Camilla

Jag tänker gnälla.

Jobbhelgen är över. Då är det bara 5 dagar kvar innan helg nu då. Jag är så slut så jag knappt vet vilket ben jag ska stå på. Fortfarande förkyld och mår kasst. Kommer jag någonsin att bli frisk?? Det känns inte så idag.

Det har inte varit någon lek att jobba. Att komma i och ur trucken går inte direkt smidigt längre och magen känns mest i vägen hela tiden. Att stå och lappa pall som liksom tidigare varit mitt break från att sitta hela dagarna i trucken går knappt heller. Jag blir yrslig o känner mig svimfärdig när jag stått upp i 5 minuter.  Vet dock inte om det beror på att jag fortfarande är sjuk också.
Har börjat kika lite på det här med Havandeskapspenning. Får mitt moderskapsintyg på torsdag och då ska jag väl skicka in ansökan så fort som möjligt efter det. Tyvärr ligger försäkringskassan.se nere så när jag äntligen ska ta tag i att skriva i ansökan så kan jag inte. Vet inte vad jag ska skriva heller. Har i alla fall räknat ut att OM jag får det beviljat så går jag hem runt 14 juli. Det är exakt 60 dagar innan bf. Det är 7 veckor kvar på torsdag. Det är ingenting egentligen. Men känns som en evighet just idag.

Jimmy städar och jag tittar på. Jag känner mej som världens mest odugliga sambo. Jag orkar inte bry mig. Hjärtat känns som det dunkar på som om jag sprungit spåret o då har jag bara suttit i soffan. Jag börjar bli påmind om varför jag sa när jag var gravid med Linus att jag aldrig mer skulle bli gravid.. Och då har jag 16 veckor kvar. JIPPII!

Imorgon ska jag på Klarasamtal och sen ska jag träffa Carola. Det ser jag massa fram emot. I alla fall det sistnämnda. Det var alldeles för längesedan.

Kanske att nästa inlägg kan bli lite mer positivt. Vi får se.