Adrian har i princip sedan Ninnie föddes sovit hela nätterna i sin säng. Jimmy har gått och lagt sig hos honom när han sovit oroligt. Jimmy kan sova var som helst, hur som helst. Jag sover bäst i min säng med mitt täcke och min kudde med mitt utrymme. Senaste tiden har Adrian börjat komma in till oss på natten. Han kommer med sin kudde och sin gosedjurskatt som han blivit totalt förälskad i sen han slutade med nappen. Sen ska han ligga mellan oss. Samsovning i all ära men jag är kanske hemsk som faktiskt vill sova utan barn i sängen. Någon gång ibland visst, men inte varje natt. Jag sover fruktansvärt illa när jag har någon som ska ligga som ett frimärke på mig, helst på samma kudde och sen ett litet ben kastat över ryggen. Vissa nätter vaknar Ninnie också och då blir det svårt om hon också vill ligga hos oss. Ligger Adrian redan hos oss då får vi bära tillbaka honom till sin säng om han sover. Det funkar tyvärr inte att ligga alla 4 i en 160 säng. Åh vad jag vill ha en större säng. Då skulle det vara en annan sak. 160/4=40 cm var men Adrian tar nog upp en meter själv och Ninnie ännu mer när de ligger hos oss. Det betyder kass nattsömn för mig. Jimmy han sover som sagt varsomhelst, hursomhelst. Önskar jag var mer så. Just nu ligger Adrian precis såhär och jag ligger under hans ben. Mysigt för stunden men när jag ska sova vill jag ha mitt space. Är man hemsk då?
Just nu ligger Adrian precis såhär och jag ligger under hans ben. Mysigt för stunden men när jag ska sova vill jag ha mitt space. Är man hemsk då? 