För ett år sen
var jag ordentligt trött på livet som gravid och trodde på fullaste allvar att jag skulle vara gravid för all framtid.
I mitt sinne hade jag redan gått över tiden då jag kunnat sätta pengar på att jag var längre gången, och att mitt undermedvetna ställt in sig på att Adrian skulle komma 5-6 dagar innan som Bella och Linus gjorde. Tji fick jag och jag gick en dag över tiden. Första dagarna i september fram till den 13:e kan ha varit de längsta och jobbigaste i mitt liv. Inte minst med tanke på att vi flyttade den 10:e.
Men.. ur denna kula kom något underbart och jag kan inte fatta att det om 2 dagar gått ett helt år. Man lever liksom tillbaka i tiden på något vis.
Hade någon dessutom försökt inbilla mig att jag skulle vara gravid om ett år igen, så hade den personen förmodligen åkt på en smäll. Så jag gissar att jag om ett par månader är precis så trött på livet igen. Den här gången ska jag i alla fall inte tänka mig att bebisen kanske kommer före utsatt datum.
Kommentarer
Trackback
