Bloggen är död!
Ett drygt år sedan sist, man skulle nog kunna säga att den här bloggen har dött ganska helt. Ibland får jag suget att skriva igen men det har hänt så otroligt mycket i mitt liv det senaste året så jag vet inte var jag skulle börja. Därför jag inte skrivit heller, just för att det hänt så otroligt mycket så det gick inte att skriva om det.
Jag har skiljt mig och flyttat in till Västerås igen till en hyresrätt. Jag har mått riktigt riktigt dåligt, men tror jag äntligen är på väg uppåt nu. Det går upp och ner, helt klart.
Jag har sagt upp mig från ICA. Det bästa jag gjort i hela mitt liv tror jag, förutom att börja plugga. I sommar ska jag jobba som undersköterska på sjukhuset i Västerås.
Är nu inne på termin 3 på utbildningen. Det är tungt, det ska gudarna veta men ack så roligt för det mesta.
Jag får se om jag kanske drar igång detta igen. Det återstår att se. Förmodligen känns just denna blogg som ett avslutat kapitel så jag måste börja någon annanstans. Förmodligen är det nog ingen som ens går in och tittar här lägre. Men om det är det så, Hej svejs!
Jag lever.
Men bloggen gör det knappt. Huvudet är fullt med plugg mest hela tiden. Det är tufft, det ska gudarna veta. Klarade mitt första seminarium i veckan och nu nöter jag med min individuella uppgift jag ska göra. I veckan som kommer blir det att lägga i ännu en högre växel. Jag förstår att många hoppar av i början. Detta är som en helt ny värld. En svår värld.
Har egentligen inte mycket att skriva. Vi har underbart vinterväder. Snö och några minus. Tyvärr blåser det rätt mycket men med bra kläder gör det inget. Jag och barnen var ute en timme på förmiddagen medan Jimmy kaklade i tvättstugan. Jag grävde mig en snösoffa och satte mej i den på en fårskinnsfäll. Ljuvligt.
Igår gav jag mig tusan på att nu måste jag komma igång med löpningen igen. Sprang på bandet hemma och hade tänkt mig att köra minst 1 km som start då det var otroligt längesedan sist. Av någon oförklarlig anledningen så orkade jag 5 km. Så jäkla skönt var det men det är det inte idag. Detta är något av det värsta jag känt i träningsvärksväg. Kanske inte så smart att gå ut så hårt i början men men. Gjort är gjort. Om jag dör imorgon så tackar jag för den här tiden... Många säger ju att det är värst dag 2. Vågar knappt tänka tanken.
Nu ska jag strax ta mej med min pappa och hälsa på farmor som ligger inne på ett korttidsboende. Hon är dålig stackarn.
Egna studier
Sovit alldeles för lite senaste veckan. Jobbade kväll igår. 2 timmars osammanhängande sömn inatt, max! EXTREM huvudvärk. Egna studier idag. Snart klappar jag ihop av utmattning.
Slutkörd!
Jag känner mig verkligen slut i kropp och knopp efter denna vecka. Sena kvällar pga oroligt sovande barn, dålig nattsömn av samma anledning och tidiga mornar. Det mesta har jag fått rå om själv eftersom Jimmy jobbat alla kvällar till klockan 23. Sen är det mycket med skolan också. Bara det hade räckt till.
Imorse sov dock båda barnen till 7.45. Adrian sov faktiskt till 8. Plötsligt händer det! Hade man jag fått sova ostört inatt och sluppit försöka söva Ninnie mellan 21.50 och 23.30 så hade jag kanske varit pigg.
Adrian är piggare Förkyld ännu dock men Ninnie är sämre. Hög feber och klagar på att hon har ont till och från. Vart det gör ont säger hon inte. Hon har pekat både på mage, öron, hals och fötter. Kanske att det är influensan så att hon går och har ont i kroppen. Men hon är ju väldigt förkyld också. Hon äter inte men dricker massvis som tur är. Hon fick feber i torsdags, var sämre igår och ännu sämre idag. Stackarn. Får se hur det utvecklar sig om någon måste titta på henne. Nu ligger hon på soffan och sover bredvid mig.
Imorse vid frukosten.
Vi har fått mängder med snö inatt. Det gillar jag. Synd att Ninnie är sjuk, annars hade det blivit en utedag. Någon av oss får gå ut med Adrian.
I morgon jobbar jag. Ser jag inte fram emot alls faktiskt. Fy och blä.
Nu har Adrian fått ett utbrott och väckt sin syster. För att jag skällde på honom när han bet i en sladd som jag sagt åt honom 300 gånger att han skulle låta bli. Igår stoppade han in en slags laddningssladd i ett kontaktuttag och fixade så att en propp gick. Självklart den enda sorten vi inte hade hemma och Jimmy jobbade. Det var bara att klä på barn - en trött och febrig, och ta sig till affären. Psykbryt * 3000. Han har aldrig rört kontaktuttag förut och barnsäkerhetsgrejerna tog vi bort för längesen. Bara tur det inte var något som skadade honom som han stoppade in.
Drygare unge får man leta efter nu alltså. Undrar om det någonsin ska lätta med honom?! Kan nog inte minnas att han någonsin lyssnat när man sagt åt honom. Han klättrar, river och förstör precis lika mycket nu som när han var bebis. Det står mig upp i halsen ärligt talat. Han har dessutom kommit in i en ny sorts trots nu. Säga emot, skrika emot, bli arg, slåss, jag kan fortsätta i all oändlighet. Trots detta så är han ändå världens goaste kille. Tur det för annars vet jag inte vad jag gjorde.
/ Uppgiven mamma.
Första svackan.
Jag har varit och är hyfsat beredd på att jag någon gång under den första terminen (och säkerligen fler gånger) kommer att deppa ihop totalt och undra vad jag sysslar med, är det rätt, kommer jag klara det och så vidare.
Igår pratade jag med en gruppkompis. En tjej som jag fick uppfattningen att hon nästan var såhär äckligt positiv till allt. (min raka motsats) Hon berättade att hon i tisdags hade brutit ihop hemma och gråtit och skrikit och tänkt att hon inte skulle klara detta, hon undrade om hon valt rätt, skulle hon hoppa av, ja ungefär det jag radade upp här ovan. Det kändes otroligt skönt att höra att jag inte riktigt hade nått dit än. Hon hade dock tagit förnuftet till fånga redan och kände sig mycket bättre.
Jag känner ikväll att min första svacka är nära. Inte riktigt så illa så att jag gråter och skriker men jag känner mig nere. Kommer jag klara detta? Är jag naiv som tror att jag ska kunna plugga så intensivt i 3 år med 4 barn hemma? Varför känner jag mig som en fullständig idiot ibland när jag läser och fattar noll.
Idag hade vi genomgång i hur man söker vetenskapliga artiklar och allt är på engelska. Akademisk engelska. Jag är fullständigt KASS på engelska. Visst kan jag förstå och göra mig förstådd men det är inte mycket mer. Detta gav mig inte mindre ångest direkt. Igår kändes allt jättebra när jag kom hem. Idag känns allt skit.
Inte ett dugg har jag fått gjort som jag borde och hade planerat idag. Adrian och Ninnie är som jag skrev tidigare båda hemma. Förkylda, gnälliga och hostiga. Ninnie har nu på kvällen fått lite feber stackarn. Hade verkligen tänkt plugga ikväll men jag orkar inte. Jag är ingen kvällsmänniska och det är jag väl medveten om. Jag fungerar inte i huvudet. Jimmy jobbar ju kväll den här veckan och det känns som att dessa veckor när jag måste hämta på förskolan efter exempelvis en föreläsning eller grupparbete i skolan. Då ska åka hem, laga mat, roa barn, lägga barn så finns det inte mycket ork och energi kvar efter till individuella arbeten som också ska göras. Speciellt inte eftersom barnen sen i söndags nu vaknat varje dag klockan halv 6. Alltså på minuten nästan 5.30. Då är de färdigsovet och Jimmy har ju som sagt jobbat kväll så det är väl inte mer än rätt att jag går upp. På lördag tänker jag kräva sovmorgon.
Idag hade jag ju tänkt sitta på förmiddagen hemma men barnen var så griniga och ville sitta i knät och mysa så jag fick helt enkelt inte ro fast jag gick undan.
Jaja.. detta reder sig nog. Det är klart att det gör! Jag känner mig bara så fruktansvärt trött och gissar på en kommande natt med ytterst lite sömn då båda barnen ligger och hostar så jag tror lungorna ska komma upp. Stackars små liv.
Nu ska jag se på Familjen Annorlunda och njuta av att jag ändå har ett hyfsat lugn hemma :)
Host och snörvel.
Jag måste säga att i Januari 2015 har vi varit väldigt friska om jag jämför med samma månad för både ett och två år sedan. Jag har mer eller mindre gått och väntat på när barnen ska bli sjuka. Idag är första dagen de är hemma.
Både Adrian och Ninnie är ganska ordentligt förkylda och hostiga. De har ingen feber och är väl stundtals rätt pigga man man märker att orken inte är på topp och de hostar väldigt mycket. Båda två.
Adrian vaknade vid 23 igår kväll och hade slemhosta. Jag blev nästan rädd ett tag för det lät som att han skulle kvävas av allt slem och han blev både arg och ledsen. Inte har vi något slemlösande heller. Näsan var totalt igenkorkad ovkså Det blev bättre efter en stund när han äntligen gick med på att snyta sig, ta nässpray och dricka lite vatten. Han drog ner byxorna och ville att jag skulle ta feber. 37.9 hade han så det är väl egentligen gränsfall.
Jaja, idag är de hemma i alla fall. Jimmy jobbar kväll och jag måste verkligen till skolan på eftermiddagen. Vi ska ha genomgång i hur man söker vetenskapliga artiklar. Ganska viktigt att kunna. Jimmy skulle vaba tills jag kom hem men som tur var kunde min kära mamma komma över en stund så det slapp han.
Nu ska jag ta en dusch och försöka få något gjort i studieväg på förmiddagen. Nog för att jag har möjlighet att gå undan men jag får inte alls samma ro. Vill ju hellre vara med barnen och jag känner mig som en svikare mot Jimmy som låter honom ta det själv. Det behöver jag ju absolut inte göra men så fungerar jag. Något att jobba på.
Ciao!
Onsdagen..
Då har vi kommit fram till onsdagen redan. Veckorna rusar fram verkligen fram nu.
Idag har vi haft Gruppdiskussioner i skolan och för första gången kändes det faktiskt riktigt bra. Gruppen har börjat lära känna varandra och idag skrattade vi och hade riktigt kul. Mycket bra diskussioner också. Vi är inte överens om allt men det är ju lite det som är kul också. Hur vi har olika åsikter och synsätt på saker. Det känns faktiskt som att vi har läget under kontroll inför seminariet på tisdag. Jag ska läsa igenom allt vi ska prata om en gång till men jag panikar inte lika mycket längre. Jag fick höra av en gruppkompis att hela jag utstrålade mer lugn idag än vad jag gjort tidigare så det var ju kul.
Fick även höra av en annan gruppkompis som är väldigt intresserad av smink och make up-artisteri att jag hade så fina drag i ansiktet så hon satt och fantiserade om hur hon skulle sminka mig. Haha. Det är inte varje dag jag får såna komplimanger. Jag som dessutom i princip aldrig sminkar mig.
Nu är klockan inte ens 19 och båda mina små sover. De stora är inte hemma och Jimmy jobbar kväll. Väldigt tråkigt faktiskt, ensamt. Jag vet att jag borde sitta med mitt individuella arbete men jag kommer på tusen ursäkter till att inte göra det. Ingen av ursäkterna är egentligen direkt bra.
Inget av barnen hade sovit på förskolan idag. Ninnie var nära på att somna vid 17 men jag satte på Krambjörnarna på Netflix och det var tydligen så bra att hon höll sig vaken. Adrian också. Han var ändå den som somnade först sen, på soffan.
Nej nu ska jag vara duktig och läsa lite om Arbetsgruppens Psykologi. Spännande saker.. eller inte så värst.
Svammel.
Idag var planen att jag skulle sitta hemma och plugga själv hela dagen. Det står Egna studier på schemat så jag tänkte börja med mitt individuella arbete jag ska göra. Fruktansvärd ångest över det för övrigt. Känns inte alls som att jag har koll på läget där och jag är fortfarande och nafsar lite på alla olika frågeställningar vi ska besvara. Jag kanske borde fokusera på en i taget men jag har inte riktigt det där med studietekniken än.
Jag skickade ett sms till Linnéa och skulle höra lite om det här med hur man refererar och referenser i stort vilket hon kan. En hel jäkla vetenskap. Hon skulle också ha skrivit på sin magisteruppsats (pluggar till specialistsjuksköterska) men hade tagit fel på dag med den tjejen hon arbetar med så det blev att jag åkte hem till henne och fick hjälp att komma igång. Guld värt. Nu är jag en bit på väg i alla fall och det känns skönt även om jag fortfarande panikar lite över det. Long way to go! Tack gode Gud för att jag har kunnigt folk jag kan fråga.
Kaos på Linnéas köksbord.
Jag borde nog egentligen plugga nu också istället för att sitta här men min käre son somnade i mellanmålet på förskolan idag efter en tuff natt och en pappa som glömde säga till att han förmodligen hade behövt sova efter lunch. Så en vaken son gör att koncentrationen inte riktigt är på topp.
Adrian är jätteorolig på nätterna nuförtiden och har varit i flera veckor nu. Det är väl en av de berömda faserna han går igenom. Sömnen blir lidande för oss alla. I natt hade dessutom jag svårt för att sova så jag skrapade ihop lite drygt 4 timmar osammanhängande sömn. Det är alldeles för lite för mig. Jag försöker alltid se till att få ihop minst 7 timmar. Två nätter på raken nu som jag sovit oroligt och alldeles för lite.
Jag tycker inte alls om att somna innan Jimmy har kommit hem. Avskyr att sova när jag är ensam hemma. Nu är det dessutom tal om att han eventuellt ska jobba natt i några veckor om ett tag. Ingenting jag ser fram emot alls. Inget som är bestämt heller. Visst vore det guld för ekonomin. Men sova själv 5 av 7 nätter i 4-5 veckor. Jag har väl inget val, men nej tack inte om jag får välja.
Hej då måndagen.
Den här dagen försvann i ett naffs. Skönt det var jag har varit otroligt trött. Det kostar på att stressa runt på natten.
Jag började min förmiddag med en föreläsning om Kunskap och lärande. Det var väl inte jätteintressant men vår lärare är super så hon gjorde att man inte tappade intresset. Jag kan dock inte riktigt relatera detta till mitt blivande Sjuksköterskeyrke?!
När jag åkte in till stan imorse så insåg jag efter en bit att jag fått med mig halva bohaget - Böcker, pennor, frukt osv men inget jäkla kollegieblock vilket kan vara bra att ha på en föreläsning så jag kan anteckna. Eftersom jag hade god tid på mig vände jag hem för att hämta det. La det på sätet bredvid min väska när jag plockat upp det. När jag sedan satt i föreläsningssalen insåg jag att där låg det kvar. Jag hade bara tagit väskan. Svordomar! Jag antecknade istället på baksidan av flera papper i ett kompendium och renskrev nu ikväll. Det var väl ändå positivt för då fick jag lov att gå igenom allt en gång till medan det finns hyfsat färskt i huvudet.
Hämtade Fisarna på förskolan och jag är rädd att Adrian håller på att bli sjuk. De har båda varit lite förkylda i någon vecka nu. Inte farligt och de är ändå pigga men nu ikväll tyckte jag Adrian lär hes, hostig och verkade allmänt hängig. Kanske bara trött också då han inte sovit på dagen. Han somnade halvt på min rygg när vi låg och mös framför en film.
Handen i håret såklart.
Hans hårpill är helt maniskt ibland. "Jag vill ha ditt hår. Jag älskar ditt hår. Det luktar väldigt gott" får jag höra dagligen. Tror inte han accepterar en kortklippt partner när det blir så dags :)
Nu ska jag slå igen mina blå. Hoppas på en bättre natt än sist.
Stressig natt.
I natt har jag varit på seminarium och fått tunghäfta.
Jag har varit på föreläsning och inte hunnit anteckna det jag ansåg vara viktigt som jag inte har en aning nu om vad det var.
Jag har varit på lektion och insett att jag har två st olika individuella arbeten jag inte påbörjat som skulle vara klara dagen efter.
Jag har bråkat med Jimmy om något jag inte minns.
Jag har storstädat köket med disk högt och lågt och även härjat runt i tvättstugan.
Detta är vad jag minns att jag gjort i drömmarnas värld. Snacka om inre stress. Trodde jag var rätt lugn nu faktiskt. Det känns som att jag hade varit mer utvilad om jag varit vaken hela natten.
God morgon!
Pulkaåkning.
En sak som jag minns från när jag var yngre att jag älskade var att åka pulka. Igår bestämde vi att det skulle åkas pulka idag och att vi skulle gå ut direkt på morgonen. Lika bra att passa på när det äntligen är perfekt pulkaväder. Klockan 8.50 var vi i pulkabacken. Helt ensamma. Haha.
Skillnaden från när man var yngre och nu är för det första: Konditionen. Herremingud vad jag flåsade när jag kom upp. Måste komma igång med löpningen igen. För det andra så var man inte tvungen att dra upp ett barn i pulkan eller boben då. Adrian klarade nätt och jämt att ta sig upp själv men Ninnie var det värre med.
I andra åket med pulkan, jag och Ninnie så lyckades jag pricka in ett rätt stort gupp i backen. Jag lyfte nog utan att överdriva 30 cm från pulkan och Ninnie lika mycket till från mitt knä. Aj min röv! säger jag bara. Haha. Ändå kunde jag inte låta bli att asgarva. Lilla Ninnie tyckte inte att det var lika kul så hon sa argt: "Nu åkt färdigt" Sen vägrade hon sätta sig i pulkan på en bra stund. Vi lyckades dock att få upp henne en gång till lite senare och då hade hon glömt bort det läskiga så då ville hon åka flera gånger.
Efter ca en timme var småbarnen nöjda och innan vi kom hem så satt Ninnie och fullständigt skrek i pulkan för att hon frös om sina händer och fötter. Eller som hon skrek: "ja flyser mina vantar" och hon frös även om skorna. Måste nog införskaffa ett par andra vantar åt henne och se till att ullsockorna inte ligger och skräpar på förskolan under helgerna.
Adrian pratar nu om att han vill åka skridskor så det måste vi också prova på någon dag. Tyvärr är det rätt sparsamt med skridskoåkning för allmänheten här i Skultuna där vi bor. Han är väldigt noga med att påpeka att vi måste hålla i honom. Skridskor har vi ett par ligger sen Bella och Linus var små i precis rätt storlek.Vet inte riktigt var han sett det här med skridskoåkning men säkerligen är det de stora barnen på förskolan som går iväg och åker ibland.
Klockan är nu 14.10 ca och det börjar kännas som det är dags för att gå och sova snart. Fånga dagen är barnens motto. Undrar vad vi ska göra resten av dagen nu.
Första veckan avklarad.
Då är första veckan på Sjuksköterskeutbildningen avklarad och jag är alltså en vecka närmre målet. Det känns dock som att jag är längre ifrån målet än vad jag någonsin har varit. Suck! Jag har verkligen noll koll på läget.
Har roat mig på morgonen här med att skriva ut en bunt med papper på 123 sidor. Litteratur vi ska läsa med tung akademisk svenska. Jag har läst sammanfattningen bara och om jag skulle läsa det igen skulle jag förmodligen inte kunna säga att jag läst det en gång förut. Läsförståelse är verkligen inte min grej när det är något som inte intresserar mig och när det är ett svårt språk. Vad är kunskap? heter boken eller vad man nu ska kalla det. En antologi är det mer bestämt. Ett nytt ord jag lärt mig i veckan i alla fall. Jag har i vilket fall väldigt väldigt svårt att förstå varför detta ska vara relevant för utbildningen.
På måndag är första föreläsningen. Då kanske man i alla fall kan förstå lite mer än när man bara sitter och läser själv. Jag tror heller inte att min grupp har insett hur mycket vi faktiskt behöver sitta men det kanske ger sig när vi kommer in i det. Igår tex hade vi Grupparbete på schemat men majoriteten av gruppen ansåg att vi inte behövde ses utan att vi skulle vara hemma och läsa litteratur istället.
Nästa tisdag har vi första seminariet och det ger mig fullständig panik! Jag är ju tyvärr inte den som låter högst i ett klassrum om vi säger så. Speciellt inte om jag är osäker på om jag har rätt eller inte. Det är väl bara att börja jobba det.
Jaja.. det blir nog bra detta. Alla nya högskolestudenter är väl mer eller mindre förvirrade antar jag.
Plugg!
Det känns som att det kommer skrias mycket om plugg här i framtiden då det av naturliga skäl är det som kretsar mest i mitt liv just nu.
Igår började skolan på allvar. Det var kursintroduktion och gruppindelningar. Jag var ju som jag skrev tidigare lite orolig över detta moment men det gick bra. Vi delades även in i 2 olika klasser baserat på de 12 grupperna. 6 grupper i varje klass.
Gruppindelningen gick bra. Jag hade pratat med en tjej lite innan vi gick in, 29 år och hitflyttad från Småland pga studierna så vi bestämde att vi skulle vara i samma grupp och sen hittade vi 4 st tjejer till. Så nu är vi alltså en grupp. Om jag egentligen har så jättemycket gemensamt med någon av dem vet jag inte men det visar sig. Det behövs väl inte egentligen men vi kommer ju att umgås ganska intensivt ett tag framöver nu så det är väl att rekommendera att vi kommer överens i alla fall.
När jag kom hem igår var jag så slut i skallen så jag var gråtfärdig. Mycket info på kort tid.
Idag är det Egna studier hemma och för mig innebär det att läsa ca 50 sidor i en bok tills i morgon och även ett utdrag som heter Kompetensbeskrivning för legitimerad Sjuksköterska från Socialstyrelsens hemsida.
Boken har jag läst nu och jag fattar ingenting. På riktigt ingenting. Det är tyvärr inget ämne som jag riktigt förstår varför det är relevant för utbildningen men det ger sig nog. Jag är bra på att läsa och jag läser snabbt men när det inte intresserar mig eller om jag inte förstår så läser jag utan att ta in vad det står. Tankarna flyger iväg på annat som är roligare.
Mest ångest har jag över en individuell inlämningsuppgift som vi ska lämna in i slutet av kursen. Hur det ska refereras och jag fattar inte ens vad jag ska skriva om. Olika frågeställningar som har svar i 6 olika böcker eller 2 tjocka häften med papper. Sen egna tankar och åsikter. Förhoppningsvis ger sig det också. Detta är vad jag fasar för mest. Individuella inlämningsuppgifter. Detta ska ske utöver olika seminarier och Grupparbeten.
Jag har redan hunnit tänka: Detta klarar jag aldrig! Läraren vi hade berättade lite om sin bakgrund. Hon hade dyslexi och innan hon började på högskolan kunde hon knappt skriva. Hon hade arbetat som undersköterska i 25 år när hon vidareutbildade sig. Hon sa att om hon klarade av att läsa på högskola så gör alla det. Så jag får hoppas att hon har rätt.
Imorgon har vi grupparbete i skolan. Förhoppningsvis är det något som klarnar lite då. Vi ska bland annat skriva ett Gruppkontrakt med tankar och förväntningar som vi har på gruppen. Det kan väl inte vara så svårt i alla fall. :)
Tända ljus kan man ha fast man pluggar. Fast ljuset syns visst inte 😅
Dötid.
Idag börjar jag klockan 9.15. Det betyder att jag behöver åka hemifrån runt 8.30 senast. Jag hatar att komma i sista sekunden när jag har tider att passa.
På förskolan börjar de att äta frukost klockan 8 vilket betyder att jag skulle behöva lämna dem mitt i frukosten om jag lämnade dem vid 8.20. Jag vill inte gärna stressa när jag lämnar dem heller utan vill ha tid att prata med personalen och säga hej då till barnen utan att de känner att jag är stressad. Detta betyder då att jag får lämna innan frukost och då vill de att man kommer senast 7.45 så att de ska kunna sätta sig i lugn och ro utan barn som kommer in med sina föräldrar mitt i. Jag har själv jobbat på förskola och vet hur irriterande det är med föräldrar som inte respekterar detta. Alltså var jag då klar med lämningen och hemma igen strax före 8. Jag har då en halvtimmes dötid. Vad gör man då? Sitter i soffan, lyssnar på radio och bloggar. Idag åker jag nog ännu tidigare då jag inte har full koll på vart jag ska vara. Tror jag skrivit högskoleprov i den lokalen men är inte säker.
Usch. Jag nervös. Idag börjar allvaret. Är det nu jag ska räkna med noll fritid fram till sommarlovet?
Uppropet!
Då var uppropet avklarat och jag är nu alltså sjuksköterskestudent på Mälardalens Högskola. Det är stort.
Själva uppropet var avklarat på en halvtimme. De ropade upp alla namnen och det var det ungefär. Konstigt att det var i alla fall minst 5-6 st som inte var där trots att det är obligatorisk närvaro. De har ju JA svarat jag på sitt antagningsbesked. Visst att saker kan hända men då måste man ju meddela det. Förmodligen blir det några glada reserver istället.
Vi fick väldigt kort info om själva programmet och vad vi får för examen när vi är klara. Sjuksköterskeexamen och Kandidatexamen (vad det nu är).
Programmet är indelat i 6 terminer.
Termin 1, 3 och 5 är bara teoretiska. Termin 2 har vi 5 veckors praktik. Skulle väl handla om omvårdnad mest om jag inte minns fel. Termin 4 har vi 10 veckors praktik inom kirurgi och akutvård (om jag inte minns fel där också) och termin 6 är det 16 veckors praktik med bland annat äldrevård. Hon pratade så snabbt så jag hann inte anteckna.
Imorgon har vi kursintroduktion i första kursen vi ska läsa. Lärande och professionalisering heter den och verkar rent ut sagt astråkig. Många säger att första terminen är bara flum och det gäller att tag sig igenom den så blir det roligare sen. Jag vill ju läsa om medicin, sjukdomar och vård. Men nu ska jag gå in med öppet sinne och inte döma ut något i förskott.
Imorgon ska vi även dela in oss i 12 grupper på alla 80 personer som är antagna och det tycker jag verkar jobbigt. Vi ska själva göra det och många verkar liksom känna varandra redan. De hade varit med på massa studentkårsjox på förmiddagen och jag känner inte riktigt att studentkåren med nollning, pubrundor och middagar hinns med riktigt i mitt familjeliv. Jag kastas lite tillbaka till typ mellanstadiet när man skulle vara i olika lag och man alltid var orolig för att bli vald sist, vilket jag ofta blev eftersom jag var kass på fotboll och idrott. Det känns som att mycket hänger på att hamna i en bra grupp. Jag oroar mig säkert i onödan men det känns som ett stressmoment. Första kursen är i princip bara grupparbeten. Det jag fasar för mest. Salstentor oroar mig inte det minsta. Det kan man plugga till. Grupparbeten och individuella arbeten oroar mig mer men det är säkert för jag inte riktigt vet vad det innebär än.
Vårdförbundet stod utanför och värvade folk. De gratulerade till att jag hade valt att studera till världens bästa yrke. Jag gick med direkt eftersom jag redan gått ur Handels. 150 kr för hela studietiden var inget att bråka om tycker jag. Då fick man även en försäkring som skulle täcka vissa omkostnader om man blev sjuk tex under studietiden. De första 20 fick en påse med lite grejer i. En mapp, penna, ett sånt fodral sköterskorna har sina pennor i och en kondom. Haha. Den kändes viktig.
Undrar hur många gånger jag kommer behöva stå vi den här skylten och klura på hur jag ska hitta dit där jag ska vara?
