Camilla

Förskola eller inte?!

Innan vi visste att jag var gravid så sökte vi förskola åt Adrian från och med Januari nästa år. Men tanken har hela tiden varit att han ska vara hemma med mig i alla fall till augusti nästa år. Jag vill liksom inte skola in honom för att sen vara hemma med nästa barn. Det känns inte rätt.

Den största anledningen till att vi (jag är det väl egentligen mest som bestämt) inte tyckt att han ska börja nu i januari är för att det kan bli en väldigt stor omställning i en liten killes liv att börja på dagis i januari och sen bli storebror i februari/mars.

En annan stor anledning är att jag av erfarenhet vet att när de när de är nyinskolade och ett bra tag framöver är sjuka typ jämt eftersom de utsätts för en hel del baciller på förskolan (speciellt under vinterhalvåret) och innan de hinner bygga upp ett bra immunförsvar. Tanken att han ska vara sjuk massa och sen ha en nyfödd hemma som är känslig för baciller känns inte heller helt okej.

Sen den sista anledningen är helt enkelt att varför ska jag ha honom på dagis när jag går hemma? Okej om han redan hunnit börja men nu?

Men.. Igår damp det där brevet ner med ett platserbjudande. Inte på vårt förstahandsval för då hade valet varit lätt för egentligen är nog enda anledningen till att vi valde den förskolan som förstaval att den ligger närmst här där vi bor. Precis bakom skolan som man ser från vår gata. Då hade han blivit hemma.

Nu blev vi erbjudna vårt andrahandsval som egentligen är den förskolan som verkar mysigast och som ligger bäst till med utegården i princip i skogen osv. En liten förskola med endast en stor avdelning med alla åldrar och då självklart mer personal. Som jag fattar det så jobbar de mycket i grupper. Den ligger längst hemifrån sett men ändå max 5-10 minuters gångväg så det är heller inget avstånd.

 

 Trankärrets förskola i Skultuna (bilder lånade från hemsidan)

 

Nu är vi kluvna. Hur ska vi göra? Mitt hjärta säger nej nej nej. Han ska inte börja på dagis. Men samtidigt kanske det är roligt för honom? Man märker ju på honom bara vi är ute och går och går förbi skolan att han skiner upp när han hör alla barnen. Han älskar ju att vara på öppna förskolan. 

Han kommer ju bara att få gå 5 timmar 3 dagar i veckan så egentligen är ju det ingenting så på ett sätt känns det onödigt men på ett annat sätt som att så kommer han ju ändå inte att vara borta så mycket hemifrån och man får några timmar själv med Lillasyster de dagarna. Det å andra sidan känns helt sjukt att ge som motivering för jag har ju skaffat mina barn för jag vill ha dem och inte för att jag vill att andra främlingar ska ta hand om dem. När man arbetar så måste man ju. Men nu?! Att få höra att jag behöver vila när bebisen kommit känns också bara som en egoistisk motivering. Förr i tiden tog man hand om sina barn själv.

 

Jag har också på allvar börjat fundera hur jag ska klara av januari och februari innan bebis kommer hemma själv med honom när jag redan nu är så slut i kropp och knopp att jag knappt orkar. Men det känns också bara egoistiskt att tänka så.

 

Vi har i alla fall bestämt att vi ska gå och hälsa på nästa vecka och sen bestämma utefter hur det känns när vi varit där. Men jag vrider och vänder fram och tillbaka på mina känslor hela tiden. Min lilla bebis ju. Inte fan trodde jag att jag skulle ha svårare att skola in tredje barnet än första på dagis :)

 

Hur sjutton ska man prioritera? Det är väl inte hemskt att gå på dagis, jag vet men.. men.. ja jag vet inte vad jag ska skriva. Andra människor får göra precis hur de vill. Det har jag ingen åsikt om. Men när det handlar om mig och min lilla minibebisplutt så blir det genast mycket jobbigare i mammahjärtat.

Ni kanske kan tacka nej till ert andrahandsval och stå i kö till förstahandsvalet? Jag tänkte nu när det ändå inte är någon panik för honom att börja så kan ni ju vänta ut tills det finns plats där ni helst vill ha?
Jag tänker såhär kring dagis. Milliam är väldigt rastlös då han är hemma, träffar knappt några barn.. så fort han får syn på ett annat barn så skiner han upp som en sol, därför tror jag att han skulle uppskatta att få börja på förskola.
Sen så tänker jag även såhär, då Milliam var liten fick han hela min uppmärksamhet, vi gick på föräldragrupp och även babygrupp på ÖF. Har jag Milliam hemma hela dagarna så kommer lillasyster inte få samma möjlighet till detta, så jag ser det som så, dagarna jag har Milliam på dagis har jag möjlighet att ge lillasyster ensam uppmärksamhet, precis som Milliam fick.
Du har ju ett tag på dig att fundera, du får tänka vad som är positivt och negativt, utifrån båda barnens aspekt :)

Hejsan! Läser din blogg då o då. Tycker självklart du ska skola in lill killen. 15 h är väl bra att få den sociala träningen och leka av sig på? Är själv förskollärare och resonera så med mina egna barn när de var små. Sen om det går massa sjukdomar kan man ju vara ledig dom dagarna...Hinner de bygga upp ett imunförsvar sen när han börjar på riktigt. Lycka till hur du än väljer. Ja förr hade man barnen hemma...men då va alla hemma..Nu är man ganska ensam och i ditt fall med 2 små..Ett privilegium att få ha barnen på föskola om den är bra tycker jag. :)

Svårt val.
Höll med dig när du skrev förut att du inte tänkte ha honom på förskola för du ska ju vara hemma, men förstår ju dilemmat.
Jag trodde att jag skulle så klart ta hem S den dag det kommer ett syskon men fick veta att man då tappar sin förskoleplats dså det är ju inget snack om saken, så mycket som jag kämpat med plats, då måste han gå dit då och då för att behålla den.

Jag kan tycka att ska man ha förskola och vara hemma så får man ju ha vett också, vilket vissa inte har, typ sätter barnet på förskolan i mellandagarna, hela semestern osv.

Ja nu när jag läste igen så förstod jag hur du menade, jag var nog bara lite trött då jag läste förut :P
Oj, vad kort svarstid ni hade, vi har typ två veckor på oss. Ja surkärringar vill man ju inte ha, men om det är det lär ni ju upptäcka det rätt snabbt och isf har ni ju möjlighet att byta. Vi tänkte tacka ja till denna men ändå stå kvar i kö så vi behåller vår kötid, då slipper man ställa sig i kö igen om man inte blir nöjd :)
Du kommer nog på vad som känns bäst ska du se, personligen tror jag att båda alternativen kommer med olika fördelar

Vi skolade ju in när Gabriel var över 1,5 å jag är glad för de. Nu är eran situation en annan då han får syskon snart, men jag hade nog haft 15 tim:)

Jag tycker du går och känner efter. Känns det bra, testa. Märker du att det inte fungerar. Ta hem honom.

Klart det känns egoistiskt att tänka att du ska ha egentid med lillasyster och få vila etc. Men tänk på vilken bättre mamma du blir när du hinner vila lite. Och att du med gott samvete ett Adrian har blivit road på dagarna. Eftersom han gillar öppna säger du. För att tyvärr fuinns nog massa bakterier på öppna med om du tar dit liten bebis.

Men blir väl bra. Börja med att känna efter hur det känns! =)

Håller med Linnea om att kika hur det är & känns det bra så tycker jag att ni ska skola in fisen! Han kommer ha såå roligt!

Lycka till med allt! Kraam

Det tror jag att ni gör rätt i, är ju bättre att tacka ja och testa hur det känns än att tacka nej och sen ångra sig och då behöva stå i kö i fyra månader innan ni får plats :)