Camilla

Ett drygt år sedan sist, man skulle nog kunna säga att den här bloggen har dött ganska helt. Ibland får jag suget att skriva igen men det har hänt så otroligt mycket i mitt liv det senaste året så jag vet inte var jag skulle börja. Därför jag inte skrivit heller, just för att det hänt så otroligt mycket så det gick inte att skriva om det.

 

Jag har skiljt mig och flyttat in till Västerås igen till en hyresrätt. Jag har mått riktigt riktigt dåligt, men tror jag äntligen är på väg uppåt nu. Det går upp och ner, helt klart.

Jag har sagt upp mig från ICA. Det bästa jag gjort i hela mitt liv tror jag, förutom att börja plugga. I sommar ska jag jobba som undersköterska på sjukhuset i Västerås.

Är nu inne på termin 3 på utbildningen. Det är tungt, det ska gudarna veta men ack så roligt för det mesta.

 

Jag får se  om jag kanske drar igång detta igen. Det återstår att se. Förmodligen känns just denna blogg som ett avslutat kapitel så jag måste börja någon annanstans. Förmodligen är det nog ingen som ens går in och tittar här lägre. Men om det är det så, Hej svejs!

 

Men bloggen gör det knappt. Huvudet är fullt med plugg mest hela tiden. Det är tufft, det ska gudarna veta. Klarade mitt första seminarium i veckan och nu nöter jag med min individuella uppgift jag ska göra. I veckan som kommer blir det att lägga i ännu en högre växel. Jag förstår att många hoppar av i början. Detta är som en helt ny värld. En svår värld. 

 

Har egentligen inte mycket att skriva. Vi har underbart vinterväder. Snö och några minus. Tyvärr blåser det rätt mycket men med bra kläder gör det inget. Jag och barnen var ute en timme på förmiddagen medan Jimmy kaklade i tvättstugan. Jag grävde mig en snösoffa och satte mej i den på en fårskinnsfäll. Ljuvligt. 

 

 

Igår gav jag mig tusan på att nu måste jag komma igång med löpningen igen. Sprang på bandet hemma och hade tänkt mig att köra minst 1 km som start då det var otroligt längesedan sist. Av någon oförklarlig anledningen så orkade jag 5 km. Så jäkla skönt var det men det är det inte idag. Detta är något av det värsta jag känt i träningsvärksväg. Kanske inte så smart att gå ut så hårt i början men men. Gjort är gjort. Om jag dör imorgon så tackar jag för den här tiden... Många säger ju att det är värst dag 2. Vågar knappt tänka tanken. 

 

Nu ska jag strax ta mej med min pappa och hälsa på farmor som ligger inne på ett korttidsboende. Hon är dålig stackarn. 

 

 

Jag känner mig verkligen slut i kropp och knopp efter denna vecka. Sena kvällar pga oroligt sovande barn, dålig nattsömn av samma anledning och tidiga mornar. Det mesta har jag fått rå om själv eftersom Jimmy jobbat alla kvällar till klockan 23. Sen är det mycket med skolan också. Bara det hade räckt till.

Imorse sov dock båda barnen till 7.45. Adrian sov faktiskt till 8. Plötsligt händer det! Hade man jag fått sova ostört inatt och sluppit försöka söva Ninnie mellan 21.50 och 23.30 så hade jag kanske varit pigg. 

 

Adrian är piggare  Förkyld ännu dock men Ninnie är sämre. Hög feber och klagar på att hon har ont till och från. Vart det gör ont säger hon inte. Hon har pekat både på mage, öron, hals och fötter. Kanske att det är influensan så att hon går och har ont i kroppen. Men hon är ju väldigt förkyld också.  Hon äter inte men dricker massvis som tur är. Hon fick feber i torsdags, var sämre igår och ännu sämre idag. Stackarn. Får se hur det utvecklar sig om någon måste titta på henne. Nu ligger hon på soffan och sover bredvid mig. 

 

Imorse vid frukosten.

 

 

Vi har fått mängder med snö inatt. Det gillar jag. Synd att Ninnie är sjuk, annars hade det blivit en utedag. Någon av oss får gå ut med Adrian.

 

I morgon jobbar jag. Ser jag inte fram emot alls faktiskt. Fy och blä. 

 

Nu har Adrian fått ett utbrott och väckt sin syster. För att jag skällde på honom när han bet i en sladd som jag sagt åt honom 300 gånger att han skulle låta bli. Igår stoppade han in en slags laddningssladd i ett kontaktuttag och fixade så att en propp gick. Självklart den enda sorten vi inte hade hemma och Jimmy jobbade. Det var bara att klä på barn - en trött och febrig, och ta sig till affären. Psykbryt * 3000. Han har aldrig rört kontaktuttag förut och barnsäkerhetsgrejerna tog vi bort för längesen. Bara tur det inte var något som skadade honom som han stoppade in. 

Drygare unge får man leta efter nu alltså. Undrar om det någonsin ska lätta med honom?! Kan nog inte minnas att han någonsin lyssnat när man sagt åt honom.  Han klättrar, river och förstör precis lika mycket nu som när han var bebis. Det står mig upp i halsen ärligt talat. Han har dessutom kommit in i en ny sorts trots nu. Säga emot, skrika emot, bli arg, slåss, jag kan fortsätta i all oändlighet. Trots detta så är han ändå världens goaste kille. Tur det för annars vet jag inte vad jag gjorde.

 

/ Uppgiven mamma. 

Då har vi kommit fram till onsdagen redan. Veckorna rusar fram verkligen fram nu.

Idag har vi haft Gruppdiskussioner i skolan och för första gången kändes det faktiskt riktigt bra. Gruppen har börjat lära känna varandra och idag skrattade vi och hade riktigt kul. Mycket bra diskussioner också. Vi är inte överens om allt men det är ju lite det som är kul också. Hur vi har olika åsikter och synsätt på saker.  Det känns faktiskt som att vi har läget under kontroll inför seminariet på tisdag. Jag ska läsa igenom allt vi ska prata om en gång till men jag panikar inte lika mycket längre. Jag fick höra av en gruppkompis att hela jag utstrålade mer lugn idag än vad jag gjort tidigare så det var ju kul.

Fick även höra av en annan gruppkompis som är väldigt intresserad av smink och make up-artisteri att jag hade så fina drag i ansiktet så hon satt och fantiserade om hur hon skulle sminka mig. Haha. Det är inte varje dag jag får såna komplimanger. Jag som dessutom i princip aldrig sminkar mig.

 

Nu är klockan inte ens 19 och båda mina små sover. De stora är inte hemma och Jimmy jobbar kväll. Väldigt tråkigt faktiskt, ensamt. Jag vet att jag borde sitta med mitt individuella arbete men jag kommer på tusen ursäkter till att inte göra det. Ingen av ursäkterna är egentligen direkt bra.

Inget av barnen hade sovit på förskolan idag. Ninnie var nära på att somna vid 17 men jag satte på Krambjörnarna på Netflix och det var tydligen så bra att hon höll sig vaken. Adrian också. Han var ändå den som somnade först sen, på soffan.

 

 

 

Idag var planen att jag skulle sitta hemma och plugga själv hela dagen. Det står Egna studier på schemat så jag tänkte börja med mitt individuella arbete jag ska göra. Fruktansvärd ångest över det för övrigt. Känns inte alls som att jag har koll på läget där och jag är fortfarande och nafsar lite på alla olika frågeställningar vi ska besvara. Jag kanske borde fokusera på en i taget men jag har inte riktigt det där med studietekniken än.

Jag skickade ett sms till Linnéa och skulle höra lite om det här med hur man refererar och referenser i stort vilket hon kan. En hel jäkla vetenskap. Hon skulle också ha skrivit på sin magisteruppsats (pluggar till specialistsjuksköterska) men hade tagit fel på dag med den tjejen hon arbetar med så det blev att jag åkte hem till henne och fick hjälp att komma igång. Guld värt. Nu är jag en bit på väg i alla fall och det känns skönt även om jag fortfarande panikar lite över det. Long way to go! Tack gode Gud för att jag har kunnigt folk jag kan fråga.

 

Adrian är jätteorolig på nätterna nuförtiden och har varit i flera veckor nu. Det är väl en av de berömda faserna han går igenom. Sömnen blir lidande för oss alla. I natt hade dessutom jag svårt för att sova så jag skrapade ihop lite drygt 4 timmar osammanhängande sömn. Det är alldeles för lite för mig. Jag försöker alltid se till att få ihop minst 7 timmar. Två nätter på raken nu som jag sovit oroligt och alldeles för lite.

Jag tycker inte alls om att somna innan Jimmy har kommit hem. Avskyr att sova när jag är ensam hemma. Nu är det dessutom tal om att han eventuellt ska jobba natt i några veckor om ett tag. Ingenting jag ser fram emot alls. Inget som är bestämt heller. Visst vore det guld för ekonomin. Men sova själv 5 av 7 nätter i 4-5 veckor. Jag har väl inget val, men nej tack inte om jag får välja.

 

 

Den här dagen försvann i ett naffs. Skönt det var jag har varit otroligt trött. Det kostar på att stressa runt på natten. 

 

Jag började min förmiddag med en föreläsning om Kunskap och lärande. Det var väl inte jätteintressant men vår lärare är super så hon gjorde att man inte tappade intresset. Jag kan dock inte riktigt relatera detta till mitt blivande Sjuksköterskeyrke?! 

 

 

När jag åkte in till stan imorse så insåg jag efter en bit att jag fått med mig halva bohaget - Böcker, pennor, frukt osv men inget jäkla kollegieblock vilket kan vara bra att ha på en föreläsning så jag kan anteckna. Eftersom jag hade god tid på mig vände jag hem för att hämta det. La det på sätet bredvid min väska när jag plockat upp det. När jag sedan satt i föreläsningssalen insåg jag att där låg det kvar. Jag hade bara tagit väskan. Svordomar! Jag antecknade istället på baksidan av flera papper i ett kompendium och renskrev nu ikväll. Det var väl ändå positivt för då fick jag lov att gå igenom allt en gång till medan det finns hyfsat färskt i huvudet.

 

Hämtade Fisarna på förskolan och jag är rädd att Adrian håller på att bli sjuk. De har båda varit lite förkylda i någon vecka nu. Inte farligt och de är ändå pigga men nu ikväll tyckte jag Adrian lär hes, hostig och verkade allmänt hängig. Kanske bara trött också då han inte sovit på dagen. Han somnade halvt på min rygg när vi låg och mös framför en film. 

 

Hans hårpill är helt maniskt ibland. "Jag vill ha ditt hår. Jag älskar ditt hår. Det luktar väldigt gott" får jag höra dagligen. Tror inte han accepterar en kortklippt partner när det blir så dags :)

 

Nu ska jag slå igen mina blå. Hoppas på en bättre natt än sist. 

 

 

I natt har jag varit på seminarium och fått tunghäfta. 

Jag har varit på föreläsning och inte hunnit anteckna det jag ansåg vara viktigt som jag inte har en aning nu om vad det var. 

Jag har varit på lektion och insett att jag har två st olika individuella arbeten jag inte påbörjat som skulle vara klara dagen efter. 

Jag har bråkat med Jimmy om något jag inte minns. 

Jag har storstädat köket med disk högt och lågt och även härjat runt i tvättstugan.

 

Detta är vad jag minns att jag gjort i drömmarnas värld. Snacka om inre stress. Trodde jag var rätt lugn nu faktiskt. Det känns som att jag hade varit mer utvilad om jag varit vaken hela natten. 

 

God morgon!

 

Skillnaden från när man var yngre och nu är för det första: Konditionen. Herremingud vad jag flåsade när jag kom upp. Måste komma igång med löpningen igen. För det andra så var man inte tvungen att dra upp ett barn i pulkan eller boben då. Adrian klarade nätt och jämt att ta sig upp själv men Ninnie var det värre med.

 

I andra åket med pulkan, jag och Ninnie så lyckades jag pricka in ett rätt stort gupp i backen. Jag lyfte nog utan att överdriva 30 cm från pulkan och Ninnie lika mycket till från mitt knä. Aj min röv! säger jag bara. Haha. Ändå kunde jag inte låta bli att asgarva. Lilla Ninnie tyckte inte att det var lika kul så hon sa argt: "Nu åkt färdigt" Sen vägrade hon sätta sig i pulkan på en bra stund. Vi lyckades dock att få upp henne en gång till lite senare och då hade hon glömt bort det läskiga så då ville hon åka flera gånger.

 

 

 

 

Då är första veckan på Sjuksköterskeutbildningen avklarad och jag är alltså en vecka närmre målet. Det känns dock som att jag är längre ifrån målet än vad jag någonsin har varit. Suck! Jag har verkligen noll koll på läget.

Har roat mig på morgonen här med att skriva ut en bunt med papper på 123 sidor. Litteratur vi ska läsa med tung akademisk svenska. Jag har läst sammanfattningen bara och om jag skulle läsa det igen skulle jag förmodligen inte kunna säga att jag läst det en gång förut. Läsförståelse är verkligen inte min grej när det är något som inte intresserar mig och när det är ett svårt språk. Vad är kunskap? heter boken eller vad man nu ska kalla det. En antologi är det mer bestämt. Ett nytt ord jag lärt mig i veckan i alla fall. Jag har i vilket fall väldigt väldigt svårt att förstå varför detta ska vara relevant för utbildningen.

På måndag är första föreläsningen. Då kanske man i alla fall kan förstå lite mer än när man bara sitter och läser själv. Jag tror heller inte att min grupp har insett hur mycket vi faktiskt behöver sitta men det kanske ger sig när vi kommer in i det. Igår tex hade vi Grupparbete på schemat men majoriteten av gruppen ansåg att vi inte behövde ses utan att vi skulle vara hemma och läsa litteratur istället.

Nästa tisdag har vi första seminariet och det ger mig fullständig panik! Jag är ju tyvärr inte den som låter högst i ett klassrum om vi säger så. Speciellt inte om jag är osäker på om jag har rätt eller inte. Det är väl bara att börja jobba det.

Jaja.. det blir nog bra detta. Alla nya högskolestudenter är väl mer eller mindre förvirrade antar jag.

 

Igår började skolan på allvar. Det var kursintroduktion och gruppindelningar. Jag var ju som jag skrev tidigare lite orolig över detta moment men det gick bra. Vi delades även in i 2 olika klasser baserat på de 12 grupperna. 6 grupper i varje klass.

Gruppindelningen gick bra. Jag hade pratat med en tjej lite innan vi gick in, 29 år och hitflyttad från Småland pga studierna så vi bestämde att vi skulle vara i samma grupp och sen hittade vi 4 st tjejer till. Så nu är vi alltså en grupp. Om jag egentligen har så jättemycket gemensamt med någon av dem vet jag inte men det visar sig. Det behövs väl inte egentligen men vi kommer ju att umgås ganska intensivt ett tag framöver nu så det är väl att rekommendera att vi kommer överens i alla fall.

 

När jag kom hem igår var jag så slut i skallen så jag var gråtfärdig. Mycket info på kort tid.

 

Idag är det Egna studier hemma och för mig innebär det att läsa ca 50 sidor i en bok tills i morgon och även ett utdrag som heter Kompetensbeskrivning för legitimerad Sjuksköterska från Socialstyrelsens hemsida.

Boken har jag läst nu och jag fattar ingenting. På riktigt ingenting. Det är tyvärr inget ämne som jag riktigt förstår varför det är relevant för utbildningen men det ger sig nog. Jag är bra på att läsa och jag läser snabbt men när det inte intresserar mig eller om jag inte förstår så läser jag utan att ta in vad det står. Tankarna flyger iväg på annat som är roligare.

Mest ångest har jag över en individuell inlämningsuppgift som vi ska lämna in i slutet av kursen. Hur det ska refereras och jag fattar inte ens vad jag ska skriva om. Olika frågeställningar som har svar i 6 olika böcker eller 2 tjocka häften med papper. Sen egna tankar och åsikter. Förhoppningsvis ger sig det också. Detta är vad jag fasar för mest. Individuella inlämningsuppgifter. Detta ska ske utöver olika seminarier och Grupparbeten.

 

Jag har redan hunnit tänka: Detta klarar jag aldrig! Läraren vi hade berättade lite om sin bakgrund. Hon hade dyslexi och innan hon började på högskolan kunde hon knappt skriva. Hon hade arbetat som undersköterska i 25 år när hon vidareutbildade sig. Hon sa att om hon klarade av att läsa på högskola så gör alla det. Så jag får hoppas att hon har rätt.

 

Imorgon har vi grupparbete i skolan. Förhoppningsvis är det något som klarnar lite då. Vi ska bland annat skriva ett Gruppkontrakt med tankar och förväntningar som vi har på gruppen. Det kan väl inte vara så svårt i alla fall. :)

 

Tända ljus kan man ha fast man pluggar. Fast ljuset syns visst inte 😅

 

 

 

 

Oh lord vad barnen växer. Ännu en Flashback.

 

Denna bild är tagen den 20/1-2014, alltså imorgon för ett år sedan. Jag vet att vi var ute en kort sväng den dagen för att byta lite luft i lungorna då hela familjen legat magsjuk dagarna innan. Jag mår nästan dåligt bara av att titta på bilden.

 

Imorgon smäller det, då blir jag högskolestudent. Det trodde jag aldrig. Visst att jag kämpade för det hela förra året men jag vet inte om jag riktigt trodde på det innerst inne. Jag vet att jag inte trodde på det innerst inne men jag kämpade på ändå.

 

Jag är faktiskt mindre nervös än vad jag trodde att jag skulle vara. Kanske för att jag varit nervös konstant i en månad nu så det börjar lägga sig? Eller helt enkelt att jag känner att jag har lite koll på läget. Om man nu kan ha det. Jag är förberedd på det värsta men kommer förmodligen ändå att bli chockad över hur mycket det är.

 

Håll gärna en tumme eller 2 imorgon klockan 13.15. Igår var jag utan för Mälardalens Högskola och kollade på kartorna över skolområdet vart jag ska vara så det har jag i alla fall koll på nu och bara en sån sak känns tryggt. Det gäller att ha så mycket kontroll som det bara går.

 

Nu ska jag snart sova för jag är otroligt trött. Lider av konstant trötthet numera känns det som.

Jag börjar på allvar fundera på om det är någon däruppe som har bestämt sig för att jag ska göra illa mig ordentligt men som inte riktigt lyckas med sitt mission..

 

Först gjorde jag ju illa tån i onsdags. Det är mycket bättre men det är fortfarande besvärligt att gå med skor på för då liksom kniper det åt och det gör ont.

 

I fredags så halkade jag på isgatan vi har på vår garageuppfört. Tjoff sa det så låg både jag och Ninnie i en iskall vattenpöl på backen. Jag vred till foten på något vis och tog emot mig med handen. Mitt fulla fokus var på att skydda Ninnie och det lyckades jag med. Handen gjorde lite ont några timmar bara sen var det bra. Jag hade en väldig tur tror jag. Något säger mig att akut och ortopedmottagningarna har det ganska fullt med jobb i dagar som dessa när det är isbeläggningar på vägarna. Det är nog väldigt många som ramlat och brutit sig.

 

Sen idag då. Jag vet inte om jag är extremt klantig eller om jag bara har en jäkla otur. Jag hade stoppat i tvätt i tvättmaskinen och satt på den. Jag var på väg ut ur rummet där tvättmaskinen står, till rummet som nu håller på att bli ny tvättstuga med halvkaklade väggar och rispiga betongfoder runt dörrarna när jag undrar om jag verkligen fick igång maskinen. Så jag vänder mig mot tvättmaskinen och trycker på "on"-knappen en gång till liksom i farten och vänder mig sen för snabbt och slår i näsan rätt i kanten på dörrfodret (som inte är något dörrfoder utan bara betong) Fy fan vad ont det gjorde. Tårarna sprutade såklart. Att slå i näsan är bland det mest smärtfulla jag vet. Förutom gallsten. Nu lyser näbben som ett stoppljus och jag hoppas det lägger sig snart. Kul att komma till skolan första dagen imorgon och se blåslagen ut och sen komma med kommentaren att man gått in i en dörr.

 

 

 

 

Idag skulle Jimmy egentligen ha jobbat men han behövdes mer på jobbet på sin lediga dag i torsdags än vad han gjorde idag så han fick byta, ledig torsdag mot ledig lördag. Inte mig emot. Vi passade på att åka till Leos med småbarnen på förmiddagen. Herregud vad de röjde. Helt lyriska båda två. Så roligt att se. Min onda tå (som mår mycket bättre) var inte nöjd över allt rännande upp för "trapporna" mot kanorna men barnen hade superkul så det fick göra lite ont. Ninnie skrattade högt varje gång vi åkte kana. Älskade bollhavet. Adrian älskade sjörövarskeppet och att skjuta bollar. 

Nu kan jag klassa mig som tjänstledig. Tyvärr så fick jag abryta på upploppet igår pga min tå jag sparkade i. Att ha skor på sig gjorde pissont och att sen dessutom gå på den i skyddsskor gjorde ännu ondare. Jobbade 2.5 timme igår sen gick/haltade jag hem. Kände mig värdelös men vafan, vad gör det om 100 år. 

Tån gör ont idag med. Värst när jag har skor på mig. Det går väl över tids nog. Synd att det inte är sommar så man kan gå i foppatofflor. Fula men sköna. 

 

Alltså är det nu slut på heltidsjobb fram till sommaren. Hur skönt är inte det då? Tyvärr kan jag inte riktigt njuta. Det är som i början på en graviditet. Jag vågar inte ta ut något i förskott. Innan jag vet att allt gått bra. Lite så känns det nu. Jag kanske inte klarar utbildningen och kommer krypandes till Ica om några veckor. Evil Me är igång igen. Evil Me kan dra åt pipsvängen! 

 

När jag lämnat barnen på förskolan idag klockan 10 så åkte jag hem och satte mig i soffan. Tröttare än tröttast. Lyssnade lite på en P3 dokumentär men tänkte att jag ska bara blunda lite. Har ändå inget annat att göra. Jag skulle inte jobba och inte tog jag mig någon längre tur med foten. En powernap fick det bli och en powernap blev det.. på ca 2.5timme! Det var det skönaste jag gjort på bra länge. Jag vaknade till en gång och kände att jag knappt orkade titta på klockan så jag somnade om. Inte ofta det sker kan jag tala om så det var jag värd. Desto svårare är det att somna nu ikväll.

Jimmy härjade och hade lätt sinnesförvirring inatt. Jag vaknade av att han gick upp med ett ryck och det kändes verkligen som att det var mitt i natten. Han är ju lätt onormal och kliver upp före 4 när han börjar 6 i vanliga fall men inatt kändes det som klockan var mindre. Jag tittade på klockan och den var 1.52. Tänkte att nu har det fasen slagit slint ordentligt på karln när jag hör hur han häller upp flingor i en tallrik så jag ropade lite försiktigt och frågade om han verkligen visste vad klockan var. Efter en stunds tystnad när han tittar på spisklockan säger/fräser han: Men vafan klockan har ju ringt!? Haha. Jag kunde knappt hålla mig men förklarade som för ett litet barn att han kunde sova mer och att hans klocka inte hade ringt. Han tog sitt täcke och kudde och la sig på soffan och somnade. Måste varit skönt med några timmars bonus. Jag låg vaken en bra stund. Idag hävdade han att han varit helt bombsäker på att han hört klockan ringa. 

 

Nu ska jag försöka skrapa ihop några timmar innan småfisarna anser att det är morgon vid 6-tiden. 

 

 

 

 

 

 

Om en vecka vid den här tiden sitter jag på upprop på Mälardalens högskola. Spännande värre. Jag längtar men är samtidigt sjukt nervös och rädd. 

 

Tack och lov har en tjej som går termin 2 kontaktat mig. Våra föräldrar är kollegor så när hon fick reda på att jag skulle börja så luskade hon tag i mitt nummer och messade och skrev att hon hade massa böcker att sälja till första kursen. Superbra ju. Litteraturen är minst sagt dyr. Skulle få 5 böcker för 1400 tror jag och det är ändå halva priset. Till EN kurs! Hon gade även massa anteckningar till tentor och grejer.

Hon är jättegullig och svarar på alla miljoner frågor jag har och ger tips och trix som kan tänkas vara bra att veta för en rookie som jag. Känns tryggt att ha någon som är inne i det som man kan fråga. 

 

Nu sitter jag uppe i matsalen på jobbet och väntar på att börja. 50 minuter kvar. Låt denna kväll gå fort. Ögonen svider av trötthet. 9 timmar och 10 minuter tills jag får gå hem. 

 

Kalasdag för Bella idag så det var bara att bita ihop och se glad ut. Nu blev det tack och lov ingen jättetillställning utan bara mina bröder, ena brorsans kids och mina föräldrar. Lagom kan jag tycka. Bella skötte dessutom tårtbaket helt själv och igår bakade hon chokladrutor. Kan inte riktigt fatta att hon är så stor nu. Ett år kvar till tonåren!? Jag slängde ihop en sats med kolakakor som jag trodde blev misslyckade. Alla är slut nu så att så misslyckade blev de visst inte. Pappa åt nog upp hälften. 

 

Bella fick ett par adidasbyxor av mina föräldrar hon visst önskat sig. Det hade jag ingen aning om. Haha hon hade skickat sms med tydliga instruktioner och en bild till mamma så hon hade fått lätt för sig denna gång ;) Hon fick även lite annat smått & gott. Av oss fick hon en påbyggnadshylla till sitt skrivbord som hon ville ha till alla hennes Victoria Secret grejer och sjuttiofjorton Babylips. 

 

Hyllbygge!

 

Nöjd tjej. 

 

Nästa vecka jobbar jag kväll. Söndagsångesten är ett faktum. Även om det är skönt att slippa gå upp klockan 5 och lämna hemmet strax därefter så jobbar jag mycket hellre dagskift. Men jag ska väl härda ut i 4 kvällar nu. Imorgon ska jag dessutom roa mig med att gå till tandläkaren och fixa en lagning som gått sönder efter en rotfyllning för snart 4 år sen. Lagningen gick sönder ett halvår efter. Borde vara garanti på sånt tycker jag när man betalar 4000 för att få det gjort. Men icke. Tror det skulle kosta 1200. Roligare kan man ju ha för pengarna. Egentligen stör det mig inte heller men lika bra att få det gjort.

 

Adrian sprang omkring och lekte papparazzi ikväll så jag avslutar med 2 bilder från honom.

 

 

 

Världens sötaste lillasyster!

 

 

Han älskar att ta kort men jag får lov att ta bort mobilen från plånboksskalet för annars åker 'locket' för.

 

Nu ska vi se ett avsnitt House of cards har Jimmy bestämt. 

På förmiddagen idag höll jag på att bli galen. Barnen var så griniga, arga, ledsna, trötta och allmänt skitjobbiga. Det skreks tamejtusan i kör non stop fram till lunch. Både jag och Jimmy höll på att få ett redigt psykbryt men som tur var så ordnade det upp sig på eftermiddagen. Annars hade nog dårhuset blivit nästa anhalt. Lyckades med att få undan sista julen och putsa fönster i köket och få upp nya gardiner. Det tog visserligen sin lilla stund när det skulle tröstas barn varannan minut.

 

Efter lunch tog jag med mig Linus på en shoppingtur. Jag behövde lite nya kläder och gör än då jag inte direkt hittade något jag vill ha. Lite baslinnen och grejs blev det i alla fall. Vi var på Lager 157 och Linus hittade ett par jeans han tittade suktande efter. Han brukar aldrig direkt bry sig om kläder utan klär sig i det vi köper. Byxorna kostade hela 50 kronor såg jag så självklart köpte jag dem. Som hittat ju. Han hittade även en t-shirt för lika mycket som han verkligen gillade. 100 kr sammanlagt. Kan knappt bli bättre. Det skulle väl vara mitt 5-pack med strumpor de hade för 17 kr då. För billigt för att låta bli att köpa även om jag har massor med strumpor, inköpta där i somras och fortfarande hela. 

 

 

En av anledningarna till att vi åkte iväg var för att köpa en grej till Bella som fyller nästa vecka. Vi ska ha lite kalas imorgon eftersom hon är hos sin pappa på födelsedagen. Tyvärr kom vi hem utan den grejen. Hon har redan fått en dator i julklapp och kombinerad födelsedagspresent så hon skulle inte få något mer egentligen men en till sak blir det som hon sagt att hon vill ha som inte är direkt onödig. Jimmy får åka och fixa imorgon förmiddag. 

Jag passade även på att inhandla lite kollegieblock och pennor i olika färger inför studiestart. Det lär ju gå åt. Behöver visst en väska att lägga allt i också. Min gamla adidasväska har agerat skötväska de senaste åren så den börjar ha gjort sitt om vi säger så. Jag hittade inget som föll mig i smaken. Vill ha en svart adidasväska med guldtext. Verkar inte finnas längre. 

 

Linus har varit hopplös idag. Såna utbrott. Att så mycket raseri får plats i en sån liten kropp!? Har startat en underblogg där jag skriver av mig om honom nu. Dock har bara en enda person fått adress och lösen än. Känns läskigt att ge ut. 

Han lugnade sig när han, Jimmy och Adrian gick ut på kvällen och skottade snö. Vi har fått massa snö idag and I love it. Tyvärr är det plusgrader ute nu men det ska snöa mer imorgon så jag hoppas det får ligga kvar lite. I alla fall så skrattade Linus och Adrian ute så det hördes ända in när Jimmy o grannen hade lite snöbollskrig. Hoppas vi hinner med lite snölek på förmiddagen imorgon innan kalaset. 

 

Nu trillar ögonen ihop så bäst att jag publicerar detta nu. 

Fredag idag. Nedräkning pågår till tjänstledigheten. Även om jag kommer att fortsätta jobba var fjärde helg känns det såå underbart. Fick detta av min chef i onsdags, mitt årsschema fram till och med mars. Då får jag ett nytt för ett år framåt. 

 

 

19 = Tjänstledig. 08 = Föräldrarledig. Wee fyra pass kvar nu 😀 

 

Varje gång vi jobbat en storhelg (vi hade visst 'bara' 100 % ob i tisdags förresten) så får vi förutom ob även en kompensationsdag. En ledig betald dag någon gång. Man får önska lite själv om när man vill ha den om man vet dagar under året man vill eller behöver vara ledig men det är inte alltid man får när man vill. Jimmy tex har varit ledig mån-ons denna vecka för att han jobbat jul och nyår. Jag är så glad för jag fick min kompensationsdag för att jag jobbade i tisdags på trettondagen nästa fredag. Jag slipper alltså jobba fredagkvällen. Underbart!!