Camilla

 

 

Snart kliver vi på helgen igen. Gud vad fort tiden går. Om två veckor är det skolavslutning, sen jobbar Jimmy bara en vecka till innan han går på 5,5 veckas semester. Efter den är slut är det inte lång tid kvar till Ninnie ska skolas in på förskola och verkligheten med två heltidsarbetande föräldrar ska dra det här skeppet. Ångest deluxe!

 

Fast heltid kommer det egentligen inte att bli. Jag kommer att behöva ha arbetstidsförkortning fyra dagar på en fyra veckorsperiod och Jimmy likaså. Vi jobbar ju båda 4 veckors rullande schema varav en vecka var är kväll. Olika kvällsveckor vilket gör att det bara är 2 veckor av 4 som barnen behöver komma tidigt till förskolan. Det fungerar inte så bra att börja klockan 6 när förskolan öppnar 6.30. De dagar Jimmy kommer att ha arbetstidsförkortning så börjar jag dessutom redan 5.30 och tvärtom. När jag har arbetstidsförkortning börjar han 5.30  Även om vi skulle be dem öppna på jourtid så skulle vi i alla fall inte kunna börja klockan 6 när vi börjar de andra 2 dagveckorna. Tror de öppnar 6 eller 6.15 som tidigast på förskolan och så tidigt vill vi faktiskt inte lämna. Vill ju inte behöva väcka barnen mitt i natten. Nu är dej u morgonpigga men ändå. Så heltid minus 6 timmar i månaden blir det och det kan man väl kalla heltid kan jag tycka. Mest ångest har jag över att börja 5.30. Men även hur jag ska orka jobba till 22.50. Grämer mig även över hur Linus ska klara av att komma ut till taxin i tid på morgonen de veckor som han är här. Kommer vara en trött mamma innan jag kommer in i det igen.  Meen.. nu har vi hela sommaren kvar så dumt att börja oroa sig redan nu.

 

Nu sitter jag och väntar in Jimmy. Det är en sån här dag vi möts i dörren för att jag ska åka på matte. Snart har jag gjort klart första kapitlet. Provet på det borde jag ha gjort förra veckan för att följa min tidsplan men det ligger hos mig att säga till när jag vill göra det. Fy bubblan. Kommer aldrig klara det. Ska höra om det finns möjglighet nästa vecka men fredagen där är ju röd dag så den dagen försvinner ju tyvärr. Det ska bli så himla skönt när jag är klar med den här kursen. Oavsett om jag klarar den eller ej. Det känns som att så fort man får en lugn stund borde jag plugga men då är det ju även annat småfix som måste göras. Tex ta igen sig lite. Bara en sån sak som att kunna titta på tv en stund utan dåligt samvete för jag inte pluggar. Jo, jag vet. Hur ska det då bli om jag börjar plugga till sjuksköterska? Den dagen den sorgen. Då studerar jag i alla fall något som jag vill.

 

 

 

Jag har fram tills i år nog aldrig blivit firad direkt på mors dag. Det är egentligen inget jätteviktigt för mig heller om jag ska vara ärlig, men lite uppskattning och nån liten gest skadar ju aldrig.

 

I år vet jag inte vad som tog åt Jimmy. Nu tycker ju jag att det är barnen som ska "fira" sin mor men när de är så små som våra barn är så krävs det ju lite hjälp. De stora barnen var hos sina pappor så där blev det ju lite svårt.

 

Morgonen startade med sovmorgon och sen frukost på sängen. Bara där tyckte ju jag att jag fått nog. Som sagt, jag kräver inte så mycket. Jag fick även en bok som tanken var att jag skulle få ligga och läsa på förmiddagen men barnen ville inte riktigt låta mamma vara ifred.

 

Här har jag suttit och knåpat ihop ett långt inlägg. Sen läste jag igenom det och raderade det.

 

Barnen sover.

Adrian har feber. Inte konstigt att han varit gnällig idag.

Jag äter choklad och dricker Cola Zero. Jag har sprungit idag så det är jag värd.

Det är olidligt varmt i vårt hus och även om jag älskar att vi fått sommar, sol och värme så trubbas njutningen av lite när det blir olidligt inne. Det går inte att sova. Vi får flytta ner i Bellas rum kanske.

Nu ska jag plugga matte. Det går åt helvete med den där jäkla matten.

Jag skulle vilja gå på bio eller något med min man.

 

Det var en resumé.

 

Trevlig helg alla glada!

 

 

 

 

Igår var det då som sagt VårRuset och vet ni? Jag och mamma sprang hela vägen. Det gick jättebra. Det var en tung jäkla backe på slutet och där kände jag att det hade varit skönt att stanna men jag fortsatte på ren envishet . Jag visste att jag var inne på sista kilometern och att målet var nära. När jag sen passerade mållinjen så hade jag kunnat fortsätta en bit till.

 

Av misstag råkade vi missa när vår startgrupp drog iväg så vi hamnade bland alla som skulle gå. Det var folk överallt som gick så det var svårt att försöka komma ut ur klungan springandes. Men vi lyckades till slut. Tycker det var ofta väldigt trångt och man fick lov att sicksacka mellan folk eller nästan springa ut i ett dike för att komma förbi så tiden blev ju därefter. 34.38 och enligt min app var det inte riktigt 5 km heller, utan snarare 4,85. Skulle kanske tagit ut svängarna mer. :) Men det var jätteroligt och jag är otroligt stolt både över mig och mamma att vi klarade det. Roligt vart det också. Nästa år ska jag under 30. Det har jag sprungit på löpbandet hemma :)

 

 

 

Kan någon vrida fram klockan ett par timmar så att jag kan få lägga mina barn och sen gå ut och kasta mig framför första bästa bil? Göra slut på lidandet.. Jo, jag är lite sarkastiskt ironisk just nu.

 

Jimmy jobbar kväll.

 

Huvudet sprängs. Är så less på denna huvudvärk jag lider av flera gånger i veckan. Idag är den hemsk. Känns på riktigt som att huvudet ska explodera. Ont ner i hela armen, nacken och skuldran. Men bara att bita ihop när jag är själv med barnen. Inget jag gör hjälper ju så detta är väl något jag får leva med.

 

Barnen är dryga. Så jävla dryga för att uttrycka mig mer riktigt. Adrian är så tålamodsprövande. Jag skrev ju häromdagen om hur intensiv han är. Hela helgen har han varit så. Jag och Jimmy håller båda två på att få ett nervsammanbrott. Lyssnar inte alls på vad vi säger och trotsar så att jag håller på att tappa förståndet. Det är verkligen att testa gränser och reaktioner mest hela tiden nu. Inte för att det spelar någon roll hur vi reagerar för han bryr sig inte om vi blir arga. Heller inte om vi lugnt och bestämt säger att något inte är okej. Ibland rinner bägaren över och den bägaren är rätt full hela tiden just nu kan jag tala om. Känner mig som världens sämsta förälder.

 

Ninnie hon kan hon också. Så som Adrian gör, gör även Ninnie. Som att tex löpträna i soffan just i detta nu. Undrar vem som ramlar ner och får hjärnskakning först? Undrar hur många gånger om dagen vi plockar ner dem och säger att de inte får. Hjälper det? Nej, det är som att prata med en vägg. Ninnie är även otroligt gnällig hela tiden. Hennes grej just nu är att hänga i mina byxor och gnälla om att hon vill upp. Väldigt lätt att till exempel laga mat då. 

 

Jo. Mina små ögonstenar är då världens bästa preventivmedel just nu och då främst Adrian. Han får mig att vilja leva i avhållsamhet, celibat,  göra en sterilisering, sätta på Jimmy trippla kondomer trots avhållsamheten, använda pessar, p-spruta, spriral samtidigt. Visstja.. jag får inte glömma p-piller.

 

Imorgon är en ny dag. Helst utan huvudvärk, lite mer tålamod och lite mindre jobbiga barn.

 

Over and out.

Jag har under en längre tid gått och suktat efter att skaffa hund. Det är jag dock förnuftig nog att inse att det går inte i vår familj. Snart jobbar vi båda heltid och en hund kan inte vara ensam så många timmar varje dag. Hunddagis är dyrt och dagmatte är inte direkt pålitligt. Sen kräver en hund väldigt mycket tid och engagemang också vilket jag inser att jag inte har med 4 barn. Så en hund får jag skaffa när jag blir pensionär.. typ.  

 

Så nu har jag på senare tid gått och funderat på vad man skulle kunna ha istället. Katter har vi ju haft som vi fick lov att omplacera. När vi flyttade hit så fick de börja att gå ute. Det gick tyvärr inte. De gjorde båda sina behov endast ute, främst under ena grannens altan - inte så poppis vilket jag förstår till 100%. Tycker själv att det är vidrigt med katter som kissar och bajsar i barns sandlådor etc etc.

Den ena katten hade som specialité att hoppa upp på grannarnas bilar också och sedan glida ner längs sidan på dem med sina klor ute. När en annan granne kom och ringde på dörren och berättade vad Elliot gjort på hans spritt nya bil var det inte bara lite pinsamt  Vi försökte att ha dem inne men det gick inte. För det första var de snabba som blixten så fort vi ens närmade oss ytterdörren. Alltid var det någon som lyckades smita när vi använde någon av dörrarna.  Elliot blev djupt olycklig och sket inne tamejfan överallt. Jamade och skrek hela dagarna. Honom lyckades vi omplacera så han fick flytta ut till en hästgård där han skulle få vara ute hur mycket han ville. Jaga råttor och möss.

Den andra katten, Nova bestämde vi oss för att försöka ha kvar men det gick inte där heller. Samma sak där. Hon drog som en jäkla avlöning så fort man öppnade dörren. Att försöka ta sig in med barnvagn utan att hon smet var omöjligt. En gång kom hon inte tillbaka och var borta i flera dagar. Det visade sig att hon råkat bli instängd i grannens hus när han varit bortrest. Haft sönder vaser och grejer i hans fönster. Så jäkla pinsamt. Ännu större anledning till att hon inte kunde gå ute när hon gick in till folk som hade öppet. Henne lyckades vi också omplacera. Inte utan att vi tänkte till både en och två och tre gånger men det blev bäst så.  Pga detta har det känts lite tabu att skaffa ett nytt djur. Tycker inte att man skaffar ett djur med inställningen att man omplacerar om det blir lite jobbigt eller när man tröttnar.

 

Men nu har jag i alla fall gått och funderat på att jag vill ha en kanin. Hade en när jag var tonåring och han var supermysig. Sprang lös i lägenheten jämt och juckade på allt han såg. Han var mer som en hund eller katt än som en kanin. Kaniner ska inte sitta instängda i bur i hela sitt liv tycker jag.

Igår la jag fram till Jimmy att jag vill ha en kanin. Han var inte svårövertalad så idag åkte vi och skulle bara kika. Alla vet väl hur det går när man bara ska kika på ett djur. Jag förälskade mig i en 9 veckors liten svart dvärgvädurskille som ska flytta hem till oss på fredag (eller kanske imorgon om jag hinner). Nu måste vi bara skaffa oss en bur och alla tillbehör som behövs. Jag längtar nog lika mycket som barnen. Linus är eld och lågor. Många viljor om vad den lilla kraken ska heta. Jag, Linus och Jimmy tycker att den ska heta Oden, men det vägrade Bella så nu lutar det åt att det blir en liten Alfons. Jag hade Gunnar, Åke och Nisse som förslag också men fick inte medhåll på något. Jag gillar "fula" namn på djuren jag, men Alfons är ju rätt sött måste jag säga. Gillar inte puttinutt namn som Snuffis och sånt där larv. Men det är ju jag det.

 

Förresten, en kanin som legat och sovit i sitt hö luktar gudomligt gott. Borra in näsan i nacken mellan skuldrorna på en liten kanin är så mysigt. :)

Jag räknar matte så ögonen blöder och hjärnan brinner känns det som. Just nu har jag lyckats komma förbi det omöjliga, som jag faktiskt fortfarande inte riktigt tycker att jag greppar. Kommit till ett nytt avsnitt och det är både roligare och lättare men fortfarande svårt. Jag kommer aldrig klara ett prov. Om exakt en vecka idag är det tänkt att det ska ske.. Yeah right! 8 av 10 tal gör jag fel på först och lyckas lösa med hjälp av min app på telefonen eller med hjälp av facit. När jag väl insett att jag gjort men inte hittar var. Vissa uträkningar tar ju en hel a4 sida i mitt kollegieblock så att hitta exakt var jag gjort fel är inte alltid så lätt. Jag slarvar så mycket. Hur noga jag än läser och går igenom mina uträkningar så är jag specialist på att missa tex att -2*-2 blir 4 och inte -4 osv. Byta tecken. Vet inte hur många gånger jag klappat ihop boken, dragit en svordomsramsa och velat kasta ut skiten genom fönstret. Men men.. Bara att kämpa på. Ingen gör det åt mig.

 

Igår hade vi Sector Alarm här och installerade larm med fria väktarutryckningar,  och brandskydd åt oss. Känns bra. Nu var det inte främst för inbrottslarmet vi ville ha det utan mer brandskyddet. Börjar det brinna här nu så har vi två rökdetektorer och två kameror med rörelsesensorer, en på varje våning. När rökdetektorn går igång så startas kameran och det går direkt till Sector Alarm. Även om den känner av en plötslig temperaturhöjning/sänkning. Ser de då att det brinner i kameran så skickar de räddningstjänst direkt. Jättebra om vi inte är hemma. Ja, sen blir det självklart ett jäkla liv här hemma så om vi ligger och sover så lär vi mest troligt vakna. Våra gamla brandvarnare får också sitta kvar. Förhoppningsvis är det något som aldrig behöver användas.

När vi inte är hemma så kan vi larma på hela huset med rörelsesensorerna invändigt och magnetkontakter i dörrarna. Är vi hemma så kan vi larma på bara dörrarna vilket kan kännas tryggt ibland när Jimmy jobbar kväll när jag får för mig att det står en mördare utanför och tittar på mig. Vilket faktiskt är ganska ofta.. Haha. Överfallslarm finns också. Men som sagt. Mest pga brandskyddet tog vi det. Känns tex ibland väldigt olustigt att Bella och Linus ligger och sover på nedervåningen med stängd dörr (för att inte småbarnen ska kunna ramla ner) om deras brandvarnare skulle gå igång. Fasen vet om vi skulle vakna här uppe. Egentligen borde vi nog ha haft såna optiska brandvarnare som "pratar" med varandra. De här som installerades nu gör det så går en igång så vrålar båda med ett ljud som inte går att sova vidare i.

Nu har jag gjort värsta reklamen för Sektor Alarm här :D

 

 

 

Igår fyllde min kära far 57 år så jag och småbarnen var där på eftermiddagen och kalasade lite. Jimmy kom dit när han slutade jobba för att kalasa lite han också. Sen tog han med sig barnen hem medan jag stannade kvar för att jag och mina bröder skulle festa till det lite. Åka lite Chevrolet, vi var och tittade på någon bilträff med bara typ 18-åriga 740-raggare. Det var en trevlig kväll ändå. Det är tur att jag inte är pryd av mig för mina bröder och deras kompisar är inte riktigt rumsrena. Haha.

Jag drack inte mycket men jag blev rätt onykter. Skrattig. Varvade faktiskt mina cider med vatten till och med. Det har känts ganska bra idag. Har haft huvudvärk som gått över och är nåt så sjukt trött nu. Jag är inte purung längre. Det var ett halvår sedan jag festade sist och det dröjer säkerligen ett halvår till nästa gång.

 

Idag är mina barn riktigt fruktansvärt jobbiga. Jimmy har åkt för att jobba kväll och Adrian kör tålamodstest gånger hundra. Ett exempel. Jag satt på toaletten, med öppen dörr såklart. Hör hur ungen lyckas fippla upp altandörren och springer ut. Det var bara att snabbtorka sig och springa efter. Då hann jag i farten inte med att stänga dörren in till badrummet. När jag lyft in honom från altanen springer han raka vägen in på toaletten och i handen hade han en leksakskopp som han fyllt upp med vatten. Jag lyfter ut honom ur badrummet och han kastar allt vatten på golvet. Hjärnblödningen är nära, och Ninnie tycker såklart det är väldigt spännande med vatten på golvet. Jag erkänner. Jag skällde kanske lite väl högt på honom då. Under tiden jag torkar upp detta så springer han ut i vardagsrummet för att hoppa fram och tillbaka i soffan som om det vore en jäkla studsmatta. Inte tillåtet i vårt hushåll men det ger Adrian blanka fan i. Det är detta tempo han kör idag. GIV MIG STYRKA!!

Ninnie hon kan hon också. Hon vägrade för det första att sova efter lunch vilket hon verkligen behöver. Hon sover oftast mellan 2 och 3 timmar. Allt under 1,5 är på tok för lite. När jag väl fått henne att somna så vaknade hon efter 45 minuter och vrålade som en besatt. Fortfarande jättetrött men sova det skulle hon inte. Jag provade allt men det enda som föll henne i smaken var att agera brandlarm. GIV MIG ÄNNU MER STYRKA! Efter en dryg timme slutade hon nu leker äntligen terroristerna lugnt med varandra en stund. Mamma passar på att blogga. Jag är så trött. Gamla tanter ska inte hålla på att dricka alkohol. Speciellt inte om det inte erbjuds en heldag i soffa/säng framför en bra film dagen efter. Ungdomens tid äro förbi!

 

Idag är en sån dag som jag önskar att den bara ville ta slut. Det positiva är att de kommer förhoppningsvis somna tidigt båda två. Adrian har också sovit alldeles för lite. De stackars barnen borde få gå ut men regnet vräker ner. Nej, jag vet. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag har bara dåliga kläder.

 

 

 

 

 

Jag har tjatat så många gånger om mina morgonpigga ungar men jag kan bli galen alltså.

I förrgår så vaknade Ninnie klockan 3. Pigg!! Jag lyckades få henne att ligga kvar till klockan sex men jag tror inte vi mer än slumrade till någon gång. Mitt humör var inte på topp då kan jag lova.

Igår vaknade ungen 5 och idag vaknade hon 4.45. Adrian strax därefter - klockan 5. Hur orkar de? Spelar ingen roll om de lägger sig sent heller. 2 vakna ungar klockan 5 på morgonen och en dötrött mamma är ingen bra kombo. Ninnie låg och ropade "pappa... PAPPA" och Jimmy hade redan åkt till jobbet. Den (ursäkta mig) jävla idioten börjar 6, ibland 5.30 men ändå går han upp klockan 4. Åker hemifrån strax efter 5. Det tar max 20 minuter att åka till jobbet den tiden på morgonen. Ingen trafik. "Det är så skönt att sitta på jobbet i lugn och ro innan jag börjar" Det är bra mycket skönare att sova kan jag tala om. Jag fasar för i höst när jag också ska börja jobba så tidigt fast jag är väl redan inne i det med tanke på Adrian och Ninnies vanor.

 

Nu är klockan snart halv elva. Båda är trötta och griniga. Ninnie har flera gånger sagt "Hova" och pekat på sin säng men när jag stoppar ner henne blir det yla av. Lika bäst det, att de sover efter lunch.

 

Det är så roligt med Ninnie. Vilken skillnad mot Adrian som just nu börjat prata meningar. Ninnie är 1 år och 2 månader och pratar massor. Inga meningar såklart men hon kan massor med ord. Alla orden är ju inte rena ord men så man förstår vad hon säger. Mlamla tex som betyder ramla. Botta - borta. Hova - Sova. Uscha - Duscha. Nana - banan, eller all frukt egentligen. Med mera, med mera. Favoriten är Titoooot - tittut.  De kommer säkert att prata rent samtidigt. Jag har många gånger hört att är de tidiga motoriskt så kommer talet senare och tvärtom. Det stämmer verkligen in på mina barn.

En sak jag däremot tänkt på med Adrian är att han oftast pratar om sig själv som MEJ eller JAG. Brukar inte barn i den åldern prata om sig själva i tredjeperson? Eller hoppade han helt enkelt över den fasen kanske?

 

Nu ska jag skramla ihop något ätbart och sen förhoppningsvis hinna göra mig iordning lite när de somnat för 12.30 är Jimmy hemma och då möts vi i dörren för min matte börjar kl 13.

 

Ciao ciao!!

 

 

Jag har dragit på mig någon nackspärr av något slag. Gör väldigt ont på ena sidan av nacken/halsen och nästan så det strålar längs hela käklinjen. När jag försöker stretcha så hugger det till i muskeln som sitter innanför skuldran. Mindre behagligt vill jag lova. Har stora problem att vrida huvudet åt vänster. Sitter just nu här med en stekhet vetekudde runt halsen och det är väldigt skönt. Detta är ingen åkomma jag drabbats av förut vad jag kan minnas så jag vet inte om det är nackspärr eller bara någon muskel som bråkar. Skitsamma var det väl också för ont gör det i vilket fall.

 

På radion idag sa de att nästa vecka kommer den riktiga sommarvärmen. Jag blev jätteglad men när jag kollar både SMHI och Accuweather på telefonen så ser det inte ut som att det ska vara någon värme direkt. Det är ganska onödigt att gnälla om vädret för man kan ändå inte påverka. Det blir liksom som Moder Jord tycker ändå i slutändan men det är så fruktansvärt läbbigt väder ute nu. Inte nog med att det regnar i princip hela tiden. Det är kallt också. Inget jag jättegärna vistas utomhus i. Adrian riktigt älskar ju att vara ute och vi har fått en till unge som älskar att vara ute. Ninnie. Hon går fram till skohyllan, tar sina skor och antingen slänger dem på fötterna - inte så effektivt, eller sträcker dem mot oss. Sätt på mig skorna mamma så går vi ut, tror jag bestämt det betyder. Men som sagt, inget mysigt uteväder. Speciellt inte för henne som fortfarande har lite halvdålig balans i skor och ytterkläder.

 

 

 

När båda småbarnen sover, de stora är i skolan och Jimmy jobbar så blir livet plötsligt väldigt lugnt och skönt för en kort stund. Ska man då passa på att njuta en stund eller ska man ta tag i alla måsten som hänger över en?

 

Jag borde städa köket efter att Adrian ätit lunch. Han tyckte att spagettin skulle ligga under bordet och mjölken skulle hällas på bordet. Ninnie somnade innan lunch så när hon vaknar vilket borde vara vilken sekund som helst så ska hon äta och då är det bara att börja om med kökssanering efteråt. Jag har givetvis torkat upp mjölken och sanerat hans plats i alla fall. Lycka är när vi slipper sanera kök i 30 minuter efter vi ätit. Det känns som det är fler ställen under bordet och deras stolar som de prickat med mat än som faktiskt är rena.

 

Jag borde hänga tvätt, men jag orkar inte.

 

Jag borde öppna matteboken, men det tar emot. Speciellt när jag misstänker att prinsessan vaknar anytime.

 

Jag borde duscha och göra mig anständig för när Jimmy slutar klockan 15 måste jag med två barn stå och vänta utanför hans jobb för att sedan snabbt ta hans bil därifrån till Linus skola på utvecklingssamtal som egentligen börjar klockan 15.15. Det hinner jag inte för det tar minst 20-25 minuter att åka till andra sidan stan så jag hoppas hans pappa kan gå tidigare så att åtminstone någon av oss kommer i tid.

 

 

 

 

 

Imorgon är dagen då man får besked om resultatet på högskoleprovet. Jag har ju redan räknat ut enligt mitt svarspapper hur jag ligger till men det känns inte definitivt förrän jag har det svart på vitt. Dessutom, vad ska jag med det provresultatet till kan jag ju undra. Kommer ändå ingenstans utan matten och den är ju stört omöjlig. Ångest ger den mig.

 

Men om man tänker såhär.. Av alla sjuksköterskor som finns i Sverige så måste det väl finnas ett antal som är sämre på matte än vad jag är? Kan de klara det så borde väl jag kunna det? Fast alla har väl inte fått lov att gå kursen som jag gör. Har tyvärr inte försökt nåt mer sen i fredags heller. Det är så svårt att sätta mig och ta tag i det när jag vet att jag kört fast.

 

Den här helgen har sprungit fram. Söndag kväll redan. 3 av 4 barn sover och jag ska väl snart göra detsamma. Kanske att högskoleprovsresultatet imorgon får mig att få mer motivation. Det verkar ju faktiskt som att resultatet kan räcka till, till att söka Sjuksköterskeprogrammet med lite tur. Men då krävs ju ett G  i matten också.

Fr

Suck suck suck.. Giv mig styrka!

Lördagen har varit väldigt lång. Den sistfödda tyckte att 05:00 var en bra tid att vakna. Då hade hon kissat igenom så jag kan ju förstå att hon vaknade. Skulle betala dyrt för en blöja som inte läckte var och varannan natt. Att hon sen vägrade att somna om var ju däremot dumt då hon var så trött så trött. Men man kan ju missa något när man sover. Jag skulle verkligen uppskatta att få sova i alla fall till 6 imorgon.

 

 Ikväll är jag gräsänka med alla 4 barnen. Jimmy är ute med sin grupp på jobbet. Det är han värd. Inte ofta han är ute på galej direkt. Hoppas dock han kommer hem i skapligt skick. Orkar inte med en full karl som ska ligga och snarka och stinka bredvid mig i sängen. Då får han hellre sova på soffan. Han har en väldig förmåga att snarka när han är onykter. Men jag ska inte gnälla. Det händer typ 2 gånger om året.. max.

 

Mitt nyårslöfte om att orka springa 7 km innan sommaren känns väldigt väldigt avlägset. Jag är så omotiverad just nu och småätandet slår i taket. Alltså den där latmasken är en riktigt slug jäkel. Den biter sig fast riktigt hårt när jag väl låter den. Måste verkligen ta tag i detta. Idag har nämligen mamma bokat varsin plats åt oss i Vårruset. Det är visserligen "bara" 5 km men det vore ju trevligt om jag orkade springa det. Sprang för första gången på en månad idag. Det gick inte så bra. Nya tag imorgon tror jag bestämt. Först blev jag förkyld, sen åkte vi till Egypten och där gjorde jag illa foten. Missade ett trappsteg. Det kände jag av länge. Sen när vi kom hem så blev ju alla magsjuka. Ja, jag åkte dit. Men nu är de slut på bortförklaringar. Bara köra.

 

Nehe.. nu hoppas jag snart på att få gå och sova. Så fort Gladiatorerna är slut. Jag blir väldigt kvällstrött när jag har morgonpigga barn. Bella har en kompis som ska sova här. Tredje gången denna vecka. Men de märks knappt av. Hon har ju sitt rum i källaren.

 

Tack och god natt.