Camilla

Förhoppningsvis sista.. Är magen kvar om en vecka vet jag inte vad jag tar mig till..

Börjar med kvällens. Tycker magen har helt olik form mot förra veckan, men jag vet inte. Kanske att den sjunkit. Äckliga bristningar!!



Förra veckans:



Ny bakgrund den här veckan också. Lite svårt att få med toarullshållaren i det minimala badrum vi har nu. :)

Idag är stora dagen D. Dagen vi haft nedräkning till sen i april. Helt i onödan!

Jag spyr lite på livet idag. Ingen bebis - Inga känningar förutom bitterhet, ledsenhet och frustration. Jag vill och orkar inte mer nu. :(



Ser du det här bebis? Det står 100 %. Du är färdig nu så det är bara att komma ut!!

Då går vi in i vecka 40 nu då och ingen bebis. Jag misströstar ganska rejält just nu. Det är väl rätt åt mig. Bara dumt att undermedvetet gå och ställa in sig på att den kommer tidigare.

Den här dagen i graviditeten föddes Linus. I 39+0. Bella föddes i 39+1. Nu känner jag INGENTING!! "3.an kan vara klurig" får man höra.
Som jag sa häromdagen. Det här blir nog min längsta graviditet. Visst. Det kan gå snabbt när det väl sätter igång. Men jag känner liksom på mig att det är ett tag kvar. Fick dessutom höra av Linus fritidsfröken idag att "ska man se pessimistiskt på det hela så ser det ut som du bär magen väldigt högt fortfarande" Tack för den!!
Får väl se vad bm säger imorgon. Tog en magbild igår men den ser ut som förra veckan så ingen vits att lägga in den.

Annars har jag inte mycket att förtälja.

Ju mer dagarna och timmarna går desto mer känner jag att jag snart kommer att bli sinnessjuk. Jag gnäller jag vet men det skiter jag i.

Jag har ont i magen men inte "rätt" ont. Det sticker o drar så fort jag går. Jag är konstant kissnödig och det känns som jag har en jävla melon mellan benen när jag går. Det är ljuvligt.

Har lite svårt att hantera mina tankar just nu. Grymt grymt rädd för förlossningen men vill samtidigt att det bara ska dra igång så man får det gjort. Lite svårt att hantera sin rädsla när man inte vet när det kommer att ske. Fy fan säger jag bara!!

Barnen har kommit hem idag. Alltid nåt positivt. Men då ska man känna sig stressad över att det ska dra igång på natten istället. Alltid är det nåt!   

Här kommer en bild på tjockismagen:



Vet inte om det syns så bra på bild men jag ser och framförallt känner att den sjunkit en del nu. Till och med Jimmy ser det och han är karl.. :) Känns ju bra att nåt går åt rätt håll.

Annars har jag noll känningar på att förlossningen skulle starta inom de närmsta veckorna. Men det ska jag inte bli bitter över. Har aldrig känt nå vidare mycket innan det dragit igång på allvar.

Bebis är myckat slöare än vanligt numera. Vet att det är normalt men måste buffla lite på den ibland bara för att se om den lever. Den har ju alltid varit så aktiv. Kommer kännas konstigt att få ha magen och inälvorna för sig själv sen :)

Jag känner mig lite bitter efter barnmorskebesöket.

Hade väl hoppats att bebis skulle ha fixerat sig med tanke på hur det sticker o ilar där nere men icke. Fortfarande ruckbar, och inte hade magen växt nåt heller knappt trots att jag känner mig som en vandrande valross.
33 cm var sf-måttet förra gången för 2 veckor sedan och nu 33-34 så hon skrev 34. Kan säga att strecket planat ut ordentligt på kurvan. Vet att den inte växer så mycket på slutet men då brukar det ju vara för den har sjunkit ner mer och det hade den ju uppenbarligen inte gjort.
Hjärtljuden var på 150 och bebis var vild ( som vanligt ) så allt var ju bara sååå bra.. *suck*
Men jag ska väl ta och lita på henne istället kanske..

Vet att det inte är alltid de fixerar sig efter första barnet men Linus var iaf fixerad vid den här tiden..

Känns bara så jobbigt att jag mår sämre, blir tröttare och känner mig tyngre men bebis verkar inte växa eller sjunka.

Blä blä blä vilken skitdag det är idag. Tänk om man inte vore så jävla trött o slut åtminstonde så man orkade göra nåt. Det känns ärligt talat som att jag inte sovit på ett år..

Till mina tidigare barn har jag inte haft bb-väskan helt klar när det varit dags att åka in och så har jag väl tänkt ha det den här gången med, så länge man har koll på prylarna och VAD som ska ner..
Men fick reda på idag av mitt kontrollfreak till sambo att den ska vara klar och bara vara att hugga i farten, så okej då. Så i brist på annat ikväll för att hålla mig vaken när Linus ser på Ice Age har jag börjat plocka ner lite i en väska.
Jag räknar med att åka hem efter ca ett dygn och behöver jag stanna längre så får Jimmy åka hem och komplettera.

Till bebisen har jag lagt ner:

* En filt
* En mössa
* En tjockare tröja/jacka
* Ett par velourbyxor
* Ett par strumpor
* En body

Under BB tiden använder vi deras kläder och har alltså bara lagt ner kläder för hemfärden. Behövs nåt mer tro?
Bilstol får Jimmy åka hem och hämta.

Till mig har jag lagt ner:

* Amningsbh
* 2 par trosor (räknar väl med att använda de sexiga nätbyxorna också)
* 2 par strumpor
* En tjocktröja
* En amningstop och en mamma t-shirt.

Köpte ett par mys/träningsbyxor som jag tänkte ha på BB, men så råkade jag förälska mig i dem så jag har dem på mig typ JÄMT, så de åker väl med i farten om jag har dem på mig, eller så får jag kasta ner nåt annat. ( Hoppas bara inte vattnet går i dem ) :) 
Kanske borde ha nåt nattlinne eller nån enorm t-shirt också att sova i.. Har nog också varit lite så tidigare att jag knatat omkring i sjukhusets snygga landstingskläder.

Hygien:

* Schampo
* Duschcreme
* Tandkräm
* Tandborste
* Lypsyl ( man blir tydligen sjukt torr om läpparna av lustgasen )
* Hårborste
* Hårsnodd

Sen står det still.

Kameran ska med såklart, men den kommer vi ju säkerligen att använda innan. Är ju ett tag kvar, men ska väl försöka se till att den alltid har batteri i sig i alla fall.
Mvc-journal måste också med, men samma sak där. Den behöver jag ju innan. Fast jag kan ju visserligen ha den i väskan o ta med den när jag ska till bm bara. Min barnmorskemottagning sköter INTE sånt där digitalt så den är mycket viktig att jag får med.

Nu har jag inte tänkt på att packa ner nåt till Jimmy. Allt hänger ju liksom på vilken tid på dygnet bebis kommer och vilken vecka. Är barnen här eller inte. Jaja.. Det löser sig. Nån extra t-shirt eller så kanske inte skulle skada.

Kanske borde vi köpa nån dricka o nån godisbit eller så att kasta ner också..

Tips emottages tacksamt!

Idag är min hjärna i uppror. Somliga inklusive jag själv skulle nog skylla på hormoner vilket inte gör själva känslan jag har mindre jobbig.

Allt känns bara skit idag. Vet inte hur jag ska förklara. Tårarna rinner fast jag knappt vet varför. Jag är så trött, och har fruktansvärt ont i ryggen. Har kramp typ i bröstryggen vilket nästan gör det jobbigt att andas. Haft så sen igår kväll och det vill inte släppa.

Jag saknar mina barn. Så det värker ända in i märgen.

Bebisen i magen. Tänk att man kan längta efter något med så skräckblandad förtjusning. Jag längtar tills bebisen är här men jag tror mycket av mitt mående gör att jag tänker på förlossningen som nu faktiskt inte är så långt bort förmodligen. Både medvetet och undermedvetet. Ska på Klara-samtal imorgon. Ska bli skönt att få prata av sig lite med någon som är expert inom området.  Minsta lilla motgång angående vad som helst, o tårarna bränner och jag tänker "Jag vill inte föda barn"

Har haft min mamma med på både Bella o Linus förlossning. Denna gång ska hon inte vara med. Jimmy vill inte det och anser att ska hon vara där så behöver inte han vara det. Jag skulle verkligen vilja ha henne där.. Har fått många kommentarer från folk som sagt att de inte fattar hur jag har kunnat vela ha min mamma med. Jag vill det. Så är det bara. Gör inte att jag litar på Jimmy mindre, men mamma är ändå alltid mamma.

Ikväll ska jag simma med Linnea är det bestämt sen länge. Jag gissar på att jag kommer basta mer än simma. Men det ska bli skönt att komma hemifrån o tänka på nåt annat än allt som flödar i min hjärna just nu.

Här kommer den sedvanliga magbilden som jag har börjat ta på måndagar.



Från idag högst upp, och förra måndagen underst. Undrar om man ser nån skillnad?
Visst är det snyggt att toarullen är med på alla bilder? :)
Jäklar vad jag svankar?! Haha..

4 veckor kvar. 28 dagar! 
Nu kan jag ärligt säga själv att det börjar ta sej även om 4 veckor känns som en låång tid att gå och vänta.

Har idag fått höra av flera på fritids att "du har ju iiingen mage alls. Har du verkligen bara 4 veckor kvar. Åh vilken liten mage.. "
Visst, den kanske inte ser så stor ut. Men den känns enorm. Jag följer min kurva. Jag ligger fortfarande ÖVER medelkurvan på sf-måttet. Man måste inte se enorm ut för att man är höggravid. Jag var större med Linus, det var jag. Jag var mindre med Bella och då hade jag mest problem med foglossning av alla tre graviditeter. Minst foglossningsproblem hade jag med Linus när jag var störst. Det känns ibland som att jag måste förklara att magens storlek inte avgör måendet och hur "jobbigt" det är att vara gravid.    
Alla magar, graviditeter, kroppar är olika.

Annars då? Jo. Jag är trött trött trött. Trött i huvudet och trött i kroppen.
Får allt mer sammandragningar, dock är de korta och gör inte ont. Fick visserligen en lång och riktigt ond tidigare idag och då fick jag panik direkt. Förnimmelse av förlossning.. Blä :/

Bebis är för det mesta vild i magen. Man märker ju såklart att den börjar få trångt och den trycker ut sig på de mest konstiga ställen så jag undrar verkligen om den ligger som den ska. Får liksom inte ihop kroppsdelarna. 
Det visar sig helt enkelt.


Längtar så efter Liten nu!! Vem är du därinne?

Då har vi gjort 35 fulla veckor nu då. Det tar sig sakta men säkert. Jag tror jag längtar ihjäl mig snart tills bebis kommer ut. Massa efter bebis såklart men också massa efter att få tillbaka min kropp.

Inatt var jag upp o pinkade 3 gånger mellan 23 o 04. Inte så jäkla upplyftande. Sen inte sova mer efter 4.

I dag har vi varit hos barnmorskan o klämt o tagit prover. Bella som är helt inställd på att hon ska bli doktor när hon blir stor var med in o tittade när de snodde blod av mig :) Tuff tjej!

Allt såg bra ut. Bebis ligger fortfarande med huvudet neråt o är numera Ruckbar så nu kan den inte vända sig längre. Magen hade växt 1 cm sen sist - 2 veckor sedan men det var inga konstigheter då den sjunkit ner längre i bäckenet.
Blodtrycket var väl lite lågt enl Bm och förmodligen därför jag mår som jag gör med den här jävla yrseln som kan göra mig tokig. 105/60. Mig säger de siffrorna inte ett skvatt. Jag kan bara se att det var högre i början.
Sist en inte minst så pickade hjärtat på med 145 slag / min.


Om 2 veckor ska jag tillbaka igen. Då hoppas jag att det blir sista gången men sån tur har jag nog inte. Men hoppas får man.

Avslutar väl med en magbild från igår. Ser ingen skillnad sen sist men ska det vara, så ska det.


Vecka 34+6

Idag går vi in i vecka 35.

Om bebis skulle få för sig att vilja ut nu så gör man inget för att försöka stoppa förlossningen längre. Det känns lite galet. Det är en ganska stor bebis i magen nu. Väger ca 2,2 kg och är välan en 45 cm lång. Enligt statistiken sen hur stor vår är vet jag inte. Lång är den i alla fall för den kan sparka o misshandla mej på de mest konstiga ställen samtidigt :)


33+6

Tog magbild igår och jämför man med den jag tog för en vecka sen så ser jag skillnad. Den är mer rund och fyllig nu men har inte börjat sjunka än. Mer proppmätt som min far skulle ha sagt. 

Mår väl oftast ganska bra tror jag. Fogarna gör ont när jag varit uppe och rört mig. Fötterna sväller när jag är uppe o går. Sover halvkasst till o från men oftast helt ok. Toabesöken ska vi inte tala om. Ja.. sedvanliga krämpor men så länge jag tar det lugn är det hanterbart.
Visst börjar jag bli less. Det ska jag inte sticka under stolen med, men jag tror inte det ens är i närheten av vad jag kände den här tiden i Linus graviditet.

Snacka om att jag har nedräkning här hemma nu. 7 veckor kvar. Det tar sig men det går sakta.
 
Har börjat fundera mer och mer på namn. Någon som har nåt fint förslag, allra helst på en pojke, får gärna yttra sig. :)

Tog en magbild nyss. Mest för att jämföra själv om magen växer nåt eller om den stannat av. Ser att den jag tog nyss blev jäkligt suddig men jag orkar inte ta om :)


Bilden är tagen för två veckor sedan exakt idag, i vecka 30+6


Denna bild är tagen ikväll. Vecka 32+6.

Den känns nog större. Huden känns mer sprickfärdig i alla fall :) Imorgon är det dags för barnmorske besök för första gången på 4 veckor så det ska bli spännande att se hur den ligger och om den växt nåt.
Börjar få mer och mer sammandragningar i alla fall. De gör inte direkt ont och är inte långa eller regelbundna. Men ett teckan på att kroppen tränar helt klart.

Idag kom Bella hem. Tidigt i morse. Vi for till Fyrishovs Äventyrsbad i Uppsala tillsammans med Carola och hennes familj. Det var trevligt. Ett trevligt badhak men jag åkte ju inte så mycket kanor o så direkt av förklarliga skäl. Det var skönt att ligga o flyta på en sån här flytgrej och låtsas att man låg på mage.
Precis när vi skulle åka hem vågade sig Bella på att hoppa från 3:an så vi har en mycket stolt tjej här hemma nu. Tyvärr var vi tvugna att åka hem precis då, då Jimmy skulle på fotbollsträning. Annars hade hon förmodligen stått där och hoppat än :)

Gud vad jag är sugen på choklad. Och konstant törstig är jag också..

Jag är rädd!

Rädd för att föda barn.
För varje dag som går så är det en dag mindre till förlossningen så det är väl ganska naturligt att jag tänker mer och mer på hur det ska gå. Det kommer säkert gå jättebra men jag måste ändå gå igenom det. Jag vill inte men jag måste. Jag måste ner i helvetet och vända känns det som just nu. Säkert överdrivet enligt många men jag känner så.

När jag tänker på mina tidigare förlossningar ser jag nog inget nästan positivt. Visst, jag fick mina underbara älskade ungar och jag skulle gå igenom det hundra gånger om för deras skull. Självklart!
Jag längtar ju såklart efter att träffa bebisen. Se hur han eller hon ser ut, om det är en kille eller tjej, Vad den passar att heta osv. Jag är jätteglad över att vi ska bli föräldrar. Får nästan dåligt samvete när jag läser vad jag själv skriver men det är vad jag känner. Jag är rädd!

När man ser på tv tex, eller hör folk prata om det så verkar det ofta som att så fort bebisen är ute och man får upp den på bröstet så är allt glömt. Det har aldrig jag upplevt. Vet inte riktigt vad jag kännt men inte himlastormande lycka i alla fall. Jag vill känna så den här gången. Jag vill minnas förlossningen som något positivt och inte som ett stort skräckmoment i mitt liv.

När vi var på Klara samtal frågade barnmorskan mig om jag kunde se vårt liv efter förlossningen. Alltså om jag kunde tänka mig livet efter att bebisen kommit och att jag då skulle ha gått igenom förlossningen. Självklart svarade jag. Idag är det inte lika självklart. Kanske för att det egentligen inte är såå himla lång tid kvar nu. 
Idag om jag tex tänker på vår flytt så tänker jag "Då måste jag ha gått igenom förlossningen först" Allt som jag tänker på som jag vet kommer att ske efter förlossningen gör mig rädd. Bara att vara ute och gå med barnvagn tex. För jag måste gå igenom det först. Jag stannar upp i tankarna och tänker "Jag måste gå igenom värkarna och jag måste trycka ut huvudet genom det alldeles för lilla hålet och känna den jävligaste smärta jag någonsin varit med om först"

Jag blir frustrerad och känner mig nästan arg när folk säger till mig att de lätt skulle göra om det igen. Det är ju så häftigt. Det går ju så snabbt över. Man glömmer så snabbt. Det kommer att gå så bra, osv osv. Man får nåt alldeles underbart för smärtan:
Jag veet! Men jag måste gå igenom det först och det skrämmer skiten ur mig!

Jag börjar faktiskt längta lite tills jag ska på Klara samtal igen. Sist var jag i vecka 24+0 och nu ska jag dit igen i ca 36+0. 4 veckor kvar. Det känns denna gång som jag mer kan förstå att jag faktiskt ska gå igenom en förlossning igen. Inte lika lätt när man hade så långt kvar. Fast hur mycket jag än går och pratar med någon Klara-barnmorska måste jag i alla fall gå igenom det igen.. Men den här gången ska vi väl mer lägga upp en plan för smärtlindring och så.

Kan man inte bara beställa bebis på posten??

Jag tänker gnälla! Idag känner jag mig som ett riktigt megafetto!

Stor o otymplig. Yrslig, hjärtklappning o helt skakis. Ryggen och fogarna värker. 
Det är nu på upploppet de riktiga krämporna kommer o får det man gnällt om innan att kännas som småpotatis.

Igår och idag har 8 veckor känts som en hel evighet. Går liksom nästan o räknar timmarna här hemma.
Bebisen ligger verkligen högt upp nu. Det är tungt att andas och nu när jag satte mig i soffan så tänkte jag på att jag lät som en gammal gubbe som andas tungt genom sin håriga näsa. Haha.. nästan lite skrattretande!!
Åh vad jag längtar tills den sjunker ner lite i förlossningskanalen. Dröjer väl några veckor till.


Jag har en stor bebis i magen nu!! :)

Idag ska jag då pallra mej hem till farmor och farfar om ca 1 timme. Känns just nu som en rejäl kraftansträngning men det ska väl gå bra.

I ett par dagar nu har jag känt litegrann som att magen inte växt på ett tag. Att den liksom stannat upp. Men inte tänkt på det så mycket förrän jag kom hem till mina förlädrar idag och mamma säger samma sak. Minns inte exakt hur hon sa men nåt i stil med att magen inte blivit så mycket större sen sist vi sågs.
Sen börjar jag tänka att jag gått upp så "lite" i vikt också. För några veckor sedan skrev jag ju här att jag gått upp 8,5 kilo. Då konstaterade jag i efterhand att jag måste ha räknat fel. Var nog bara 7,5 kilo för NU har jag gått upp strax under 8. Jag är ändå i vecka 30+3 idag. I vecka 24, och vecka 29 hos barnmorskan har sf-måttet legat över medelkurvan och jag vet ju att hur magen ser ut inte avgör hur stor själva livmodern är.
Jag har heller inte samma tryck under revbenen som jag haft i tidigare graviditeter runt dessa veckor. Kanske bär jag lägre den här gången??
Visst är jag glad att inte få världens tjockaste mage, och inte gå upp massa i vikt. Så länge bebis mår bra. Den rör sig o lever om därinne så jag borde säkert inte fundera över det men nu gör jag det ändå. Jag vet i alla fall när jag ser på kort från Linus i samma veckor att jag var större då. Med Bella var jag ju rätt liten o nätt hela tiden men det var ju ändå första graviditeten.. Har inga kort att jämföra med från då. 

Jaja.. detta kan jag älta i flera timmar men ska försöka att inte tänka på det. Det är 2,5 vecka kvar tills jag ska till barnmorskan igen och jag vet ju att hon inte direkt tagit min oro på allvar direkt tidigare så det är väl ingen idé att försöka få komma nå tidigare heller.

Nu är min kära son hemma på visit igen tills på söndag morgon. Han ligger och sover nu såklart men känns ändå skönt att veta att man inte är ensam i lägenheten. Min fina unge. Han satt och donade med sina grejer i sitt rum när han helt plötsligt ropar: "Mamma!!!" Ja.." svarar jag. "Älskar du mig?" på ett lite retsamt sätt. Han är så  rolig. Man undrar vad som går runt i huvudet på de små ibland.

Vi har börjat skriva en liten lista på vad som behövs inhandlas eller i alla fall införskaffas innan bebis kommer.

* Spjälsäng
* Madrass
* Spjälsängsskydd
* Plastad frotté
Täcke, lakan och grejs har jag sparat från tidigare barn om jag inte minns fel. Kanske ska inventera i källaren någon dag.

* Skötväska
* Skötbord
* Skötbädd
* Snorsug (mycket viktigt) :)
* Badbalja
Ja, sen behövs det väl blöjor o allt annat som behövs för själva "sköteriet" men det känns avlägset. Svårt att veta vad vi ska ha för skötbord när vi kommer få ett minimalt badrum i nya huset och endast duschkabin.

* Bilbarnstol
* Babysitter

Idag inhandlade jag första plagget. 30 kr på rea var väl alldeles lagom. Så söt tycker jag. Strl 50. Mina barn har drunknat i 56 när de föddes. 



Sen behövs det väl lite kläder. Jag tycker det är så svårt att handla sånt när man inte vet vad det är för kön i magen. Neutrala kläder är mest tråkiga och det vet jag av erfarenhet att det är inte roligt att sätta på barnet sen när det väl är fött. Är det en tjej så kommer jag, vare sig folk vill eller inte köpa söta kläder i rosa o vice versa. Jag gillar rosa och det finns inget sötare än små bebisflickor i rosa kläder. Är det en pojke, ja då kommer man köpa söta saker i blått eller andra "pojkfärger" Jag må var inskränkt i mitt könstänkande men sån är jag :)
Idag råkade jag till och med kalla bebisen för hon och för varje dag som går så är jag mer och mer "säker" på att det är en tjej i magen så ut kommer nog en kille då jag alltid har fel.
 
Kom gärna med förslag om jag glömt något. Jag hoppas att man kan ärva en del, och hitta lite begagnat. Blir sjuhelvets dyrt om man måste köpa allt nytt.

Idag är jag glad!!
Jag fick ett trevligt brev från försäkringskassan nämligen där det stod att de har beslutat att bevilja mig Hel Graviditetspenning. Jag stod i bh o trosor när jag öppnade brevet och bara skuttade ut i vardagsrummet o skrek o hoppade på mitt eget flodhästvis. Bella tittade undrande på mig och jag förstår henne. Hehe..
 
Så skönt. En sten lyftes från mina axlar så nu på fredag när jag går på semester så kan jag verkligen slappna av och bara vänta på bebis.. Så behöver jag bara ha semester i 1,5 vecka innan Havandeskapspenningen drar igång. Jobbigt bara att det ska vara så lång tid kvar tills bebis kommer men det går säkert snabbt.

I övrigt har jag lite bloggtorka men det kommer vilken dag som helst. I Pråmiss!

Idag fyller bebis 28 hela veckor så vi går alltså in i v 29. Tycker fortfarande det känns som att tiden går rätt långsamt men den gör nog inte det egentligen. Fast nu längtar jag efter bebis på utsidan så nu kan det få gå snabbt sista tiden. Vilket det säkerligen kommer att göra om vi nu ska flytta o dona. Tänker man att vi får tillgång till huset om 10 veckor, känns det som ingenting. Tänker jag att bebis är beräknad om 12 känns det som en evighet :)

Igår när jag kom hem från jobbet så hittade jag 2 st kattspyor i sovrummet. Jag kan inte med saker som äcklar mig längre. Inte minsta lilla. Under tiden jag försökte torka upp den ena utan att kräkas så lägger Elliott en ny strax bredvid mig och då blir det för mycket. Kuta ut i köket o kräkas i diskhon. Fräscht värre. Då snackar jag alltså tömma magen ordentligt. Det hände häromveckan också när jag tömde soppåsen som luktade as. Börjar med lite hulkningar o slutar i en ordentlig spya. Jag mår ju inte illa av det. Det luktar bara så illa, eller äcklar mig på något sätt så jag kräks.
Under kvällen igår hann kattfan spy 4 gånger till. Våra katter spyr aldrig annars så jag började ju fundera på om han var sjuk men i sista låg det en ordentligt stor hårkorv så det kanske var den han ville få upp för nu har det itne kommit nåt mer. Usch. Äckligt. Han hade tom lyckats pricka in Jimmys kudde och när jag stod och sköljde av hans örgott över badkaret så vart det för mycket för mig igen och min intagna vattenmelon kom upp.
Jag kan skratta åt det i efterhand och tycka att det är lite komiskt men när man väl står där och tömmer magen är det inte så kul.

Idag ska jag luncha med Linnea innan jobbet. Imorgon ska jag luncha med Carola :) I like!
Hoppas vi kan hinna få nån tid på banken så vi kan betala ut handpenningen till mäklaren. Jimmy ringde flera gånger igår men fick aldrig tag i någon.

Jag har fruktansvärt ont i ryggen/fogarna. Känns som bebis roat sig hela natten med att sparka rätt på ryggraden eller nåt. Kommer gå i sakta mak på stan vill jag lova. Hoppas det blir bättre när kroppen kommit igång lite för nu kan jag nästan grina åt det. Som jag grinar åt allt annat nuförtiden.

Nu ska jag sparka upp Jimmy så han får ringa banken!

Ibland är jag så nyfiken så att jag tror jag ska spricka på vad det är för kön på den lille därinne. Vissa dagar är jag övertygad om att det är en tjej, andra dagar är jag övertygad om att det är tvärtom.
Enligt Jimmy är det en kille. Inget att diskutera.

Jag har nämligen fått för mig att jag ser en "snippa" på ena ultraljudsbilden.



Nu syns det nog ganska otydligt men jag anar ett streck där? Är jag helt ute o cyklar tro?

Blir såklart lika glad vad det nu än är för något. Våran bebis, V
vårt barn är det ju i vilket fall. Men ibland är det bara så sjukt att känna någon så nära, men ändå inte veta "Vem det är" därinne :)

Så nu alla tjyvläsare!! Vad tror du? :)