Camilla

På tisdag blir Ninnie redan 7 veckor. Tiden springer plötsligt fram och det känns inte som att den räcker till längre.

 

Vägen hit har inte helt varit en dans på rosor. Jag ljuger om jag säger att jag varit/är himlastormande lycklig men det ska ju visst vara normalt att kunna känna såhär när man fått barn. Detta är en av anledningarna till att jag inte bloggat. Har inte haft någon lust att sitta och skriva om hur lycklig jag är när jag aboslut inte varit det. Sen känns det som lite tabu att erkänna att man inte här det när man borde vara det. 

 

Jag älskar alla mina barn över allt annat på jorden men jag känner mig fruktansvärt otillräcklig och jag tror inte att jag ännu kommit in i att vara själv med Adrian och Ninnie de dagarna när Jimmy jobbar. Hon är en väldigt skrikig och missnöjd bebis och Adrian är en väldigt livlig kille som kräver stor uppmärksamhet hela tiden. Men vad kan man kräva av en 1,5 åring. Han är dessutom inne i en period där han gnäller massor. Hela dagarna går han mest och gnäller. Men det är väl en biverkning av att ha fått syskon och får lov att dela uppmärksamheten med henne. Jag känner ofta: "Hur fan gör man?" Stressen blir stor när Ninnie skriker större delen av tiden man ägnar åt Adrian och han känner ju det också och vill mer än gärna sitta i knät och mysa. Dessutom så pratar han inte. Han säger några få enstaka ord, som faktiskt kommit bara senaste veckan så han gör sig ju inte förstådd direkt heller mer än att han pekar och låter på sitt egna språk. 

Men de är goa barnen. Helt underbara. Det sista jag vill är att gå och önska att de ska bli äldre eftersom detta är definitivt vårt sista barn. Jag vill kunna njuta.

 

Men det ska nog bli bättre. Vi går mot ljusare tider. Ninnie blir äldre och är mer med i matchen så att säga. Våren verkar äntligen vara här och jag tror att större delen av Sveriges befolkning är så lyckliga över det.

Att vi dessutom varit sjuka någon i familjen i princip konstant sedan slutet på december har väl inte gjort livet lättare. Men *peppar peppar* nu har vi nog varit friska allihopa förutom lite snoriga näsor på de två minsta i en vecka. Snoriga näsor är nog något man lever med konstant med småbarn. Speciellt de som nyss börjat på dagis.

 

Nu vaknade prinsessan och lär vilja ha  mat med tanke på att hon nu sovit i närmare 4 timmar :)