Camilla

Mitt liv är rätt enkelriktat just nu. I synnerhet denna veckan när de stora barnen inte är här.

Adrian sover själv i soffan. Han är en helt annan kille idag
Jag kan inte sluta titta på honom. Tänk att jag/vi gjort nåt så fint. <3

Igår var en hemsk dag, alla kategorier. Adrian hade såå jobbigt med magen så det var bara bära, amma, vyssja som gällde så fort han inte sov på mig.

Linnea var här en sväng på eftermiddagen och fick se Adrian första gången.
Hon hade med sig en jättefin pyjamas. Tack för den! :)

På kvällen stoppade jag bebis i vagnen o tänkte gå till affären och handla frukost tills idag. Jag fick vända efter bara några hundra meter då han skrek som en stucken gris. Liite stressande. :( Gick hem, satte mej i soffan och bara tokgrina. Hade sån lust o ringa Jimmy o säga att nu kommer du fan hem.

Tack o lov har natten varit bättre än föregående och han verkar inte ha lika ont idag. Han sover just nu i min famn med NAPP i munnen. Halleluja! :)
Jag hoppas att han kan börja använda napp lite så mina tuttar kan få vila emellan amningarna. De gör förbannat ont.

Idag ska vi nog försöka oss på att ta oss in mot stan o handla lite.

Idag är det inte kul att vara mamma. Inte att vara bebis o heta Adrian heller.

Natten var katastrof. Liten har legat o stånkat, stönat o gnällt i princip hela natten. Pruttat o bajjat. Enda gången han somnar är när han ammar men det spelar ingen roll hur djupt man tror att han sover. Han vaknar när man lägger ner honom. Han ligger emellan oss och även om vi ligger nära o klappar/smeker honom så jagar han upp sig.

Förmiddagen har varit likadan. Han är olycklig och har till och med dragit på ordentliga panikskrik idag. Lider så med honom.

Jimmy visste då hur han skulle tima in sin frånvaro. Han drog vid 6:30 imorse o kommer inte hem förrän söndag kväll. Jag hatar hemvärnet! Skulle behöva pappan hemma nu :(
Jag har burit o vyssjat på bebis hela dagen. Trodde nyss jag fått honom att somna i vagnen men jag hann inte ens fundera ut vilket jag skulle prioritera att göra: Duscha, gå o skita, sova, eller plocka undan disken innan han vaknat igen.
Nu sover han i min famn med Tutten i munnen och det är väl lika bra att sitta kvar här.
Tack gode Gud för att Jimmy o brorsan fick i ordning på tvn igår så vi kan se ettan, tvåan, fyran o sexan iaf.

Idag har Lilleman sovit i princip hela eftermiddagen och kvällen. På morbror Micke, tom i vagnen en bra stund, på mig, i soffan. Är lite orolig inför natten då jag är galet trött.

Han hade det väldigt kämpigt med magen stackaren på förmiddagen och säkerligen därför han sov så dåligt natten som var så han har väl massa sömn att ta igen.
Såhär avslappnad är han nu efter ett par ordentliga brakskitar :)

Wish me luck med natten!

Hade totalt missat att blogg.se fått en iphoneapp. Kanske det blir lättare att blogga med tuttälskande bebis.

Detta blir lite test bara :)

Jo. Som rubriken lyder rullar livet på. De flesta dagarna ser mest likadana ut. Sitter mest i soffan framför tvn ( som vi äntligen fick i förrgår ) och har en liten bebis som gärna vill ligga nära. Jag är inte riktigt redo för att bege mej ut ännu känner jag. Möjligtvis till maxi eller liknande men jag känner mig stressad. Tänk att när Bella var liten var jag ensam med henne och gjorde allt själv. Nu känner jag mig handikappad så fort Jimmy är iväg.

Igår fick jag akut rycka iväg ner på stan för att avsluta lägenhetsaffären. Den affären har gått allt annat än smidigt kan jag säga så det  är såå skönt att det är klart. I alla fall var det första gången jag och Adrian åkte iväg själva och jag kände mig såå stressad. Han var aningens missnöjd när vi satt inne på mäklarens kontor men det gick bra.

Han skriker väldigt sällan. Man ser på munnen och så börjar han stånka när han blir hungrig och han kan skrika till någon gång men än så länge har det inte varit nåt riktigt tröstlöst skrik. Igår kväll var visserligen lite kinkigt. Mycket gnäll men så fort han fick mammas tutte i munnen så var det ju lugnt. Med tanke på de mängderna mat han drar i sig så är det kanske inte konstigt om magen kör lite. Han är dessutom väldigt kärlekstörstande. Vill väldigt gärna vara nära och ha närhet. Men man kan väl inte ge en bebis för mycket kärlek tycker jag.

Gud vad jag svamlar nu känner jag.

Amingen går bra men fan så ont det gör. Alla talar om hur ont det gör att föda barn, men man får sällan höra nåt om hur jävligt det kan vara att amma. Han suger rätt. Han äter bra och mycket. Spyr sällan så han har ju uppenbarligen ett behov. Men det känns bokstavligt talat som han sätter tänderna i bröstvårtorna och biter hårt som faaan när han ammar, framför allt typ den första minuten. Mjölkproduktionen verkar dock ha anpassat sig lite efter hans behov så jag går ju inte med konstant sprängfyllda boobs längre och de är ju skönt. Fast jag kan säga att de ömmar hela tiden ändå.

Annars då? Jo.. Vet inte vad jag ska förtälja. Det har gått bra att vara trebarnsfamilj. Tur att jag har min Jimmy. Han styr upp mycket här hemma när jag bara sitter o slappar känns det som. Slappar med en bebis i knät. 
Bella ser man knappt röken av. Hon har ju redan kompisar här i Skultuna eftersom hon bott här med pappa innan. Framförallt en tjej leker hon mycket med. Linus är ju lite värre med. Han känner ju ingen men jag hoppas att vi ska lösa det så småningom. Fick reda på häromdagen att en granne har barn i ungefär samma ålder så hoppas att de kan leka någon gång. Nu går vi ju mot höst och vinter och då håller sig ju alltid folk mer inne men det blir nog bra. Linus är dock en väldigt hemmakär kille så än har han inte sagt nåt. Hoppa studsmatta är kul. Igår fick han köra sin radiostyrda bil nere i vår verkstad med stor o fri golvyta. Det var mycket roligt :)) 

Jaha.. nu har jag dragit iväg en halv novell igen. :)


Min fina lilla minikille!!


Min fina storkille och hans vän studsmattan :)




Snygg bild jag hittade i kameran då?! Blött, oborstat hår.

Nu är det nån liten kille som kallar på min uppmärksamhet igen.

Hej o hå!

Här kommer det mycket text!

Nu har det redan gått 6 dagar sen vi blev föräldrar till lilla Adrian! Helt plötsligt rusar tiden fram och jag vill bara trycka på paus för att hinna njuta så mycket som möjligt av den här första tiden. Den första tiden som dels är ett lyckomoln men även mycket tårar, hormoner, smärta osv.

Förlossningen startade på tisdagen. Tänkte skriva ner en ordentlig förlossningsberättelse men tiden har verkligen inte funnits. Jag har en son som är mycket förtjust i att ligga vid mammas tutte och då blir man liite låst. Här kommer nåt halvdant.  

Kräsmagade kan ju sluta läsa här :)

Vaknade runt nio på morgonen den 13/9. Hade sovit jäkligt illa på natten så jag var tröttare än tröttast.
När jag skulle gå upp fick jag en halvond sammandragning och ganska direkt efter en till. Reflekterade inte så mycket över det utan gick in i duschen och fick en till samtidigt som en stor del av slemproppen lossnade. Då började jag insé att nåt kanske är på g i alla fall. Sammandragningningarna kändes helt annorlunda mot vad de gjort tidigare. Klockan halv 10 gick jag in i sovrummet o sparkade upp Jimmy och sa: "Har du tur slipper du jobba idag. Jag vet inte säkert men jag tror att nåt kan vara på gång" Han verkade då nämnvärt brydd över det utan gick o fixade frukost o sen gick vi ner i tvättstugan och fixade lite. Jag hade jäkligt täta men korta sammandragningar. Visade det dock inte så mycket för Jimmy för jag ville inte säga sen att det bara var falskalarm.
Käkade frukost runt 10 men jag kände att detta gör fan bara ondare o ondare. Började få lite småpanik o sa till Jimmy: "Ska du ha nåt med dig från affären till förlossningen får du åka NU för sen ska vi in" Då trillade poletten ner ocn någon fick bråttom till affären. Samtidigt ringde jag förlossnignen och de menade (som vanligt) på att ta det lugnt. Du hinner. Men vi var välkommna in när vi behövde.

Redan klockan 11 var vi på förlossningen och då hade jag mycket täta och jävligt onda värkar. Tror jag drog av två på vägen in från bilen, två medan vi väntade på att de skulle öppna dörren när vi ringt på och sen stod jag mest o flåsade o klängde på allt jag hittade medan Jimmy förklara vilka vi var. Kändes som att huvudet var på ut vid varje värk. Var aldrig nåt snack om att jag skulle undersökas för att få bli inskriven utan det var bara in på rummet, byta om o börja flåsa lustgas direkt. Öppen 7 cm var jag då.
Hann få en snorkig barnmorska som jag bytte bort. Varför jobba på förlossningen om man inte kan ta folk för fem öre? Speciellt folk där de svart på vitt fått läsa att de är förlossningsrädda. Fick snabbt en ny utan att behöva säga till två gånger och nu kom det en helt underbar kvinna som jag kände fötroende för direkt. Undersköterskan var också hur bra som helst. 
Anyway. Jag hann med att få spinalbedövning. Guds gåva till mänskligheten. Har ingen aning om när krystvärkarna började men när de kom gjorde de inte minsta ont förutom att jag bara ville trycka på utav fan så det gjorde jag. Klängde på Jimmy och lät som en grottmänniska. 
Någon gång här emellan värkarna sa jag till Jimmy att det är klart det blir en kille. Och rätt hade jag :)
Tidigare hade jag försökt förklara för personalen att jag är så skitnödig. Men det trodde de såklart inte på. Det fick de ta sen när jag började krysta för då kom det bajs. En hel del. Det bara sprutade.. Haha!! :D Stackars Jimmy höll på dö av stanken. Jag låg bara o asgarvade mellan värkarna för det luktade så illa o jag såg hur Jimmy led. Jag sa ju att jag var skitnödig ;)
Kände hela tiden mest smärta där bak. Trodde ett tag att svanskotan skulle gå av. Idag kan jag säga att jag fortfarande är alldeles öm i häcken. Känns fan som att jag sket ut ungen :)

12:52 kom finaste lilla Adrian ut och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var det väl visserligen redan innan men den här gången var det verkligen så kärt som man ser på tv. Både jag och Jimmy var helt förvånade över att vi faktiskt fått en bebis och han var bara sååå söt. Jimmy sa efteråt att han kommer aldrig glömma hur lycklig jag såg ut precis efteråt. Precis så som jag ville ha det.
 
Allt gick hur bra som helst. Jag hade nog aldrig riktigt panik som jag ställt in mig på. Det gick ju så snabbt så jag hann knappt fatta att det var bebis på väg. Och krystvärkarna som jag var mest rädd för kändes ju inte alls och jag låg ju tom o skrattade emellan dem. Helt perfekt. Helt klart bästa av alla mina tre förlossningar.



Tanken var hela tiden att vi skulle stanna kvar över natten men när de kom in och skulle väga guldklimpen fick jag helt plötsligt för mig att jag ska hem! Och så blev det. Barnmorskan sa till mig också att du ser faktiskt oförskämt pigg ut och precis så kände jag mig. Fick ju lov att stanna kvar de obligatoriska 6 timmarna + en extra timme för att vänta på att barnläkaren skulle OK-stämpla honom sen for vi hem mot vårt nya liv.

Siffrorna landade på:


3524 gram och 50 cm. En riktig medelsvensson :)


En stolt pappa.

Dagen efter hämtade Jimmy upp en mycket stolt storasyster i skolan som fick komma och vara hos oss under dagen.



Bella fick härmed sin fjärde lillebror. Det verkar helt enkelt svårt för henne att få en syster och nu är det nog kört. :)

Stolt storebror vid första träffen.


Ja.. den här veckan börjar allvaret här hemma. Vi fick ju mjukstarta med bara Adrian då Linus var på Cypern och Bella hos sin far. Nu är alla barnen hemma.

Jag är öm lite här och var och ska erkänna att min stubin inte är så lång med barntjo och tjim. Hormonerna  flödar så igår på självaste 30-års dagen så grät jag större delen av förmiddagen åt jag vet inte vad ens. Eftermiddagen kändes bättre och jag hade lite minikalas med delar av närmsta släkten.

Tuttarna gör så ont så hälften vore nog och amningen ska vi inte tala om. Han har massor med mjölk, han vill äta ofta men det gör ONT!!! Fast det har det gjort med de andra barnen första veckorna också så det är bara att härda ut. Idag var vi på BVC och minimannen väger nu 3645 gram. Jag har grädde i tuttarna :) Han var nera på 3400 på första återbesöket.

Nu är han visserligen bara 6 dagar gammal men det bästa av allt är att han verkar vilja sova på natten :) Igår somnade han runt 22. Sen väckte jag honom 03.30 för jag trodde bokstavligt talat att mjölkfabriken skulle sprängas. Han var måttligt intresserad o snuttade nån gång för att somna om och vakna vid 6 o vilja ha mat. Det fick han sen sov han till runt 8. Helt ok. Fast jag måste ju vakna flera gånger per natt ändå och kolla så att han andas. Alltid ska man oroa sig över nåt. 
Han är jättesnäll o skriker sällan. Vill dock väldigt gärna ligga i min famn o snutta tutte även om man inte är hungrig.

Ja.. Det var nog allt för den här gången. Nån som orkat läsa hela vägen? :)

Förhoppningsvis sista.. Är magen kvar om en vecka vet jag inte vad jag tar mig till..

Börjar med kvällens. Tycker magen har helt olik form mot förra veckan, men jag vet inte. Kanske att den sjunkit. Äckliga bristningar!!



Förra veckans:



Ny bakgrund den här veckan också. Lite svårt att få med toarullshållaren i det minimala badrum vi har nu. :)

Idag har jag försökt att ha 1000 bollar i luften samtidigt för att inte deppa ihop totalt.
Jag kan säga att den här graviditeten avslutas då inte nå tidigare varken på grund av fysisk ansträngning eller vila. Bebis trivs i magen och kommer nog stanna där för evigt.

Runt lunch åkte vi till IKEA. I varsin bil för Jimmy skulle ju till jobbet på eftermiddagen. Fick spendera över en halvtimme i varuutlämningen för att få en fjuttig liten grej. Köpte massa gardinstänger, glödlampor, badrumsmatta så man slipper förfrysa fötterna inne på muggen, dörrmatta, en väggramp som till bokhyllan och lite smått o gott.
När jag kom hem runt 14 så stupade jag i säng och var såå trött och deppig. Sov i ca 1,5 timme och när jag vaknade deppade jag lite till och sen tänkte jag att om jag inte ska bli knäpp innan den här veckan är slut lär jag göra nåt.

Så vad har jag gjort? Jo jag har:

- Strykit gardiner.
- Tvättat Bellas fönster och satt upp gardiner.
- Tvättat köksfönstrena och satt upp gardiner och ordnat till det mesta kaoset i köket.
- Packat upp 2 kartonger med sängkläder, gardiner och dukar o grejs.
- Bäddat rent i vår säng.
- Dammsugit större delen avövervåningen och tvättat golven.
- Tittat på en riktigt dålig film då vi fortfarande inte har nån tv.

Det börjar se mer och mer ut som ett hem här nu. Skulle dock vilja ha gardiner till vardagsrummet också men vi har inte hittat några. Det är vita väggar, men en svartaktig fondvägg så vi vill ha nåt med lite färg på då allt annat också går i svart och vitt härinne. 2 fönster på varsin sida om rummet så vi behöver ju dubbla uppsättningar så att säga. Vill ju ha likadana i båda fönstren.
I vårt sovrum är det helvitt så där vill vi också ha nåt med lite färg på. Varken jag eller Jimmy är sådär jätteförtjusta i vitt vitt vitt, som många är. I alla fall inte vita gardiner till vita väggar.

Nu värker kroppen och ryggen mer än mest men nå bebiskänningar.. det har jag ICKE!!!!!!!!!

Bella har varit här två gånger och "hälsat på" Om man nu kan säga så när hon är i sitt eget hem. Första gången ville hon visa sin lillebror hur hon bor här och andra gången så ville hon kissa bara :)

Vi har bastu här hemma. Jag är lite sugen på att basta faktiskt. Men känns bra onödigt att värma upp en hel bastu för att jag ska sitta där i en kvart max innan jag tröttnar. Dessutom vet jag inte hur man gör.

Så vad ska jag göra nu? Trött är jag, men vill inte lägga mig för tidigt för då vaknar jag långt före tuppen imorgon och då blir dagen bara så lång. Det är riktigt värdelöst att inte ha nån tv. Hoppas den där jäkla boxen kommer snart. Jag blir knäpp! Och hur sjutton ska jag får morgondagen att gå?

Idag är stora dagen D. Dagen vi haft nedräkning till sen i april. Helt i onödan!

Jag spyr lite på livet idag. Ingen bebis - Inga känningar förutom bitterhet, ledsenhet och frustration. Jag vill och orkar inte mer nu. :(



Ser du det här bebis? Det står 100 %. Du är färdig nu så det är bara att komma ut!!

När vi bestämde att vi skulle flytta just den här helgen hade vi inte en tanke på att Jimmy skulle jobba idag. Räknade iskallt med att han skulle vara pappaledig. Tji fick vi!!

Här sitter jag nu ensam i huset. Jimmy jobbar. Linus är på Cypern och Bella åkte hem till sin far för några timmare sen. Vi har ingen tv-mottagning då vi inte fått digitalboxen än. Knappt några taklampor. Endast lite smålampor som står och lyser lite överallt. Kartonger o skit lite varstans som man inte vet var man ska göra av.. Sist men inte minst en bebis i magen som aldrig verkar vilja komma ut. Det är fullkomligt kolsvart utanför på vår baksida. Behöver jag säga att det känns liiite vemodigt just nu? Ganska mycket faktiskt. :( 

Det är konstigt och ovant att bo i hus. Helt knäpptyst. Inga barnspring ovanför oss. Inget skrik under oss. Inget ljud ifrån trappen. Ytterst lite ljud utifrån. Har ingen tv-som sällskap heller. Katterna är visserligen här men de är inte jättemycket till sällskap. Tack gode gud för att bredbandet fungerar i alla fall.

Vi har faktiskt kommit iordning ganska bra under kvällen igår och idag på förmiddagen. Mamma och pappa har varit här och hjälpt till också. Bella har sovit hos dem hela helgen. Blev smidigast så ifall bebis hade tänkt komma. Hade massa ont igår och i förrgår men nu känner jag ingenting.
Alla väsentliga grejer är uppackade och kvar är nu mest sånt som brukar kunna få stå ett tag innan man liksom vet vart det ska ta vägen. Sen hur källaren ser ut behöver vi inte diskutera. Vi skulle behöva göra en ordentlig lista och ta oss till IKEA. 
Vi har gått från ett kök med hur mycket bra förvaring som helst till ett där man får klämma in noga utvalda saker med skohorn för att få plats, så köket känns dock som att det aldrig kommer bli någon ordentlig ordning i.
Båda barnens rum är nästan helt klara. Får tvinga Jimmy att dra upp lite gardinstänger så jag har något att göra om jag nu ska gå ensam och vänta såhär länge till..

Måste visa en bild på något jag aldrig trodde jag skulle få se i hela mitt liv. Pappa/morfar hoppar studsmatta med Bella och ser ut att ha riktigt roligt. :) 



Fick ett mess av en mycket stolt pappa Dennis idag som berättade att Linus nu har lärt sig simma ordenligt. Tänk vad skönt med två simkunniga barn. Han är duktig vår son.

Tror jag ska dra på en film nu..

Idag ska stora flytten ske. Känns som vi har 1000 saker att göra. Om ca 1 timme kommer flytthjälpen och jag kan och orkar inte göra ett skit.

Jag har haft en riktigt helvetesnatt!!
Det började igårkväll med att jag hade sjukt ont i ryggen. Nedre delen. Tänkte att så mycket har jag väl inte ansträngt mig idag. Fick ont fram långt ner i magen och så strålade det liksom ilningar och mensvärk via ljumskarna ner i benen. Knappt sovit en blund.
Så fort jag legat på höger sidan har jag fått onda sammandragningar som kännts som att någon bokstavligt talat kört upp en kniv mellan benen. Varit på toa 1000 gånger.
Vart så sjukt stressad över att nu är det på gång. Hur fan ska vi få ihop flytten? Samtidigt som jag var så rädd så jag bara ville gråta. 

Nu känns det lite bättre. Bebis är helt vild i magen och jag är jätteöm. Känns som jag har jordens mensvärk. Inga sammandragningar direkt. Eller jo, en i timmen typ. Men mina fogar är inte att leka med.
Man kan ju bara hoppas att den här natten gett något i förlossningsväg. Undrar om det var nå slags förvärkar? Mina förlossningar har liksom båda gångerna brakat igång och så har det varit allvar förut. Jag har aldrig behövt tveka. Men vad detta är vet jag inte.

Nu ska jag ta min sprängande skalle och försöka göra liiite nytta. Typ vika ihop täckena o så. Wish me luck!

och ingen bebis har kommit än. Det är skit men jag kan ju inget göra. Bara vänta. Max 20 dagar kvar idag.
Jag tror att jag har förlikat mej med tanken på att den inte kommer innan nästa vecka i alla fall. Nu vore det väl bra om den höll sig inne också över helgen så Jimmy kan hjälpa till att flytta imorgon även om jag inget hellre vill än att den kommer ute. Helst smärtfritt och med ett plopp bara. Man kan väl få drömma?

Igår var en riktigt skitdag! Jag var nätt o jämt uppe ur sängen innan klockan 16. Jo, jag var och lämnade Linus på fritids sen låg jag i sängen o såg på tv o grinade hela dagen. Hela livet kändes som att det var emot mig.  
Lämnade Linus på fritids som ska vara borta i över en vecka. Han kommer att få det jättebra på Cypern, men VARFÖR just nu?

Jag känner verkligen inte för att flytta i helgen. Jag vill ha lugn o ro och hela livet är bara kaos.
Får ständigt höra om hur dåligt vi har planerat och ja, det har vi. Jag vet! Men hade vi fått välja hade vi inte velat ha huset förrän 1 oktober, men det ville inte säljaren då han redan stod med dubbelt boende så där fick vi kompromissa lite.
Vi hade kunnat ha kvar lägenheten till 1/11 men då hade vi fått stå med dubbla boendekostnader i 2 månader. Så därför blev det liksom såhär. Killen som köper vår lägenhet bor i hyresrätt och där är det ju alltid den 1 i varje månad som gäller vid tillträde. Han hade tur som fick en som ville ta hans lägenhet med kort varsel, alltså från 1/10 villket betydde att han behövde in i vår lägenhet i slutet på september för att hinna flytta.. 
Svamligt blev det där, men det är alltså därför vi timat in flytt o barnafödande samtidigt. 
Men vi hade nog  räknat med att själva barnafödandet skulle vara överstökat här i dagarna men där fick vi ju långnäsa. Dumt, jag vet.

Annars är nog läget under kontroll här hemma. De flesta skåp och så är tomma och kartongerna är utkörda till huset redan. Jimmy är flitig som en räv medan jag mest sitter och tittar på. Jämn arbetsfördelning men jag håller faktiskt på att bakar hans unge :)
Tror att flytten kommer att flyta på ganska smidigt imorgon. Vid 10 drar vi igång. Sen brukar det alltid ta längre tid än man tror och mycket småkraffs o skit kommer fram när man börjar riva som man inte tänkt på.

Nu fick jag just ett sms att de kommit från till Cypern och att allt gått bra. Härligt!

Nu ska jag nog ta och vika ihop en kartong och kasta ner det sista i Bellas rum. Linus rum är helt klart. Bara möblerna kvar.

Ha det gött!!

Inte med en bebis i alla fall. Snarare en gasboll! Det enda som verkar vilja komma ur mig är ändåså luft. Äckligt, men jag är rätt äcklig nu. O fet.

Idag är det bf enligt sista mensen. 4 dagar kvar enligt ultraljudet.

Nu kan jag i alla fall säga att det här är min längsta graviditet. Jag hade rätt. Undrar om jag har rätt i att det aldrig kommer komma nån bebis också, för det är ungefär så det känns nu. Ont har jag i ryggen som faan!

Idag drar Linus hem till sin far. Inatt sticker de till Cypern. På lördag ska vi flytta.
Känner mig stressad över att det ska dra igång imorgon eller på lördag nu. Vi har inte överdrivet mycket folk som kan hjälpa till att flytta så det vore  ytterst olägligt. Men som sagt. Det kommer nog aldrig nån bebis. Bara en stor brakskit! 

Nu blir det av naturliga orsaker mycket bebis o graviditetssnack här.
 
Var hos barnmorskan imorse. Nu är i alla fall bebis äntligen fixerad och hon kände extra noga så att den låg rätt för jag får inte alls ihop det med kroppsdelar i magen. Hon tom lyssnade extra så att hjärtljuden låg långt ner och då de brukar kunna ligga högre upp om man bär på ett barn i säte. Allt tyder på att den ligger rätt och är var det lät, ganska djupt fixerad. MEN KOM DÅ!!! Nu är det väl förhoppningsvis nära.

Hade inte hänt så mycket på sf-måttet nu heller. 34-35 cm men nu hade den ju sjunkit så det kan jag köpa.

Allt annat var också bra. Fosterljuden låg på 148 slag / min. Vi har aldrig varit under 145 som om man ska tro på myten om hjärtljud väntar vi en flicka. Jag är så nyfiken så jag spricker snart!!

Jimmy gick hem tidigare från jobbet igår då han hade jätteont i halsen och var vitprickig. Han fick dock inte komma till doktorn förrän det gått minst tre dagar.. *suck* I alla fall så är han rätt pigg idag.
Idag var tanken att vi skulle åka till sura och hämta vår soffa som har kommit. Tyvärr öser regnet ner och vi har öppet släp så jag vet inte hur det blir med den saken.

På fredag åker Linus till Cypern med sin far. Det känns jättetråkigt att han till 99 % inte kommer vara hemma när han får syskon men jag kan ju tyvärr inget göra. När han kommer hem har han både nytt boende och (förhoppningsvis, ber till gudar o högre makter) ett nytt syskon.



Min fina kille på årets klasskort. Själva konceptet med stående är väl lite kul tycker jag, men kan de inte försöka se till att barnet ser liiite avslappnat o glatt ut?
Ska bli spännande att se hur Bella blev då jag TOTALT glömt att de skulle ta kort så hon var inte direkt i fotograferingsskick :) Men men.. Sovblöttruffsigt hår och en gammal t-shirt som sett sina bättre dagar är snyggt har jag hört :)

Då går vi in i vecka 40 nu då och ingen bebis. Jag misströstar ganska rejält just nu. Det är väl rätt åt mig. Bara dumt att undermedvetet gå och ställa in sig på att den kommer tidigare.

Den här dagen i graviditeten föddes Linus. I 39+0. Bella föddes i 39+1. Nu känner jag INGENTING!! "3.an kan vara klurig" får man höra.
Som jag sa häromdagen. Det här blir nog min längsta graviditet. Visst. Det kan gå snabbt när det väl sätter igång. Men jag känner liksom på mig att det är ett tag kvar. Fick dessutom höra av Linus fritidsfröken idag att "ska man se pessimistiskt på det hela så ser det ut som du bär magen väldigt högt fortfarande" Tack för den!!
Får väl se vad bm säger imorgon. Tog en magbild igår men den ser ut som förra veckan så ingen vits att lägga in den.

Annars har jag inte mycket att förtälja.

Ju mer dagarna och timmarna går desto mer känner jag att jag snart kommer att bli sinnessjuk. Jag gnäller jag vet men det skiter jag i.

Jag har ont i magen men inte "rätt" ont. Det sticker o drar så fort jag går. Jag är konstant kissnödig och det känns som jag har en jävla melon mellan benen när jag går. Det är ljuvligt.

Har lite svårt att hantera mina tankar just nu. Grymt grymt rädd för förlossningen men vill samtidigt att det bara ska dra igång så man får det gjort. Lite svårt att hantera sin rädsla när man inte vet när det kommer att ske. Fy fan säger jag bara!!

Barnen har kommit hem idag. Alltid nåt positivt. Men då ska man känna sig stressad över att det ska dra igång på natten istället. Alltid är det nåt!   

För det första: Nej! Det har inte kommit någon bebis. En vecka kvar idag enligt ultraljudet och det är ju det jag måste gå efter.

Igår var vi ute vid huset hela eftermiddagen tillsammans med mina föräldrar. Jäklar vad det hände saker i trädgården. I fredags när vi var ute och tittade hade jag aldrig kunnat tänka mig eller förvänta mig hur det skulle se ut 2 dygn senare.

Mamma och pappa har hjälpt till mer än vad vi någonsin kunnat be om :) Jag har arbetat efter förmåga. Många pauser och mycket titta på :) 

Pappa har en hel del "bra att ha" maskiner som underlättat arbetet en del. Det har verkligen plöjts ner typ allt i busk o ogräsväg. Vi hade alltså brännässlor och annat ogräs som växt sig så högt så det såg ut som riktiga buskar. Pappa har kört både trimmer och byt ut själva trådarna på trimmer mot en röjklinga som tar lite grövre saker så buskar och allt har åkt ner. Det ska nu "bara" grävas upp rötter. Det blir ett sjuhelvetes jobb, men Jimmy är envis. Vi har säkert hittat 100 kvadrat ny tomt och då har vi mest kört på ena sidan av tomten än så länge. Träd har beskurits med gamla slöa rostiga sågar och för varje gren som ramlat av har trädgården genast sett mer öppen ut och framför allt: Solen kommer in och kan torka upp. 

 

Lägger upp lite före och efterbider som jag tagit med mobilen.  Den här ovan är liksom ut över tomten innan vi gjort nåt.
Nedan en bild på hur det kan se ut efter gräsklippning och träd som beskurits. Vi hittade till och med ett nytt träd som var inväxt i allt annat ogräs.



Så småningom ska vi ev ta ner några träd helt. Vi har alltså inte mindre än 5 olika äppelträd på tomten. Känns som att det är lite väl många.

Här är ut bredvid själva altanen:



Nedan är efter plattorna rensats och busken klippts till.



Bakom redskapsskjulet före:



Och efter:



Pappa och Jimmy sliter. Hela det lilla skjulet var helt inbäddat i buskar upp till fönstret.




Ja. Som sagt. Det hände massor igår. Vi hittade säkert 100 kvadrat mera tomt :) Det är mycket jobb kvar. På andra sidan finns också en hel del att rensa upp. Hade vi inte haft mammas och pappas hjälp och rätt verktyg så hade ju detta aldrig gått.  Känns helt plötsligt som att det finns ett hopp om att trivas på den här tomten nästa sommar.

Tack för hjälpen!!



Här är en av jättehögarna med mestadels trädgrenar som Jimmy ska köra till återbruket idag.
Jag kan lova att grannarna uppskattar nog också vårt jobb för under träden som knappt syntes låg så mycket rutten fallfrukt och stank så att man höll på att kräkas. Vi har tagit upp massa och resten får solen en chans att torka upp nu när strålarna helt plötsligt når in.

Hade varit roligt om jag hade haft med mig kameran så man kunde dokumentera på riktigt. Detta är ju bara kassa iphonebilder men alltid roligt att ha och se hur det faktiskt har sett ut.
Känns mycket roligare att flytta nu faktiskt. I fredgs ska jag erkänna att det kändes lite vemodigt.

Jag kan inte sova. Klockan är 05:35 och jag har nog legat och vridit mej i närmare två timmar innan jag nu till slut gav upp. Tyvärr beror inte min sömnlöshet på värkar eller nåt annat förlossningsrelaterat. Då hade jag kunnat ta det, men nu blir jag bara sur. Jag har kanske sovit i 4,5 timme sammanlagt. Det är inte nog, men det tycker min kropp. Hur mycket finns det att göra uppe före kl 6 en söndagsmorgon? *spottar o svär*

Ingen bebis i sikte så långt ögat nåt. Jag blir mer o mer övertygad om detta kommer bli min längsta graviditet av alla tre. Känns ju redan som den är det då jag är så säker på att jag är längre gången men så "får" jag ju inte räkna. Nu handlar det bara om 4 dagar. Men 4 dagar som är långa som år nu på slutet. 8 dagar kvar till bf enligt ultraljudet så jag är ju inte ens i närheten av att ha gått över tiden än och ändå är jag så less så jag spyyyyyyr tamejfan!!

Igår fick vi en hel del gjort. Jag personligen kanske inte gjorde så mycket men ändå.
Jimmy och Johan flyttade hela vårt källarförråd och alla kartonger inomhus. Det är ju guld värt att slippa tänka på källaren på själva flyttdagen. 
Jag bakade en jättegod äppelkaka och blev på eftermiddagen upphämtad av min mor och far så åkte vi tillsammans ut till huset. Jag hade tagit med kaffebryggare och grejs så vi kunde fika. 
Pappa tog tag i gräsklippningen. Det var ingen lätt match för honom heller. Den där trädgården.. Det känns långt borta att den någonsin ska kunna bli fin men både mamma och pappa slet på ett bra tag med att rensa mellan plattor och grejs. Jättesnällt av dem! Det positiva är ju när det är såpass vildvuxet att man ser resultat direkt. 
Det lät på pappa som att han ville åka ut idag med och det får han så gärna. Han skulle gå lös med röjsåg. Me like! :) Det finns att göra. Vi ska väl åka ut också. Först ska vi dock inhandla trädgårdshandskar och en ordentlig räffsa. Sen behöver vi till IKEA för att handla lite lampor och andra saker som liksom saknas när vi flyttar till större. 

Det känns ju bra att vi har massa vi kan hitta på idag för den här dagen lär ju bli lång. Jag hade dock mycket hellre legat på BB o snusat bebis men det får visst vackert vänta. 

Undrar om jag ska våga spola upp ett bad?
Det största nerköpet vi gör glömde jag skriva om häromdagen. VI FÅR INGET BADKAR!!! Jag som badar varje dag. Nu på slutet med kanonkula på magen så blir det ibland två gånger om dagen för det är avslappnande. Duschar nästan aldrig. Hur ska jag klara mig? :) Gäller att passa på nu.

Lite smått i alla fall. Jimmy och hans kompis Johan ska flytta vårt källarförråd och så hoppas jag att de kartonger vi lyckats få ihop också råkar åka med. Känns som vi bor i ett kartongläger just nu med ingen ordning någonstans på någonting. Jag förstår att bebis håller sig inne.

Inatt har jag sovit som ett arsel!! Vaknat tusentals gånger av vad jag inte ens vet. Kissat. Fått sammandragningar så fort jag rör mig men inget som gör ont utan bara är väldigt störande. 2 september var igår och det var ett datum jag känt under hela graviditeten att då kanske den kommer. Men jag har tydligen inte mycket att hämta av min intuition. Morsan säger 3/9 men jag tror hon har fel också. Om inte annat ska det gå jäkligt fort och braka igång med vattenavgång som det gjorde med Linus men jag tror inte det. Dessutom när vi nu ska få flytthjälp idag så vore det väl bra om den höll sig inne i alla fall till kvällen. 
Jag hoppas att jag har fel men tror jag går närmre bf datumet än någonsin den här gången. Min intuition säger mej det. Den jag visserligen inte kunde lita på.

Något mer min intuition säger mig är att jag blir mer och mer övertygad om att det är en pojke i magen. Så då är det väl en tjej då eftersom jag alltid har fel. I vilket fall så blir jag glad. Jag kan faktiskt ärligt talat inte säga att jag skulle föredra det ena än det andra den här gången. Det enda som vore roligt var för Bellas skull om det blev en tjej. Hon önskar sig så en lillasyster. Kan jag mycket väl förstå då hon redan har 4 bröder. Någon måtta får det väl vara liksom. Hon är så söt när hon säger "Mamma.. vad tror du det blir? Jag vet att jag kommer bli glad om det blir en kille men man kaaan väl få önska sig en tjej??" Klart man kan det. Jag önskade mig en lillasyster när Thomas kom. Besviken blev jag också men idag älskar jag väl om honom ändå ;) Haha!! 

Vad ska jag hitta på idag då? Ska väl vara bihang någonstans. Följa med och hämta släpet hos mor o far nu på förmiddagen. Skulle vara duktig igår och baka en kaka som jag kunde åka ut till flyttkillarna och bjuda på men det sket sig när jag plockat fram allt och insåg att vi inte hade tillräckligt med socker. Då vart jag så arg så jag satte mig i soffan o surade o struntade i alltihopa. Elvispen och grejerna står fortfarande kvar på diskbänken.  
Kanske ska försöka mej på resterande del av gräsklippningen idag.

Hur som haver. Ha en bra lördag!

Idag åkte vi ut till huset igen. Tanken var att jag skulle klippa gräset. Jag gick runt och kikade lite i trädgården och blev nästan gråtfärdig. Det är så igenväxt så man vet ju inte var man ska börja. Han kan inte ha gjort nåt annat än möjligvis klippt gräset (nån gång för längesen) på hela sommaren. Jag tycker man borde kunna kräva att det ska se ut som på visningen åtminstonde. Det var inte världens mest skötta trädgård då heller men nu...

Tänkte jag skulle visa lite före bilder som jag tog med mobilen:



Här ser man en överblick över trädgården. Tydligen så tyckte han att vi behövde behålla hans gamla midsommarstång. Fan. Kastar man inte sånt när man ska sälja??



Alla dessa buskar ska bort i sinom tid och träden ska väl beskäras så att man i alla fall kan komma åt o klippa gräset där under. Nu går det knappt på grund av all fallfrukt som ligger under som han inte heller tagit upp.



Detta ska föreställa nå gamla pallkragar som det förmodlien en gång i tiden varit något slags trädgårdsland i. Runt om ska vara gräsmatta och längst till vänster är de en stengång. Totalt igenväxt.
Där ligger några gamla stolsdynor blöta o mögliga som han lovade att slänga.



Ja. Detta ska också föreställa någon slags stengång och i hörnet där växer just nu den största tisteln jag har sett i hela mitt liv.

Jag kanske är gnällig men vafan.. Lämnar man det såhär? Han hade ju lovat att klippa gräset och inte ens det hade han gjort. Han frågade igår när vi fick tillträde om han skulle komma över o klippa någon dag men det känns som en petitess i hela sammanhangen.

Himlen öppnade sig när vi var där och det började fullkomligt att vräka ner regn när jag skulle klippa gräset lite.
Jag klippte lite när det lugnat ner sig men det var så tungt så jag kom bara en liten bit påväg. Blött, högt gräs är inte så lätt att klippa. Dessutom är ju inte min ork nåt att hurra för.

Till råga på allt har han knappt städat inomhus alls. "Lämna det som du själv skulle vilja möta det" sa Jimmy i söndags. Men att han inte behövde tänka på fönstren. Tydligen behöver man inte då göra rent ens en flottig torkyhållare på väggen i köket från gammalt brunt flottigt damm.. Dessutom stinker det kattpiss när man går in genom dörren. Skulle egentligen vilja ta dit en städfirma som får göra en grundlig städning innan vi flyttar in men vi får väl ta det eftersom..

Jag är lite (läs mycket) tjurig idag. Nu är jag så less på att vara gravid. Känns som den aldrig kommer vilja ut. Jag går nog över tiden den här gången. Det är min magkänsla idag. Jag tror inte jag haft en enda sammandragning på hela dagen.. SUCK!

Allt gick bra imorse så nu är vi alltså husägare. Sjukt.

Vi åkte ut en sväng när vi fått nycklarna och kollade läget. Det var ingen wow-upplevelse direkt. Kåken står ju tom och då ser man typ ALLT! Alla skavanker. Men det blir nog bra när vi får in våra grejer och när vi får gräset klippt. Det var det ju inte såklart.

Jag har just nu en gräsklippare står i bakluckan på min bil. Vi har fått den av mamma och pappa. En bättre begagnad som de inte använder. Den lär få jobba imorgon. Undrar om klippa gräset är en bra sysselsättning för att locka ut bebis? Just nu verkar den trivas alldeles för bra i magen och jag kräks på det. Magen är som ett stenhårt bowlingklot hela tiden. Det beror dock inte på sammandragningar utan snarare att en liten bebis ligger och trycker sin lilla kropp upp i mina revben och under dem. Ytterst oskönt!

Äntligen är vi inne i september. Månaden vi har längtat efter sedan den 2 januari. Nu är det i alla fall definitivt att vi får en septemberbebis. Spännande! Nu kan det verkligen ske närsomhelst.

Idag är jag i 38+2. Enligt mina beräkningar är jag i 38+6. Måste väl gå efter ultraljudsdatumet men det sitter ju i bakhuvudet ändå. Vi använde ju äl-test eftersom vi försökt ett tag så jag kan ju med 100% säkerhet säga när det blev till så att säga och enligt ultraljudsdatumet så skulle jag ha blivit på smällen 5 dagar efter positivt äl-test. Inte så troligt. Bella föddes i 39+1 o Linus i 39+0. Så ja.. Nu kan det bli närsomhelst. Jag kan även gå över tiden men min magkänsla säger mej inte riktigt att så blir fallet..


Idag ( om allt går som planerat ) får vi dessutom nycklarna till huset.

Det blir nog en bra månad det här!! :)