Camilla

Igår hade jag rekord i unika besökare. Trevligt. Vore ju kul om man kunde lämna något spår efter sig. Ni som läser i smyg alltså :)

 

Det blev nog så att vi inte är så hemliga med könet på den lilla bebisen.

 

För ett par veckor sedan på facebook såg jag när någon la ut några ultraljudsbilder på facebook att det skulle vara så lätt att känna igen en flicka på ultraljud för hennes kön såg ut som en cheeseburgare. Jag.. haha..det var väl också en schyst jämförelse tänkte jag. Hur ser då en pojkes kön ut? Som en korv med köttbullar till?

 

Så igår när vi skulle börja leta rätt på könet på vår bebis var det inte alls så lätt. Jag fick nästan gå upp i brygga och typ kasta ner rumpan på britsen några gånger för att bebisen skulle ändra läge. Haha.. Jag skojade även med barnmorskan och sa att jag läst att man skulle leta efter en cheeseburgare. Hon skrattade hon också och sa att man ska inte tro på allt man läser.

 

Efter mycket om och men så fick hon sig en ordentlig glutt, men sa ingenting utan gick tillbaka och tittade på hjärtat noga noga och visade oss alla 4 kammare och blodets in och utflöde ur hjärtat. Sen gick hon tillbaka och tittade igen på könet och sa att något i stil med att "Jo, visst är det här en liten FLICKA, det såg jag förra gången också men jag ville inte säga något innan jag var säker. Fast, jag KAN se fel. Jag får aldrig lova något" Jag blev ändå rätt övertygad. Att hon inte kan lova något förstår vi ju. Men inte såg det ut som någon cheeseburgare.. 

Åh vad glad jag blev! För en gångs skull hade jag rätt känsla angående vad det var. Jag hade inte haft något emot en pojke heller givetvis men nu får jag 2 av varje. Så roligt. Bella vart överlycklig när jag ringde och berättade igår. "Äntligen får jag en lillasyster", sa hon. Jag kan förstå hennes känsla. Två småbröder och en bonusstorebror hos papp , och två småbröder hos mamma. Vilken flicka vill inte ha en syster? :)

 

 

 

 

Igår fyllde vår lillfis ett helt år. Det är helt galet. Känns som igår han kom till oss samtidigt som det är svårt att föreställa sig att man har haft ett liv innan han föddes.

 

Gårdagen blev lugn med bara jag, Jimmy och födelsedagsbarnet. Kalas blir det imorgon lördag istället. Men några presenter fick han dock även om han inte brydde sig det minsta. Ärligt talat så hade vi inte köpt så mycket heller då vi sticker till Ullared i början på oktober och det är bättre att spara lite pengar tills dess.

 

Han fick en skitsöt smurfpyjamas i strl 74/80 som är totalt gigantisk på honom. Under natten så hade byxorna åkt av och satt inte blöjan på rumpan skulle byxorna trilla ner så fort han stod upp. Min lilla smal-fis.

 

 

 

 

Ja, den här prylen var väl kul i 5 minuter sen hade han klurat ut hur man gjorde.

 

Han fick även en alldeles egen fotölj modell mini. Adrian har ju kunnat gå i 2,5 månad nu men tack och lov så har han ännu inte kommit på hur man klättrar så fotöljen kommer han inte upp i själv. Men när vi satte honom i den så såg han så nöjd ut så.

 

Imorgon blir det kalas som sagt. Jag har ont i halsen och känner mig halvrisig men det är väl bara att bita ihop. :)

 

 

 

 

 

Eftersom jag inte kan blogga med min telefon längre så blir det rätt bild-fattiga inlägg numera. Drygt att koppla in telefonen i datorn varje gång ju ;) Men idag tänkte jag att jag skulle prova.

 

Självklart så är 9 bilder av 10 i telefonen på Adrian. Mina stora barn hatar att vara med på kort.

 

 

Fisen fick käka tacos med oss i fredags. Mm.. vad gott det var. Han fick köttfärs, lite gräddfil, svarta oliver och majs som han fullkomligt älskar och så lite tomater. Kladdigt vart det. Skeden/gaffeln gör ju inte så mycket nytta när han äter själv, den är väl mest där för att han ska lära sig att man har bestick till maten. Men han försöker. Stoppar på grejer på skeden ibland och lyckas få in det i munnen. Men självklart används händerna mest flitigt.

 

 

En annan matstolsbild - bara för att han är så söt :)

 

Finaste snoriga dreggelkillen. Nästan alla bilder jag har i telefonen så är det en napp i munnen som tar upp halva ansiktet på killen, och hur kul är det då? :)

 

Idag och fram till måndag är Jimmy ledig. Såå skönt att slippa dra kvällarna ensamma. Han är ganska dryg att få och sova på kvällen och det ska klängas och sittas ihop med mig non stop hela dagarna. Är glad om jag får kissa ifred men det är bara att insé. Det får jag inte :) Om han varit mammig förut är det bara förnamnet emot nu. Och mitt hår. Suck.. Det är numera hans snutte. Han bara måste ha mitt hår när han ska sova. Han ligger och drar fingrarna igenom det när han myser. När han vill helt enkelt. Min lugg har blivit helt tunn och jag undrar hur många hårstrån jag blir av med varje dag. Det är liksom inte bara att vänja honom av med det heller. Tänk själva att barnets snuttefilt sitter fastknuten på ditt huvud, men han eller hon ska inte får röra den. Men ser den hela tiden.

 

Vi ska snart ta oss mot Toys r us och hälla för att titta om vi hittar någon present åt honom. Han behöver lite "använda hjärnan" leksaker. Han älskar att sitta och pilla. Bygga ihop legobitar, stoppa grejer i hål och så vidare. Mer stolt kille får man leta efter när han lyckas.

Jag ska kolla om jag hittar nåt gosedjur med lååångt mjukt hår. Haha.. Eller skulle vi kanske köpa en docka? :) Fast varken pappas eller Bellas hår accepteras på samma sätt som mitt så jag tror det är lönlöst.Jag får nog raka mig och ta några skrik-kvällar helt enkelt..

Ha en trevlig onsdag!!

 

 

 

var jag ordentligt trött på livet som gravid och trodde på fullaste allvar att jag skulle vara gravid för all framtid.

I mitt sinne hade jag redan gått över tiden då jag kunnat sätta pengar på att jag var längre gången, och att mitt undermedvetna ställt in sig på att Adrian skulle komma 5-6 dagar innan som Bella och Linus gjorde. Tji fick jag och jag gick en dag över tiden. Första dagarna i september fram till den 13:e kan ha varit de längsta och jobbigaste i mitt liv. Inte minst med tanke på att vi flyttade den 10:e.

 

Men.. ur denna kula kom något underbart och jag kan inte fatta att det om 2 dagar gått ett helt år. Man lever liksom tillbaka i tiden på något vis.

 

 

Hade någon dessutom försökt inbilla mig att jag skulle vara gravid om ett år igen, så hade den personen förmodligen åkt på en smäll. Så jag gissar att jag om ett par månader är precis så trött på livet igen. Den här gången ska jag i alla fall inte tänka mig att bebisen kanske kommer före utsatt datum.

 

 

Natten som var innebar inte mycket till sömn. Inte ultimat när man gått hela dagen med brutal huvudvärk och bara längtat efter sömn.

Adrian skrek, gnällde och grinade. Klängde på mig och inget var bra. På morgonkvisten korkade näsan igen och han blev jättesnorig och förkyld så jag gissar på att vi har anledningen där. Han kände sig helt enkelt inte kry i kroppen. Nu är han väl förhållandevis pigg men snoken rinner och han nyser. Hoppas bara han slipper hostan. Det är värst. Snoret roar han sig i skrivandets stund med att torka av på gardinerna när han gömmer sig bakom dem och leker tittut :)

Verkligen irriterande då jag ställt in mig på att gå till Öppna förskolan idag.

 

Eftersom jag låg vaken större delen av natten så fick jag för första gången känna bebissparkar. Jag har ju anat att jag känt den förut men inatt var jag säker. Det var ju absolut inga jättekickar utan små duttar jag kände. Är ju trots allt bara i 16.e veckan så än är den ju väldigt liten. Flera gånger under en bra stund kände jag. Det är bra bebis. Fortsätt så.

Tänk att det inte alls var så längesedan jag väntade på Adrians första sparkar. Minns så väl när de kom första gången. Jag låg på kvällen och tittade på En unge i minuten. Programmet som gick från Västerås förlossning förra året.

 

Jag känner mig läskigt inställd på att det blir en tjej den här gången. Lite läbbigt faktiskt. Jag har ju alltid fel. Så förnuftet säger ju att det är självklart att det är en kille. Det spelar ju verkligen ingen roll, men jag tänker liksom bara på framtiden som om att det vore en tjej. Kan inte riktigt förklara. Vi får väl ev se på ultraljudet om 2,5 vecka. Läängtar!!

Hösten och kylan kom äckligt tidigt i år. Inte precis vad man behövde efter en solfattig och regnig sommar.
Vi har svinkallt i huset tycker jag och Bella. Jimmy tycker inte att vi behöver sätta på värmen än för vi har ju faktiskt 20 grader inne. Men jag kan lova att idag har vi definitivt haft max 5 på golven och tempen har sjunkit nu,19 i luften. Brr!! Jag vill gärna ha 23 grader i alla fall.
Måste köpa mer pyjamasar till Adrian. Han sparkar av täcket och blir iskall om benen på natten. Nu han med tjock pyjamas och täcket på sig, varm o go. Kanske han lärt sig ;)

Idag har jag och Bella bakat bullar inför helgens kalas. Äckliga vart de så jag funderar på att aldrig mer baka. Gillar inte att baka och stökigt blir det i köket. Idag har jag dessutom haft skitont i huvudet. (Som vanligt) och Adrian var såå grinig så att den plåten jag dessutom lyckades bränna inte åkte ut genom fönstret är ett under. Resten blir köpkakor. Punkt.

Denna lördag började i ottan. 3 av 3 ungar var uppe före halv sju. Suck.. Mamman och pappan hade ingen lust att alls gå upp då. Bella tog Adrian en stund men det tog väl en kvart max innan de stora höll på att ha ihjäl varandra i vardagsrummet och Adrian vrålade som om någon stuckit kniven i.- honom. Han gillar INTE när det skriks och härjas. Härliga lediga lördag, eller vad säger man? :)

 

Linus är på sitt allra vidrigaste humör idag. Innan klockan var 8 hade han redan åkt in på sitt rum sjuttiofjorton gånger och gapat och skrikit så att jag kände hur de gråa hårstråna hopade sig i huvudet på mig. 

Han ska hem till sin far idag, Vi har bytt helg då han kommer hit nästa helg då vi ska ha kalas för Adrian och mig. Mest Adrian blir det väl. Lyckas jag föda barn 5 dagar innan min egen födelsedag får jag nog inse att jag har slutat fylla år och får hänga med på ett hörn på Adrians kalas istället. Orkar inte ha två.

Bästa 30-års presenten fick jag i alla fall förra året även om hornomerna just på den dagen var som allra värst så jag grinade åt allt och alla hela långa förmiddagen. Så kan det vara :)

 

Plikten kallar. Trött Adrian.

Om 8 dagar fyller Adrian 1 år. Jag har lite halvsvårt att acceptera det. Jimmy också. Vart tog vår bebis vägen liksom? Jag tror inget av alla snart 31 år i mitt liv kännts som att de gått så fort som det här sista. När man är gravid och kommer hem med sin lilla nyfödda bebis så känns ju 1 - års dagen långt långt bort.

 

Idag ska vi på 1-års kontroll. Med sprutor och läkarbesök. Ser jag inte fram emot. Dessutom så fick jag en tid när vi var på kontroll sist och sen damp det rätt vad det var bara ner en ny tid i brevlådan då läkaren tydligen bytt dag. Inte första gången vi får hem en ny tid i brevlådan bara sådär. Är väl egentligen inget stort problem men idag ska vi vara där klockan 11:45 och det är verkligen en jättedum tid för de flesta 1-åringar skulle jag tro. Då är Adrian trött. När ska man få till lunchen? Blir nog en flarra välling vid 10 och sen så får han lunch när vi kommer hem. 

Som grädde på moset så slutar Linus kl 11 på Bjurhovda så då måste jag vara där och hämta upp honom och sen köra snabbt som attan ut till Skultuna för att komma i tid. Har förvarnat Linus lärare om att han behöver ha käkat klart kl 11 när jag kommer så det skulle han se till.

 

Ska bli spännande att se lillFisens siffor nu. Jag gissar på ca 9,5 kg och 75 cm lång. Får se hur fel jag har för det brukar jag alltid ha.

 

 

Det blidde en ny dator ganska snabbt. Blir superbra för den här är mycket bättre än den förra som levde sitt eget liv. Dessutom, det bästa av allt är att hårddisken på den förra gick att rädda. Det vill säga alla korten. *phu* Jimmy har lånat en slags docka av en kollega att stoppa in den i  så nu ligger alla bilder på nya datorn också. Plus att vi ska köpa en egen "hårddisksdocka" så kan vi använda den gamla hårddisken som back upp. Perfekt!!
Jag säger bara en sak! Gör back upp på allt på datorn som betyder något. Rätt vad det är säger den upp sig och alla har inte sån tur som vi hade. Man vill inte förlora fotografier och dylikt sedan en lång tid tillbaka.

 

Det händer även väldigt tråkiga saker i våra liv just nu. Min farfar är jättesjuk och ligger på sjukhus. Han har varit dålig under en längre tid men nu är det nog sluttampen. Det är jättejobbigt att se en person som betytt så mycket för mig lida så. Bara skinn och ben kvar. Hoppas han slipper lida länge, lilla farfar.

Imorgon ska jag ta med farmor upp och så hon får hälsa på honom. Ärligt talat inget jag ser fram emot jättemycket men jag vill att farmor ska få möjlighet att träffa honom och hon kan inte ta sig upp själv.Jag var där igår med pappa och brorsan och man blir ju smått illamående av hela miljön på sjukhuset tycker jag.

 

Jag har senaste nätterna drömt jättekonstiga drömmar. Det är liksom tillbakablickar från mitt liv sen när jag var liten. Jag var mycket med farmor och farfar när jag var liten. Sov ofta hos dem på helgerna och bodde i flera veckor hos dem uppe i Norrland i deras sommarhus. Helt plötsligt har minnen jag knappt visste att jag hade om saker jag gjort med farmor och farfar bara ploppat upp. Idag associerade jag nåt med lukten från deras skafferi där uppe. Det är bra konstigt hur hjärnan fungerar. Det är väl någon slags bearbetning på vad som händer antar jag.

 

Nej, här får jag inte sitta för Adrian. Någon står och rycker och gnäller i mitt ben.