Camilla

Idag är det ett helt år sen jag testade positivt. Minns det som igår. Hade legat och deppat halva förmiddagen för jag var så säker på att mensen skulle komma. Men köpte ett grav-test i alla fall och det blev såhär:



och vi blev såå glada :)

Sen blev det en sån här:



Som kom ut och var världens sötaste.





Och idag har han växt lite och är våran lilla go-fis.



 
Tänk vad mycket som kan hända på ett år!!
<3

Igår premiärsatt Adrian i matstolen. Det gick bra när vi pallrade upp med kuddar och filtar. Han gillade det.

Tog några kort med telefonen och på alla fick han en sån här grej runt huvudet. Måste vara för att han är vår lilla ängel <3

Tyckte inte Adrian.
Jag måste gnälla lite.

Vaccineringen idag gick sisodär! Adrian blev jätteledsen över den andra sprutan. De togs tyvärr inte samtidigt. Han lugnade inte ner sig förrän vi gick ut och satte oss i väntrummet och ammade. Man känner sig som världens hemskaste mamma när man låter någon sticka sin bebis så. Speciellt när tom sköterskan säger att andra sprutan faktiskt gör ganska ont

Nu har eftermiddagen gått åt till att ha ordentlig skrikfest. Han har varit hysterisk till och från. Ingen feber (än i alla fall) men mycket kinkig och ledsen och trött. Nya restriktioner nu också: "Ge inte alvedon om han inte får riktigt hög feber då det kan ha negativ effekt på vaccinet." Trött jag blir på alla restriktioner hit o dit hela tiden.

Siffrorna landade i alla fall på:

Vikt: 6440 gram. Kurvan hade planat lite.
Längd: 61,9 mot 60,1 sist: Det hade planat ut ordentligt, men det är ju så svårt att mäta. Kanske fick för mycket sist.

Idag fyller Adrian 3 månader. 13 veckor för att vara exakt. Den här tiden för 3 månader sen hade jag precis haft mina första värkar. Fast då visste jag inte att det var värkar. Sen var han född 12:52. Det gick nog rätt snabbt när det väl drog igång =)

Söt va?? =)

Det har hänt mycket på 3 månader.
Ligga är tråkigt. Sitta ska man. Han sitter stadigt i både rygg och nacke med lite stöd från oss.
För varje dag som går får han mer o mer kläm på vad man ska ha händerna till. Inte full koll ännu men nappen kan han ta ut i alla fall.
Sover oftast hela nätterna bortsett från ett matvak som brukar ske mellan 4 o 6.
Skrattar högt när man busar med honom. Pappa är roligast.
Gillar inte att ligga på mage.
Helammar ännu.
Är i det stora hela en väldigt nöjd och glad kille..

Förutom det som håller på att göra mig tokig!! Han ska bara sova i mitt knä under dagtid. Hela förmiddagen igår och idag är inte bättre. Han är jättetrött somnar i mitt knä men vaknar så fort jag lägger ner honom. Skriker ända tills jag tar upp honom och då somnar han direkt. Det blir som en ond cirkel. Sitta fast i soffan med honom i knät, eller ha en trött, grinig och skrikande kille.
Pappa duger mest att skratta åt, och mamma sova och äta på. Visst är det mysigt att gosa med bebis men jag vill gärna kunna göra nåt annat än att sitta i soffan hela förmiddagarna, som han oftast är som tröttast.
Nu ligger han äntligen efter ca 4 försök och sover bredvid mig i soffan. Phu!!
Såhär vill han ligga:



Nu ska jag pallra upp lite kuddar här och försöka mig på en ultrasnabb dusch!

Imorgon blir det BVC med vaccin. USCH!!
Ska dock bli väldigt spännande och se vad han väger och hur lång han är.

Handen är såå god. :)

Goding!

Helkassa men ack så söta bilder på Lillfisen som skrattade högt för första gången idag. Åt Bella såklart som höll på fula sig. :) Såå gulligt.

Fick några söta filmer också men jag fattar inte hur man lägger upp dem. Dessutom kom tyvärr inte själva skrattet med.

Vi hade ganska fel i vår viktgissning på Lillemannen. Inga 6500 gram här inte. Snarare 5880 gram. Så fel man kan ha. :) Men han känns bra tung nu. Längden hade jag i alla fall rätt på sånär som på 1 mm. 60,1 cm lång är han. 
Läkaren klämde, kände och lyssnade. Allt var bara tipp topp. Adrian la till sig med sin allra goaste sida och charmade läkaren ordentligt. Han jollrade och flinade och fick läkaren att gulligulla riktigt ordentligt med honom. Inte ofta man får se läkare släppa till så kan jag tycka. Speciellt inte av den manliga sorten :) 
Nästa gång är det vaccinationsdags så då är det väl bara att ladda upp med Alvedon hemma och hoppas på det bästa.

Appropå alvedon så har Bella knaprat sånt hela dagen. Ont i huvudet och halsen har hon men annars ingenting. Hon lär bli hemma från skolan imorgon också.

Nu ska jag sörpla färdigt på mitt thé här. Ciao!!

Handen konkurrerar ut nappen. Gick det skulle han trycka in båda :)

Herregud! Man kan ju missa nåt. Här kämpar vi in i det sista.

Här har man kämpat en bra stund med att bära, vagga, vyssja en grinig o övertrött liten kille.
Till slut la jag ner honom på kudden o lägger på honom filten. Vad händer? Jo han kramar om filten o somnar på två röda. :) Här har han dock släppt den o ligger som ett litet fälgkors

På de här bilderna ser man verkligen hur mycket han växt. Han fyller upp bodyn lite bättre på den övre bilden. :)

Min lilla minikille är inte så mini längre.

Adrian har slirre på sig idag.

Idag fyller Adrian 1 månad. Helt sjukt vad tiden gått fort. Vill bara pausa, andas och hinna njuta av hemma o bebistiden hur jobbigt det än må vara ibland. Hinner liksom inte med. :)

Det har hänt så mkt på en månad. Han är verkligen jättestark i nacken. Håller upp huvudet själv i längre stunder.
Han ler åt oss och känner igen oss.
Följer efter med blicken och håller man upp saker så ser man att han verkligen försöker med hela kroppen föra händerna mot det man håller upp.

I måndags var vi på BVC. Han vägde 4890 gram och var 55,5 cm lång. Stora killen <3

Igår var en hemsk dag, alla kategorier. Adrian hade såå jobbigt med magen så det var bara bära, amma, vyssja som gällde så fort han inte sov på mig.

Linnea var här en sväng på eftermiddagen och fick se Adrian första gången.
Hon hade med sig en jättefin pyjamas. Tack för den! :)

På kvällen stoppade jag bebis i vagnen o tänkte gå till affären och handla frukost tills idag. Jag fick vända efter bara några hundra meter då han skrek som en stucken gris. Liite stressande. :( Gick hem, satte mej i soffan och bara tokgrina. Hade sån lust o ringa Jimmy o säga att nu kommer du fan hem.

Tack o lov har natten varit bättre än föregående och han verkar inte ha lika ont idag. Han sover just nu i min famn med NAPP i munnen. Halleluja! :)
Jag hoppas att han kan börja använda napp lite så mina tuttar kan få vila emellan amningarna. De gör förbannat ont.

Idag ska vi nog försöka oss på att ta oss in mot stan o handla lite.

Hej o hå!

Här kommer det mycket text!

Nu har det redan gått 6 dagar sen vi blev föräldrar till lilla Adrian! Helt plötsligt rusar tiden fram och jag vill bara trycka på paus för att hinna njuta så mycket som möjligt av den här första tiden. Den första tiden som dels är ett lyckomoln men även mycket tårar, hormoner, smärta osv.

Förlossningen startade på tisdagen. Tänkte skriva ner en ordentlig förlossningsberättelse men tiden har verkligen inte funnits. Jag har en son som är mycket förtjust i att ligga vid mammas tutte och då blir man liite låst. Här kommer nåt halvdant.  

Kräsmagade kan ju sluta läsa här :)

Vaknade runt nio på morgonen den 13/9. Hade sovit jäkligt illa på natten så jag var tröttare än tröttast.
När jag skulle gå upp fick jag en halvond sammandragning och ganska direkt efter en till. Reflekterade inte så mycket över det utan gick in i duschen och fick en till samtidigt som en stor del av slemproppen lossnade. Då började jag insé att nåt kanske är på g i alla fall. Sammandragningningarna kändes helt annorlunda mot vad de gjort tidigare. Klockan halv 10 gick jag in i sovrummet o sparkade upp Jimmy och sa: "Har du tur slipper du jobba idag. Jag vet inte säkert men jag tror att nåt kan vara på gång" Han verkade då nämnvärt brydd över det utan gick o fixade frukost o sen gick vi ner i tvättstugan och fixade lite. Jag hade jäkligt täta men korta sammandragningar. Visade det dock inte så mycket för Jimmy för jag ville inte säga sen att det bara var falskalarm.
Käkade frukost runt 10 men jag kände att detta gör fan bara ondare o ondare. Började få lite småpanik o sa till Jimmy: "Ska du ha nåt med dig från affären till förlossningen får du åka NU för sen ska vi in" Då trillade poletten ner ocn någon fick bråttom till affären. Samtidigt ringde jag förlossnignen och de menade (som vanligt) på att ta det lugnt. Du hinner. Men vi var välkommna in när vi behövde.

Redan klockan 11 var vi på förlossningen och då hade jag mycket täta och jävligt onda värkar. Tror jag drog av två på vägen in från bilen, två medan vi väntade på att de skulle öppna dörren när vi ringt på och sen stod jag mest o flåsade o klängde på allt jag hittade medan Jimmy förklara vilka vi var. Kändes som att huvudet var på ut vid varje värk. Var aldrig nåt snack om att jag skulle undersökas för att få bli inskriven utan det var bara in på rummet, byta om o börja flåsa lustgas direkt. Öppen 7 cm var jag då.
Hann få en snorkig barnmorska som jag bytte bort. Varför jobba på förlossningen om man inte kan ta folk för fem öre? Speciellt folk där de svart på vitt fått läsa att de är förlossningsrädda. Fick snabbt en ny utan att behöva säga till två gånger och nu kom det en helt underbar kvinna som jag kände fötroende för direkt. Undersköterskan var också hur bra som helst. 
Anyway. Jag hann med att få spinalbedövning. Guds gåva till mänskligheten. Har ingen aning om när krystvärkarna började men när de kom gjorde de inte minsta ont förutom att jag bara ville trycka på utav fan så det gjorde jag. Klängde på Jimmy och lät som en grottmänniska. 
Någon gång här emellan värkarna sa jag till Jimmy att det är klart det blir en kille. Och rätt hade jag :)
Tidigare hade jag försökt förklara för personalen att jag är så skitnödig. Men det trodde de såklart inte på. Det fick de ta sen när jag började krysta för då kom det bajs. En hel del. Det bara sprutade.. Haha!! :D Stackars Jimmy höll på dö av stanken. Jag låg bara o asgarvade mellan värkarna för det luktade så illa o jag såg hur Jimmy led. Jag sa ju att jag var skitnödig ;)
Kände hela tiden mest smärta där bak. Trodde ett tag att svanskotan skulle gå av. Idag kan jag säga att jag fortfarande är alldeles öm i häcken. Känns fan som att jag sket ut ungen :)

12:52 kom finaste lilla Adrian ut och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var det väl visserligen redan innan men den här gången var det verkligen så kärt som man ser på tv. Både jag och Jimmy var helt förvånade över att vi faktiskt fått en bebis och han var bara sååå söt. Jimmy sa efteråt att han kommer aldrig glömma hur lycklig jag såg ut precis efteråt. Precis så som jag ville ha det.
 
Allt gick hur bra som helst. Jag hade nog aldrig riktigt panik som jag ställt in mig på. Det gick ju så snabbt så jag hann knappt fatta att det var bebis på väg. Och krystvärkarna som jag var mest rädd för kändes ju inte alls och jag låg ju tom o skrattade emellan dem. Helt perfekt. Helt klart bästa av alla mina tre förlossningar.



Tanken var hela tiden att vi skulle stanna kvar över natten men när de kom in och skulle väga guldklimpen fick jag helt plötsligt för mig att jag ska hem! Och så blev det. Barnmorskan sa till mig också att du ser faktiskt oförskämt pigg ut och precis så kände jag mig. Fick ju lov att stanna kvar de obligatoriska 6 timmarna + en extra timme för att vänta på att barnläkaren skulle OK-stämpla honom sen for vi hem mot vårt nya liv.

Siffrorna landade på:


3524 gram och 50 cm. En riktig medelsvensson :)


En stolt pappa.

Dagen efter hämtade Jimmy upp en mycket stolt storasyster i skolan som fick komma och vara hos oss under dagen.



Bella fick härmed sin fjärde lillebror. Det verkar helt enkelt svårt för henne att få en syster och nu är det nog kört. :)

Stolt storebror vid första träffen.


Ja.. den här veckan börjar allvaret här hemma. Vi fick ju mjukstarta med bara Adrian då Linus var på Cypern och Bella hos sin far. Nu är alla barnen hemma.

Jag är öm lite här och var och ska erkänna att min stubin inte är så lång med barntjo och tjim. Hormonerna  flödar så igår på självaste 30-års dagen så grät jag större delen av förmiddagen åt jag vet inte vad ens. Eftermiddagen kändes bättre och jag hade lite minikalas med delar av närmsta släkten.

Tuttarna gör så ont så hälften vore nog och amningen ska vi inte tala om. Han har massor med mjölk, han vill äta ofta men det gör ONT!!! Fast det har det gjort med de andra barnen första veckorna också så det är bara att härda ut. Idag var vi på BVC och minimannen väger nu 3645 gram. Jag har grädde i tuttarna :) Han var nera på 3400 på första återbesöket.

Nu är han visserligen bara 6 dagar gammal men det bästa av allt är att han verkar vilja sova på natten :) Igår somnade han runt 22. Sen väckte jag honom 03.30 för jag trodde bokstavligt talat att mjölkfabriken skulle sprängas. Han var måttligt intresserad o snuttade nån gång för att somna om och vakna vid 6 o vilja ha mat. Det fick han sen sov han till runt 8. Helt ok. Fast jag måste ju vakna flera gånger per natt ändå och kolla så att han andas. Alltid ska man oroa sig över nåt. 
Han är jättesnäll o skriker sällan. Vill dock väldigt gärna ligga i min famn o snutta tutte även om man inte är hungrig.

Ja.. Det var nog allt för den här gången. Nån som orkat läsa hela vägen? :)