Camilla

 

Själva uppropet var avklarat på en halvtimme. De ropade upp alla namnen och det var det ungefär. Konstigt att det var i alla fall minst 5-6 st som inte var där trots att det är obligatorisk närvaro. De har ju JA svarat jag på sitt antagningsbesked. Visst att saker kan hända men då måste man ju meddela det. Förmodligen blir det några glada reserver istället.

 

Vi fick väldigt kort info om själva programmet och vad vi får för examen när vi är klara. Sjuksköterskeexamen och Kandidatexamen (vad det nu är).

 

Programmet är indelat i 6 terminer.

Termin 1, 3 och 5 är bara teoretiska. Termin 2 har vi 5 veckors praktik. Skulle väl handla om omvårdnad mest om jag inte minns fel. Termin 4 har vi 10 veckors praktik inom kirurgi och akutvård (om jag inte minns fel där också) och termin 6 är det 16 veckors praktik med bland annat äldrevård. Hon pratade så snabbt så jag hann inte anteckna.

 

Imorgon har vi kursintroduktion i första kursen vi ska läsa. Lärande och professionalisering heter den och verkar rent ut sagt astråkig. Många säger att första terminen är bara flum och det gäller att tag sig igenom den så blir det roligare sen. Jag vill ju läsa om medicin, sjukdomar och vård. Men nu ska jag gå in med öppet sinne och inte döma ut något i förskott.

 

Imorgon ska vi även dela in oss i 12 grupper på alla 80 personer som är antagna och det tycker jag verkar jobbigt. Vi ska själva göra det och många verkar liksom känna varandra redan. De hade varit med på massa studentkårsjox på förmiddagen och jag känner inte riktigt att studentkåren med nollning, pubrundor och middagar hinns med riktigt i mitt familjeliv. Jag kastas lite tillbaka till typ mellanstadiet när man skulle vara i olika lag och man alltid var orolig för att bli vald sist, vilket jag ofta blev eftersom jag var kass på fotboll och idrott. Det känns som att mycket hänger på att hamna i en bra grupp. Jag oroar mig säkert i onödan men det känns som ett stressmoment. Första kursen är i princip bara grupparbeten. Det jag fasar för mest. Salstentor oroar mig inte det minsta. Det kan man plugga till. Grupparbeten och individuella arbeten oroar mig mer men det är säkert för jag inte riktigt vet vad det innebär än.

 

Vårdförbundet stod utanför och värvade folk. De gratulerade till att jag hade valt att studera till världens bästa yrke. Jag gick med direkt eftersom jag redan gått ur Handels. 150 kr för hela studietiden var inget att bråka om tycker jag. Då fick man även en försäkring som skulle täcka vissa omkostnader om man blev sjuk tex under studietiden. De första 20 fick en påse med lite grejer i. En mapp, penna, ett sånt fodral sköterskorna har sina pennor i och en kondom. Haha. Den kändes viktig.