Camilla

Idag var planen att jag skulle sitta hemma och plugga själv hela dagen. Det står Egna studier på schemat så jag tänkte börja med mitt individuella arbete jag ska göra. Fruktansvärd ångest över det för övrigt. Känns inte alls som att jag har koll på läget där och jag är fortfarande och nafsar lite på alla olika frågeställningar vi ska besvara. Jag kanske borde fokusera på en i taget men jag har inte riktigt det där med studietekniken än.

Jag skickade ett sms till Linnéa och skulle höra lite om det här med hur man refererar och referenser i stort vilket hon kan. En hel jäkla vetenskap. Hon skulle också ha skrivit på sin magisteruppsats (pluggar till specialistsjuksköterska) men hade tagit fel på dag med den tjejen hon arbetar med så det blev att jag åkte hem till henne och fick hjälp att komma igång. Guld värt. Nu är jag en bit på väg i alla fall och det känns skönt även om jag fortfarande panikar lite över det. Long way to go! Tack gode Gud för att jag har kunnigt folk jag kan fråga.

 

Adrian är jätteorolig på nätterna nuförtiden och har varit i flera veckor nu. Det är väl en av de berömda faserna han går igenom. Sömnen blir lidande för oss alla. I natt hade dessutom jag svårt för att sova så jag skrapade ihop lite drygt 4 timmar osammanhängande sömn. Det är alldeles för lite för mig. Jag försöker alltid se till att få ihop minst 7 timmar. Två nätter på raken nu som jag sovit oroligt och alldeles för lite.

Jag tycker inte alls om att somna innan Jimmy har kommit hem. Avskyr att sova när jag är ensam hemma. Nu är det dessutom tal om att han eventuellt ska jobba natt i några veckor om ett tag. Ingenting jag ser fram emot alls. Inget som är bestämt heller. Visst vore det guld för ekonomin. Men sova själv 5 av 7 nätter i 4-5 veckor. Jag har väl inget val, men nej tack inte om jag får välja.