Camilla

Dagen på jobbet har varit hopplöst lång idag. Jag trodde först aldrig att jag skulle få äta frukost, och sen när den rasten var slut så började vi räkna ner till lunch och efter den tills att få gå hem. Den här veckan på mitt schema så går jag med "fel" skift. Känner knappt en kotte. Det är så trist. På söndag jobbar jag i alla fall med Catrin och även om själva jobbet är självständigt så har jag i alla fall lunchsällskap. Hon jobbar bara sina helger då hon pluggar så det är kul när någon man känner kommer in. Söndagkvällarna brukar vara ganska sköna att jobba. Imorgon är jag ledig i alla fall och måndag likaså. Sen börjar jag beta av 2 sista veckorna innan tjänstledigheten. Wee :D

 

Det jag hade tid för idag var att tänka och grubbla. Nu är det verkligen inte långt kvar tills jag börjar skolan och jag börjar bli väldigt nervös. Väldigt väldigt nervös för att vara ärlig. Jag har ju skrivit förut om att jag har som en liten djävul som sitter på ena axeln och berättar för mig vad jag kan och inte inte kan göra. Man kan nog även kalla det för min dåliga självkänsla, eller Evil Me.

Idag har den lille rackaren varit duktig på att tala om för mig att jag kommer inte klara högskolan. Hur kan jag inbilla mig något sånt?  Det är för avancerat för mig. Det är ju 15 år sedan (herregud när blev jag så gammal?) jag tog studenten. Jag har ju inte plugget direkt färskt i minnet. Förmodligen kommer alla andra som ska gå utbildningen vara smartare än jag och jag kommer vara den som sitter som ett fån och inte fattar något. Det låter säkert jättelarvigt men jag är som sagt nervös.

Jag betvivlar inte att jag kommer att bli en grym sjuksköterska. Det är ju detta jag velat innerst inne så länge jag kan minnas. Vägen dit känns lång. Jag antar att mycket beror på att jag inte har någon aning om hur det går till och vad som exakt väntar. Det enda jag hör folk säga är att det är en tuff utbildning. Många tentor i början måste man klara för att ens gå vidare.. Förhoppningsvis så hinner jag väl bara börja så har snart de 3 åren gått och jag får ett jobb där jag trivs och som jag slipper känna ångest över att gå till.

 

Det blir bra det här. Jag längtar med skräckblandad förtjusning.

 

Nu ska jag ta min trötta kropp och äta lite ostbågar och dricka Pepsi max. För det är jag värd. Det jag undrar är hur det kommer sig att det verkligen bara är skräp på tv en fredagkväll. Tur att Netflix finns. Men Jimmy jobbar ju så jag kan ju inte kolla på serien vi följer nu. House of Cards Det gör egentligen inte så mycket. Det är en krånglig serie med mycket amerikansk politik. Men ändå bra på något vis. Jag är kass på svensk politik så amerikansk känns ju ännu svårare.

 

Trevlig helg!

Ninnie visar mer och mer missnöje över att sitta i sin 'bebisstol' och äta. Vi har kollat lite på blocket efter en till tripp trappstol men inte hittat något intressant  De är ju svindyra att köpa nya så det känns inte aktuellt. Igår kom det ut en på blocket för 150 kr. Annonsen var 20 min gammal när Jimmy frågade om han skulle ringa. Gör det sa jag. Sen gjorde han inte det av någon anledning förrän en dryg timme senare. Då var den såklart borta. 150 kr är ju gratis. Sjukt irriterande.

 

Idag tänkte jag att jag skulle prova att låta Adrian sitta på en vanlig stol och Ninnie på hans. 

 

 

Syns inte alls att Ninnie gillade det va? 😄

Adrian var inte riktigt lika nöjd och jag förstår honom. Inte så behagligt att sitta med bordet i höjd med armhålorna och äta. 

 

Vi måste nog helt enkelt hitta en till tripp trapp. 

Fy bubblan så otroligt uttråkad jag känner mig. Hela helgen blev liksom förstörd när först jag mådde skräp och sen Linus blev dålig. Han är som vanligt idag. Äter normalt och är pigg. Barns återhämtningsförmåga alltså. Nu är det bara väntan kvar och se om någon annan åker dit. Jag är ändå lite hoppfull eftersom han aldrig kräktes och det känns ändå som att det är det som smittar mest. Dessutom har han använt egen toalett och nästintill en helt egen våning.. som jag har sanerat idag. Men säker känner jag mig inte. Så fort något barn låtit inatt har jag vaknat och blivit orolig. Kommer väl vara så i några dagar nu. Eller ja, tills det blir sommar. För nu har jag två gånger fått bevis på att man kan dra på sig magsjuka även fast man bara varit hemma de senaste dagarna. Det går ju som tusan nu. Om det funnits i något han ätit så borde ju någon annan ha blivit sjuk också. Men men.. Sånt här kan man ju spekulera i tills fan själv avlöser en och ändå inte bli klok.

 

Jimmy är på jobbet nu och jag dör lite lätt av tristess. Vad ska man hitta på? Linus bör ju hållas hemma. Han sitter och kollar på film där nere. Bella kollar på film i sitt rum. Hon fick också en dator i julklapp (och kombinerad födelsedagspresent) Adrian vägrar sova trots att han är jättetrött så det blir en lång eftermiddag detta. Han har fastnat för något skräp på Netflix. Masha och Björnen tror jag det heter. Riktigt dåligt, men han gillar det.

 

Satt nyss och la över massa bilder från kameran på min nya dator. Kameran som väldigt sällan används. Tycker det är svårt att få någon ordning på alla tusentals bilder man har tagit genom åren. Jimmy snackar om att vi ska köpa en extern hårdisk och lägga över sånt där. Det är så osmidigt att bränna ut på skivor tycker jag för det blir liksom inte att man rotar fram de där skivorna någon gång och tittar tycker jag.

 

 

 

Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg om hur vår jul varit och lägga upp några bilder. Men det vill sig inte som jag vill.

 

Jag har varit riktigt snäll i år och fått en alldeles egen dator av Jimmytomten. Problemet är att jag inte alls förstår hur Windows 8 fungerar och överlag så sitter jag ju väldigt sällan vid datorn numera så de flesta datakunskaperna känns som bortblåsta. Men eftersom jag ska börja plugga och det kommer bli en hel del skolarbeten så kan det vara bra att ha en. Jag fick även Officepaketet för studenter så det kan jag inte installera förrän jag börjat plugga. Den datorn vi redan hade innan har sett sina bättre dagar. Jimmy ska lämna in den och se om det finns något hopp för den. Den behöver nytt batteri, pekplattan är störd och så har kaninen gnagtpå sladden. Odjur!

 

Dessutom så mår jag skit. Igen! Fan för detta. Förkylningen har tagit fart för tredje jäkla gången men det är inte det värsta. I söndags så fick jag från ingenstans ont i magen och kände mig konstig. Sen har det suttit i hela veckan sen dess. Det kommer och går. Magont och illamående och en allmän äcklig känsla i kroppen. Det har varit fullt hanterbart men ikväll är det knappt det. Jag har legat blick stilla på soffan hela kvällen och nästan varit rädd för att röra mig. Jag vill inte. Jag vill inte. Magen är spänd som en ballong och jag mår skit. Tänker gå och lägga mig nu och ber till Gudar och högre makter att detta ska vara borta imorgon. Förkyld, ont i bihålorna, ont i huvudet, illamående och ont i magen. Kan knappast bli bättre!

 

Bella har fått presentkort av flera olika personer på sammanlagt 850 kr på HM i julklapp. Har lovat henne att åka och shoppa imorgon. Hoppas jag slipper göra henne besviken.

Idag har jag jobbat igen. Skönt på ett sätt att komma hemifrån och slippa klängande gnälliga barn. Men sånt där glömmer jag så fort jag är på jobbet och längtar hem. Jag hade tur och fick vara på Höglagret idag där det inte är lika fysiskt tung. Jag satt mest i en truck hela dagen.

Förkylningen är mycket bättre men jag blir fortfarande väldigt lätt andfådd och är trött. Flåsar som jag vet inte vad bara av att gå upp för trapporna in på jobbet. En kollega skrattade och sa allvarligt åt mej: "Seriöst. Snart kommer du att ha snytit ut hela hjärnan!?" Haha.. Då skulle han sett mig förra veckan.

 

Men en dags jobb var det endast denna vecka och nu har jag jullov i 6 dagar. Sen jobbar jag nästa måndag igen och på det så har jag 3 dagars ledigt över nyår. Fattar inte varför jag inte la in föräldrarledigt nästa måndag också så hade jag fått 10 dagars ledigt på endast två föräldrardagar. Men jag ska inte klaga. Finns många på jobbet som endast är lediga julafton. Såna som inte har barn eller som har barn över 8 år har i princip aldrig någon chans att få ledigt över jul. Vet att för några år sedan sökte en kollega ledigt över jul så tidigt som i början på januari, alltså nästan ett år innan och hon knep de sista platserna. Man får trösta sig med att det är grymt bra betalt. 125% ob. Men för mig är tiden med familjen viktigare än pengar.

 

Idag har Linus kommit hit och det märks direkt på ljudnivån här hemma. Måste köpa öronproppar. Han och Adrian är i luven på varandra hela tiden och Linus retar gallfeber på Adrian. Ingen som helst förståelse för att Adrian är flera år yngre. Nyss tryckte han ner Adrians huvud i soffan och Adrian är inte den som är den utan jagar honom med öppen mun genom hela huset för att bitas. Adrian biter aldrig någon annan förutom Linus. Där har han ingen tolerans alls. Att bitas är för mig aldrig ok men jag kan å andra sidan förstå att han blir förbannad. "Neeej.. de ä inte loligt NINUS" vrålar han..

 

Bella blir kvar hos sin pappa tills på torsdag. Blir ett jäkla flängande annars för att bli här en natt då hon ska vara där på Julafton. Linus pappa jobbar ju så där har vi inget val. Bella har tyvärr dessutom fått halsfluss stackarn. För femtioelfte gången i hennes liv. Hennes pappa fick det i början på förra veckan men vi bedömde att hon inte skulle vara mer skonad från baciller här då 3 av 4 var sjuka i förkylningar, ögoninflammation och diverse otrevligt. Det är lätt att vara efterklok. Hon skulle fått vara kvar här. Det verkar som att hon har extremt lätt för att få halsfluss. Skulle inte förvåna mig om det blir tal om att ta bort halsmandlarna på henne om några år.

 

Imorgon åker vi mot Norrköping så fort Jimmy slutar klockan 14.30. Det ska bli trevligt men jag ser inte fram emot bilresan dit i mörker. Speciellt inte eftersom det pratas om ishalka. Ser inte fram emot hemresan dit på julaftonskvällen heller men då lär det inte vara mycket trafik i alla fall. Ikväll vet jag alltså vad jag har att göra. Slå in julklappar. En hel del är klara men en hel del är kvar. Vi tar inte med oss alla klapparna utan bara något litet. Vi ska ju fira jul en gång till dagen efter. Då får ju Bella och Linus sina så då är det ju kul för Adrian och Ninnie att få några också.

 

Tjofräs. Nu måste jag styra upp läget här hemma. Grabbarna bråkar och Ninnie står på en stol och ska riva ner min tvätt. Jimmy är på Erikslund och krigar med en miljard människor. Ingen rast o ingen ro.

Jag synkar alla mina kort på telefon och dator med Dropbox som nu bytt namn till  Carousel om jag fattat det rätt. Jag fick precis en notis på telefonen om Veckans flashback. Jag blir såklart nostalgisk.

 

6 år sedan. 

Jag o lillebror Thomas. Fulla som ägg o båda två och redo för utgång. Det var tider. Haha. 

 

 

3 år sedan. 

BebisAdrian i en djup psykning av smurfarna han hade hängde på sitt babyskydd. 

 

2 år sedan. 

Åhh.. lilla plutt-Adrian. Ganska gravid med Ninnie var jag här vilket syns ända upp i ansiktet. :)

 

1 år sedan. 

Två nappungar. Tänk vad det händer saker på bara ett år. 

 

Herregud vad tiden går. 

 

 

Jag och barnen var ut en sväng på baksidan och lekte på eftermiddagen. När det är plusgrader och regn undviker vi det gärna då det finns så mycket lera på tomten. Jag avskyr lera. 

Vi har ju knappt varit utanför dörren på hela veckan när vi varit sjuka så det var skönt med lite frisk luft. Eller som Adrian sa: Inte frisk luft. Isluft mamma. 

 

 

Här stod det då en pool för några månader sedan. Det känns avlägset. Adrian ville att vi skulle sätta upp den så han fick bada. Haha. Inte lätt att förstå. 

 

 

 

Såhär arg blir Ninnie när man säger åt henne att inte äta isen :)

 

 

 

Åh vad jag önskar att vi kunde få lite snö. Snö som stannar kvar.

 

Nu ska jag sova. Hoppas Ninnie får sova bättre inatt. Hon har inte hostat någonting under dagen men det gjorde hon inte igår heller. Det kommer väl när hon ligger. Hoppas inte för det var så jobbigt för henne stackarn. När hon väl fick somna ordentligt inatt så sov hon ända till 8.15. Lite att ta igen då det aldrig sker i normala fall. En annan fick ju kliva upp som vanligt med Adrian då Jimmy åkte till jobbet. Men jag har sovit middag på soffan med Adrian idag så det är egentligen inge synd om mig. Tanken var att vi skulle se lite på Nicke Nyfiken medan Ninnie sov efter lunch. John Blund tänkte annat. Inte mig emot. Mysigt.

 

Sova var det. 

 

 

Denna morgon började alldeles för tidigt i min smak. Båda barnen var vakna långt före 6 och jag ljuger om jag säger att jag var pigg då. Ninnie ville titta på Lotta så det fick hon men det var inte lång stund som de var lugna. Herregud så trött jag var och är ännu. Det är helt klart annorlunda att vara sjuk när man har barn. Det går liksom inte att sjukskriva sig ifrån dem. Jimmy är tillbaka på jobbet idag också. Nu jobbar han dessutom hela helgen.

 

Vi börjar nu bli väldigt rastlösa och klättra på väggarna här hemma. Barnen är griniga och dryga. Gör allt som de inte får och säger jag åt dem så blir det gap och skrik. Adrian är mycket piggare idag och med det kommer hans hyss. Ninnie är förkyld, trött och hängig. Jag vet inte vad vi ska kunna hitta på för att aktivera oss heller. Även om jag mår bättre så känner jag att orken är väck. Funderar svagt på att gå till affären och köpa ingredienser så att jag kan göra Skumtomtefudge men hela karusellen med att klä på barn för att ta sig dit lockar inte.

 

Igår var det vitt och fint ute. Stoora snöflingor dalade ner på morgonen. Jag kunde inte riktigt glädjas åt det även om jag älskar snö för jag visste att det skulle bli plusgrader idag och mycket riktigt, idag är gräsmattan vår grönare än den är på sommaren. Om jag inte hade barn och min släkt här nere i Västmanland skulle jag lätt kunna flytta uppåt landet för att få riktiga vintrar. Visst gillar jag sommaren också som är lite kortare uppåt i landet men oftast när det blir varmt blir det ändå för varmt här nere. När jag var liten tillbringade jag många somrar i Morjärv, en liten håla som ligger några mil utanför Kalix. Där skulle jag kunna tänka mig att bo.

 

Nej.. Jag lär försöka få på terroristerna kläder för här duger det inte att sitta. Adrian har kottar stora som granskogar i öronen och gör bara saker han VET att han inte får. Suck.. Jag orkar inte..

Ute skiner solen. Inne flödar bacillerna. Ljuvligt. 

 

Jag ringde familjeläkarmottagningen i morse för att höra om jag kunde få något mot hostan. De ville såklart att jag skulle komma in så de fick lyssna på mig så det var bara att pallra sig iväg. Läkaren sa att jag var ful i halsen och jovisst, den gör ont men inte halsflussont. Tack och lov. Sen fick jag hostmedicin och så sjukskrev han mig tom 23/12. Jag planerar dock inte att vara hemma så länge men det är väl mest förnuftigt att bli helt frisk denna gång. Vore ju trevligt om vi alla var friska till jul.

Ringde min chef som lät väldigt groggy när han svarade. Visade sig att han också låg hemma i feber. Dumt att ta med jobbtelefonen hem kan jag tycka. Det verkar i alla fall som många på jobbet är sjuka nu. 

 

Jimmy vabar idag. Adrian är dålig, Ninnie är piggare men definitivt inte kry. Så det känns som vi blir hemma hela veckan. Jimmy kanske får gå och jobba dock. 

 

Nu börjar jag känna av hostmedicinen. Mina armar och mitt huvud blir helt tungt. Jag tycker det är obehagligt. Men hostan har lugnat sig. Prst eller kolera. 

 

Vilka tråkiga inlägg jag skriver nu, jag vet. Men vi är sjuka. Händer inte så mycket spännande.

Alltså denna förbannade hosta. Ikväll har jag fått erfara något nytt mindre trevligt.

 

Gick och la mig och tyckte kanske att hostan blivit något bättre efter hostmedicinen. Somnar väl till antar jag men känner också att jag börjar hosta i sömnen och vaknade av att det retar som fan i halsen. Till slut gör jag som barnen. Hostar så att jag kräks.. på sovrumsgolvet. Alltså vad hände? Vet inte om jag eller golvet blev mest förvånat. Åh ni ska inte tro att det slutade reta i halsen för det. Skjut mig!

 

Överväger att svepa i mig min flaska med cocillana jag har ståendes. Men jag blir så jäkla groggy av den. Dessutom gick datumet ut för 1.5 år sedan så det kanske inte är att rekommendera heller. Det kanske är läge att ringa och be om ny. Fina magmuskler lär jag få av detta hostande i alla fall. Ska man vara glad över något så är det att jag var hemma och inte la en kastspya på jobbet. 

 

Man lär något nytt varje dag. 

Nu är tjänstledighetsansökan inlämnad. Jihaa! Jag kommer visserligen att fortsätta jobba mina helger, men det ska man väl kunna stå ut med. Smolket i bägaren är att min jobbhelg tyvärr infaller när Bella och Linus är här. Den andra helgen de är här jobbar Jimmy. Det grämer mig som tusan men det kanske löser sig.. på något vis. Känns ändå som viktiga pengar som måste komma in och att byta jobbhelg är inte så lätt som man kan tycka att det borde vara.

 

Ikväll har jag varit och tittat på Luciatåg i Linus skola. Mamma och pappa var med och så även Dennis och hans föräldrar. Jimmy fick stanna hemma med småbarnen. Jätteduktiga och fina var de. Efteråt skulle det fikas men två klasser med både föräldrar, bonusföräldrar och mor/farföräldrar gjorde att kön till fikat var helt enormt lång. Vi stod völ typ sist. Inget syre fanns det i lokalen heller så vi valde att åka efter mycket om och men. Linus blev jättebesviken och arg trots att han sa att det var ok först. All frustration tog han ut över mig i bilen sen och den pojken vet hur han gör sin mor ledsen, det kan jag tala om. Så tråkigt avslut på en annan mysig grej. 

Det jag vill skriva privat om är Linus. Vi kämpar just nu för att få en utredning på honom. Vi misstänker adhd/add eler något liknande.  På måndag ska vi träffa en barnläkare. Jag känner dock att jag inte vill hänga ut honom även om jag har ett stort behov att få ur mig tankar och känslor angående honom och detta.

 

Imorgon blir det Luciafirande på förskolan innan jobbet. Både jag och Jimmy har fixat så att vi kommer senare till jobbet  vi ska vara på förskolan 7.30 så det ska bli kul att se. 

Bella ska med sin klass gå med fackeltåg från skolan till kyrkan här i Skultuna. Det är ca 2.5 km enkel väg sen ska de ju hem igen efter Luciatåget i kyrkan. Hon har varit hemma två dagar med jordens förkylning, hosta och halsont. Hon ville gå imorgon såklart men jag lyckades övertala henne om att den promenaden förmodligen inte är något hon skulle orka. Vetetusan om det vote så lämpligt utan promenaden heller. Tråkigt men vad ska man göra. Det är ju trots allt december så det är bara att gilla läget. 

Ikväll går jag och lägger mig med någon slags lyckokänsla i kroppen. Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Som jag slitit för att uppnå detta. 

För ganska precis ett år sedan sökte jag mattekursen och tyckte allt kändes väldigt avlägset. Idag fick jag belöningen. 

Så jävla glad. 

Glad, lättad, stolt, nervös och alldeles livrädd! 😂

Undrar hur många nervösa människor det sitter runtom i Sverige nu och väntar på.att det ska bli onsdag? Förmodligen en hel del studiesugna.

Alltså inser de hur lång förmiddagen kommer att bli på onsdag!?  

Usch jag är så nervös. Jag är rädd att jag kommer att bli så besviken så jag kommer börja grina om det är ett negativt besked. Kanske borde vänta med att kolla tills jag kommer hem men det klarar jag nog aldrig.

Imorgon blir jag hemma också. Känns som att jag haft feber ikväll. Onsdag måste jag jobba. Annars krävs sjukintyg. Blir spännande. 

Efter baket åt vi lunch och sen sov vi middag i 2 timmar. Sällan som Adrian sover när vi bara är hemma men idag satt han nästan och sov i maten. Somnar han väl brjkar vi ha en timme som maxgräns. Blev inte riktigt så idag men det var såå skönt och förhoppningsvis när kvällen blir lång ska jag försöka komma ihåg det. 

Nu ser vi på Frost för ovanlighetens skull. Varför ändra ett vinnande koncept? 

Jag har ju inte bloggat ordentligt på bra länge nu. Många olika anledningar. En liten var att jag absolut inte var nöjd med min bloggflytt. Så nu flyttar jag tillbaka och söker vidare så får vi se vad som händer i framtiden. På datorn lyckades jag inte skriva alls. Vet inte om det är vår dator som är knäpp - mest troligt. På telefonen kunde man bara lägga bilder längst ner i inläggen och det gillar jag inte.

 

Väldigt ofta skulle jag vilja lösenskydda bloggen men då känner jag att jag lika gärna kan strunta i att skriva alls, eller det är en specifik sak jag önskar jag kunde skriva om men som jag samtidigt inte vill shouta ut inför vem som helst av respekt för personen det handlar om. Något som verkligen tynger mig. Någon som vet en bloggportal där man kan lösenskydda enstaka inlägg bara?

Just nu gör jag det jag verkligen avskyr när andra gör. Säger A men inte B.

 

En annan stor sak som tynger mig/oss just nu är jobbet. Som läget är nu så jobbat vi båda var fjärde vecka kväll. Vi har ett rullande 4-veckors schema med en kvällsvecka var. Olika kvällsveckor. Det har gjort som jag tjatat massor om att vi går om varandra varannan vecka men det har ändå fungerat och gett barnen riktiga lyxtider på förskolan även om vi tyckt att det varit rätt jobbigt få det att gå ihop och att helt enkelt i princip inte få träffas varannan vecka. Jag menar, det är ändå min man som jag älskar och det suger ju rätt hårt att sova med varandra 3-4 timmar på ett dygn och sen inte "ses" mer.

 

Nu fick vi för några veckor sedan reda på att våra scheman ska försvinna 1 April nästa år. Anledningen har vi hört flera olika. Det funkar inte i produktionen. Det finns inte med i företagsavtalen bla bla bla.

Detta betyder att både jag och min kära make åker på 2-skift vilket innebär att jobba varannan vecka dag och varannan vecka kväll och sedan jobb var fjärde helg. Vem som helst kan ju räkna ut att detta är något vi inte kan med 2 st barn boende på heltid hos oss.  Inte på samma skift i alla fall. Vi jobbade så innan Adrian föddes men då hade jag ju bara de stora barnen varannan vecka. Ska ärligheten fram så även om jag kunde jobba dessa tider så skulle jag inte vilja. Jag är ingen kvällsmänniska. Kvällsskiften är tortyr. Det finns dagtids-schemor men de är få och många som vill ha så där går de efter LAS och det innebär tyvärr att varken jag eller Jimmy har en chans att få ett sånt då det finns de som varit anställda längre som vill ha dem. Vi har bara varit anställda 9 respektive 6 år. Anyway. Rent praktikt är det ju omöjligt för mig och Jimmy att jobba samma skift så då har de satt oss på olika så då var det problemet löst. Vi har inget behov längre. (läs ironin) Det här innebär att vi alltid kommer att gå om varandra. När jag jobbar dag så jobbar Jimmy kväll och tvärtom. Den som jobbar dag slutar samtidigt som den som jobbar kväll börjar. Vi kommer att ha 4 lediga dagar tillsammans på en månad och utöver det någon enstaka kväll eller förmiddag då den ena av oss har ledig dag inför eller efter jobbhelg. Detta innebär också att Jimmy kommer att jobba kväll när de stora barnen är här och att en av helgerna som de är här jobbar jag, och den andra Jimmy.

Rådet jag fick av min chef när han berättade det här var "Fungerar det inte så får man väl kanske lov att börja söka efter andra jobb" Det är inte han som bestämt detta och han förstår vårt dilemma men det var en otroligt korkad jäkla kommentar.

Vad ska man säga?! Man ska vara glad att man har ett jobb, men då måste väl ändå få ha ett pris?!

 

Om 9 dagar så får jag besked angående om jag kommit in på högskolan eller inte. Det ovan nämnda sätter ju lite press på att jag verkligen måste komma in. Annars kommer vårt familjeliv aldrig att gå ihop. Då kommer i alla fall Jimmy att fortsätta gå på vårt ordinarie skift så att han är hemma på kvällarna de veckorna vi har alla barnen och jag skulle väl förmodligen fortsätta jobba mina helger bara.

 

Det är minst sagt mycket tankar och oro som cirkulerar i hjärnan just nu. Psykiskt mår jag långt ifrån tipp topp. Hur ska det bli med jobbet? Kommer jag in på högskolan? Vill jag verkligen bli sjuksköterska? Skulle jag klara av utbildningen? Det känns verkligen värdelöst att eventuellt börja leva på studielån igen nu när vi känt på i 2 månader hur det är att leva med 2 löner igen.

 

Utöver detta så växer barnen och mår bra. Känns galet att Ninnie blir 2 år om drygt 3 månader. Hon pratar långa meningar. Kan räkna  på sitt sätt, en, tå, fyla fem, åtta, nie, tie, och börjar intressera sig för färger. Adrian pratar mer och mer också och är också väldigt intresserad av färger och att räkna så det är väl därför Ninnie hakar på. Hon räknar dock bättre än honom för han kommer aldrig över 5. Haha.. mina sötgrodor.

 

Annars har det väl inte hänt så mycket. Vi har bytt bil. Vi sålde vår stora bil då vi så sällan åkte allihopa så den kändes onödigt stor och onödigt dyr. De få gångerna vi åker någonstans allihopa får vi helt enkelt ta två bilar. Problemet blir ju när vi ska på semester och så men det får bli något att ta tag i då. En helt ny Kia Ceed blev det and I love it. Den kostar 6000 mindre i skatt per år och 300 kr mindre i försäkring per månad mot vad den stora bilen kostade. Dessutom drar den väldigt lite diesel så det är en väldigt billig bil att äga. Det bästa av allt är att den är väldigt mycket mindre och smidigare att köra. Sen har den rattvärme. Haha.. vilken underbar funktion för en sån som alltid fryser om händerna.

 

På lördag är det julfest med jobbet och jag har absolut ingenting att ha på mig så imorgon bitti ska jag träffa Linnea på en liten shoppingrunda och hoppas på god shoppinglycka. Jag är ledig eftersom min jobbhelg stundar så enda gången jag har tid om jag inte vill åka själv med småbarnen är imorgon innan Jimmy börjar jobba. Tanken var att jag skulle fixat det igår men då var det visst någon som råkade vara för bakis för sitt eget bästa. Nämner inga namn men han börjar på J. :) Inte läge att lämna honom själv med barnen. Det är tur att vi väldigt väldigt sällan är ute och festar till det. Jag jobbar kväll på söndag så julfesten för mig på lördag lär gå väldigt lugnt till.

 

Undrar när vi ska ha tid att fixa alla julklappar? Förra året var vi klara 2/12. I år har vi inte köpt en enda. Lite skillnad på att vara mammaledig och att vara 2 heltidsjobbande föräldrar också. Men det brukar alltid lösa sig ändå innan det blir julafton.

 

Jag känner nästan att jag är på gång att bli sjuk. Halsen svider och rösten låter som om jag kedjerökt hela livet. Ska gå och lägga mig och hoppas på att lite sömn gör susen.

 

Tack för den här gången!