Välkommen tillbaka! Mycket text.

Jag har ju inte bloggat ordentligt på bra länge nu. Många olika anledningar. En liten var att jag absolut inte var nöjd med min bloggflytt. Så nu flyttar jag tillbaka och söker vidare så får vi se vad som händer i framtiden. På datorn lyckades jag inte skriva alls. Vet inte om det är vår dator som är knäpp - mest troligt. På telefonen kunde man bara lägga bilder längst ner i inläggen och det gillar jag inte.
 
Väldigt ofta skulle jag vilja lösenskydda bloggen men då känner jag att jag lika gärna kan strunta i att skriva alls, eller det är en specifik sak jag önskar jag kunde skriva om men som jag samtidigt inte vill shouta ut inför vem som helst av respekt för personen det handlar om. Något som verkligen tynger mig. Någon som vet en bloggportal där man kan lösenskydda enstaka inlägg bara?
Just nu gör jag det jag verkligen avskyr när andra gör. Säger A men inte B.
 
En annan stor sak som tynger mig/oss just nu är jobbet. Som läget är nu så jobbat vi båda var fjärde vecka kväll. Vi har ett rullande 4-veckors schema med en kvällsvecka var. Olika kvällsveckor. Det har gjort som jag tjatat massor om att vi går om varandra varannan vecka men det har ändå fungerat och gett barnen riktiga lyxtider på förskolan även om vi tyckt att det varit rätt jobbigt få det att gå ihop och att helt enkelt i princip inte få träffas varannan vecka. Jag menar, det är ändå min man som jag älskar och det suger ju rätt hårt att sova med varandra 3-4 timmar på ett dygn och sen inte "ses" mer.
 
Nu fick vi för några veckor sedan reda på att våra scheman ska försvinna 1 April nästa år. Anledningen har vi hört flera olika. Det funkar inte i produktionen. Det finns inte med i företagsavtalen bla bla bla.
Detta betyder att både jag och min kära make åker på 2-skift vilket innebär att jobba varannan vecka dag och varannan vecka kväll och sedan jobb var fjärde helg. Vem som helst kan ju räkna ut att detta är något vi inte kan med 2 st barn boende på heltid hos oss.  Inte på samma skift i alla fall. Vi jobbade så innan Adrian föddes men då hade jag ju bara de stora barnen varannan vecka. Ska ärligheten fram så även om jag kunde jobba dessa tider så skulle jag inte vilja. Jag är ingen kvällsmänniska. Kvällsskiften är tortyr. Det finns dagtids-schemor men de är få och många som vill ha så där går de efter LAS och det innebär tyvärr att varken jag eller Jimmy har en chans att få ett sånt då det finns de som varit anställda längre som vill ha dem. Vi har bara varit anställda 9 respektive 6 år. Anyway. Rent praktikt är det ju omöjligt för mig och Jimmy att jobba samma skift så då har de satt oss på olika så då var det problemet löst. Vi har inget behov längre. (läs ironin) Det här innebär att vi alltid kommer att gå om varandra. När jag jobbar dag så jobbar Jimmy kväll och tvärtom. Den som jobbar dag slutar samtidigt som den som jobbar kväll börjar. Vi kommer att ha 4 lediga dagar tillsammans på en månad och utöver det någon enstaka kväll eller förmiddag då den ena av oss har ledig dag inför eller efter jobbhelg. Detta innebär också att Jimmy kommer att jobba kväll när de stora barnen är här och att en av helgerna som de är här jobbar jag, och den andra Jimmy.
Rådet jag fick av min chef när han berättade det här var "Fungerar det inte så får man väl kanske lov att börja söka efter andra jobb" Det är inte han som bestämt detta och han förstår vårt dilemma men det var en otroligt korkad jäkla kommentar.
Vad ska man säga?! Man ska vara glad att man har ett jobb, men då måste väl ändå få ha ett pris?!
 
Om 9 dagar så får jag besked angående om jag kommit in på högskolan eller inte. Det ovan nämnda sätter ju lite press på att jag verkligen måste komma in. Annars kommer vårt familjeliv aldrig att gå ihop. Då kommer i alla fall Jimmy att fortsätta gå på vårt ordinarie skift så att han är hemma på kvällarna de veckorna vi har alla barnen och jag skulle väl förmodligen fortsätta jobba mina helger bara.
 
Det är minst sagt mycket tankar och oro som cirkulerar i hjärnan just nu. Psykiskt mår jag långt ifrån tipp topp. Hur ska det bli med jobbet? Kommer jag in på högskolan? Vill jag verkligen bli sjuksköterska? Skulle jag klara av utbildningen? Det känns verkligen värdelöst att eventuellt börja leva på studielån igen nu när vi känt på i 2 månader hur det är att leva med 2 löner igen.
 
Utöver detta så växer barnen och mår bra. Känns galet att Ninnie blir 2 år om drygt 3 månader. Hon pratar långa meningar. Kan räkna  på sitt sätt, en, tå, fyla fem, åtta, nie, tie, och börjar intressera sig för färger. Adrian pratar mer och mer också och är också väldigt intresserad av färger och att räkna så det är väl därför Ninnie hakar på. Hon räknar dock bättre än honom för han kommer aldrig över 5. Haha.. mina sötgrodor.
 
Annars har det väl inte hänt så mycket. Vi har bytt bil. Vi sålde vår stora bil då vi så sällan åkte allihopa så den kändes onödigt stor och onödigt dyr. De få gångerna vi åker någonstans allihopa får vi helt enkelt ta två bilar. Problemet blir ju när vi ska på semester och så men det får bli något att ta tag i då. En helt ny Kia Ceed blev det and I love it. Den kostar 6000 mindre i skatt per år och 300 kr mindre i försäkring per månad mot vad den stora bilen kostade. Dessutom drar den väldigt lite diesel så det är en väldigt billig bil att äga. Det bästa av allt är att den är väldigt mycket mindre och smidigare att köra. Sen har den rattvärme. Haha.. vilken underbar funktion för en sån som alltid fryser om händerna.
 
På lördag är det julfest med jobbet och jag har absolut ingenting att ha på mig så imorgon bitti ska jag träffa Linnea på en liten shoppingrunda och hoppas på god shoppinglycka. Jag är ledig eftersom min jobbhelg stundar så enda gången jag har tid om jag inte vill åka själv med småbarnen är imorgon innan Jimmy börjar jobba. Tanken var att jag skulle fixat det igår men då var det visst någon som råkade vara för bakis för sitt eget bästa. Nämner inga namn men han börjar på J. :) Inte läge att lämna honom själv med barnen. Det är tur att vi väldigt väldigt sällan är ute och festar till det. Jag jobbar kväll på söndag så julfesten för mig på lördag lär gå väldigt lugnt till.
 
Undrar när vi ska ha tid att fixa alla julklappar? Förra året var vi klara 2/12. I år har vi inte köpt en enda. Lite skillnad på att vara mammaledig och att vara 2 heltidsjobbande föräldrar också. Men det brukar alltid lösa sig ändå innan det blir julafton.
 
Jag känner nästan att jag är på gång att bli sjuk. Halsen svider och rösten låter som om jag kedjerökt hela livet. Ska gå och lägga mig och hoppas på att lite sömn gör susen.
 
Tack för den här gången!

Kommentarer
Postat av: Emelie

Kul att se dig tillbaka.
Trots att digra det jobbigt nu så klart.

Bara sett enstaka inlägg skyddas i portalen Wordpress.

Svar: tack för tipset. Kollat in wordpress men jag tror jag eventuellt skaffar en ny underblogg till denna som jag lösenskyddar och så länkar jag härifrån när jag skrivit. Jag vet inte. Velar som alltid.
Camilla Dahlstedt

2014-12-02 @ 22:50:50
URL: http://Empolie.blogg.se
Postat av: Erika

Låter inget roligt.

Förstår att ni inte vill ha det så. Jag och Daniel har bara varannan helg ledig tillsammans nu och jag tycker att bara det är jobbigt. Att dessutom aldrig hinna ses på veckorna, katastrof!

Jag håller alla tummar och tår för att du kommer in och att det där som du inte vill skriva om här löser sig!

Svar: Tack snälla! Det löser sig säkert på något vis. Frågan är ju bara hur :)
Camilla Dahlstedt

2014-12-02 @ 23:10:11
URL: http://nattstad.se/erikaalex

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0