Efter att Adrian nu gått förkyld i 2 veckor med rinnande snok kom idag även febern. Stackarn är helt knäckt :(Han vill inte äta. Ratar till och med välling och då är det illa.
Igår fyllde vår lillfis ett helt år. Det är helt galet. Känns som igår han kom till oss samtidigt som det är svårt att föreställa sig att man har haft ett liv innan han föddes.
Gårdagen blev lugn med bara jag, Jimmy och födelsedagsbarnet. Kalas blir det imorgon lördag istället. Men några presenter fick han dock även om han inte brydde sig det minsta. Ärligt talat så hade vi inte köpt så mycket heller då vi sticker till Ullared i början på oktober och det är bättre att spara lite pengar tills dess.
Han fick en skitsöt smurfpyjamas i strl 74/80 som är totalt gigantisk på honom. Under natten så hade byxorna åkt av och satt inte blöjan på rumpan skulle byxorna trilla ner så fort han stod upp. Min lilla smal-fis.
Ge hit kameran morsan!!
Vad är detta?
Ja, den här prylen var väl kul i 5 minuter sen hade han klurat ut hur man gjorde.
Han fick även en alldeles egen fotölj modell mini. Adrian har ju kunnat gå i 2,5 månad nu men tack och lov så har han ännu inte kommit på hur man klättrar så fotöljen kommer han inte upp i själv. Men när vi satte honom i den så såg han så nöjd ut så.
Imorgon blir det kalas som sagt. Jag har ont i halsen och känner mig halvrisig men det är väl bara att bita ihop. :)
Eftersom jag inte kan blogga med min telefon längre så blir det rätt bild-fattiga inlägg numera. Drygt att koppla in telefonen i datorn varje gång ju ;) Men idag tänkte jag att jag skulle prova.
Självklart så är 9 bilder av 10 i telefonen på Adrian. Mina stora barn hatar att vara med på kort.
Fisen fick käka tacos med oss i fredags. Mm.. vad gott det var. Han fick köttfärs, lite gräddfil, svarta oliver och majs som han fullkomligt älskar och så lite tomater. Kladdigt vart det. Skeden/gaffeln gör ju inte så mycket nytta när han äter själv, den är väl mest där för att han ska lära sig att man har bestick till maten. Men han försöker. Stoppar på grejer på skeden ibland och lyckas få in det i munnen. Men självklart används händerna mest flitigt.
En annan matstolsbild - bara för att han är så söt :)
Finaste snoriga dreggelkillen. Nästan alla bilder jag har i telefonen så är det en napp i munnen som tar upp halva ansiktet på killen, och hur kul är det då? :)
Idag och fram till måndag är Jimmy ledig. Såå skönt att slippa dra kvällarna ensamma. Han är ganska dryg att få och sova på kvällen och det ska klängas och sittas ihop med mig non stop hela dagarna. Är glad om jag får kissa ifred men det är bara att insé. Det får jag inte :) Om han varit mammig förut är det bara förnamnet emot nu. Och mitt hår. Suck.. Det är numera hans snutte. Han bara måste ha mitt hår när han ska sova. Han ligger och drar fingrarna igenom det när han myser. När han vill helt enkelt. Min lugg har blivit helt tunn och jag undrar hur många hårstrån jag blir av med varje dag. Det är liksom inte bara att vänja honom av med det heller. Tänk själva att barnets snuttefilt sitter fastknuten på ditt huvud, men han eller hon ska inte får röra den. Men ser den hela tiden.
Vi ska snart ta oss mot Toys r us och hälla för att titta om vi hittar någon present åt honom. Han behöver lite "använda hjärnan" leksaker. Han älskar att sitta och pilla. Bygga ihop legobitar, stoppa grejer i hål och så vidare. Mer stolt kille får man leta efter när han lyckas.
Jag ska kolla om jag hittar nåt gosedjur med lååångt mjukt hår. Haha.. Eller skulle vi kanske köpa en docka? :) Fast varken pappas eller Bellas hår accepteras på samma sätt som mitt så jag tror det är lönlöst.Jag får nog raka mig och ta några skrik-kvällar helt enkelt..
Om 8 dagar fyller Adrian 1 år. Jag har lite halvsvårt att acceptera det. Jimmy också. Vart tog vår bebis vägen liksom? Jag tror inget av alla snart 31 år i mitt liv kännts som att de gått så fort som det här sista. När man är gravid och kommer hem med sin lilla nyfödda bebis så känns ju 1 - års dagen långt långt bort.
Idag ska vi på 1-års kontroll. Med sprutor och läkarbesök. Ser jag inte fram emot. Dessutom så fick jag en tid när vi var på kontroll sist och sen damp det rätt vad det var bara ner en ny tid i brevlådan då läkaren tydligen bytt dag. Inte första gången vi får hem en ny tid i brevlådan bara sådär. Är väl egentligen inget stort problem men idag ska vi vara där klockan 11:45 och det är verkligen en jättedum tid för de flesta 1-åringar skulle jag tro. Då är Adrian trött. När ska man få till lunchen? Blir nog en flarra välling vid 10 och sen så får han lunch när vi kommer hem.
Som grädde på moset så slutar Linus kl 11 på Bjurhovda så då måste jag vara där och hämta upp honom och sen köra snabbt som attan ut till Skultuna för att komma i tid. Har förvarnat Linus lärare om att han behöver ha käkat klart kl 11 när jag kommer så det skulle han se till.
Ska bli spännande att se lillFisens siffor nu. Jag gissar på ca 9,5 kg och 75 cm lång. Får se hur fel jag har för det brukar jag alltid ha.
Jag har läst och hört om många med barn runt Adrians ålder som har stora problem med läggningen på kvällen. Nu kan vi gå med i den klubben. Jag blir galen!
Under en tid fram tills för några veckor sedan har han somnat runt 19-20 på kvällen. Vaknat efter någon timme men somnat om direkt. Nu är det slut på det. Mycket som händer i den lilla hjärnan nu antar jag?!
För det första är sömnen på dagen helt åt pipsvängen. Idag tex sov han en kort lur på förmiddagen sen vägra sova förrän kl 17 och då kan man ju räkna ut hur kvällen blir. Sov mellan 17 och 18 sen vara jättetrött, grinig, klängig och allmänt dryg. Sova ska han dock inte. Vanligtvis tar han sin andra lilla lur för dagen ganska tidigt på dagen och är som han brukar väldigt trött vid 19 snåret. Somnar och sover någon timme max sen är det kört. Vaknar och ska bara inte sova!
Detta resulterar i att antingen får man bo i sovrummet med honom hela kvällen för att försöka få honom att somna. Eller ha honom uppe, oftast trött och gnällig, klängande upp i knät, ner från knät som en jojo och glömma allt vad lite egentid heter innan man själv ska klappa ihop för natten.
Jag tar hellre tidiga mornar och lite tid för mig själv på kvällen än långa sovmornar och en bebis uppe halva natten. Ok om han är pigg och glad men det är han ju inte. Måste ju vara jobbigt för honom också med denna kamp. Dessutom går ekvationen läggning och Jimmy inte ihop så 9 gånger av 10 så får jag ta det. Det skulle vi jobba på under hans semester och det har ju gått jättebra .. *not* Adrian är mammig. Jättejättemammig! Sen när det är klart är det dags för mig att sova för att orka medan Jimmy sitter uppe till 2-3 på natten och spelar tv-spel och har det så lugnt och skönt för dig själv. Men tro inte att jag låter honom sova halva förmiddagen för det. Nej nej! Någon rättvisa får det vara. Går man och lägger sig sent, då är man trött när bebisen vaknar. Självförvållat!!
Ja. Nu har jag gnällt av mig lite. Finns värre saker här i världen och när han väl sover så undrar jag; Var det så jobbigt!? Min lilla Fis. Mamma älskar dig.
Adrian har numera visat tydligt att det är slut på att åka bakåtvänt i vagnen. Jag kan inte sluta förundras över att han blivit så stor. Ingen bebis längre ju. En minikille!
I vagnen spanar han in sin pappa som gräver upp marksten. Stora ögon. Han har även promenerat i gräset med skor på. Det går riktigt bra med skorna nu även om han nog helst önskar att han slapp dem :)
Detta inlägg är förmodligen jättetråkigt att läsa. Speciellt om man inte har småbarn :) Nu har jag varnat!!
Igår somnade jag så sent ( i mina mått mätt ) ca 22:30. Adrian låg i sin säng och vanligtvis går det bara någon timme max innan han vaknar och ska över till vår säng.
Inatt skedde aldrig detta. Fisen sov i sin säng hela natten utan att äta. Underbart. Jag är ganska övertygad om att han faktiskt är hungrig när han äter på natten eftersom han äter så dåligt under dagen så egentligen stör inte det där nattmålet mig så värst. Han äter nämligen och somnar om direkt.
Igår provade jag något nytt. Han fick sin gröt som vanligt när vi åt frukost runt 8.30. Sen brukar han smälla i sig en mindre smörgås också. När han sedan runt 11 började bli trött igen så gav jag en flaska välling istället för att bråka med maten som jag vet att han ändå inte kommer äta för han är trött och grinig.
Runt 14:30 fick han sedan "lunch" istället och åt en halv stor 1-års burk + en halv banan. Efter detta tog han en välbehövlig lur igen, som han inte brukar göra och vips så hade vi en mindre trött och mindre grinig kille hela kvällen :) Han sover bara ca 30 min vid lunch så jag har provat att ge lunch efter också men det fungerar inte heller någe bra.
Ca 18 lagade jag Chili con carne som Linus önskat och försökte för hundrasjuttioelfte gången att erbjuda Adrian samma men nej. Han spottade ut, vägrade öppna munnen och visade en ny färdighet. Skaka på huvudet!! Skitunge :) Inte ville han äta själv heller. Då tog han upp en näve och släppte lite nonnchalant på golvet. Istället fick han en smörgås för att taktiken äter du inte får du vara hungrig, fungerar inte riktigt på en 11-månaders. Han verkade ärligt talat inte så hungrig heller.
Víd 20 gav vi en portion gröt och 21 så fick han sin sista flaska välling och så somnade han. Trodde kanske inte att han skulle äta upp hela men den sög han i sig och sov alltså hela natten. Han brukar inte somna så sent men eftersom han tog den där långa eftermiddagsluren så var han ju pigg. Mig stör det inte att han är vaken så länge om han är pigg och glad.
Känns ju sisodär att byta ut lunchen mot välling och att han egentligen bara åt ett mål mat på hela dagen, förutom gröten då men vad ska man göra? Uppenbarligen var han ju mer mätt i alla fall eftersom han sov hela natten.
Vanligtvis äter han sin burkmat vid 16-17 och sen en flaska välling innan sänggående och sen vaknar han ju redan mellan 23 och 02 och sa ha sitt nattmål och då verkar han riktigt hungrig.
Ja, man får väl prova sig fram helt enkelt. Hur äter/ åt era i samma ålder? Läser jag igenom mitt inlägg nu känns det knappt som han ätit någonting men jämför jag med en vanlig dag så har han fått i sig massa :)
Tyvärr resulterade detta i att han vaknade vid 6 imorse, fick välling och hade inga planer på att somna om .För ovanlighetens skull är jag rätt pigg så jag gick upp med honom. Nu avslöjar odören i vardagsrummet att det är dags för första mockningen! Luktkänslig, gravid och hungrig är första morgonblöjan ingen höjdare. Alla andra under dagen går bra men inte morgonen. Jag kväljer redan vid bara tanken på det. Usch!!
Tre nätter i rad nu har Adrian sovit hela natten utan att äta. Dock har han velat komma över till vår säng och det får han såklart.
Inatt sov han dessutom hela natten i sin säng. Halleluja!! Äntligen! Det går bra nu..
Appropå går bra. Nu släpper han och står själv mer och mer och ikväll har han dessutom gått utan stöd flera gånger. 4 steg som mest. Stolt mamma :) Var sjutton tog lilla bebisen vägen? Är man 9,5 månad är man ju en bebis. Men när man kan gå? Är man en bebis då? :) Vi får väl se hur lång tid det tar innan han ger upp krypandet helt och tänker gå på heltid. Det krävs nog ett tags träning först.
Jag och alla mina 3 barn älskar vattenmelon. Finns inget godare. Man får passa på att köpa när de säljs billigt för annars kan det lätt bli en dyr delikatess med tanke på vikten.
Adrian sitter och pillar med sitt klumpiga lilla pincettgrepp för att få upp de små bitarna. Söt!
Nyss låg Adrian i mitt knä med 39.1 graders feber och var såå ledsen. Efter Ipren och en flaska välling sitter han nu i sin matstol och suger på ett slemmigt smörgåsrån och är en helt annan kille. Helt fantastiskt vad 2,5 ml medicin kan göra.
Äta är för övrigt inget han gärna vill nu mer än lite välling. Igår gav jag honom lite piggelin för att han skulle få i sig lite vätska. Nöden har ingen lag. Han skrek som en stucken gris när han höll i den. Stoppade jag in små bitar i munnen på honom gick det väl an, men det var ingen WOW-upplevelse.
Adrian vaknade inatt och jag tyckte att han kändes väldigt varm. När han knappt åt av vällingen kopplade mitt trötta huvud att han nog hade feber. Tog febern på honom och mycket riktigt. 38,8. Han fick Alvedon men vaknade två timmar senare fortfarande lika varm och ledsen så då körde vi en omgång Ipren också. Vet att man kan blanda Ipren och Alvedon men har ingen aning om tidsintervallerna. Måste fråga min privata sjukvårdsupplysning Linnea sen.
Hans förkylning sen sist har ju aldrig riktigt släppt så jag undrar om det hänger ihop.
Nu är det gå upp dags för att stora barnen måste till skolan. Känns jobbigt att jag måste böka med honom när han äntligen somnat. Jävligt varmt att ha honom ligga såhär men det är det enda som accepteras så vad gör man inte?
BVC-besöket ned Físen gick bra. Han hade inte gått upp några jättemängder men tillräckligt för att inte ha dalat mer på viktkurvan. Nu slickar han linjen under medellinjen på vikten och längden ligger han precis under medelstrecket. Siffrorna landade på 8550gr och 71,6 cm lång. Varken jag eller Jimmy är väl direkt jättestora och Jimmy är ju grov som hälsenan på en kolibri så det är väl inte så konstigt att Adrian inte heller är så stor.
Min bloggapp strular så att blogga från mobilen går sådär.
Nu får jag inte igång datorn heller. INTE bra! Där ligger alla bilder från Adrians första tid i livet. Jag hoppas Jimmy får igång den sen. Det var bara några dagar sedan jag sa åt honom nämligen att vi måste bränna ut alla bilderna innan datorn kraschar då den visat tecken på att inte vilja samarbeta på sista tiden. Så nu får vi verkligen hoppas att vi får igång den!!
I övrigt har vi haft en lugn nationaldag. Jimmy jobbar precis som vanligt.
Jag och Adrian har hälsat på min mormor som bor hemma i mina föräldrars hus nu när mamma är och hälsar på pappa i USA. Jag hade fullt upp med att hålla reda på Adrian. Inte bebissäkrat och en vääldigt klåfingrig nyfiken kille :) Så skönt att komma hem igen och kunna slappna av lite.
Hur många gånger på en dag kan man klättra upp i soffan, springa i den för att klättra upp i fönstret?
Han vill inte äta. Ratar till och med välling och då är det illa.
