Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Vi hade ju tänkt köpa en begagnad barnvagn. Men igår var vi faktiskt och beställde en sprillans ny. Just den sorten vi fastnat för har jättedåligt andrahandsutbud. Stäkert för att folk är nöjda med dem. De man sett på blocket har antingen försvunnit eller inte sett ut att vara i schyst skick. Vi hittade en i Vasastan i Stockholm men jag var inte så sugen på att åka dit i mitt tillstånd just nu och så har man ju ingen aning om hur den ser ut egentligen.
Men men.. Vi har råd. Skattepengarna trillade in på kontot idag och vagnen kom att kosta ganska precis den summan vi fick tillbaka. Känns skönt att det är klart nu i alla fall.

Sån här kommer bebis åka omkring i i höst:



Jag tror inte ritkigt bilden gör den rättvis. Tycker den ser snygg ut men tygproverna såg ännu snyggare ut. Den är vit, grå och lite lattebrun. Dessutom är det vita i nåt slags läder så det är lätt att torka  av. Självklart går den ju att vända så bebis kommer ligga i en sån här:

 
Det är en mjuklift som sen kan göras om till åkpåse när bebis vill sitta i slutet av vintern, och även sittdyna sen.
Blir nog bra. Vi är nöjda. Lite nyfiken på hur den ser ut på riktigt bara eftersom vi bara sett modellen i affären och tygproverna. Spännande.
Första bebissaken är alltså inhandlad. Förutom 5 st tvätthanddukar för 2 kr st på IKEA häromdagen.

Känns konstigt. Varför har vi köpt vagn? Ska vi ha bebis? :)


8,5 kg.

8.5 kg är vad jag har gått upp nu i vecka 26+1. Inget jag ser som konstigt eller mycket egentligen även om jag känner rätt stor och otymplig. Men tuttarna har ju svällt en hel del.. bebis väger ca 1 kg nu, moderkaka och extra blodvolym väger, och så en hel del fett också ;) På röven tex.. Haha..
Vad som däremot är konstigt är konstigt är att: 

8,5 kg är vad jag gick upp SAMMANLAGT med Bella :) Hon vägde 3205 gram när hon föddes. Tyvärr finns inte ett enda kort på mig från när jag var gravid med henne. Jag var ensam och hade inte direkt någon som tog kort och inte hade jag någon kamera heller. Inte konstigt att jag kom i mina jeans en vecka efter förlossningen. Nu undrar jag om jag någonsin kommer komma i min gamla storlek igen. 

Med Linus gick jag upp 16 kg lite drygt så jag hoppas vi inte drar iväg så värst mycket mer än det den här gången.

Nu är det ju tredje barnet. Jag är äldre osv. Men skulle så gärna vilja se en bild på hur jag såg ut med Bella. Tror min maxvikt var ungefär där jag startade den här gången. :)


En vecka har gått.

och jag har inte skrivit ner ett enda ord. Risken är att det skulle bli den mest negativa bloggen som existerar på blogg.se och jag vet själv hur kul det är att läsa bloggar där folk gnäller om allt och inget och lite till. Som inte kan dela med sig av en gnutta positivitet.

Förra veckan jobbade jag 7 dagar i rad. Rättare sagt 7 kvällar i rad. Det gick väl hyffsat. Skönt att komma ut och träffa folk men verkligen skitjobbigt att jobba. Att stå och gå är nästan helt uteslutet. Jag blir yr och allting snurrar. Hjärtat slår i 180 och jag mår verkligen skitdåligt. När jag kom hem på kvällarna så var ben och fötter svällda och värkte satan på morgonen.
Jag o min chef fyllde i ansökan om Havandeskapspenningen och jag har verkligen inga förhoppningar om att den ska gå igenom. Självklart så hoppas hoppas jag men jag tror inte. Jag skrev utförligt på 2,5 A4 sida vad jag gör på jobbet och så skrev både jag och min chef under. Sen ska man ju kryssa i massa i själva ansökan. Hur många man jobbar med, om man kan ta rast, om man arbetar i trånga utrymmen, gör tunga lyft osv. Min chef ville inte kryssa i att jag gjorde tynga lyft tex för det är så svårt att veta exakt hur många tunga lyft jag gör på en dag, utan hänvisade bara till bilagan som faktiskt Jag skrivit. Visserligen skrev han under men man vet ju hur försäkringskassan  kan vara. Hittar de nåt kryphål för att slippa bevilja så varför skulle de inte ta dem liksom?? Det var massa saker som han liksom inte fyllde i utan menade på att det stod i bilagan. Nu väntar jag bara på papper från lön som han lovade skicka efter som inte dykt upp som jag behöver ha för att fylla i det sista i ansökan innan jag skickar in den. Vet nämligen inte exakt hur många procent jag jobbar då jag har arbetstidsförkortning, eller vad jag har för årslön. Vi har ju nyligen fått löneförhöjning på nån stackars krona i timmen.

Idag jobbade jag dagtid för första gången sedan innan vi åkte till Rhodos. Jag mådde så dåligt på jobbet så jag trodde ärligt talat att jag skulle svimma. Hela kåken åkte framför ögonen på mig kändes det som. Härdade ut till kl 10 o ringde min barnmorska på hennes telefontid för att höra angående mina prover jag tog i torsdags och berättade hur jag mådde. Hon sa att mitt järnvärde gått ner sen inskrivningen och var lite lågt mot vad jag brukar ligga på och blodtrycket var ju också lägre. Detta tillsammans var nog ganska trolig orsak till mitt mående så hon beordrade mig i princip att åka hem från jobbet, skaffa Niferex ( järntabletter ) och bara vila i ett par dagar. Äta bra och sova mycket. Jag gjorde som hon sa trots att det känns skit med tanke på att jag nyss varit hemma i 2 veckor pga den där förkylningen. Kom hem, la mig i sängen och vaknade 2,5 timme senare. Jag tror jag var trött. Är fortfarande.
Var över till Linnea efter att jag hämtat kidsen på skola/dagis. Hon hade massa Niferex liggandes som jag fick så nu får vi hoppas att det hjälper.
Detta är liksom inte kul någonstans. Har så dåligt tålamod med mina barn just så jag skäms över mig själv o får superdåligt samvete när de somnat på kvällarna och är sådär söta som bara ens barn kan vara när de sover. <3

För varje dag som går så är det en dag mindre kvar tills bebis kommer. Det är ju positivt :) 


Havandeskapspenning.

Jag tänker gnälla.

Jobbhelgen är över. Då är det bara 5 dagar kvar innan helg nu då. Jag är så slut så jag knappt vet vilket ben jag ska stå på. Fortfarande förkyld och mår kasst. Kommer jag någonsin att bli frisk?? Det känns inte så idag.

Det har inte varit någon lek att jobba. Att komma i och ur trucken går inte direkt smidigt längre och magen känns mest i vägen hela tiden. Att stå och lappa pall som liksom tidigare varit mitt break från att sitta hela dagarna i trucken går knappt heller. Jag blir yrslig o känner mig svimfärdig när jag stått upp i 5 minuter.  Vet dock inte om det beror på att jag fortfarande är sjuk också.
Har börjat kika lite på det här med Havandeskapspenning. Får mitt moderskapsintyg på torsdag och då ska jag väl skicka in ansökan så fort som möjligt efter det. Tyvärr ligger försäkringskassan.se nere så när jag äntligen ska ta tag i att skriva i ansökan så kan jag inte. Vet inte vad jag ska skriva heller. Har i alla fall räknat ut att OM jag får det beviljat så går jag hem runt 14 juli. Det är exakt 60 dagar innan bf. Det är 7 veckor kvar på torsdag. Det är ingenting egentligen. Men känns som en evighet just idag.

Jimmy städar och jag tittar på. Jag känner mej som världens mest odugliga sambo. Jag orkar inte bry mig. Hjärtat känns som det dunkar på som om jag sprungit spåret o då har jag bara suttit i soffan. Jag börjar bli påmind om varför jag sa när jag var gravid med Linus att jag aldrig mer skulle bli gravid.. Och då har jag 16 veckor kvar. JIPPII!

Imorgon ska jag på Klarasamtal och sen ska jag träffa Carola. Det ser jag massa fram emot. I alla fall det sistnämnda. Det var alldeles för längesedan.

Kanske att nästa inlägg kan bli lite mer positivt. Vi får se.


Klara - samtal

Idag hittade jag ett brev på diskbänken som jag inte har en aning om när det kommit. Antingen i veckan när jag legat sjuk och Jimmy tagit in posten eller när vi var på Rhodos och Thomas tog in posten.
Där fanns i alla fall en kallelse till ett Klara samtal. Tack!! Barnmorskan min hade nämligen sagt att risken finns att inte hinner gå på nåt samtal under sommaren för då är det barnmorskebrist och då prioriteras sånt här såklart bort vilket jag förstår till 100 %

Jag börjar mer och mer fundera över det här med förlossningen och blir mer och mer rädd. Visst har jag fött 2 barn tidigare och det har gått bra men jag är ändå sjukt rädd den här gången. Flera år efter att jag fick Linus drömde jag mardrömmar om att jag helt plötsligt låg på förlossningen och det var dags att föda och då har jag gripits av PANIK!!! Gissa om det vart skönt att vakna då. 

Det var hemskt med Bella. Fortare gick det med Linus men jag minns det i alla fall som fruktansvärt och som någon slags bekräftelse på att det var så hemskt som jag mindes det med Bella och 100 gånger värre. Jag tillhör alltså inte skaran som tycker det är underbart och döhäftigt att föda barn. Inte ens när det är klart. När Linus just kommit ut minns jag att jag bara ville att någon skulle ta honom så jag slapp se honom.

Klara - barnmorskorna får man alltså träffa för att gå igenom och bearbeta sin förlossningsrädsla. Jag vet att under mina tidigare förlossningare så har jag liksom tappat kontrollen över mig själv och helt gripits av panik när det gjort som mest ont. Denna gång tänkte jag försöka undvika det. Så jag antar att vi ska försöka lägga upp någon slags plan över förlossningen med smärtlindring osv. Om inte annat så känns det skönt att det finns dokumenterat att här kommer en som är förlossningsrädd. Därinne kanske man behöver vara lite extra.. Vad vet jag.

Att önska mej ett snitt finns liksom inte på världskartan. Kan och får man föda vaginalt ska man göra det anser jag. Tror inte det är det minsta lättare att bli snittad. Det bästa för både mig och bebisen är att födas vaginalt. Snittas man kommer ju liksom smärtan i efterhand i stället och jag skulle aldrig vilja genomgå en stor bukoperation  bara för att jag är rädd för smärtan.

På tisdag ska jag dit. Lite nervöst men samtidigt skönt att prata med någon om det. Även om det känns som att tiden går långsamt, så för var dag som går så är vi en dag närmre förlossningen..


Vecka 24 (23+0)

Idag har vi gjort 23 fulla veckor bebisen och jag, och går alltså in i vecka 24.

Det känns som att det börjar bli väldigt mycket bebis i magen nu. Den är överallt samtidigt och senaste 3-4 dagarna har den inte varit still längre stunder av min vakna tid.

Känns som att magen växt en del senaste dagarna men är fortfarnade inte direkt otymplig förutom att även mina mysbyxor o dylikt börjar kännas trånga nu. Det känns liksom som att den växt nertill. För att inte tala om vad röven har växt.

Jag och Bella försökte oss på att ta kort på magen. Det gick sådär men här är resultatet.

 

Tyckte man såg så dåligt med svarta tröjan så jag gick och bytte till en ljusare. Vi var seriösa. :) Jag är inte riktigt sugen på att ta några "nakna" magbilder.



Då kändes det helt plötsligt som att magen såg mindre ut.

(Jag försöker att undvika att tänka på min begynnande dubbelhaka och vad en veckas sjukdom gjort runt mina ögon)

Hälsostatusen idag är väl ungefär densamma som igår. Det blir bättre men jag är verklgien inte i skick för att jobba imorgon. Blir gå till doktorn. Ringde idag men fick kalla handen och höra att om det var imorgon jag behövde ett intyg ifrån var det minsann imorgon jag skulle komma.. Jaha.. men Ursäkta då. Hostan är tack o lov bättre men jag har huvudvärk, är täppt å så trött. Idag har jag sovit nästan hela dagen.
Jag är ledig fredag och jobbar helgen så just nu satsar jag stenhårt på att vara kry tills helgen. Eventuellt torsdag. Får se hur det känns imorgon.

Nu ska jag slita min son från tv-spelet o försöka få makten om tvn en stund.

Ciao!


Graviditeten vecka 23.

Många frågar hur magen mår så det ska jag ta och tala om :)

Nu är jag i vecka 23 (22+2 idag). Har kommit in i en fas där det känns som att tiden går sååå långsamt. Känns som att jag har varit gravid i flera år redan och som att magen inte växer heller, vilket på ett sätt är skönt. :) Jag kommer förmodligen hinna känna mig otymplig så det räcker och blir över.

Springer o pissar stup i kvarten och ryggen är väl inte världens lyckligaste, speciellt inte nu då jag är hemma och är krasslig och mest ligger ner.
Jag har återigen börjat hulka åt ALLT! Äckliga lukter och äckliga syner/tankar. Gjorde det i början. Tex borsta tänderna går inte att göra utan att hulka o få kväljningar. Kan inte torka Linus i rumpan utan att sätta igång. Ja.. listan kan göras lång.

Bebis lever om vi magen. Vissa dagar mer och andra dagar mindre. Den är inte långt ifrån revbenen nu och ibland får den till såna sparkar så jag skriker rätt ut. Det gör ont på riktigt alltså.
Jag har fortfarande så svårt att förstå hela grejen. Att jag är gravid. Att vi ska få bebis. Kommer fortfarande på mig själv med att tänka eller säga " om allt går som det ska" "när bebis kommer, om den kommer" Minns inte riktigt att jag haft så svårt att ta in hela grejen i tidigare graviditeter. Eller att jag haft så svårt att tänka positivt.

Tidigare i veckan var vi iväg till Barnens hus för att kika lite på barnvagnar. Mest för att veta vad vi är ute efter, vad vi vill ha. Finns ju mycket bra begagnat att köpa. Det finns verkligen hur mycket som helst att välja emellan. Ska man ha svängbara hjul?! Verkar väldigt smidigt i de flesta fall men kan man tex dra vagnen över en gräsmatta, uppe i spåret utan att fastna? Ska man ha liggdel, eller sittdel med mjuklift. Ja.. tur det är ett tag kvar. Har tre olika kataloger här hemma att bläddra i och jag blir inte klok alltså :)

Bebis är nu ca 28 cm lång och väger ca 430 gram.


Halvtid.

Idag har jag då enligt ultraljudet gått 20 fulla veckor. Alltså är jag i vecka 21. Nu börjar nedräkningen. Måste säga att det känns som en halv evighet innan detta kommer att bli klart. Kommer det någonsint att komma ut en bebis??

I övrigt mår jag ganska bra. Har väl inte mycket till graviditetskrämpor förutom foglossningen som gör sig mer o mer påmind. Men det är väl ganska naturligt att det känns mer och mer med tanke på att bebis blir större därinne och vi närmar oss förlossningen mer för varje dag som går.
Tycker inte att jag lider så mycket av hormontoppar/dalar. Graviditeten med Linus vet jag att jag var värsta monstret men det kanske kommer. Jimmy har sluppit lindrigt undan hitills :)
Tröttheten har ÄNTLIGEN kännts bättre under 1,5 veckas tid men idag känns det som jag skulle kunna sova i ett år igen. Gick hem från jobbet vid 17 redan då vi hade så lugnt och var överbemannade. Jag orkar inte riktigt hålla samma tempo som förut längre. Blir trött, yr, och får ont i ryggen av att stå för länge och får ont i ryggen av att sitta för länge.. Jag försöker variera så mycket jag kan på jobbet. Tur jag har förstående kollegor.

Jag kanske hade lite krämpor i alla fall, men i det stora hela så känns det ofta som att jag mår oförskämt bra.

I övermorgon ska vi till barnmorskan för att få ett intyg på hur långt gången jag är. Lika bra eftersom jag läst att grekerna kan vara lite griniga på att låta gravida flyga. Känns helt enkelt tryggt att ha ett intyg på att jag är i flygskick så att säga. Är ju lite svårt att bara stå och försöka förklara hur långt gången man är. Är ju svårt att se på magen. Får ju ena dagen som sagt höra att jag redan har så stor mage, och nästa dag höra att det syns ju inte..
Sen skulle vi även få lyssna på hjärtljuden och klämma lite på magen. Coolt. Jag har en bebis i magen!


Ultraljud.

Nu är vi hemma igen.
Seriöst. Det var så coolt!! Allting sågs så himla tydligt. Inte alls som ul med mina tidigare barn. Vi var nog rätt tagna båda två. 

Här är våran bebis <3


En liten minifot!



Titta, man ser tom ansiktet. Näsan, ögonbrynen, munnen.. Så coolt. Den ser dock väldigt onöjd ut :)



Den här bilden tog jag bara för det ser ut som den ligger o bresar. Vi är båda rätt säkra på att det är en grabb. (Tyckte tom hon som gjorde ultraljudet sa han en gång) Men vad säger ni??



Så slutligen en liten profilbild. Världens finaste minibebis såklart :)


Enda kruxet i bägaren är att jag blev tillbakaflyttad 4 dagar så idag är jag alltså i 17+6 istället för 18+3. Så värdelöst men vad är väl 4 dagar i det långa loppet. Den kommer när den kommer. Huvudsaken att allt såg bra ut och det gjorde det.
Vi hade en supergullig barnmorska som verkligen var nooga. Hela undersökningen tog 30 minuter.

Kommer bebis snart? :)


Rutinultraljud.

Idag är det dags.
Dagen man som gravid längtar efter i flera månader för att se om man inbillat sig eller om det faktiskt är en levande bebis man har i magen :) Jag hoppas och tror på det sistnämnda. Annars lär jag gå och bära på en redig brakskit som dessutom kan böka runt ganska ordentligt i magen.. i alla fall för att vara en brakskit :) 
Så hoppas jag att den ser frisk och kry ut. Lite nervös är jag allt :S

Idag har lugnet återigen lagt sig över hemmet här. Barnen har åkt för den här gången och vi jobbar kväll. Tur man haft något annat trevligt att se fram emot idag så det blir med lite ångestladdad förtjusning.

Sen är det nu bara 3 veckor kvar tills vi drar till Rohdos :))) Weee. Ska bli så skönt. Jag hoppas vi får bra väder.

Får se om jag hinner uppdatera här innan jobb sen kanske med en liten bild på vår lilla. Men det får nog vänta tills imorgon.

Ciao Ciao!! Håll tummarna för oss!


Vecka 17+0

Idag går jag in i 18.e graviditetsveckan. Det känns skönt att det börjar ta sig och att jag faktiskt kan börja slappna av litegrann.
Känns visserligen lite som att det hör hormonerna till att oroa sig en hel del nu så helt lugn är jag inte och det kommer jag förmodligen aldrig att bli heller. Alltid hittar man ju något nytt att oroa sig för och det fortsätter ju även när det lilla livet är utanför magen.

Det börjar bli svårt att dölja magen nu. De flesta av mina vanliga kläder sitter illa men jag har ju haft mycket leggings med långa/stora tröjor över så såna saker kan jag ju ha fortfarande.
Jag är liiite anti till att köpa massa nytt innan jag varit på ultraljudet och sett att allt ser bra ut.
Har aldrig riktigt varit den personen som gillat att shoppa heller så jag kan ju tycka att det känns onödigt att köpa på sig massa kläder som jag ändå inte kommer kunna ha när bebis är ute. Snart är det ju dessutom sommar. Känns jättesvårt att veta vad jag kommer ha för klädbehov den här gången. Men ett par jeansliknande byxor skulle jag väl vilja ha i alla fall och nån anständig tröja.

I måndags kände jag massa rörelser. Fick till och med en o annan buff i handen. Så mysigt o för första gången sen jag testade postitivt kände jag mig lugn. Nu har dock bebis varit lugn hela veckan och endast bjudit pån nån buff lite då och då när jag verkligen legat och känt efter men det kommer väl. Linus var likadan. Han var väldigt lat på att göra sig till känna i början så jag har väl hoppet uppe kan man säga.

Inuti magen nu:



På måndag är det en vecka kvar till ultraljudet. Jag kommer att vara i vecka 18+3 och det känns sent, men den som väntar på nåt gott.

Tröttheten sitter i som en igel. Gaah.. jag blir tokig. Kommer jag någonsin att få känna mig pigg igen?
Igår ringde min storebror och ansökte om barnvakt lördag-söndag men jag sa (nog för första gången) nej. Jag är så jäkla trött så jag orkar knappt ta hand om mig själv. Försöker hålla skenet uppe inför barnen men stubinen är alldeles för kort ibland känner jag. Fick skitdåligt samvete vilket jag vet att jag inte borde ha men jag vill ju ställa upp när folk behöver hjälp och jag gillar ju mina syskonbarn. Det får bli en annan gång helt enkelt.

Idag fick jag hem mina barn en dag för tidigt. Vart massa strul innan Bella kom då hennes far ringde igår o bad mej hämta henne i skolan idag men när jag kom dit var hon inte där. Kände mej som ett jäkla fån när personalen sa att hon inte varit där sen i onsdags o jag visste ingenting. Inte ok!!! Det löste sig till slut men jag var inte lycklig. Såna brister i kommunikationen får bara inte existera enligt mig. Men nu ska jag inte gå in på det djupare.
I alla fall så är Bella förkyld o ikväll har hon gnällt om att hon fryser. Tog precis febern och hon har 38,1. Där fick jag för att jag skröt inför min mor idag att Bella minsann har ett immunförsvar av stål. Det var ju innan jag visste att hon var dålig.. Hoppas att skrotfia är piggare imorgon! Nu vill hon att jag ska ligga bredvid henne en stund innan hon somnar så jag ska väl avsluta här och göra som hon vill. Risken är dock stor att Jimmy kommer hitta mig därinne snarkandes när han kommer från jobbet.

Trevlig helg!


Lördag - 13+1

Idag kom äntligen mina barn hem. Jag har saknat dem så mycket så nu känns det skönt att ordningen är återställd. Vi lagade lunch och sen åkte vi och köpte lördagsgodis och for vidare mot mormor och morfar. Ja, deras alltså. Sen har vi setat där halva eftermiddagen och hängt. Bella lekte med sin bästa kompis Nellie en stund. Nellie och Bella gick i samma klass fram till jul ungefär sen flyttade Nellie och bytte skola. Passande nog köpte mormor och morfar hus på samma gata sen och ingen blev gladare än Bella bus som nu får tillfälle att träffa Nellie ändå ibland. :)

Igår gick jag in i 14:e veckan på graviditeten. Ska man prata barnmorskespråk så har jag då gått 13 fulla veckor. I morse låg jag som vanligt och deppade över att jag känner mej så ogravid. (Förutom ryggen då.. ) Jag lade mig på rygg precis innan jag skulle gå upp och det spände till som fan i magen. Jag kände med handen och kände då KLART o TYDLIGT en skarp kant i magen. Hela magen stod som i 4 hörn och var stenhård. Antar att jag hade en sammandragning som gjorde att jag kände livmodern så tydligt. Kände den bara några centimeter under naveln och blev nästan nervös över att den stod så högt. Tänkte att herregud, de sa ju på Vul:et att det bara var en. Som jag förstått det ska den precis ha börjat komma upp ur bäckenet nu. Jag fick senare reda på att har man full urinblåsa och det är tredje barnet så är det inte alls ovanligt att man känner den så högt upp. Phu :) Magen mjuknade efter en stund men sen fick jag en sån där stenhård boll i magen igen.

Lite glad blev jag. Det borde ju tyda på att det faktiskt är nåt som växt i magen på mig. Nu väntar vi bara på sprattel :) Så börja sprattla nu lilla bebis. Eller rättare sagt: Börja sprattla så det känns!! :)


Så nu ska det väl se ut nåt sånt här i magen då. Spännande att se tycker jag men säkert skittråkigt för andra. Nu är det ju så att förmodligen är detta det jag kommer tjata om i 6 månader till och sen går det över till bebissnack. :)

Tänkte att vi skulle försöka styra upp lite myskväll här hemma med barnen nu. Bee-movie på tv. Hitills ser det ut som att jag och Jimmy sitter med varsin dator och Bella och Linus donar i sina rum. Plockar jag fram lite gotta så brukar det inte dröja länge innan de uppenbarar sig härinne.

Ha en trevlig kväll alla läsare!!


Livet på BB



Just nu följer jag Livet på BB på onsdagar kl 20:00. Lite för att försöka bearbeta min förlossningsrädsla som jag har dragit på mig efter Linus födelse. Fråga mig inte varför. Båda tidigare förlossningarna har gått bra men det är något i min hjärna som gjort att jag är fruktansvärt rädd. Både för smärtan och för att tappa kontrollen över min kropp som jag tycker att jag gjort båda gångerna. När smärtan varit som värst har jag fått panik och då vet jag inte hur jag ska bete mig. Jag är rädd att det ska bli så igen.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på förlossningen, även om det är ett bra tag kvar så känner jag att det är lika bra att börja bearbeta i tid. Tycker det gått ganska bra och jag har varit ganska inställd på att detta ska bli min bästa av alla tre förlossningar.. Jag ska andas och vara duktig. Jag ska intala mig själv att det är lättare om man slappnar av och inte koncentrerar sig fullt ut på att ligga och skrika i panik.

Ikväll hände något. PANIIIIIIIIIIIIIIIIK!!!!!
Jag vill inte. Kan man ångra sig än? Fy fan. Jag har ju lovat mig själv att jag inte skulle utsätta mig för detta igen. Jag har sett detta i många veckor nu och ingen kväll har påverkat mig så starkt som ikväll. Vet inte varför. Jag mindes helt plötsligt hjälplösheten och "jag orkar inte mer nu ta mig härifrån med eller utan bebis" känslan så himla tydligt. Nej fy. Jag hoppas jag hinner få kontroll över "panikjaget" igen.

Jag har redan tagit upp detta med min barnmorska och jag kommer att få gå till såna här Klara-Barnmorskor och prata innan det blir dags. Har ju svårt att tro att de ska kunna hjälpa mig men det är väl bara att gå igenom helvetet en gång till. För ut kommer ju till slut något alldeles underbart.   


Läkaren sa:

Det gick bra hos doktorn. Bättre än förväntat. Hon lyssnade på mig och tog mig på allvar. Hon hade läst på en del redan när jag kom så hon hade väl egentligen redan ganska stor koll på läget. Det kändes skönt. Jag gillar inte när man får gå och dra samma story om och om igen vid såna här tillfällen.

Jag fick klä av mig allt utom bh o trosor. Ooh.. vad icke vacker jag kände mig. Lönnfet, blek, håriga ben och allmänt obekväm kände jag mig ända tills hon säger: "Åh.. en söt liten mage har du börjat få ser jag" Tack tack tack!! Då ser jag inte bara fet ut alltså :)

Jaja.. jag ska dra detta kort. Hon konstaterade begynnande foglossning och jag har mest problem på höger sida där hon knappt behövde vidröra innan hela jag ryckte till. Jag tyckte det kändes som hon körde in fingrarna allt hon kunde i bäckenet. Tydligen nåt konstigt med rörelsemönstret på mina ben också pratade hon om. Jag har mycket mer rörlighet i vänstra benet än högra.

Sjukskrivning var inte riktigt att tala om var vi överens om. Endast pga hur hårda de är hos försäkringskassan nuförtiden. Hon såg gärna att vi så länge som bara möjligt undviker att dra in FK överhuvudtaget. Hon tyckte dock inte att jag skulle gå till jobbet och jobba på som vanligt utan skrev ett utförligt brev till min arbetsgivare om mina problem och om att jag behöver omplaceras/få andra arbetsuppgifter och det snarast.

Det känns hopplöst. Jag vet att det brukar heta gör ditt eller gå hem så jag har inga förhoppningar om att bli omplacerad. Båda mina chefer är borta. En sjuk, en ledig så jag får försöka ringa dem imorgon. Höra vad de säger. Jag ska väl inte måla fan på väggen än.


Jag vill bara gråta.

Senaste dagarna har jag ju känt av smärta i svanken/bäcken/svanskota, vad det nu är och igår efter jobbet hade jag jätteont. Stod upp nästan hela dagen och det var mindre skönt.
 
Ringde bm imorse och konsulterade henne lite och frågade om man verkligen kan börja känna av fogar såhär tidigt. Det kan man även om det är ovanligt tydligen men jag har ju ett fysiskt tungt jobb och det är min tredje graviditet så det är inte alls omöjligt enligt henne. Blä. Jag vill bara gråta. Kan jag inte bara få må bra och jobba tills jag går på havandeskapspenning och innan det ska det inte vara några konstigheter?
Jag vill vara en sån där krutbrud som struttar omkring med värsta stora magen och inte verkar brydda av eventuella krämpor alls. Som jobbar utan problem tills en dag innan  ungen kläcks.. Fast egentligen.. Finns de?

Fick i alla fall rådet att ringa till min familjeläkare och det gjorde jag. Fick prata med en (kors i taket) MYCKET trevlig och förstående sköterska som fixade in mig på en tid hos min familjeläkare imorgon. Jag beklagade mej över att jag känner mej som en hypokondriker som känner efter för noga för tidigt men hon sa att alla graviditeter är individuella och så ska jag inte alls känna. Men det gör jag :(

Mitt i allt detta oroar jag mig över i fall det överhuvudtaget finns nåt som lever där inne. Jag tror allvarligt talat att jag håller på att bli sinnessjuk!!


12+0

Jag skrev just ett långt inlägg som jag lyckades radera. Man kan ju bli arg för mindre. :S

Idag har jag gått 12 fulla veckor av graviditeten. Den "magiska" veckan när det sägs att missfallsrisken minskar drastiskt. Jag har ju dock haft ett missfall efter denna vecka tidigare så jag har lite svårt för att vara totalt positiv men jag försöker. Såg ju det lilla livet med ett pickande hjärta idag för exakt 4 veckor sedan. När jag tänker så så känns det som tiden gått otroligt fort. :) 

Såhär nånting är det väl tänkt att det ska se ut i magen nu:



Idag är det fredag och jag har varit ledig. Igår med för den delen. Helgen innebär jobb tyvärr och jag är lagom otaggad. Är så fruktansvärt trött så jag vet ärligt talat inte vilket ben jag ska stå på. Varje eftermiddag vid 17-tiden så tvärslocknar jag på soffan och det är så skönt.
Har lite ångest för jobbet just nu. Min 7-dagars vecka stundar och jag vet inte hur jag ska orka. Varannan vecka går okej, när jag är på höglagret. Att köra expidition går mindre bra. Jag får ont i magen när jag lyfter och börjar känna av fogarna bak runt svanskotan. Tycker dock att det är liite för tidigt för att börja gnälla. Eller det känns som att folk runtikring mej tycker att det är det. Fast det är absolut ingen som sagt nåt, eller ens antytt något.  Det är bara jag och min osäkerhet.

Har haft besök av Anna idag. En jobbarkompis som är hemma och är mammaledig med lilla Love 8 månader just nu. Det var verkligen sjukt kul att träffa henne. Vi har pratat om det länge länge men det har liksom aldrig blivit av. Saknar henne på jobbet men lagom till när hon kommer tillbaka så går jag på föräldrarledighet. Så kan det gå. :)

Snart kommer Dennis och hämtar upp Linus. Bella blev hämtad direkt i skolan men Linus har varit hemma med mig idag. Usch jag vill inte. Får en klump i magen när jag tänker på att han ska åka snart. Han sitter här bredvid mig o är inne i  nåt program på tvn och man får inte störa. Han ville inte ens åka och köpa godis nyss när jag frågade. Tokunge.

Imorse när han hade vaknat alldeles alldeles för tidigt och jag låg kvar i sängen så kom han o kröp ner hos mej efter en stund när han tittat på tv, och la sig sked med mig. Så säger han: Åh, vad jag älskar dig goa varma mamma!! Herregud. Hjärtat smälter som glass en skållhet sommardag <3 Mina älskade ungar.


Nyare inlägg
RSS 2.0