Camilla

Min mobil jag skaffade för snart 2 år sen har verkligen gjort sitt. Inte blev den bättre efter att jag tappade den i asfalten för 2 månader sen. Laddningen var dålig innan och så fick den ofta för sig att jag var utomlands och så gick den ner i nåt säkert läge jag inte kunde komma ur om jag inte stängde av den. Sen druttade den i asfalten och då sprack skärmen och mikrofonen sa upp sig så jag var tvungen att använda handsfree för att folk skulle höra mig när jag pratade.

Jag har länge gått och räknat och tänkt att i början på september kan jag förlänga mitt abonnemang och få en ny telefon. I november går det ut av någon anledning jag inte förstår då jag tecknade det i september-12.  Igår slog det mig att det borde vara från början på augusti jag kan förlänga det så jag ringde tele2 och mycket riktigt, jag kunde fixa det direkt.

Jag åkte ner på stan och var inställd på en Iphone 5s. Vet att 6.an kommer snart men jag orkar inte vänta. Blev dock väldigt övertygad av han i butiken att jag skulle satsa på en Samsung Galaxy s5, alltså en uppgradering av den jag redan har men mycket av det jag stört mig på har de ändrat. Den är helt ny och iphonen har funnits på marknaden i ett år.. Jag behöver ingen värstingtelefon men när han sa att det skiljde 8 megapixlar på kameran så var jag övertygad. Att den var stöttålig och vattentät gjorde ju inte beslutet svårare med tanke på hur många av våra telefoner som simmat i toaletten :) Kameran är ju nästan det jag använder den mest till förutom att ringa/sms:a.  Känns dessutom väldigt dumt att byta till iphone när i princip all elektronik vi har här hemma är Samsung. Denna kan jag koppla samman med vår tv exempelvis.

 

Nästan skrämmande och pinsamt hur beroende man är av materiella och i de flesta fall onödiga ting. Nu har jag i alla fall en telefon som bör hålla i 2 år till. Ett problem ur världen. Känns ju betryggande att kunna bli kontaktad ordentligt när jag börjar jobba om det händer något med någon av ungarna.

 

Jag fick även med en pulsklocka som jag kan synka med telefonen Så ovärt att jag fick en av Jimmy i våras då. Sälja den kanske :)  Inte för att jag någonsin springer nu. Mina benhinnor bråkar som tusan. Jag måste åka och gjuta sulor efter min fot. Jag var för nån vecka sen och tittade mitt löpsteg och fick förklarat för mig att jag har väldigt höga hålfötter och det finns inga sulor som är så höga så att de ger mig stöd så jag springer och "faller" liksom inåt med med benen. Ska ta tag i sulorna nästa vecka när jag ska lämna båda barnen själva 9-15. Hur sjutton ska jag spendera alla de timmarna HELT ENSAM?! :D Värsta lyxen.

 

Ninnie har avslutat sin andra inskolningsdag. Hon skiter fullständigt i mig. Jag skulle nog kunna lämna henne redan nu. Men var sak har sin tid.

 

Nu när jag för en gångs skull sitter vid datorn och skriver så kan jag inte ladda upp bilder här. Typiskt. Fungerade inte sist heller.

 

 

 

 

 

 

Natten till igår blev jag väckt av något. Då kände jag att jag hade väldigt ont i mina ögon. Eller egentligen mer bakom och ovanför ögonen. Skum känsla och inget jag någonsin känt av förut. Jag övervägde att gå upp och ta Alvedon för att det störde mig verkligen men jag lyckades somna. På morgonen kände jag fortfarande av det och under hela dagen. Hade även känningar i bihålorna i pannan och i kinderna så jag tänkte att nu är nog en riktigt dunderförkylning på gång. Mina bihålor skulle jag lätt kunna slänga på tippen. Så fort jag blir förkyld så gör de jätteont och väldigt ofta leder det till bihåleinflammation. Nu är jag inte förkyld. Men ont i bihålorna det har jag. Idag är statusen densamma.  Ont i ögonen, i pannan och på sidan av huvudet. Ytterst störande. Jag går med en känsla av att jag håller på att bli sjuk i kroppen men det verkar inte vilja bryta ut något. Bryt ut eller försvinn känner jag!

 

Det som stör mig mest är ögonen. Helst vill jag bara ligga i ett mörkt rum och inte anstränga ögonen alls. Läst att det finns något som heter ögonmigrän. Kanske är det något sånt jag har. Det får väldigt gärna försvinna snarast i alla fall.

 

Imorgon ska jag börja skola in min lilla bebis på förskola. Kan inte fatta att hon är så stor redan. Hon kommer att älska det, det är jag övertygad om. Undrar hur Adrian kommer att reagera på att hon också ska vara där? De kommer ju gå på samma avdelning. Det är en liten förskola med egentligen en enda stor avdelning men nu har de så många små barn så de har de delat upp gruppen i två och det mesta pedagogiska arbetet sker enligt de grupperna Stora Tranan och Lilla Tranan. Sen är de indelade i smågrupper där också. Så egentligen är det nog mer som två avdelningar nu men äter och så gör de i blandad kompott. Bra tycker jag. De små får de stora att se upp till och de stora får hjälpa till med de små vilket de flesta gärna gör. Adrian har tydligen börjat intressera sig mer och mer för att gå in på stora avdelningen så det kanske blir en överflytt snart. Men i början kommer de att gå på samma avdelning.  

 

Nu kom Jimmy med pizza. Smarrismarr!

Min header här på bloggen är lite inaktuell. Liite bara. Känns som att Ninnie borde få en plats också.

 

Jag behöver sätta mig ner och göra en ny men jag orkar inte. Jag är inte direkt kunnig i ämnet heller. Att jag gick samhällsprogrammet med Multimediainriktning på gymnasiet känns rätt bortkastat. Jag gick kurser i både html och bildhantering. Kommer inte ihåg ett smack och även om jag gjorde det så känns det inte riktigt aktuellt 15 år senare heller.

 

Den jag har nu gjorde jag med hjälp av google och jag fick dit den på samma sätt. Nu vågar jag liksom inte ta bort den för jag vet inte om jag får dit någon ny eller om hela designen blir helt knäpp.

Det första och största problemet är att jag måste komma på hur den ska se ut.

 

Och varför klipper den här jäkla bloggportalen alltid bort en bit av bilderna i högerkant? Förut var det bara när jag gjorde inlägg med appen på telefonen. Nu klipper den bort en bit i högerkant här också..

 

Första dagen på förskola på mer än 7 veckor för Adrian idag och det gick strålande. Han var så glad när vi kom dit och det var som om vi var där igår. Han sprang direkt till förrådet och hämtade en cykel som han alltid gör, sen ropade han glatt "Hej då mamma!" och vinkade när vi gick.

Det hade gått jättebra med kisseriet. också. Ingen olycka på hela dagen och han hade kommit och sagt till så duktigt när de var ute att han behövde gå på toaletten. Känns superbra.

Ninnie hon stövlade in hon också som om hon inte gjort annat och var väl inte jättenöjd när hon skulle få följa med hem igen. Tror det kommer bli väldigt stimulerande för henne att börja. Man märker liksom när det börjar bli dags. Hon kommer att ha samma inskolningsfröken som Adrian hade och det känns jättebra. Alla i personalstyrkan är ju bra att ha och göra med men det brukar ju ofta vara som så att man klickar lite extra med någon och är det någon både jag och Jimmy gillar lite extra så är det denna kvinna så det känns som sagt bra. Adrian verkar också ha henne som någon slags extra trygghet. Hon är den enda han pratar om hemma om han pratar om någon därifrån.

 

 

 

 

 

Jag har fått höra att jag är dålig på att blogga nuförtiden. Så är det. Tycker sällan att tiden finns för att sätta sig vid datorn och på telefonen tycker jag att appen på telefonen är så dålig så den vill jag inte använda.

 

Sommaren är snart slut. 3 veckor och 1 dag kvar till jobbstart. Kan inte med ord beskriva ångesten det ger mig. Jag lovade mig själv när jag gick på mammaledigt med Adrian för nästan tre år sedan att jag inte skulle tillbaka men nu blir det så ändå. Trots att det kom en till liten goding emellan. Men jag jobbar ju för att komma därifrån i alla fall. Försöker i alla fall.

 

Jimmy har börjat jobba igen och jag känner mig trött och slut. Att styra upp hemmet med 2 eller 4 barn till största delen av tiden själv tar helt klart på krafterna. Känns som jag räknar timmar tills han ska komma hem varje dag. 

Matten har fått bli bortprioriterad ganska mycket. När det väl är lugn och ro hemma är jag oftast så slut så jag inte kan tänka. Men det hänger över mig att jag borde.

Adrian och Ninnie är krävande helt klart. Det är inte direkt semester att ha semester :) Bella är ju rätt självgående men Linus han kräver sitt han också. Det är en hel del konflikter där som tar på krafterna.

Nu är min man dessutom med hemvärnet och hjälper till med att (försöka) bekämpa den stor skogsbranden. I fredags var han borta 5.30 till 22 ca och idag blir det samma. Sluttiden är väl oviss. Han ska slutat 18 men den tiden är lite diffus. Känner mig låst hemma med barnen. Det är inte optimalt att åka iväg och hitta på saker själv med de små i alla fall. Knappt vi vill göra det tillsammans ens. De drar åt varsitt håll och har kottar stora som skogar i öronen. Det blir bara ett enda jagande.

 

På tisdag börjar Adrian på förskolan igen efter 7 veckor ledigt. Det tycker han ska bli superkul. Det blir en helt annan kille som kommer tillbaka mot vad de hade där innan sommaren. Han hade ju visserligen slutat med napp innan. Nu har han även slutat med blöjan helt sedan i böran på juli. Det går jättebra. Visst händer det någon olycka ibland men oftast så kommer han på sig själv och kniper av så att det bara kommer en skvätt i kalsongerna. Jätteduktig. Han har även utvecklats psykiskt massa. Pratar massor och åter massor.

 

Ninnie har också blivit så stor tjej. Hon härmar allt som Adrian gör. Härmar allt han säger också. Hon pratar massor. 3-ords meningar säger hon ibland och det tycker jag är imponerande om jag jämför med mina andra barn. "ja nåna den" är poppis (Jag låna den) Så säger hon så fort det är något hon vill ha. Nycklar är en favorit att nåna. Det är mycket "titta pippi där" "titta bilen där" och såna meningar.

Häromdagen så stod hon och Adrian och hoppade i studsmattan. I trädet ovanför så var det massa fåglar som väsnades. Ninnie ställer sig och blänger upp i trädet och skriker argt "Tyst Anka" Haha.. det har hon snappat upp från Adrian. Alla fåglar är ankor. :) Så fort vi säger ifrån eller tar bort henne från saker hon inte får/bör göra så slänger hon sig dramatiskt på golvet och skriker "dumma mamma/pappa"

Hon är rolig vår lilla tös som blev stor alldeles för fort. Hon har en vilja av stål och skinn på näsan så det räcker och blir över.

 

Jag får väl skriva mer en annan gång. Tänkte lägga in några bilder men jag har glömt att stänga grinden till köket så nu har Adrian rivit fram massa saker ur kylen. Ninnie har rivit fram alla bestick ur besticklådan och slängt över köksbordet. Man kan inte slappna av i 10 minuter. Då blir det misär hemma. Suck och åter suck.

 

 

 

Ingen kan väl knappast ha undgått att det härjar en enormt stor skogsbrand runt Virsbo/Norberg här i Västmanland. Sist jag läste så talades det om att 191 kvadratkilometer skog och mark som brinner. Det talas om Sveriges största skogsbrand i modern tid. Det är hemskt. Vi bor dryga 1,5 mil ifrån där det brinner. Från oss sett så sprider den sig åt "rätt" håll men så kan man ju inte säga för det är massor av folk som är drabbade och har fått evakuera sina hem. Fly med sina djur och i bästa fall käraste ägodelar och inte ha en aning om ifall de kan komma hem igen. Många har inte fått med sig en pinal. Har inte huset brunnit ner så kommer det förmodligen ändå vara väldigt rökskadat när väl detta hemska är över. Vänder vinden kan den ju komma närmre hitåt men jag är inte orolig för vårt hem överhuvudtaget. Norberg är väl den hålan som ligger störst i farozonen nu och där har folk fått gå ovissa i ett dygn nu ifall det ska bli aktuellt med evakuering eller inte.

 

Vi har hela dagen haft rök som ligger över Skultuna och det luktar fan rent ut sagt. Hela Västerås är drabbat av röken och stora delar av Sverige, långt upp i norr känner av röklukt. Detta är hemskt obehagligt. Hur fort något kan sprida sig utom kontroll. Snart har väl hela Västmanland brunnit ner om det fortsätter i den här takten.

 

Det jobbigaste är att inte kunna ha öppet. Det har varit mer än 30 grader ute idag. Det är vidrigt varmt inne och alla fönster, dörrar och ventilation måste vara stängt för att inte få in den äckliga lukten och röken. Vår kära granne frågade om ville låna en Ac. Han har tydligen inte så extremt varmt inne som vi. När han kom över med den så stönade han och sa "Men fy faaan vad varmt ni har" Han har stenhus. Vi har till största delen trähus. Snacka om räddaren i nöden!

 

Hela dagen har p4 Västmanland stått på i bakgrunden så man får senaste uppdateringarna. Det känns liksom extra påtagligt när det branden ligger runt knuten.

 

Én stor eloge till alla som kämpar med branden på olika sätt. Till alla som överhuvudtaget hjälper till på något sätt. Jimmy går och väntar på att bli inringd från Hemvärnet men än så länge så har ingen hört av sig. Han ringde själv och hörde nyss och det lät inte som att det var helt omöjligt att det skulle kunna ske. Det är ju redan massa Hemvärnssoldater där och hjälper till men Jimmy tillhör tydligen inte Västmanlands av någon anledning utan Enköping/Uppland eller vad han nu pratade om.

 

Nu inväntar vi bara ett antal flygplan från Frankrike och Italien som ska komma hit och hjälpa till att vattenbomba. Sen får vi hoppas på ett sjuhelsikes skyfall med massa regn. Helst inget åskoväder så blixten slår ner någon annanstans.  Man räknar med att det ska ta en månad att släcka branden, sen 2 månader till med eftersläckningar. Det är svårt att ta in hur stort det verkligen är.

Gud vad jag går och grubblar nuförtiden. Tänk om jag bara kunde ta dagen som den kommer.

 

Denna uttjatade matte. Drömde mardrömmar om det nationella provet inatt. Jag fick provet framför mig och jag kunde inte förstå ett enda tal. Jag skrek och grät hysteriskt i salen på provdagen och det slutade med att jag fick ta med mig provet hem och skulle gå göra det hemma till nästa dag. När jag kom hem så insåg jag att ingen skulle ju veta om jag tagit hjälp av boken eller inte eftersom jag var ensam men jag kunde ändå inte förmå mig med att fuska. Hah.. vetetusan om jag skulle vara så moraliskt korrekt om det hade skett på riktigt faktiskt ;)

 

Jag grubblar så mycket om hur det ska gå med jobbstart och att Linus ska klara av taxiåkandet själv på morgonen. Om det strular med taxin som det har en förmåga att göra så är ju inte jag hemma som jag brukar. Svårt för Linus att inse när han väntat för länge om ingen taxi kommer. Men det ger sig nog. Nästa år börjar han fyran. Då är han tillräckligt gammal för att vara mogen att ta bussen själv till skolan varje dag. (anser de som bestämmer, inte jag) Buss härifrån innebär bussbyte i centrum. Det kommer aldrig att gå. Men varför ska jag grubbla över det redan nu? Jo, för att jag kan antar jag.

Det jag egentligen oroar mig minst över är Ninnies inskolning på förskola. Det är jag rätt övertygad om att det kommer att gå bra. Det är ju inget nytt ställe för henne då hon varit där så många gånger när jag lämnat och hämtat Adrian. Hon springer rätt in och leker och blir arg när vi ska gå.

 

Nu har jag inte sprungit på evigheter. Benhinnevärk och halsfluss har satt stopp för det och i flera dagar har jag nu sagt att idag ska det ske. Det sker aldrig. Jag har kommit av mig. Men idag SKA det tamejtusan ske. Jag gillar det ju massor egentligen men det är jobbigt att komma igång när man kommit av sig.

 

Igår hade vi min familj här på lite grillat och umgänge. Trevligt var det. Barnen badade och hade roligt. Som vanligt är jag jättedålig på att ta kort. Antar att jag glömmer bort både kamera och telefon när jag umgås med folk :)

 

Nu ska jag ta och ta tag i den där matten en stund. Jimmy åkte iväg för ett tag sen in till stan med båda barnen. Jag kan komma på en miljon roligare saker att göra än att räkna matte när jag för ovanlighetens skull har huset för mig själv. Men matte it is!

Sommaren fortskrider. Vi har fått något svalare igen men jag är nöjd med det. Det är sol ute och man slipper dö svettdöden inne. Kan knappast bli bättre.

 

Jag är frisk igen nu. Äter fortfarande penicillin i några dagar till men jag mår bra i alla fall.

 

I fredags fick jag glada besked. Jag klarade mitt andra matteprov. Med 1 poängs marginal men det var godkänt i alla fall. Känns så jäkla skönt. Nu har jag två kortare kapitel kvar att räkna och sen är det nationella provet på slutet. Tanken på det provet ger mig kalla kårar. Då ska liksom hela boken sitta. Det gör det jag gjort nu tidigare definitivt inte. 

Nu har jag börjat med geometri och inte vilken geometri som helst heller känns det som. Jag fattar noll. Kan nog förstå bara jag verkligen sätter mig in i det men jag har totalt tappat fokus igen. Tankarna svävar iväg på annat och hur mycket jag än försöker koncentrera mig så går det inte. Mycket annat som snurrar i huvudet.

 

I fredags efter matten kapade jag håret ca 3 dm. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Det är såå skönt med kort hår och jag kände mig jättenöjd när jag kom hem med hur det såg ut. Idag är jag inte lika nöjd. Hon klippte upp det bak på ett sätt jag inte bad om så nu är det jättekort bak i nacken och när jag duschat och inte gjort något med håret så blir det megakrull som står åt alla jäkla håll. Ser för jäkligt ut. Jag vill ha tillbaka mitt raka hår jag hade ett tag. Jag sa att jag ville ha en pagefrisyr med lite kortare bak och lite längre framåt men jag bad inte om att hon skulle klippa upp det där bak också. Jaja.. Det växer väl ut men plattången är min bästa vän just nu. Ser ut som en svamp eller nåt. Tycker inte det ser ut som hon klippt jämnt heller. Men men, som sagt. Det växer ut. Skönt är det i alla fall att slippa det tunga tjocka håret som var varmt som satan. Slitet var det också.

 

 

Idag åkte Bella hem till sin pappa i 5 (fem jävla veckor) Det känns tungt. Riktigt tungt. Vill nästan börja gråta bara jag tänker på det. Han ringde mig i ett svagt ögonblick och frågade om hon skulle stanna hos mig några veckor så kunde hon komma till honom när de hade semester och bli kvar där hela deras semester. Det var den dagen jag sprungit milen och hade knappt hunnit hämta andan så jag sa att det lät väl som en plan men inte sjutton tänkte jag på att det skulle bli 5 veckor i från mig då. Först deras 4 semesterveckor och sen är det pappavecka direkt efter. 4 veckor hade rätt gott och väl det också.

Adrian är ju så tight med Bella. Han går hellre till henne än till mig eller Jimmy många gånger. Hon är verkligen hans stora förebild. När hon åkte stod vi och vinkade ute på farstubron och Adrian gallskrek NEEJ BELLA INTE ÅKA!! Det blev som värsta filmavskedet. Tårarna sprutade både på mig och honom. Lilla gubben vad han kommer längta och jag med.

Linus har också åkt på semester med sin pappa och han kommer väl i mitten på nästa vecka någon gång så nu är det bara småbarnen hemma. Kan vara skönt i någon dag eller två men nu känns det som sagt riktigt tungt.

 

Adrian räknar vi numera som nästan helt blöjfri. Vi har inte haft blöja alls på flera dagar nu. Han säger till både vid kiss och bajs. Vi tog bort blöjan på natten också eftersom han ändå är torr på morgonen. Igår gick det jättebra men inte i natt. Då kissade han på sig. Det var väl egentligen rätt väntat då han drack upp Ninnies flaska med välling som hon inte ville ha igår. Han dricker sällan välling på kvällen men någon gång ibland får han för sig att han ska ha och då är det ju inte så konstigt om det blir kissnödigt på natten. Jag tänkte att jag skulle ta upp honom så han fick kissa innan jag hoppade i säng men det glömde jag såklart bort. Men det är väl inte värre än att man får tvätta lite extra. Vi har skydd på madrassen så det är helt ok att det sker olyckor. Jag tycker att han är jätteduktig min lilla pojke.

 

På eftermiddagen idag ska jag in till stan och träffa Linnéa på en bit mat. Det ska bli trevligt. Snart måste jag få till en date med min vän Carola också. Det sker alldeles för sällan och jag saknar henne.

 

Nehe.. nu måste jag försöka mig på att förstå det där matteskiten. Randvinklar och medelpunktsvinklar. Det förstår vi väl alla att sjuksköterskor har mycket nytta av att kunna. Suck!