Camilla

Dagen på jobbet har varit hopplöst lång idag. Jag trodde först aldrig att jag skulle få äta frukost, och sen när den rasten var slut så började vi räkna ner till lunch och efter den tills att få gå hem. Den här veckan på mitt schema så går jag med "fel" skift. Känner knappt en kotte. Det är så trist. På söndag jobbar jag i alla fall med Catrin och även om själva jobbet är självständigt så har jag i alla fall lunchsällskap. Hon jobbar bara sina helger då hon pluggar så det är kul när någon man känner kommer in. Söndagkvällarna brukar vara ganska sköna att jobba. Imorgon är jag ledig i alla fall och måndag likaså. Sen börjar jag beta av 2 sista veckorna innan tjänstledigheten. Wee :D

 

Det jag hade tid för idag var att tänka och grubbla. Nu är det verkligen inte långt kvar tills jag börjar skolan och jag börjar bli väldigt nervös. Väldigt väldigt nervös för att vara ärlig. Jag har ju skrivit förut om att jag har som en liten djävul som sitter på ena axeln och berättar för mig vad jag kan och inte inte kan göra. Man kan nog även kalla det för min dåliga självkänsla, eller Evil Me.

Idag har den lille rackaren varit duktig på att tala om för mig att jag kommer inte klara högskolan. Hur kan jag inbilla mig något sånt?  Det är för avancerat för mig. Det är ju 15 år sedan (herregud när blev jag så gammal?) jag tog studenten. Jag har ju inte plugget direkt färskt i minnet. Förmodligen kommer alla andra som ska gå utbildningen vara smartare än jag och jag kommer vara den som sitter som ett fån och inte fattar något. Det låter säkert jättelarvigt men jag är som sagt nervös.

Jag betvivlar inte att jag kommer att bli en grym sjuksköterska. Det är ju detta jag velat innerst inne så länge jag kan minnas. Vägen dit känns lång. Jag antar att mycket beror på att jag inte har någon aning om hur det går till och vad som exakt väntar. Det enda jag hör folk säga är att det är en tuff utbildning. Många tentor i början måste man klara för att ens gå vidare.. Förhoppningsvis så hinner jag väl bara börja så har snart de 3 åren gått och jag får ett jobb där jag trivs och som jag slipper känna ångest över att gå till.

 

Det blir bra det här. Jag längtar med skräckblandad förtjusning.

 

Nu ska jag ta min trötta kropp och äta lite ostbågar och dricka Pepsi max. För det är jag värd. Det jag undrar är hur det kommer sig att det verkligen bara är skräp på tv en fredagkväll. Tur att Netflix finns. Men Jimmy jobbar ju så jag kan ju inte kolla på serien vi följer nu. House of Cards Det gör egentligen inte så mycket. Det är en krånglig serie med mycket amerikansk politik. Men ändå bra på något vis. Jag är kass på svensk politik så amerikansk känns ju ännu svårare.

 

Trevlig helg!