Camilla

Idag är ännu en sån där dötrist dag. Vi mår alla bra och även om 48 timmar aldrig betyder garanterat att vi klarat oss så börjar jag andas ut. Får väl ta smällen om den kommer sen. 

Jag tänkte vi skulle ta oss en sväng till mina föräldrar men de var inte hemma när vi ringde. Får se om det blir senare. Jimmy jobbar kväll och alla barnen är hemma men jag kommer inte på något kul att göra. Vi borde gå ut men nu blir det snart mörkt och Ninnie har nyss vaknat. 

Jag började projekt; Städa undan julen. Eller i alla fall att få bort tomtarna. Ljusstakar och stjärnor kan få vara kvar ett tag till. Det är ju så mysigt. Tomtarna känns konstigt att ha när julen är över.

Nu är det bara köket kvar men det tar jag en annan dag. 

När jag började stryka de nya gardinerna som skulle upp så kom Bella och ville ta över. Verkligen inte mig emot. Att stryka tillhör definitivt inte mina favoritsysslor. Bra med stora barn.

Persiennerna i det mittersta fönstret gick sönder för ca 1.5 år sen och går inte att dra upp. Jimmy är rätt bra på det där med att laga sånt. Jag skulle nog aldrig ha tålamod även om jag kunde. I vårt andra fönster i vardagsrummet har också en persienn varit konstant nere i dryga året. Skulle definitivt inte skada med med både nya fönster och persienner i det hör huset. Det drar som attan om vissa av dem. I slutet på november åkte Jimmy iväg för att köpa persiennsnören för att vi skulle kunna dra upp persiennerna. Förra veckan lagade han det ena. Misstänker att detta fönster som är kvar får vara i 1.5 år till. Det går.i alla fall att vinkla. Alltid något. 😅