Camilla

Jag räknar matte så ögonen blöder och hjärnan brinner känns det som. Just nu har jag lyckats komma förbi det omöjliga, som jag faktiskt fortfarande inte riktigt tycker att jag greppar. Kommit till ett nytt avsnitt och det är både roligare och lättare men fortfarande svårt. Jag kommer aldrig klara ett prov. Om exakt en vecka idag är det tänkt att det ska ske.. Yeah right! 8 av 10 tal gör jag fel på först och lyckas lösa med hjälp av min app på telefonen eller med hjälp av facit. När jag väl insett att jag gjort men inte hittar var. Vissa uträkningar tar ju en hel a4 sida i mitt kollegieblock så att hitta exakt var jag gjort fel är inte alltid så lätt. Jag slarvar så mycket. Hur noga jag än läser och går igenom mina uträkningar så är jag specialist på att missa tex att -2*-2 blir 4 och inte -4 osv. Byta tecken. Vet inte hur många gånger jag klappat ihop boken, dragit en svordomsramsa och velat kasta ut skiten genom fönstret. Men men.. Bara att kämpa på. Ingen gör det åt mig.

 

Igår hade vi Sector Alarm här och installerade larm med fria väktarutryckningar,  och brandskydd åt oss. Känns bra. Nu var det inte främst för inbrottslarmet vi ville ha det utan mer brandskyddet. Börjar det brinna här nu så har vi två rökdetektorer och två kameror med rörelsesensorer, en på varje våning. När rökdetektorn går igång så startas kameran och det går direkt till Sector Alarm. Även om den känner av en plötslig temperaturhöjning/sänkning. Ser de då att det brinner i kameran så skickar de räddningstjänst direkt. Jättebra om vi inte är hemma. Ja, sen blir det självklart ett jäkla liv här hemma så om vi ligger och sover så lär vi mest troligt vakna. Våra gamla brandvarnare får också sitta kvar. Förhoppningsvis är det något som aldrig behöver användas.

När vi inte är hemma så kan vi larma på hela huset med rörelsesensorerna invändigt och magnetkontakter i dörrarna. Är vi hemma så kan vi larma på bara dörrarna vilket kan kännas tryggt ibland när Jimmy jobbar kväll när jag får för mig att det står en mördare utanför och tittar på mig. Vilket faktiskt är ganska ofta.. Haha. Överfallslarm finns också. Men som sagt. Mest pga brandskyddet tog vi det. Känns tex ibland väldigt olustigt att Bella och Linus ligger och sover på nedervåningen med stängd dörr (för att inte småbarnen ska kunna ramla ner) om deras brandvarnare skulle gå igång. Fasen vet om vi skulle vakna här uppe. Egentligen borde vi nog ha haft såna optiska brandvarnare som "pratar" med varandra. De här som installerades nu gör det så går en igång så vrålar båda med ett ljud som inte går att sova vidare i.

Nu har jag gjort värsta reklamen för Sektor Alarm här :D

 

 

 

Imorgon är dagen då man får besked om resultatet på högskoleprovet. Jag har ju redan räknat ut enligt mitt svarspapper hur jag ligger till men det känns inte definitivt förrän jag har det svart på vitt. Dessutom, vad ska jag med det provresultatet till kan jag ju undra. Kommer ändå ingenstans utan matten och den är ju stört omöjlig. Ångest ger den mig.

 

Men om man tänker såhär.. Av alla sjuksköterskor som finns i Sverige så måste det väl finnas ett antal som är sämre på matte än vad jag är? Kan de klara det så borde väl jag kunna det? Fast alla har väl inte fått lov att gå kursen som jag gör. Har tyvärr inte försökt nåt mer sen i fredags heller. Det är så svårt att sätta mig och ta tag i det när jag vet att jag kört fast.

 

Den här helgen har sprungit fram. Söndag kväll redan. 3 av 4 barn sover och jag ska väl snart göra detsamma. Kanske att högskoleprovsresultatet imorgon får mig att få mer motivation. Det verkar ju faktiskt som att resultatet kan räcka till, till att söka Sjuksköterskeprogrammet med lite tur. Men då krävs ju ett G  i matten också.

Fr

Suck suck suck.. Giv mig styrka!

Jag blir så arg. Arg för att jag inte fattar den här jävla matten. Jag hatar matte. Det är omöjligt för min hjärna.

Har nyss suttit i 20 minuter i telefon med Dennis och fått förklarat hur det här talet ska lösas men det går inte in. Jag fattar inte. Är jag totalt dum?

 

 

 

Ibland önskar jag att jag hade någon slags last. En nyttig helst. Något för att pigga upp. Jag känner mig så trött. Kaffe tex dricker ju många för att piggna till. Synd att det smakar rävgift. Det är väl inte helt nyttigt heller men bättre än socker och cola exempelvis. Har en vännina som under sina jobbiga perioder i livet tog till cigaretter. Absolut inget jag tycker är bra eller skulle vilja men jag kan förstå. Man tar till olika medel för att orka helt enkelt.

 

Igår la jag mig klockan 20:40. Hade jag fått sova oavbrutet kanske jag varit piggare men inte nog med att Ninnie är morgonpigg just nu, hon vaknar 300 gånger per natt o skriker också. Inte alltid skriker för att hon är ledsen, men kanske skriker till så att man blir väckt. Ett nappinstopp eller så. Hon försökte göra morgon redan 04.57. Låg och pratade så glatt och alla möjliga vidriga tankar flög igenom huvudet  på mig om hur jag skulle ta mitt pick o pack och flytta ut i skogen ensam, men på något magiskt sätt somnade hon visst om. 06.20 var det morgon och det är ju en betydligt behagligare tid att kliva upp. Inte fullt så många vidriga tankar heller.

 

Inatt drömde jag dessutom en oerhört läbbig dröm. Min brors exfru, Nicolina (som fortfarande är som en släkting)var med i en ridolycka och blev totalförlamad. Jag grät och grät och var så ledsen och det kändes så verkligt. Hon låg där på sjukhuset och hade verkligen gett upp all livsglädje såg man i ögonen på henne. Det skulle nog jag också göra i en liknande situation. Värsta mardrömmen. Ninnie väckte mig och jag gav välling och då när vi somnade om så fortsätter jag att drömma på samma dröm?! Jag fortsätter att gråta och ja, jag gråter i sömnen på riktigt. Det gör jag ofta. Då kommer en kollega till mig som också är en vän till båda mina bröder från ingenstans och säger åt mig att Nu får du fan kamma till dig. Sluta grina för sådär kan du inte hälsa på Nico. Hon mår redan tillräckligt dåligt. Jag fräste då åt honom att tror du hon uppskattar mer att folk hälsar på och försöker vara glada som om inget hänt?

Sen förtäljer inte sagan mer. Jag vaknade återigen alldeles rödgråten och det tog flera jäkla timmar på förmiddagen innan obehagskänslan lämnade mig. Jag har sms.at till henne och frågat hur hon mår och bett henne att inte rida på ett tag. Jag förstår mig inte på drömmar. Var får man allt ifrån?

 

Idag är det fredag och alla 4 barnen är hemma. Det är studiedag på skolorna. Jag hade en del planer för dagen men ingen har blivit gjord. Bella är hos en kompis. Linus har en kompis här. Småbarnen sover. Jag funderar på att ta en löptur på löpbandet men är så snorig så vi får se. Igår var det riktigt tungt att träna på Friskis. Om det berodde på förkylningen eller träningspasset låter jag vara osagt. Jag är inte jätteförkyld utan mer retande täppt och orkeslös. Nyser titt som tätt. Sova vore lockande.

 

I helgen har vi inga större planer. Jag borde plugga till högskoleprovet då det bara är två veckor kvar nu men jag betvivlar att det skulle hjälpa mig något nu såhär nära. Jag kommer nog vara den första som får minuspoäng som det känns just nu.

På tisdag börjar matten på allvar och varje fredageftermiddag är det studietid. På tisdagar är det genomgångar och på fredagar kan man komma bara för att räkna och ta hjälp om man kört fast osv. Jag och läraren kom överens om att det är bäst om jag kommer på fredagarna för på tisdagarna vet man aldrig om man är på samma ställe som där genomgången är i och med att det är distansstudier. Jimmy har fått pappaledigt alla fredageftermiddagar fram tills han går på semester så nu jäklar ska jag klara matten en gång för alla.

 

Nu har jag skrivit en halv novell igen så nu ska jag försöka göra någon nytta. Vad har jag bara inte bestämt mig för än.

 

Ha en trevlig helg!

Idag har både jag och Ninnie namnsdag. Maria står det i almanackan. Hade jag ingen koll på men hade fått ett sms både av min mamma och Dennis (Linus pappa) när jag vaknade. Det är ju alltid trevligt. Annars är namnsdagar inget vi bryr oss nämnvärt om.

 

I morse när Ninnie vaknade så sa jag till Jimmy att jag tror att hon är feberfri idag. Det fick jag snabbt ta tillbaka då hon knappt orkade sitta upp lillskruttan. 39.0 hade hon så ska man se det mot vad som varit så är hon ju piggare i alla fall. Hon är dock så brutalt förkyld stackarn. Jag önskar att jag kunde snyta mig åt henne. Skillnaden idag är att hon orkar sitta och leka lite efter Alvedon. Det är inga vilda lekar men det är ett framsteg. Äter gör hon dåligt och vill inte dricka heller. Vi får i henne lite välling med jämna mellanrum nu och frukt. Har provat med både saft och avslagen pepsi i desperata försök att få i henne vätska när hon var som sämst. Det var så äckligt så hon kväljde. Vatten går bättre nu i alla fall. Mjölk är också fruktansvärt äckligt. Igår fick hon lite glass. Det var mumma. När de är sjuka får man försöka med vad som går.

 

Jag har suttit hemma hela veckan förutom när jag hämtat Adrian på förskolan. Är skapligt less på att sitta hemma här och uggla nu men det lär inte bli några större projekt idag heller.

Jimmy kom hem från jobbet igår pga nacken. Trevlig med sällskap tycker jag men idag verkar det som att han ska gå och jobba igen. Han har inte lika ont men hade jag varit honom så hade jag ju stannat hemma och vilat mig ändå. Dumt att vara hemma och vila upp sig tydligen. Men han känner ju bäst vad han orkar själv.

 

Har hunnit ta en sväng på löpbandet idag. Jag fattar inte vad det är för fel. Det känns som ju mer jag tränar desto mindre orkar jag. Sist fick jag ju dödskrampen som gjorde ont i 3 dagar. Idag fick jag kliva av efter 1 km med blodsmak i munnen och sprängande bröstkorg. Så slut så jag orkade inte ens stå på benen efter. Fick lov att kasta mig i Linus säng och hålla tillbaka kräkan. Han har sitt rum intill de rum där löpbandet står i källaren. Undrar om det kan var någon slags vitaminbrist, eller vad sjutton gör jag för fel? Det logiska är väl att ju mer man tränar desto mer orkar man.

 

Igår fick jag brev från Lernia att matten börjar den 11/3. Jag är så otaggad nu. Har inte pluggat högskoleprov på många veckor. Det får gå som det går. Jag ska göra mitt bästa, fixa matten i vår och sen briljera på högskoleprovet i höst  när jag förstår matten. Det är min vision :)

 

Nehej.. nu ska det väl försökas fixas någon lunch här. Samma fråga varje dag. Vad ska vi äta?

Igår kom beskedet om utbildningen och som jag visste så kom jag inte in. Jag är verkligen skitbesviken. Inte bara för just det faktum att jag inte kom in på en utbildning utan för att jag verkligen ville gå just den utbildningen. Tycker att det verkar superkul. Grät många tårar igår. Känns som hela min framtidsplanering och vision gick i kras. Det som är kvar av föräldrarledigheten känns plötsligt väldigt kort och jag vill verkligen inte tillbaka till mitt jobb. Jag och Jimmy kommer att få lov att jobba om varandra varannan vecka och varannan helg. Vi kommer inte att träffas alls då. Men det är väl ett i-landsproblem. Samtidigt så känner jag att det börjar bli hög tid att komma ut och träffa folk igen och få vara lite vuxen.  Så jävla bittert men bara att släppa och gå vidare.

 

Blev nästan ännu mer frustrerad när det inte står i mailet att jag inte är antagen utan att "Du är reserv med plats nummer 30". Plats 30?! Vafan, driver de med mig? Det var liksom 30 platser. Även om hälften av alla antagna tackar nej och en väldig massa av alla reserver så är det ändå kört för mig. Det ända som känns om möjligt yttepytte lite positivt var att jag var väl långt ifrån sämst på provet i alla fall, vad det nu spelar för roll nu.

 

Men men. Nu är det som det är. Kanske söker igen till hösten men känslan av att bli såhär besviken gör ju att jag egentligen inte ens vill.

Idag känner jag mig ledsen och bitter över att det gick så dåligt igår. Det är inte kört än, jag vet men det känns verkligen som att det bara är dumt att hoppas. Speciellt eftersom det var så många sökande. Lär ju inte vara svårt att hitta 30 st som gjorde bättre ifrån sig än vad jag gjorde.

Jag vill verkligen göra något med mitt liv. Något som ger mig mer mening än att kasta kollin på ica. Det är en väldigt bra arbetsplats och man tjänar bra men jag vill göra något med lite mer betydelse. Svårt att förklara. Jag vill utvecklas. Jag är väldigt glad att jag har ett jobb så det behöver ingen haka upp sig på.

 

Tankarna går nu återigen till att försöka plugga upp Matte B så att jag får godkänt där, göra högskoleprovet och söka till Sjuksköterskeprogrammet. Men jag har ju försökt med matte B 4 gånger utan att lyckas så det känns inte så kul att misslyckas igen för det är alldeles för svårt för min hjärna. När dessutom detta prov igår gick så jäkla dåligt så vad ska inte högskoleprovet göra? Det är förmodligen ännu svårare. Mitt självförtroende blev inte bättre efter igår.. Men men. Som sagt. Än är inte loppet kört. Men dumt att hoppas känner jag.

 

Nu ska jag ta min griniga dotter och åka till maxi. Vet inte vad som hänt med henne de sista dagarna. Mest gnäll hela tiden. Hon ålar bara än men försöker krypa och blir så arg när det inte går. Det händer nog mycket med hennes utveckling just nu. Ställa sig upp. Ta sig dit hon vill, fast inte på sättet hon vill. Vart är mamma/pappa, osv.

Blir storhandling på barnavdelningen på maxi. Båda barnens blöjor är slut. Ersättningen är slut. Tvättlappar slut. Burkmaten är slut. Kul att allt kommer samtidigt. Ska även prova att köpa såna här nappar som lyser i mörkret. Är skeptisk till att det är något att ha men jag blir galen på nappletandet varje natt. Vet inte hur hon lyckas men den ligger ofta nere vid fötterna. Brukar ha en laddning ligga bredvid mig på natten men ofta så slänger hon ut dem på golvet också. Natten till igår tror jag det var kröp jag på golvet vid två olika tillfällen på natten för att få tag på napparna hon slängt på golvet, såklart in emot väggen. Roligare kan man definitivt ha på natten. Till exempel genom att sova.

 

Adrian vaknade klockan 5 i morse. När vi gick till förskolan strax innan 9 så var han väldigt trött. "Hova mamma" sa han flera gånger i vagnen, och jag kände mig som världens hemska mamma som lämnade en trött kille. Men ska jag ha honom hemma varje gång han vaknar 5 och är trött så kan vi lika gärna säga upp hans plats. Han var i alla fall mycket nöjd när jag gick för de skulle vara ute.

Blir dock väldigt irriterad på en del föräldrar. När jag gick kom det en mamma med sin dotter hängandes i vagnen. Hon såg helt färdig ut, dottern alltså. Mamman säger: "Jag vet inte om hon är helt pigg, hon har blivit jätteförkyld igen" Vafan?! Ha barnet hemma då?! Till och med jag såg ju att barnet inte såg ut att må bra. Det är såna idioter som gör att bacillerna går runt runt runt på förskolorna. Tycker även synd om barnet som inte får vara hemma när hon mår dåligt. Jag blir så arg. Hade jag varit personalen som tog emot henne hade jag sagt åt mamman att ta med barnet hem igen men det tror jag inte att hon gjorde. Jag tog mitt kokande humör och gick hem så jag hörde inte slutet.

 

Nej. Maxi var det.

 

 

 

Blä vad nervös jag är inför det här jäkla provet jag ska göra. Det känns som att jag inte har några svenskakunskaper kvar överhuvudtaget längre. Allt bara försvinner och kommer tillbaka på tisdag när provet är gjort och det har gått åt helvete.

 

Har forskat lite på olika håll om vad som kan tänkas komma på provet och det som oroar mig mest är helt klart grammatiken. Har försökt läsa på lite och googlat på massa svenskatester och läst igenom. Kört ordförståelsetester från högskoleprovet och jag brukar landa på runt 15 av 20 rätt. En del ord har jag ju aldrig hört talas om. En del ord är det bra att det finns svarsalternativ för jag kan många gånger se några alternativ som jag med säkerhet vet att de inte är rätt. Men jag har ju inte en aning om man får svarsalternativ på det här provet eller inte.

Konjunktioner; pronomen, substantiv, adjektiv, verb, adverb är jag väl lagom säker på. Det är väl ungefär det jag kan inom grammatiken. Vad finns det mer för grundläggande grammatik som man kan tänkas behöva kunna?

Jag tror att det kommer komma att man ska se vad som är särskrivningar och inte. Det är jag rätt säker på.. tror jag. Nu börjar jag vela igen. :) "En mörk hårig sjuk sköterska, eller en mörkhårig sjuksköterska" är väl ett klockrent alternativ på hur fel det kan bli när man särskriver.

Jag tror även att det kommer komma att man ska se vart det ska stå "de" och vart det ska stå "dem". Det är jag också säker på. Tror jag?! Haha..

 

Råkade se en tjej som skrev på facebook att hon skulle göra ett test mellan 16:30-19 en dag här nu framöver. Det måste ju vara samma tänkte jag. Genast börjar jag tvivla på mig själv och tänker att varför skulle jag vara bättre än henne. Gick in på hennes sida och var språkpolis. Hur skriver hon. Skriver jag bättre? Jag måste ju vara psyksjuk. Hon skrev dem på ett ställe där det skulle vara de och hon särskrev ett ord. Då blev jag genast lite lugnare i hjärtat. Men å andra sidan skriver väl inte jag heller alltid helt rätt i alla sammanhang. Jag menar, hur mycket slarvar man inte när man skriver sms till exempel? "Oj, jag stavade fel men det skiter jag i. Han/hon förstår"  Då har man ju ofta rättstavning på också. Jag skriver ofta o istället för och. Nån istället för någon. Men det beror ju på lathet. Inte att jag inte vet hur man skriver.

 

Nej. Jag längtar till måndag tills det är gjort. Då vet jag i alla fall om det är någon idé att fortsätta hoppas eller om jag kan lägga ner direkt. Jag har ställt in mig på att inte komma in. Men jag kommer ändå att bli ruggigt besviken.

 

Till sist måste jag bara poängtera att jag absolut inte vill provocera någon eller så. Jag sitter sällan och korrekturläser vad folk skriver. Jag har hyfsat lätt för svenska. Matte och engelska däremot är jag totalt kass på. Min son Linus har läs och skrivsvårigheter så jag dömer absolut ingen som inte alltid skriver rätt.