Sjuk..
Äntligen sommar!
Äntligen har vi fått sommar och värme. Helt underbart. Senaste dagarna har spenderats hemma på vår egen playa. Känns inte som att men behöver åka iväg någonstans för att bada när vi har egna poolar i olika storlekar och man slipper springa som en dåre efter barnen. Bella hon går själv till Skultunabadet med sina kompisar.
Alla har blivit solbrända och fina. Ninnie och Adrian minst såklart då de smörjs in mest noga men solen har tagit på dem också. Adrian vägrar att använda sin uv-dräkt så honom får vi smörja massor. Men så länge de inte bränner sig så är jag inte orolig om de får lite färg. Linus bor i poolen och mer under än ovan ytan så i förrgår efter 5 timmar i vattnet med en liten lunchpaus bara så var han skapligt röd på ryggen så senaste dagarna har han badat med t-shirt :) Solskyddet går ju bort till slut.
I morse började jag dagen med att skriva prov nummer två i matten. Det känns som att det gick käpprätt åt helvete men jag hoppas att jag lyckades skrapa ihop de 10 av 26 poängen som behövs för att bli godkänd. Jag kan säga att sitta inne och räkna matte nu när sommaren kom är väldigt mycket mindre lockande än när det var mulet och småkyligt, men jag måste väl försöka antar jag.
På eftermiddagen idag från ingenstans så fick jag ont i halsen. Från ett svälj till ett annat kändes det som och sen så kände jag mig jättekonstig och öm i kroppen liksom. Nu sitter jag här inne med halsont, huvudvärk, och har så jäkla ont i ryggen, nacken och jag är öm i mina körtlar vid käken. Känns som någon sparkat mej hårt i ryggen och jag fryser. Alltså vi har säkert 27-28 grader inne och jag sitter med fleecetröja och fryser.
Det kommer så jäkla lägligt. Imorgon ska vi åka på kryssning med Birka. Jihaa.. Skjut mej, eller nåt! Ungarna ser fram emot det massor och inget avbeställningsskydd har vi så det är ju bara att bita ihop och åka. Behöver jag säga att jag i detta nu inte ser fram emot det ett dugg. Jag hoppas att det försvinner lika fort som det kom. I natt helst.
Min dotter vägrar att sova ikväll. Hon har så varmt i sitt rum så ett tag tog jag upp henne och satte henne ute i vagnen en sväng nyss men det gick inte. Nu ligger hon och smågnäller i sitt rum med fläkt på men hon kommer inte till ro. Tror nog hon sov alldeles för lång lur på eftermiddagen också.
Nu höll jag på att glömma skriva om det största som pågår hemma just nu: Operation Adrian ska bli blöjfri. Helt plötsligt så går det jättebra. Han har bara kissat på sig någon enstaka gång varje dag sen det blev varmt och vi gick in för det på allvar. Att han skulle vara utan blöja alltså. Han säger till ofta själv att han behöver kissa, ibland ställer han sig på gräset och pinkar och ibland vill han "tissa letten". Vi påminner honom ofta också och nu protesterar han inte över det längre. Ett tag vägrade han allt vad potta och toalett heter. Någon gång har han även sagt till att han vill kissa på toaletten när han haft blöja på sig. Annars är det ju rätt behagligt att slippa bry sig då :)
Nu hoppas vi att det ska fortsätta gå såhär bra. Det som kommer ut bakvägen har han dock inte riktigt fått kläm på än men det kommer väl det också. Min vision är att han ska vara dagtorr tills han börjar på förskolan igen efter sommaren men vi tar en dag i taget. Natten tar vi när han är torr dagtid. Oftast så är hans blöja torr på morgonen när han vaknar så det ska säkert inte bli några problem. Han äter ju oftast ingen välling på kvällen längre heller. Något som han tvärvägrar att ha på sig är kalsonger så oftast så vill han springa nakenfis vilket är ok så länge det är såhär varmt. Annars får vi köra byxor/shorts utan kalsonger under. Men det kommer väl det också :)
Imorgon på kryssningen lär det ju bli blöja på så jag hoppas inte att han kommer av sig då.
Nu ska jag ta min ömmande kropp och inta horisontalläge på soffan en stund innan det är dags för sängen. Konstigt nog trots att jag mår skräp så känner jag mig inte trött.
Tack och godkväll!
Älskade skitungar!
Något att inte oroa sig över
Var fjärde helg jobbar jag 8-17 på lördagen och 14:30-22:50 på söndagen. Jimmy likaså fast en annan vecka. det innebär att varannan vecka kommer vi att gå om varandra totalt här hemma så jag har bestämt mig för att ta föräldrarledigt på mina lördagar en tid framöver. Hur som haver så kommer jag ändå att få mer pengar än när jag är föräldrarledig. Varje natt!
Vad händer?!
Jimmy har semester så all min överblivna tid (om den nu ens finns egentligen :)) går till att räkna matte. Boring boring men snart har jag på något sätt lyckats avverkar halva andra kapitlet och om jag ska följa tidsplanen som jag halkat efter i så bör jag skriva mitt andra prov i mitten på juli. Det känns inte helt omöjligt om jag fortsätter i denna takt och om jag inte kör fast stenhårt igen. Nu har jag haft tur och lyckats hitta massa olika videos med genomgångar på youtube så jag räknar varvat med att glo på youtubeklipp och jag kan säga att då går det bra mycket lättare. Hela grejen känns fortfarande övermäktig att jag någonsin ska klara detta men jag kämpar på. Klarar jag detta så lovar jag att aldrig mer säga att något är omöjligt.
Annars då. Vad händer?
Inte mycket. Vi har bara varit hemma än så länge på Jimmys semester. Vi var ju och firade midsommar hos hans syster. Vi åkte hem redan på midsommardagen. Borta bra men hemma bäst. Hon har en son som är 1 år äldre än Adrian och de körde fullt race mest hela tiden. De hade roligt och var överens för det mesta men bara en sån sak som att få dem i säng på kvällen var inte det lättaste. Men det var trevligt helt klart men så skönt att komma hem igen.
Tanken var att vi skulle åka till Kolmårdens djurpark om 2 veckor men jag ska erkänna att det lockar inte så värst. Vi var ju där för två år sedan. Jimmy är i detta nu nere på stan och ska kolla om vi ska boka en kryssning. Problemet med att vi är 6 st är att vi måste ha två hytter och det verkar inte så spännande. Han tyckte att det var lättast att åka ner och prata med dem på Birka face to face så då fick han väl göra det. Mr Kontrollbehov :D
Vi är tyvärr alltid ute i sista sekunden på semestern och funderar på vad vi ska göra. Stugor och sånt är ju för det mesta redan fullbokat. Vi har inte någon ihopsparad budget bara ägnad till semestern heller. Vi har lite pengar undansparade men vi vill ju gärna inte bränna allt. Det skulle kännas olustigt att inte ha några pengar att falla tillbaka på om något oförutsett händer. Bilhaveri, värmeväxlaren pajar eller vad som helst. Nu glider jag iväg känner jag. Dit jag ville komma var att vi vill hitta något roligt att göra till lagom pris. Tills nästa år ska vi tamejtusan börja planera i tid. Fast fan vet då om vi ens kommer att få semester tillsammans när vi båda jobbar.
I måndags så kom Linus och undrade om jag kunde titta vad han hade i armhålan. Något som kändes konstigt sa han. Jag tittade och såg en svart prick. Tittade närmare och det vidrigaste lilla skitkrypet som finns uppenbarade sig. En fästing. Den var yttepytteliten och hade väl knappt ens hunnit att sätta sig ordentligt så för den sakens skull är jag inte orolig men vetskapen av att han hela dagen bara varit hemma i vår trädgård gör att jag får lite lätt ångest över att ingen av oss är vaccinerade mot TBE. När de uppenbarligen finns på så nära håll. Blää. Kollade lite vad vaccin kostar och att vaccinera hela familjen skulle kosta nästan 2000 kr för bara första dosen. Jag tycker det är galna summor. Jag vet inte hur vi ska göra faktiskt. Får någon mer en fästing här hemma känns inte valet så svårt.
Nu höll jag på att glömma berätta. De flesta av mina läsare vet väl redan. Men i förrgår sprang jag en mil tamejtusan! Det var sjukt jobbigt. Dennis var med och hade han inte varit där hade jag nog gett upp redan vid dryga 3 km. Jag hade ju också outat på Facebook att jag skulle försöka så då ville jag ju inte sen behöva erkänna att jag gav upp vid 3 km. Men jag klarade det så nu vet jag att jag kan. Med vilja kommer man långt för det var enbart på ren envishet jag sprang de sista kilometrarna. Min vänstra vad sprängde och krampade och min högra fot gjorde så jävla ont rent ut sagt. Jag tror jag behöver nya bättre skor. Får ont under fötterna nästan direkt när jag springer nu.
Hur jag mår idag? Jo, den smärtan jag besitter i mina ben just nu är inte nådig. Jimmy frågade igår om det var värt det för att springa en mil och jag sa att jag inte visste. Vid noga övervägande kan jag svara Ja, det var värt det. För det var en riktig självförtroendehöjare ska jag tala om. Jag kan springa en mil liksom! Det trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle klara när jag började springa i höstas. Sjukt stolt över mig själv faktiskt. :)
Trött tjej efter en mil. Men mycket nöjd.
Kan inte direkt skryta om min hållning på den här bilden dock :)
Nähe..Dags att väcka Adrian. Han får bara sova en timme på dagen numera annars så kan han hålla igång halva natten. Alla barnen är nu inställda på semestertider tack och lov. Vi har fått sova till runt 7 i flera dagar nu UNDERBART!! Bella hon sover dock ända till lunch om jag inte väcker henne. Men hon sitter ju uppe halva natten också. Nu börjas det :)
Heja mig!
Ikväll knäckte jag åttan! Sista kilometern i regn, sista 300 meterna i hällregn.
Ren och skär pina större delen av vägen måste jag säga. 2 kilometer till borde jag klara så nästa vecka ska Dennis agera hare åt mig på Björnön så ska jag försöka mig på milen. Herregud, hur ska detta gå?
Jag dog när jag kom hem. Nu har jag återuppstått så nu ska jag ta en välbehövlig dusch.
Olustiga känslor.
Just nu tycker jag mycket i livet känns bara blä! Jag tror att det i grund och botten är min ångest över att snart börja jobba igen. Det är inte alls lång tid kvar nu och nu ska jag jobba ända tills jag går i pension. Inga mer barn och föräldrarledigheter att se fram emot. Bara heltidsjobb och semester på sommaren visserligen, som inte ens är självklar att jag får när jag vill och tillsammans med min man. Men aldrig några längre självklara ledigheter runt jul och andra högtider. Det är väl visserligen inte många som inte jobbar obekväma arbetstider nuförtiden men det känns ju lite extra jobbigt i och med att både jag och Jimmy jobbar så. När barnen fyllt 8 och man inte får ta ut föräldrardagar längre, semesterlistorna över jul exempelvis är fulla redan i januari, hur sjutton gör man då? Vísst har vi folk som vi kan be om barnvakt men det är våra barn, vårt ansvar.
Jag är otroligt glad över att jag har ett heltidsjobb med fast anställning att gå tillbaka till. Tjänar bra gör jag också. På ett sätt ska det bli väldigt skönt att komma ut från hemmets väggar igen men jag känner att jag inte vill jobba på ett skitigt lager hela livet. Det är inget fel i det men det är inte min grej. Jag vill jobba med människor. Jag vill jobba inom vården. Varje gång jag tittar på olika sjukhusprogram etc på tv så vill jag bara hoppa in och vara där. Jag vill känna att jag längtar efter att gå till jobbet.
Om det finns en högre makt där uppe så ber jag på mina bara knän om lite hjälp till att klara matten så jag kan börja plugga. Hjälp mig att förstå! Just nu känns det inte som att det är något att gå och hoppas på. Ska en jäkla mattekurs verkligen få sätta stopp för mina drömmar? Nej så ska det inte vara men just nu sitter jag som jag skrev igår ordentligt fast. Det är svårt att förklara hur svårt det känns.
Jag vill verkligen bli sjuksköterska. Jag vet att jag skulle vara en grym sådan. Jag vet att jag skulle (om jag jobbade på rätt ställe) tycka om att gå till jobbet. Jag skulle säkert ha jättesvårt för att klara själva utbildningen men när jag väl var klar vet jag att jag skulle klara det med bravur.
Jobbar jag som sjuksköterska jobbar jag ju också mest troligt obekväma arbetstider men då i alla fall med något jag mest troligt brinner för.
Jag har också ångest över all förlorad tid med barnen. Det är också en självklarhet för alla som jobbar och har sina barn på förskola men jag måste ju få känna att det känns tråkigt även om jag vet att det är nödvändigt. Känns väldigt skönt att veta att barnen alltid kommer att gå 4-dagars veckor och aldrig några monsterlånga dagar.
Det kommer säkert att gå jättebra när jag väl kommer igång. Ett par dagar så känns det inte som att jag har varit borta. På gott och ont. Hela personalstyrkan på jobbet är väl i princip utbytt sen jag jobbade också. En av få personer jag såg fram emot att komma tillbaka och träffa går på Graviditetspenning i samma veva som jag kommer tillbaka. Jag gick på Graviditetspenning med Adrian när hon kom tillbaka från sitt förra barn. Jimmy och jag brukar inte direkt umgås på jobbet även om vi springer på varandra titt som tätt. Kan tycka att vi ses tillräckligt hemma.
Gud vilket svamligt inlägg det här blev. Det är ett sånt inlägg jag brukar skriva och sen radera. Men idag så klickar jag nog på Publicera.
Lite bilder.
Vår systemkamera är absolut ingen värstingkamera men man kan ta rätt fina bilder med den. Oftast så får den tyvärr stå i skåpet och samla damm medan vi (jag) tar 95% av korten med mobilkameran. Jimmy tar nästan aldrig kort överhuvudtaget.
Alla kort som tas med kameran tas med autoinställning men de senaste dagarna har jag försökt leka lite med inställningarna manuellt bara för att prova mig fram. Det blir nog Auto i framtiden också, haha :)
Jag har i alla fall lyckats få några fina kort. När objekten är fina är det kanske inte så svårt. Sen att de flesta är tagna med autoinställning behöver vi ju inte diskutera närmre.
Linus får man aldrig ta kort på i normala fall. Min stora fina fräkniga kille ♥
Hoppa studsmatta är kul. Stövlar på fötterna är vad Adrian föredrar just nu. Alltid lyckas han få dem på fel fot.
Den här bilden tycker jag blev rolig i alla fall. Jag gillar vattnet och Ninnies ansiktsuttryck :)
Ninnie älskar att bada. Eller "bola" som hon själv säger.
Vår tjej har humör. Syns det?
På översta bilden var hon arg för att hon inte fick ta kameran. På den undre var hon nog sur för att Adrian hoppat så att hon ramlade.
När Jimmy är så dålig på att ta kort så blir det inte många bilder som jag själv är med på. Inte gör det mig så mycket men jag tänker lite att det kan väl vara kul för barnen att kunna se hur deras mamma såg ut när de var små.
Annars har jag inte mycket att förtälja. Sista veckan innan Jimmy går på semester. På fredag åker vi mot Kolmården och firar midsommar med Jimmys syster som nyligen köpt ett hus där så det ska inspekteras. Hon bodde ju i Norrköping innan så hon har ju inte flyttat långt. Sen blir det nog att vi åker tillbaka dig någon dag på semestern och går på Djurparken också.
Nu ska jag kasta mig i sängen. Trött som tusiken. Jämt och ständigt.
Allt går sönder.
Fullt upp och glada nyheter.
Jag har nedräkning tills Jimmy kommer hem på söndag kväll. Det är ingen semester att styra upp precis allt här hemma. Känner mig slut som människa. Ninnie klättrar. Konflikter med en förpubertets 11-åring. Adrian röjer. Linus är den enda som för en gångs skull är rätt lugn.
På förmiddagen idag så var vi på Bellas skolavslutning. Jag såg inte ett dugg då jag hade fullt upp med att jaga Adrian. Jag ångrade ett tag ett vi ens gick dit. Massor med folk. En gång skulle jag spänna fast Ninnie i vagnen och släppte honom med blicken i 2 sekunder. På den korta tiden försvinner ungen. Jag känner att jag får mer och mer panik. Får syns på en av hans fröknar på förskolan och säger panikartat "Adrian är borta!" Jag tycker man känner sig så ensam såna gånger. Vem ska man rycka tag i och be om hjälp liksom. Som tur var så fick hon syn på honom en bit bort ganska direkt. Satans unge. Jag hade syskonvagn med så han fick sitta vagn sen. Under vilda protester.
På eftermiddagen kom min snälla mamma och var barnvakt så att jag skulle kunna åka iväg på matten idag. Vet ni. Jag fick godkänt på provet!! Såå jäkla glad. Läraren hade inte hunnit rätta än så han gjorde det under lektionen idag då jag sa att det kändes som att det gått dåligt och att jag funderade lite på vad jag skulle fokusera på att plugga för något i boken. 18/30 rätt hade jag. 12 var gränsen för godkänt så jag hade ju till och med 6 poäng till godo. Nu är det bara resten av kursen kvar att klara. Ett steg i taget. Ett kapitel till att ha prov på. Sen två kapitel utan prov. Sen det värsta. Nationella provet. Slutprovet. Hujedamig!
En till rolig sak. För mig i alla fall. Igår sprang ju jag och mamma stadsloppet. Jag hade en önskan om att klara mina 5 kilometer under 30 minuter. Det gjorde jag. 5 km på 29:38 stannade min runtastic app på telefonen. Då hade det gått 10-20 sekunder innan jag fick av den efter att jag kommit i mål också. Så runt 29:30 skulle jag tippa på. Mycket nöjd med det också. Det går bra nu.
Fast nu får min man komma hem också. Nu ska jag sova. Är så trött så jag sitter och somnar på soffan. Hoppas Ninnie sover till 7 imorgon. Det har hon gjort i två dagar nu. Då kan jag vakna till i lugn och ro när Adrian tittar på Nicke Nyfiken på tv. Det mest ultimata vore ju att han också sov till 7. Eller varför inte ännu längre. Men jag måste ju ha lite realistiska önskningar. Jag kan ju börja med att gå och sova nu.
Trevlig helg!
Äntligen slut.
Det har varit en jobbig dag. Snart kraschar den här mamman i sängen, slut som artist.
Ninnie fick en lindrig variant av Höstblåsorna. Hon slapp dem helt i munnen. Tack för det.
Idag har hon återigen varit högt och lågt. Adrians matstol i köket är en stor favorit att klättra på. Hennes vagn har hon också fått dille på att klättra upp och ställa sig i. Jag hinner knappt andas. Inte skulle hon sova någon längre stund på dagen heller som hon brukar och behöver. Vi har grannar som håller på att bygger om och handikappanpassar sitt hus och idag har en grävmaskin av något slag väsnats där större delen av dagen. Jag tror det var den som väckte henne. Det resulterade i en inte bara klättrig tjej, utan väldigt trött och gnällig också. Kanske inte helt 100 i kroppen än heller.
Herregud vad hon pratar alltså ungen. Det kommer nya ord varje dag och det börjar mer och mer bli två-ordsmeningar. Om man nu kan kalla det mening. Men hon sätter ihop två ord i alla fall.
Jag satt och tittade på gamla bilder tidigare idag. Alltså Ninnie och Linus är så galet lika varandra. Hittade en gammal bild på Linus där man ser det. Har ingen bild att jämföra med på Ninnie men jag som ser henne i verkliga livet ser det ju så att säga.
Linus 5 år. Så söt lilla Skvimpen, djupt inne i något på tvn.
Jag tycker det är roligt att Ninne och Linus är lika varandra både till sätt och utseende. Bella och Adrian likaså. Ninnie och Adrian däremot som är helsyskon är inte alls lika varandra. Deras gener måste ju alltså då komma från mig och den enda jag är lik är ju Bella. Det får vi ju höra nästan dagligen. Linus är ju otroligt lik sin pappa men han är ju inte pappa till Ninnie :)
Ï morgon ska Bella till Gröna Lund på klassresa. De har i klassen sålt kläder ifrån New body och samlat ihop en hel del pengar. Roligt tycker hon att det ska bli såklart. Hon byter ju skola nu till hösten. Här i Skultuna går man upp till årskurs 4 på den skolan hon går på nu och nästa är från åk 5 - 9. Det blir ju nästan som att börja högstadiet. Spännande kan jag tro. De två klasserna som finns på nuvarande skolan ska splittras och bli två nya pga olika anledningar så därför ville de samla ihop pengar och göra något. Hoppas de får bra väder.
Idag har jag köpt en pool till Adrian och Ninne. En plaskdamm av något slag. Vet inte hur stor den är, röck åt mig nåt i all hast på toys r us. Så är det nu regnet kommer så vet ni vem ni ska skylla på.
Nu blir det natter här. Imorgon ska jag orka springa Stadsloppet. Ska bli kul.
Om jag fick önska mig vad jag ville!
Min son Linus är en riktig fantast av materiella ting. Han har bland annat förälskat sig i en ubåt som han pratar om dagligen att han vill ha när han fyller år om 1,5 månad. Den ser säkert jättehäftig ut på bilden men av priset och storleken att döma så är det mest troligt bara skräp som går sönder direkt, men visst kan jag köpa honom en ubåt när han fyller år om han skulle bli glad över det.
Igår när vi promenerade till avslutningsfesten på förskolan så sa han:
"Mamma, om jag fick önska precis vad jag ville i hela världen så skulle jag först önska mig en sån där ubåt"
Jag kunde inte riktigt låta bli att flika in där och säga
"Så du menar att om du fick möjlighet att önska dig precis vad du ville skulle du önska dig en ubåt? Jag skulle önska tex att inget barn någonsin skulle behöva vara hungrig utan möjlighet till att få mat"
På något sätt vill jag lära mina barn att det finns större perspektiv än den egna världen men samtidigt kan jag tycka att barn inte ska behöva matas med alla hemskheter som faktiskt sker på vår jord. Jag tycker det är en lite svår fråga. Jag vill att de ska lära sig att uppskatta vad man har för att vi har det faktiskt väldigt bra. Vi lever inte med pengar i överflöd men vi har inget krig. Vi har råd med kläder och mat. Ska man se till vad många andra har så lever vi väl egentligen med pengar i överflöd.
Samtidigt vill jag inte att de ska behöva se exakt hur hemskt det kan vara. Bella har alltid varit väldigt intresserad av att se och titta på nyheterna. Ända sen hon var i 4-5 års åldern. När hon inte förstår så vill hon att jag ska förklara. Hur gör man det när man många gånger inte förstår själv? Lilla Aktuellt är toppen tycker jag. Då fattar till och med jag.
Linus gick tyst och funderade en stund när Bella säger:
"Jag skulle önska att det inte fanns cancer"
"Jag skulle önska att det inte fanns cancer"
Det var en bra önskan tycker jag. Det önskar jag också dagligen. Vidriga sjukdom.
Till slut säger Linus:
"Okej mamma. Om jag hade 20 önskningar skulle jag först önska att det inte fanns krig. Att ingen behövde vara hungrig och att det inte fanns dumma människor. Men sist skulle jag i alla fall önska mig en ubåt."
"Okej mamma. Om jag hade 20 önskningar skulle jag först önska att det inte fanns krig. Att ingen behövde vara hungrig och att det inte fanns dumma människor. Men sist skulle jag i alla fall önska mig en ubåt."
Haha.. ja jag får nog vara nöjd med det :)
Jag funderar på att köpa honom och Bella en varsin liten present att ge när de slutat skolan på fredag. Som de har kämpat i år. Bella har toppresultat i skolan och Linus han har kämpat sig blå med läsning och skrivning. Han har inte alls lika lätt för sig som sin syster men han kämpar på. Läsningen börjar släppa. Skrivningen går skit. Nu ska det skrivas åtgärdsprogram så vi hoppas att han ska klara av det också snart. Jag tycker han är värd sin ubåt. Ska bara se om jag kan hitta den någonstans.
Skräcken!
Tisdagen till ända också nu snart. Dag 2 av den hektiska veckan.
Vi började morgonen på Adrians förskola med utvecklingssamtal. Han sköter sig exemplariskt pojken och jag fick titta på lite filmer från när han var ute och lekte och massa bilder. Han är snäll och glad och leker både bra själv och med kompisar. Han bara flyter med. Hon sa också att han är så lugn. Ända gången han kan vara lite busig och springig är i kuddrummet när alla nyss vaknat. Min pojke? Lugn? Haha.. inte hemma inte :)
Nu kan vi nog klassa vår lilla pojke som nappfri. Han har klarat sig hela dagen idag också. Till och med när han skulle sova på förskolan. Nu ikväll råkade han få syn på dem som låg uppe på hans hylla i hans rum. Då blev han lite gnällig och ville ha napp men det gick jättelätt att avleda och nu somnade han väldigt snabbt ikväll utan. Duktiga killen. Trodde ALDRIG att han skulle kunna sluta med napp så länge Ninne har.
Ninnie var feberfri och som vanligt på morgonen så jag trodde att det inte skulle bli något för henne men nu har hon ännu mer utslag/blåsor över hela kroppen. Mest i rumpan. Som tur är så verkar hon inte alls bekymrad över dem. Jag hoppas att detta betyder att hon slipper i munnen nu. Hon har i alla fall inte fått mer feber än den hon hade igår. Alltid något. I detta nu ligger tösen i sitt stekheta rum och kämpar för att hålla sig vaken. Hon har så varmt därinne stackarn. Ändå har vi köpt ny rullgardin från Jysk som ska reflektera ut värmen. Hjälper föga när det är så varmt tyvärr. Nu har jag ställt in en fläkt därinne men jag vet inte om hon blir störd av ljudet för både igår och idag har hon kämpat i över en timme. Skapligt irriterande.
På kvällen idag har jag, Bella, Linus och Adrian varit på hans förskola på avslutningsfest. De sjöng men Adrian vägrade vara med såklart. Tyvärr hände en liten incident som höll på få mej att svimma av skräck. Det var massa folk och Adrian sprang omkring som en galning. Till slut hände det jag oroade mig för hela tiden. Han krockade med en pappa och flög handlöst bakåt och slog bakhuvudet riktigt hårt i asfalten. Alltså det ljudet. Jag tror aldrig att jag så snabbt varit framme och hämtat upp honom sen sprang jag in. Stackars pappan blev alldeles skärrad också. Det var ju såklart inte hans fel och jag kanske verkade otrevlig när jag bara lyfte upp honom och sprang in men jag fick panik. Pappan var in flera gånger och sa förlåt och verkade så ångerfull trots att jag försökte förklara för honom att det absolut inte var hans fel. Adrian skrek högt på ett sätt jag sällan hört honom skrika men som tur var så gick det över rätt snabbt och det verkade inte bli något. Adrians favvofröken Gina kom med ett paket fryst kalkon och la på huvudet. Han har dock en fin bula i bakhuvudet. Men det ljudet när skallen slog i asfalten kommer jag sent att glömma. Både Bella och Linus har haft hjärnskakning och det är inget jag känner att jag behöver uppleva någon mer gång. Ännu mindre en spräckt skalle.
Imorgon sticker Jimmy på hemvärnsövning tills på söndag. Jag hoppas på snälla barn då. Nu vill han att vi ska se på Game of Thrones som alla säger ska vara så bra. Han har köpt första säsongen på rea på Blue ray. Upp till bevis nu då.
Nappavvänjning!
♥Höstblåsor!
Tyvärr är Ninnie smittad. Inga blåsor än men de kommer nog i morgon om hon följer Adrians mönster. Hon har feber och utslag över kroppen. Det hade däremot inte Adrian. 
Åh.. På onsdag åker Jimmy bort i 5 dagar. Det ser jag inte fram emot med sjuka barn, skolavslutningar, matte, stadsloppet osv osv. Men det ska väl gå bra. Nu ska jag ut och springa strax. Hoppas på att få sova i natt. Trots att jag somnade när barnen sov är jag så trött så ögonen svider. Då var det gjort!
Första delprovet på mattekursen. Gick sisodär. Jag kan nog inte säga att det varken gick bra eller dåligt. Det var 11 frågor och 2 kunde jag inte svara på alls. Inte bra. Några är jag väldigt osäker på om jag gjorde rätt. Ett tal hoppade jag över från början och tänkte att det där har jag ingen aning om hur man löser. När jag sedan gick tillbaka till det talet så kom jag på hur jag skulle göra och det är nog det enda på hela provet jag är 100 % säker på att jag har rätt på.
Hoppas jag får snabbt svar.
När jag satt utanför och väntade började jag må så illa att jag var säker på att jag skulle kräkas. Började fundera ut hur jag skulle ta mig till närmsta toalett, som jag inte ens visste var den fanns. Alldeles skakig var jag och satt och kväljde. Fruktansvärt!
Vitaminerna jag köpte häromdagen är inte snälla för min mage. Man ska ta i samband med måltid. Häromdagen åt jag ett äpple och sen en tablett. Då var jag också nära på att kräkas. Idag hade jag i alla fall ätit frukost men glömde ta pillret precis samtidigt. Tog det väl en 30 min efter och det skulle jag inte ha gjort. Men jag klarade mig. Nu måste jag komma ihåg att ta dem precis samtidigt som jag äter ordentligt.
Adrian är piggare idag. Tack och lov. Han åt tre tallrikar yoghurt till frukost. Han har fortfarande 5-6 synliga blåsor på insidan av underläppen och under tandraden i underkäken men yoghurt gick ju tydligen bra att äta i alla fall. Får se hur det blir nu till lunchen. Vi hade bestämt oss igår för att ringa familjeläkaren idag men nu avvaktar vi. Får nog anta att det är Höstblåsor han har/haft. Ber till högra makter att Ninnie och vi andra slipper. Ninnie ligger väl mest i farozonen då han gärna stoppar in hennes nappar i munnen. Men nu har vi ju såklart försökt ha mer koll på det.
Han har återigen sovit mellan oss i natt och jag vet inte om vi eller han sov sämst. På morgonen drömde han något och var så arg. Låg och skrek "DUMMA DUMMA" och sparkade samtidigt mot min rygg. Vid halv 4 satte han sig upp och sa "sovit klart" Jag tror han sov fortfarande då för jag välte bara ner honom så fortsatte han sova.
Jag känner mig som en levande zombie. 2 nätter nu med kass sömn. Det märks att man inte är van att inte få sova på nätterna längre. Man anpassar sig helt enkelt efter förutsättningarna. Med nyfödd bebis och obefintlig sömn överlever man ju i flera veckor på något konstigt sätt. Herregud vad skönt att vi är förbi det stadiet.
Ha en fin dag!
En hyfsat bra dag.
Älskade prinsen!
Vi vet inte vad det är med Adrian. Han är allt utom pigg.
Det började ju i fredags med lite feber och magont. Samma visa igår men magen blev bättre. Han tog sig väldigt mycket åt munnen och sa aj. Ville inte äta men drack massor. Dreglade som en tok. Lämnade stora pölar på kudde, madrass och till och med på golvet när han stod och såg på tv. Han har aldrig dreglat förutom när han fått tänder man han har redan alla 20 så några tänder är inte på väg.
På sen eftermiddag drog jag av en slump mitt finger längs hans käklinje och kände en knöl. Rättså långt fram emot hakan fast under så att såäga. Stor som en ärta ungefär och den gick att röra. Jag blev skitorolig och tänkte att nu har ungen cancer. Varför ska man alltid tänka det värsta?
När Jimmy kom hem så gjorde jag honom nojig också så till slut ringde jag 1177 bara för att jag ville bli lite lugnad och reflektera lite tankar. Fick ju såklart höra att de inte kan ställa någon diagnos på telefon (fattar väl jag med) Jag ville väl mest höra att man kan får förstorade lymfkörtlar där. Hon sa att om knölen var kvar på måndag skulle jag kontakta flm. Hon tipsade även om att han kanske har virusblåsor i munnen och de kan göra att han klagar på att han har ont där. När vi lagt på så tittade jag och mycket riktigt. Han hade små små blåsor längs kinderna och i halsen såg jag inte så noga så han inte förstod att han skulle sträcka ut tungan.
I natt sov han jätteoroligt och kom in till oss med sin kudde redan vid 12-tiden. Det händer aldrig. Han grät och var så ledsen och ville sova emellan oss vilket han såklart fick.
När han vaknade i morse så var det första han sa "datte" = vatten. Sen svepte han i sig två glas vatten. Vägrade äta frukost förutom vattenmelon. Till lunch drack han också bara. Åt två ostekta köttbullar, färdigköpta alltså. Det brukar han älska men inte idag. När han smakade maten så spottade han ut och tog en våtservett som låg på bordet och torkade ur munnen med den?! Sen lämnade han kvar den liksom i kinden och jag frågade om det var skönt och det var det sa han. Idag ser vi inga blåsor.
Han orkar inte vara ute i trädgården eller uppe mer än korta stunder sen vill han sätta sig i soffan och titta på tv. Har feber men väldigt lite. Dreglar massor, Verkar ha jätteont i munnen. Blek i ansiktet och är så loj. Pratar knappt heller, svarar knappt på tilltal utan gestikulerar mer och det ser liksom ut som han plutar med kinder och mun. Som han hamstrar något därinne. Jag vet inte om han liksom plutar själv eller om det är svullet.
Jag undrar så vad som felar. Tror inte på höstblåsor för han har ju inga direkt synliga blåsor längre men ont i munnen det har han. Jag funderar på halsfluss också men då borde han väl ha mer feber. Vaknade nyss och grät och pekade sig i munnen. Idag känner jag små knölar på båda sidorna, men där jag vet att lymfkörtlarna sitter och de kan ju svullna av olika infektioner och grejer i kroppen.
Blir det ingen bättring under kvällen och natten så ringer vi familjeläkaren imorgon. Han är ju som sagt inte akut jättedålig men något tok är det, helt klart. Älskade lilla prinsen.
Såklart jobbar Jimmy helgen. Han jobbar alltid helg när Adrian är sjuk. Jag känner mig galet otillräcklig. Adrian vill gärna sitta med mamma och mysa, Ninnie vill röja på som vanligt.
Det slår aldrig fel!!
Stor suck!Hon nöjer sig dessutom inte bara med att sitta på bordet. Hon ställer sig upp. Dubbelsuck. 