Camilla

Hujedamig jag är så slut så hälften hade varit nog. Idag har inte varit någon rolig dag alls.

 

Bella har under en tid klagat över att det kliar i huvudet. Men inte konstant. Vissa dagar har det inte kliat alls och andra dagar har hon klagat lite. Jag har kammat och letat åtskilliga gånger utan att ha hittat något som tyder på löss men i morse när vi åt frukost så rev hon sig konstant bak i nacken och var alldeles rödprickig i nacken stackarn. Så jag tänkte att en gång för alla ska jag kolla igenom hennes hår annars får jag väl ringa doktorn och höra vad man kan göra. Såklart så hittar jag små äckel i hennes hår. Kan man bli mer äcklad? Fy faan vad vidrigt. Det var så små så små så att det gick knappt att se dem med blotta ögat. Genast börjar det klia i mitt huvud och på hela kroppen. Så det var bara att ringa och sjukanmäla henne och påbörja operation lus-sanering!

 

Kollade igenom Adrian noga såklart innan jag lämnade honom på förskolan och sen vidare till apoteket för att köpa lusmedel. Hem och sen behandla henne. Jimmy gick igenom mitt hår noga noga men hittade inget tack och lov. Bella har kollat hon med bara för hon tycker det är roligt att kamma med kammen. Tack och lov verkar det bara vara hon som är drabbad här hemma men jag ringde såklart hennes bonusmamma då jag visste att ena brorsan där hemma hade problem med klåda i huvudet som en läkare sa häromdagen att det var eksem. Efter ett tag fick jag ett sms om att båda bröderna där hade löss också som inte ens apotekspersonalen hade fått syn på utan hon köpte medel ändå och fick syn på dem när hon kammade med luskammen. Sååå vidrigt! Jag kräks.

Linus verkar också skonad tack och lov.

 

Så jag kan ju säga att det var ju inte mycket till vila under tiden Adrian var borta. Hårborstar in i frysen o riva ur sängkläder, tvätta mössor o jackor och allt. Nu är det ju tur att de små äcklena inte klarar sig så länge när de inte får leva i hårbotten men hemmet känns liksom ganska äckligt ändå. Har tvättat och torktumlat som en galning idag.

 

Hämtade Adrian vid 13.30 och idag hade han lyckats somna i en halvtimme. Wihoo. Framsteg.

Imorse när vi kom så skulle de vara ute direkt och de hade såklart swimmingpool på sin lilla gård så när jag hämtade honom idag var det bara att åka raka vägen för att köpa gummistövlar. Det enda som saknades i hans dagis-outfit. Jag lovade mig själv att inte ge mig iväg på såna äventyr igen men det gick rättså bra.

 

Sen var det bara hem och fortsätta med allt tvättande. Fixa käk och dyl. Hela dagen har jag dessutom haft en fruktansvärd huvudvärk. Sen fick jag för mig att det kliade massa i mitt huvud med så jag tog och gjorde en behandling på mig med. Sen kammade Bella mig noga igen men nej, det verkar inte som jag har några.

 

Nu har Adrian äntligen somnat. Så fort jag slår ner röven i soffan eller någonstans så klättrar han upp på köksbordet. Jag blir tokig. Nu får jag äntligen slappna av lite. Skulle lätt kunna gå och lägga mig nu men jag måste väl hålla ut en stund till. Sista tvättmaskinen för dagen ska in i torktumlaren.

 

Imorgon ska Bella till skolan och medan Adrian är på förskolan så tänker jag inta horisontalläge och inte göra ett skvatt!! Jag orkar inte.. Idag är det 5 veckor exakt till beräknat nedsläpp..

Igår så hämtade jag ju Adrian vid halv 1. Han hade vägrat att sova men en sak i taget känner vi. Allt hade gått jättebra och när jag kom in i dockvrån där han var och lekte så tittade han bara upp på mig och flinade och sen fortsatte leka. Vanligtvis börjar han gråta när han ser mig.

 

I morse så var vi återigen på plats vid 9-rycket och han sprang in med overall och allt och skulle börja leka. Jag kände att det är väl bara dumt att dra ut på lidandet så vi vinkade hej då direkt och han blev jätteledsen. Åh, vad ont det gjorde i mammahjärtat. Jag är ju lite extra hormonell kan jag känna så att tårarna sprutade när jag satte mig i bilen. Hormonell eller inte så är det ju aldrig roligt att åka ifrån ledsna barn men jag brukar kunna stålsätta mig bättre än såhär. Väl hemma väntade jag ca en halvtimme innan jag ringde för att höra hur det gick och då var han glad och lekte.

Vi bestämde att de skulle försöka få honom att sova men om det inte gick så skulle de ringa mig så jag kunde komma så han fick sova hemma. Det blir liksom inte nå bra om han somnar för sent hemma sen. 12:10 ringde Regina och sa att han hade nästan somnat men sen hade en annan pojke som skulle sova för första gången blivit jätteledsen och då hade det smittat av sig på Adrian så det var kört. Men som sagt. En sak i taget. Jag hämtade hem en supertrött kille som somnade ovaggad. Kanske i morgon. :) När jag kom så var han inne och lekte med de stora barnen och var så nöjd så.

 

Men det känns såå skönt att det äntligen börjar släppa. Sovandet får ta den tid det tar. Hoppas bara att han inte blir så ledsen när jag lämnar i morgon. Det är inte kul alltså :/

 

Rubriken är ett väldigt bra uttryck just denna eftermiddag känner jag.

 

Det började med att jag fick för mig att jag skulle ta med mig barnen till Erikslunds shopping. Bara där borde jag ha lyssnat på varningsklockan! Ge dig inte ut själv. 

Adrian behöver dock en liten uppdatering av sin garderob. Det är jättesvårt då 80 börjar bli för litet men 86 känns jättejättestort. Han får helt enkelt ha uppvikta byxor och ärmar ett tag :)

 

Anyway. När vi kommit halvvägs ungefär så kom jag på - Jävlar!! Skötväskan har vi inte med oss. Jag tänkte att är det någon gång Adrian tänker bajsa ner sig när vi inte är hemma så är det väl idag men vänder det gör jag inte.

Väl framme gick vi igenom Lindex och Kapp Ahl lite snabbt för att sedan gå och käka på Ikea som jag lovat Bella. När vi ska sätta oss och jag lyfter upp Adrian så känner jag att han är dyngsur. Blöjf*n har såklart läckt så ungen är helt dyngsur och inga blöjor har jag. Ombyte hade vi ju i form av det jag nyss hade handlat. Så vi stress-stress åt för att sedan skynda bort mot City gross för att köpa blöjor. Blöjor går ju ändå alltid åt men vi har massor hemma så det kändes ju lite onödigt men det stackars barnet kan ju inte behöva sitta dyblöt.

City Gross ligger på andra sidan köpcentret och jag hade väl egentligen redan gjort min kvot av promenerande för idag men jag hade ju inget val.

Efter att vi köpt blöjor var det bara att gå tillbaka till IKEA där de har skötrum för att Adrian äntligen skulle få torrt på sig. Såklart har jag då köpt för små blöjor! Gaaah.. Jag kan ju bli tokig. Om det står strl 4+ 9-20 kg så undrar jag vilken 20 kilos unge som kommer i de blöjorna när de satt bra tight på Adrian som jag inte ens tror väger 11 än. Grädden på moset var ju när Linnea sen upplyser mig om att blöjor kan man minsann få i restaurangen.. Jaha.. men vad bra då..

 

Efter detta hade jag så ont så jag hade kunnat börja grina på fläcken. Lyfta i vagnen som väger 100 kg känns det som i bilen gjorde såå ont. Jag kan säga som såhär att detta var sista gången jag åker iväg med Adrian själv. Det kommer bli långa veckor som är kvar men det kanske är läge att börja lyssna på sin kropp.

 

Såhär i efterhand kan jag nog faktiskt nästan tycka att det är lite skrattretande. Nästa gång jag/vi glömmer skötväskan så vänder jag. Om jag så redan är inne i stan :)

Idag började jag morgonen med ett barnmorskebesök. Allt såg bra ut men hon hade lite hög puls ett bra tag. 170 och låg så en bra stund innan det ville lugna sig. Bebisen ligger numera rätt med huvudet ner och är ruckbar. Hon har fattat vart hon ska ut alltså så det känns ju bra. Sf-måttet låg på 33-cm. Endast växt en cm på 2 veckor men hon ligger tydligen rätt långt ner i bäckenet nu. Det känns vill jag lova.

En rolig sak är ju att jag tjatar om det är att jag tror att jag är 8 dagar längre gången. Enligt ultraljudet är jag ju idag i 34+3 idag och enligt sista mensen är jag i 35+4. I förra graviditeten skrev jag ju lite "dagbok" i anteckningar appen på min iphone. Jag drog igång den idag och kollade hur stort sf-mått jag hade förra gången. I vecka 35+2 skrev jag att Adrian låg rätt, var ruckbar och sf-måttet var 33 cm. Precis som idag alltså. Men men. Hon kommer när hon kommer och jag ska inte hoppas på att få tidigare. Men det är man ju bra dum om man tror att jag inte hoppas på ändå ;)

 

Efter barnmorskebesöket åkte jag och Adrian till dagis för att fortsätta inskolningen. Jag hade rätt höga förhoppningar idag faktiskt då han varit på bra humör med pappa i helgen. Till en början var han så ledsen bara jag gick ur rummet men efter en stund så började han och en annan kille att lyssna lite på musik och dansa och greja. Då sa jag till "fröken" att jag skulle försöka gå iväg en sväng. Så jag sa åt Adrian att nu går mamma och vinkade hej då, och han brydde sig inte ens. 1,5 timme satt jag sedan i personalrummet och tjattrade lite med de andra föräldrarna som också satt där. Haha. Efter att de ätit så hämtade de mig och sa att det gått bra men att han varit lite ledsen och gått och tittat men att det gått över efter en stund. Imorgon hoppas jag att det går lika bra för då ska de försöka söva honom också. Men men. Vi får ta en dag i taget och som jag har sagt flera gånger. Det får ta den tid det tar. Jag har ju inte bråttom.

 

Såhär sött somnade han i sin säng när vi kom hem:

 

 

Magen har varit stenhård som en boll hela eftermiddagen. Det gör ont också och jag har mått skitkonstigt. Känns som att jag har bebisen såå långt ner i magen nu och det är sannerligen obekvämt. Spänner massa vid naveln. Adrian har dessutom tyckt att han ska klänga massa på mig och på magen. Usch vad ont det gör :/

 

Bellas pappa ringde på eftermiddagen och berättade att han hade fått halsfluss så vi kom överens om att Bella skulle komma hem hit igen efter skolan. Hon verkar ju dra på sig halsfluss väldigt lätt och där hemma har de baciller som bara verkar gå runt runt. Vi känner att vi skonar henne från det denna gång och ser om de mår bättre senare i veckan. Hennes lillebror där hade hög feber och var dålig han med. Det var ju ifrån dem vi förmodligen fick bacillerna vi just avklarat allihopa utom jag, ifrån början.

 

Nej. Jag hör nu att Adrian har klättrat upp på köksbordet så plikten kallar. Jimmy jobbar kväll den här veckan.

Igår lånade Dennis Bella efter att hon hade haft innebandyträning och åkte ut på Mälaren med henne och hans föräldrar för att åka skridskor och grilla. Bella hade varit jätteduktig och åkt sammanlagt 1,1 mil på skridskor. Det efter att hon haft 1,5 timmes innebandyträning. Det är inte illa pinkat för att vara 10 år kan jag tycka. Hon var lagom trött och slut när hon kom hem. 

Inatt vid 4 kom hon upp och hade så ont i ben och fötter så jag gav henne ipren och tänkte att hon hade växtvärk. När jag sen lagt mig igen kom jag på att hon förmodligen hade träningsvärk ;)

 

Under tiden passade jag på att ha egentid med Linus. Vi åkte till badhuset och badade. Han sköter sig ju rätt bra själv. Alltså håller sig flytande och leker inte jaga i omklädningsrummet så jag kände att lite får man offra sig trots sveda och värk (foglossning deluxe) Efter badet så bastade vi och det var såå skönt. Synd att vår bastu hemma är störd. Hur man än gör så får vi inte upp den till mer än 55 grader och det är inte så värst mycket i en bastu. Efteråt så åkte vi till Mc Donalds och käkade. Efteråt så sa han att han hade haft så kul så det var ju skönt att höra. Jag tror det är viktigt att försöka ha egentid med barnen själva ibland.

 

Jimmy och Adrian var på Leos lekland och busade. De behöver egentid för att Adrian ska lära sig att pappa är precis lika bra som mamma.  

 

Situationen här hemma med Adrian är fullständigt ohållbar just nu. Att säga att Adrian är mammig känns inte riktigt som att använda rätt ord. Han får nästan som panik när jag stänger in mej på toan, går ner i tvättstugan och stänger dörren osv. Jävligt avslappnande att sitta på toa när man har en hysterisk unge utanför *not* Han skriker precis som om någon stuckit kniven i honom. Jimmy får knappt titta på honom utan att han börjar skrika och skaka på huvudet. På dagarna kan pappa funka om han är på rätt humör, Adrian alltså. Lägga honom får bara jag göra. Komma in när han vaknar på natten så blir han hysterisk om inte jag kommer eller om han inte får komma över till vår säng. Med hysterisk menar jag inte arg och trotsig utan han skriker så tårarna sprutar och nästan så att han inte får någon luft.

I fredags kväll kände jag att nu är det nog. Nu måste vi komma på en ändring. Jag satt bredvid honom i hans säng i princip mellan 19 och 23 för att få honom att sova. En timme ungefär sov han och jag tittade på tv sen var det kört. Vanligtvis brukar jag ligga bredvid honom o han ligger o pillar i mitt hår tills han somnar men ett steg för att försöka få honom att somna själv är väl att börja med att sätta sig upp. Till slut gav jag upp när min rygg gick av, av att sitta i hans säng. GIck in i vår säng och bröt ihop. Ungen blir hysterisk och kommer efter och det slutade med att vi båda somnade utmattade i vår säng. Han i princip på mig.

Vi har en 160 cm bred säng. Adrian ligger i mitten och ska ligga så nära mig och sparkas/gnida sina ben på min rygg, pilla mig i håret och fick han skulle han nog krypa in i mig. Inatt har jag sovit på 30 cm. Det finns liksom inte en sekund på dygnet som jag får vila och ta igen mig vilket är otroligt påfrestande då jag faktiskt är gravid och kanske behöver lite kraft för att orka föda barn snart.

Behöver jag säga att jag har panik för hur det ska bli när bebisen kommer? Har någon några tips tar jag tacksamt emot dem. Att säga att vi ska låta honom skrika kan jag säga att det hjälper inte. Vi har försökt i flera timmar. Ungen får ju knappt någon luft till slut. Jag känner mig hemsk om jag bara sitter och lyssnar i vardagsrummet när de båda två får kämpa så vid läggning tex. Folk säger att jag ska åka hemifrån men vadfan. Jag är också trött, slut och har ont på kvällen. Jag har inte jättelust att åka hemifrån då.

 

Inskolningen då? Ja den går käpprätt åt helvete. Han är såå osäker och blir jätteledsen om vi lämnar honom. Imorgon påbörjar vi inskolningsvecka 3 av 2. Känns jättebra. Jag frågar mig gång på gång om vi verkligen gör rätt men å andra sidan så tror jag det är bra för Adrian att lära sig att vara ifrån mig/oss. När pappa varit med så blir han ju lika osäker och ledsen om han försvinner.  Det får helt enkelt ta den tid det tar med inskolningen. Han har ju kul och så när han är där. Bara det att han vill att jag är där också.

 

Efter att Jimmy och Adrian varit iväg själva igår så var han mycket mer till tåls med pappa på eftermiddagen så de får helt enkelt se till att ha massa egentid så Adrian lär sig. Sen verkar det ju helt enkelt gå lite bättre när jag faktiskt inte finns hemma. Som att han vet det på något sätt. Jag har liksom ångest över att åka iväg och föda barn. Tänk om mormor måste vara barnvakt över natten? Tänk om vi behöver ligga kvar flera nätter? Ja.. alltid ska man oroa sig över något..

 

Nu ska jag göra det roligaste som finns. Betala räkningar.

Idag är det 6 veckor kvar till beräknat. Det börjar nästan kännas som att man kan se målet snart. Satt och kollade igenom lite magbilder från Adrians graviditet och jag kan ju säga att jag är liiite större den här gången.

 

Först Adrian i 33+6

Just nu känner jag ett starkt hat gentemot vår dator eller om det är den här jäkla bloggportalen som strular när jag ska lägga upp bilder. Hade skrivit ett långt inlägg och skulle radera en bild. Poff säger det så försvinnner hela jäkla skiten!! Arg!!

 

Igår inhandlade vi syskonvagn. Inte alls vad vi tänkt oss från början då vi egentligen ville ha en där man kunde vända sitsarna individuellt men de finns få såna modeller och den enda med bra pris Babytravel Las Vegas, en ny modell var sittdelen till Adrian så kort att han redan nu satt som ett smäck. Skulle han växa 5 cm (vilket han ju mest troligt kommer att göra) så skulle han få lov att sitta med böjda ben. Då är det inte någon lång kille vi har direkt. 78-79 cm fick vi det till häromdagen.

Så när denna Babytravel Dublin från 2011 kom ut på blocket i förrgår så ringde vi direkt igår morse. Oftast är det de äldre modellerna man ser på blocket och en sån ville jag inte ha. De 2 st som finns just nu är dessutom "något defekta" och det vill jag ju ogärna ha någon vagn som är. De nyare modellerna som börjar från 2011 har justerbara fotstöd bland annat, och är helt enkelt snyggare med svart chassi så en sån fick det bli. Hade ingen lust att köpa någon sprillans ny heller då det skulle landa på ca 8000 med liggdel och regnskydd - på en vagn vi egentligen inte vet hur mycket vi kommer att använda. Mycket hänger ju på hur länge Adrian vill åka vagn och åker jag iväg själv med Lillasyster de dagar han är på förskolan så tar jag ju inte med mig pansarvagnen direkt utan Adrians gamla Nitro City. Den känns liiiite smidigare.

 

 

Jag gör ett nytt "När kommer bebisen" inlägg på datorn så kan jag bara fylla på här sedan om någon mer vill gissa.

 

Jag har bf enl rutinultraljudet den 7/3. Enligt sista mensen och tidigt vaginalt ultraljud 27/2.

Bella föddes i v 39+1, vägde 3205 g och var 50 cm.
Linus föddes i v 39+0, vägde 3914 g och var 50 cm.
Adrian föddes i v 40+0, vägde 3524 g och var 50 cm.

 

Det ska bli spännande och se om jag föder ett fjärde barn som är 50 cm långt. Även spännande att se om det blir ett februari eller mars barn. Jag tror på mars.

 

Hej och hallå!

 

Nu är jag trött på sjuka barn här hemma. Bella var pigg första dagen i fredags. Då blev Adrian dålig. Han har varit pigg, om än lite trött kanske idag och då blev Linus dålig. Adrian var helt sänkt i fredags och lite piggare igår redan även fast han hade hög feber. Tänk att ungar kan vara uppe och knata med över 39 graders feber? 

Linus har dragit rekordet i temperatur och han är både snorig och hostig också. Han är så söt och säger att han har ont i hjärnan när han har huvudvärk. Frågar man hur han mår när temperaturen är uppe på nästan 40 grader så svarar han vimsigt "Bra... tror jag" Det är verkligen en kille som inte gnäller i onödan. Hans smärttröskel är hög som ett höghus.

Kunde de inte bara bli sjuka alla 3 samtidigt så var det gjort sen? I morgon ska Bella till skolan i alla fall.

 

Idag har vi trots sjukdomar haft Bellas kalas här hemma. Folket vågade sig hit även fast vi tydligen lever i någon slags smittohärd. *peppar peppar* men varken jag eller Jimmy har känt något... än.

Bellas present blev som så att igår åkte vi ut till Erikslund hon och jag och så fick hon välja själv vad hon ville ha. Det blev en adidaströja, ett par neonrosa jättecoola jeans, och en bok. När vi ansåg oss klara så sprang vi på ett par skor/stövlar på rean så då åkte de med i farten de också. Såna hade vi lovat henne redan i höstas men inte hittat några så nu slipper hon gå i vinterkängor när hon ska vara lite fin. Det börjar bli viktigt sånt där nu. Mycket nöjd tjej.

Det har varit folk här idag och hon har fått jättemycket fina kläder. Roligt när hon börjar bli så stor så att hon uppskattar kläder. Sen tidig höst har hon pratat om att hon vill ha en "pippitröja" en sån vit stickad med röda och blåa ränder och nu hade mormor äntligen hittat en i hennes storlek = Nöjd tjej. Boken hon fick har hon snart läst ut hela. "Åh vad jag älskar att läsa" har hon sagt flera gånger :) Jag kan inte fatta att hon blir 10 år på tisdag. Det är sjukt. Om lika många år till är hon 20 och det är inte ens säkert att hon bor hemma längre. Sjuuka tanke!!

 

Imorgon ska jag börja skola in Adrian på dagis då.. Mycket blandade känslor. Eftersom Linus blev sjuk och inte ska till sin far förrän på eftermiddagen så får Jimmy lov att vaba. Jag ringde till försäkringskassan för att höra om det var ok när jag är hemma med graviditetspenning och det var det så länge vi skrev på ansökan att jag var upptagen med inskolning. På eftermiddagen ska jag även klämma in ett barnmorskebesök. Ska bli väldigt spännande att se hur stor kanonkulan är. Det känns som att det är en rätt redig tjej det här. På kvällen kommer mamma/mormor hit och är barnvakt åt Adrian för då ska vi på informationsmöte på förskolan. Fullspäckad dag med andra ord.

 

Nu blir det nog sängen inom en snar framtid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag var ju hos doktorn i början av december och blev sjukskriven för fogarna och ont i ryggen. Redan när jag gick därifrån då så kände jag att med det här sjukintyget så kommer min sjukskrivning aldrig bli beviljad. Läkaren verkade inte ha en aning om vad han skulle skriva i intyget och han verkade allmänt vimsig överhuvudtaget faktiskt och svenskan var väl... sådär. Han var någon slags vikarie.

Någon dag efteråt så träffade jag på vår bvcsköterska som verkligen är en dam med skinn på näsan. När vi kom in på att jag var sjukskriven så frågade hon om jag fått träffa en bättre läkare denna gång med tanke på vad vi varit med om nyligen innan när jag var iväg med Adrian (han med kakan). Jag förklarade då för henne att jag tyckte att han uttryckt sig klumpigt och att jag inte ens upplevde att han undersökt mig ordentligt men att det kanske var så man gjorde men att jag starkt betvivlade att in sjukskrivning skulle gå igenom. Hon vart väldigt arg när jag berättade och gick in på sitt kontor för att söka upp mitt intyg i datorn (om jag fattade det rätt) Hon ringde även till min barnmorska och förklarade läget och de var väl båda överens om att mitt läkarintyg var bristfälligt och att det förmodligen inte skulle bli beviljat. Efter detta kom hon ut till mig och sa att det var en annan äldre kvinnlig läkare med mer erfarenhet som hade en ledig tid samma eftermiddag och hon skulle gå in på läkarmottagningen som ligger mitt emot öppna förskolan och bvc där vi var och höra om denna mer erfarna kvinna tyckte att hon behövde kolla på mig och ge mig ett nytt intyg. När hon efter en stund kom tillbaka så hade hon träffat på den läkaren jag träffat och bokstavligt talat skällt ut honom efter noter och menade på att denna tjej har blivit allt annat än bra bemött sen hon skrev om sig här ute hos oss. Haha.. det var ju inte riktigt min mening men ändå. Han menade dock på att det var inga brister i mitt läkarintyg och han var rätt övertygad om att jag skulle bli beviljad sjukpenning efter vad han skrivit. Jag behövde alltså inte träffa den andra kvinnan. 

Det roligaste som stod i intyget var att jag "lagar arbetare på ica" Det betyder alltså "lagerarbetare på ICA" Men jag kanske är healer..

 

Anyway. Idag kom domen på posten. Försäkringskassan kan inte bevilja mig sjukpenning då mitt läkarintyg behöver kompletteras och det inte det lilla heller. Jag upplever som sagt inte att han undersökte mig ordentligt och det han ska komplettera bygger på hans undersökning av mig. Han har också klickat i att jag har en graviditetskomplikation utan att motivera varför. Ja, det är massa som saknas.

En kopia har skickats till denna läkare som som sagt bara var vikarie den dagen jag var där så om han finns kvar där eller inte vet jag inte. Innan den 23/1 vill de ha uppgifterna av honom. Jag upplever inte att han kan ge dem dessa uppgifter utan att sätta sig och ljuga ihop mitt intyg och jag betvivlar att han kan formulera sig bättre denna gång med tanke på att hans svenska inte var glasklar.

 

Så imorgon ska jag ringa min kära bvc sköterska och berätta läget och fråga vad jag ska göra nu. Hon sa nämligen att blir det nåt strul så skulle jag höra av mig till henne. Jag känner inte riktigt att jag bara vill sitta och vänta på att han ev skickar in bra kompletteringar. Det är ändå över 2 veckors "lön" det handlar om. Inget man skiter ur sig direkt.

Jag vill ha en ny undersökning och om han ska utföra den så vill jag att någon annan är med också.

 

Wish me luck.

Okej. Ingen tvekan om saken. Bella är återigen jättedålig. Hon slutade med sitt penicillin i förrgår så det var väl dags igen. Migränliknande huvudvärk så hon legat och gråtit åt det. Feber. Kräktes när hon varit upp på toa och blir illamående när hon försöker sitta. Tydligen har alla sjuka hos pappan utom en kräkts när febern varit som högst. Usch. 

 

Jag vill inte bli sjuk. Hoppas vi andra klarar oss och hoppas hon är fit for fight till helgen när det ska kalasas. . 

 

Adrian har kört hysteri-maraton ikväll. Pappa är numera så hemsk (enligt Adrian) att han inte ens får ge honom vällingen till natten. Det är frustrerande för oss alla 3. Måtte det bli en ändring innan lillasyster kommer. Jag får smått panik. 

Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Det kändes inte som att foglossning var hennes specialistområde direkt men hon var jättetrevlig och kollade igenom mig grundligt. Hon kom fram till att foglossning det har jag definitivt, men även mycket spända muskler kring bäckenet. Förmodligen pga att jag går och spänner mig när jag har ont. Det verkade inte som hon tyckte att vi kunde göra mycket mer än att hon visade mig några övningar för att försöka mjuka upp muskulaturen som är spänd och på det viset lindra det lite. Bälte får jag kolla upp själv och akupunktur som många blivit hjälpta av var det inte ens tal om. Linnéa pratade om att hon har ett bälte som jag kunde få låna så det vore ju toppen att prova i så fall. Sen ska jag såklart försöka lyssna på kroppen och vila så mycket jag bara kan och inte utsätta den för det som gör att det blir värre. Dvs typ allt som inte innebär sitta hemma på sofflocket. Det sistnämnda är ju inte så jättelätt med en aktiv 1-åring hemma. Idag och igår har Jimmy varit ledig och jag har inte gjort mycket alls som är ansträngande så jag har inte så jätteont just nu, men imorgon får jag väl känna att jag lever när han jobbar igen.

 

Jag blir så trött. I fredags åkte Bella hem till sin pappa och under helgen har alla där varit sjuka i något influensaliknande. Alla utom hennes pappa. Dvs 3 syskon och bonusmamman. Gissa vem som börjar bli dålig nu? Jo Bella som endast var där över helgen. Jag såg på henne direkt hon kom hem från skolan idag att hon var blek som ett lakan i ansiktet och det är alltid första tecknet på att hon är sjuk. Frågade om hon var dålig men nej hon hade bara frusit lite i skolan. Men mammaintuitionen har ofta rätt. För en stund sen kom hon och nästan grinade och sa att hon inte ville bli sjuk igen men nu har hon huvudvärk och hon var om möjligt ännu blekare i ansiktet. Så då är det väl nån jäkla mördarbakterie de har/haft där hemma och som hon nu dragit hit så snart är vi väl sjuka allihopa här också. Suck suck och åter suck. Men peppar peppar, annars tycker jag vi klarat oss rätt bra ifrån sjukdomar denna vinter. Men nu kommer det väl definitivt att börjas då Adrian ska börja på dagis.

 

Ikväll är det tänkt att vi ska få lite fikafrämmande. Min lillebror och Dennis ska komma och fira Bella då de inte kan komma i helgen. Det är väl typiskt om hon ska vara sjuk då..

 

Nu är det dags att mocka kom just Adrian och berättade med sin "doft"

Jag är inte så flitig skribent just nu. Det ända som kretsar i mitt huvud är Aj.. Aj.. Aj.. suck.. stön.. Det känns som att jag kan bespara bloggen det.  

Jag har sån jävla foglossning. Haft problem med alla fyra barnen men den här tar priset vill jag lova. Jag vill så mycket mer än jag klarar av och det är väldigt frustrerande. Känner mig som en värdelös mamma till Adrian.

Igår hade jag en "bra" dag. Ont sådär som jag har hela tiden numera men ändå så att jag kunde hantera det. Tänkte att om det var någon dag jag skulle försöka avverka Bellas födelsedagspresenter så var det då så vi tog oss ut till Erikslund. Efter 1 timmes vankande var jag gråtfärdig och det var bara att åka hem. Ett litet paket var avklarat och hur jag ska få till resten vet jag inte. Vet inte ens vad vi ska köpa så det var ju bra med det. Det blir nätshopping. Men fortfarande har jag ett problem. Vad ska jag köpa? En 10-årig tjej leker inte direkt med leksaker längre. Böcker och kläder är det enda hon har sagt.

 

Sååå ont hade jag när vi kom hem. På kvällen kunde jag inte gå utan att skrika rätt ut då det kändes som att jag fick en spik eller liknande inbankat bak i bäckenet och benen vek sig. Blygdbenet det värker hela tiden.

Imorgon har jag tid hos en sjukgymnast och jag hoppas att hon kan hjälpa mig att på något vis lindra. Jag känner mig oförmögen att ta hand om Adrian men måste ju när Jimmy jobbar. När det gör som ondast så är bara att gå ner i källaren en utmaning. Detta är skit! Lite drygt 9 veckor kvar och det lär ju inte bli bättre.

 

Om en vecka börjar Adrian på dagis. Grämer mig för inskolningen också när jag har såhär ont. Men får härda ut helt enkelt. Jag börjar fundera lite på om när man ska höra något angående inskolningstider och dylikt. Vet att de pratade om att vi skulle bli inbjudna på ett informationsmöte kvällstid innan inskolningen börjar men det har vi inte hört ett ljud om Kan ju tycka att det börjar bli lite tight om tid och kort varsel om vi ska gå på möte i veckan.. Ger det till på onsdag och sen ringer jag och hör vad som händer. Eller inte händer rättare sagt. Det har ju varit mycket röda dagar och så nu.

Häromdagen beställde jag nappar på www.namnnappen.se så att de vet vilken som är Adrians utan att vi ska behöva märka den också. De brukar ju ha en napp som alltid ligger på förskolan. Såhär fina blev de:

 

Undrar dock varför jag valde så tråkiga färger?

 

Nu ska Bella baka chokladbollar till sitt kalas och hon river i köket så jag bör nog gå och peka med hela handen känner jag. Inte en ingrediens hon inte frågat vart den är än och alla står i samma skåp. ;-) Dessutom hjälper Adrian till. Jimmy är och storhandlar.

 

 

 

 

 

Tack för alla snälla goa kommentarer jag fick igår på mitt "försvara mig" inlägg. De värmer gott i hjärtat kan jag lova.

 

Nu är det alltså 1 januari 2013.

Igår firade vi själva här hemma och tog det bara jättelugnt. Jag och barnen (de två äldre) var på bio - Sune i Grekland på eftermiddagen. Den var rolig men ska ärligheten fram så är ju Peter Haber svår att slå som pappa Rudolf. Fast Morgan Alling gjorde det jättebra. Jag blev väldigt sugen på att åka utomlands och sola och bada men det dröjer nog tills vi får råd och möjlighet med det nu när det vankas bebis och vi blir 4-barns familj. Hoppas att 2013 bidrar med än bättre sommar än 2012.

 

På kvällen käkade vi lite med barnen. Inget märkvärdigt men mat som de fått välja. "gallerpommes" med fläskfile, beasås och sallad. Exklusivt så det sjunger om det :) Jag hade gjort pannacotta för första gången i mitt liv till efterrätt, som ungarna slukade med hull och hår och sen börjades det tjatas om godis direkt så då körde vi lite tv/film-mys med godis och chips. LIllan fick väldigt trångt i magen kan jag säga och helt galen var hon. Sockerkick kanske. Haha!! 

Bella höll ut till 12-slaget. Hon och Jimmy var ut och tittade på raketer medan jag stannade inne med grabbarna som storsnarkade sig igenom alltihopa. Jag lade mig bredvid Adrian för jag tänkte att han får väl panik om han vaknar och jag tror nog att om jag inte legat där så hade han vaknat för precis innan alla smällar började avta så började han skruva på sig väldigt mycket och låg och pillade mig i håret i sömnen. Nova, vår katt hon var så rädd stackarn. Hon kom in och la sig under Adrians säng och låg där och morrade. Som tur är så är hon bara rädd precis just vid själva 12-slaget när det smäller och blinkar som mest. Någon smäll då och då bekommer henne inte. Lider med alla djur som får plågas både flera dagar före och efter nyår.

 

Idag har jag som alla nyårsdagar lite vemod i kroppen. Ganska mycket. Tycker det känns jättetrist att jul och nyår är över. Saker man sett fram emot. Ljusstakar och stjärnor ska plockas ner och kvar blir bara gråa Januari.

Idag känns det extra tungt då Jimmy börjar jobba efter sin pappaledighet. Han går på kvällsvecka direkt och de gillar jag inte. När han åkte till jobbet så tog han dessutom med sig Linus som skulle till sin pappa i en vecka. Som tur är så så har jag Adrian hemma och Bella blir kvar ända tills fredag. Tack gode gud för det. 

Det känns som att denna vecka som varit så har det blivit mycket gnabb o tjat här hemma från allas håll och då är det alltid lätt att sitta och titta tillbaka med dåligt samvete över att man inte hade bättre tålamod. Jag målar alltid upp en bild om hur mysigt vi ska ha det och roligt när alla är lediga men i själva verket så blir det ofta mycket nöta på varandra också.

 

MEN!! Jag har ju en del saker att se fram emot som jag får fokusera på. Som sagt, Bella blir kvar här ända tills på fredag. Vad vi ska hitta på vet jag inte men nåt kul ska vi göra. Om jag så ska få gå på värktabletter för att orka.

På lördag blir det kalas hos kusin Alwin.

Nästa vecka är kidsen här igen och den helgen blir det kalas här hemma för Bella som blir 10 hela år den 15 januari. Min stora stora tjej! Måste hinna köpa presenter åt henne också men det är alltid lika svårt eftersom det nyss varit jul. 

Den 14:e börjar jag att skola in Adrian på dagis med väldigt mycket kluvna känslor. Usch. Det känns faktiskt skitjobbigt och jag frågar mej både en och två och tre gånger om dagen om vi verkligen gör rätt. Det kommer säkerligen att gå jättebra. Han kommer få jättekul men just den här biten att främlingar ska trösta honom när han är ledsen. Kommer han känna att vi sviker honom. Såna känslor som säkert alla mammor har när de skolar in sina barn. Jag har skitdåligt samvete för att jag ska skola in honom fast jag egentligen inte behöver också.. Men men. Det blir bra och det kommer att få 2 veckor att rusa fram förmodligen och då är vi snart inne i februari och då är det inte långt kvar tills Lillasyster kommer. Det är beräknat 7/3 enligt ultraljudet och 27/2 enligt sista mensen. Ska blir spännande och se när hon kommer. DET är ju något stor att se fram emot!! Fast jag är skitnervös. Både inför förlossning och hur vi ska få livet att gå ihop här hemma. Men det hör väl till att gå och oroa sig :)

 

Nu har jag printat ner en halv novell så nu får det vara nog. Ska sätta mig bredvid Bella och titta på film med henne medan Fiskillen sover.

 

Gott nytt år!!