Camilla

Hej o hå!

Här kommer det mycket text!

Nu har det redan gått 6 dagar sen vi blev föräldrar till lilla Adrian! Helt plötsligt rusar tiden fram och jag vill bara trycka på paus för att hinna njuta så mycket som möjligt av den här första tiden. Den första tiden som dels är ett lyckomoln men även mycket tårar, hormoner, smärta osv.

Förlossningen startade på tisdagen. Tänkte skriva ner en ordentlig förlossningsberättelse men tiden har verkligen inte funnits. Jag har en son som är mycket förtjust i att ligga vid mammas tutte och då blir man liite låst. Här kommer nåt halvdant.  

Kräsmagade kan ju sluta läsa här :)

Vaknade runt nio på morgonen den 13/9. Hade sovit jäkligt illa på natten så jag var tröttare än tröttast.
När jag skulle gå upp fick jag en halvond sammandragning och ganska direkt efter en till. Reflekterade inte så mycket över det utan gick in i duschen och fick en till samtidigt som en stor del av slemproppen lossnade. Då började jag insé att nåt kanske är på g i alla fall. Sammandragningningarna kändes helt annorlunda mot vad de gjort tidigare. Klockan halv 10 gick jag in i sovrummet o sparkade upp Jimmy och sa: "Har du tur slipper du jobba idag. Jag vet inte säkert men jag tror att nåt kan vara på gång" Han verkade då nämnvärt brydd över det utan gick o fixade frukost o sen gick vi ner i tvättstugan och fixade lite. Jag hade jäkligt täta men korta sammandragningar. Visade det dock inte så mycket för Jimmy för jag ville inte säga sen att det bara var falskalarm.
Käkade frukost runt 10 men jag kände att detta gör fan bara ondare o ondare. Började få lite småpanik o sa till Jimmy: "Ska du ha nåt med dig från affären till förlossningen får du åka NU för sen ska vi in" Då trillade poletten ner ocn någon fick bråttom till affären. Samtidigt ringde jag förlossnignen och de menade (som vanligt) på att ta det lugnt. Du hinner. Men vi var välkommna in när vi behövde.

Redan klockan 11 var vi på förlossningen och då hade jag mycket täta och jävligt onda värkar. Tror jag drog av två på vägen in från bilen, två medan vi väntade på att de skulle öppna dörren när vi ringt på och sen stod jag mest o flåsade o klängde på allt jag hittade medan Jimmy förklara vilka vi var. Kändes som att huvudet var på ut vid varje värk. Var aldrig nåt snack om att jag skulle undersökas för att få bli inskriven utan det var bara in på rummet, byta om o börja flåsa lustgas direkt. Öppen 7 cm var jag då.
Hann få en snorkig barnmorska som jag bytte bort. Varför jobba på förlossningen om man inte kan ta folk för fem öre? Speciellt folk där de svart på vitt fått läsa att de är förlossningsrädda. Fick snabbt en ny utan att behöva säga till två gånger och nu kom det en helt underbar kvinna som jag kände fötroende för direkt. Undersköterskan var också hur bra som helst. 
Anyway. Jag hann med att få spinalbedövning. Guds gåva till mänskligheten. Har ingen aning om när krystvärkarna började men när de kom gjorde de inte minsta ont förutom att jag bara ville trycka på utav fan så det gjorde jag. Klängde på Jimmy och lät som en grottmänniska. 
Någon gång här emellan värkarna sa jag till Jimmy att det är klart det blir en kille. Och rätt hade jag :)
Tidigare hade jag försökt förklara för personalen att jag är så skitnödig. Men det trodde de såklart inte på. Det fick de ta sen när jag började krysta för då kom det bajs. En hel del. Det bara sprutade.. Haha!! :D Stackars Jimmy höll på dö av stanken. Jag låg bara o asgarvade mellan värkarna för det luktade så illa o jag såg hur Jimmy led. Jag sa ju att jag var skitnödig ;)
Kände hela tiden mest smärta där bak. Trodde ett tag att svanskotan skulle gå av. Idag kan jag säga att jag fortfarande är alldeles öm i häcken. Känns fan som att jag sket ut ungen :)

12:52 kom finaste lilla Adrian ut och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var det väl visserligen redan innan men den här gången var det verkligen så kärt som man ser på tv. Både jag och Jimmy var helt förvånade över att vi faktiskt fått en bebis och han var bara sååå söt. Jimmy sa efteråt att han kommer aldrig glömma hur lycklig jag såg ut precis efteråt. Precis så som jag ville ha det.
 
Allt gick hur bra som helst. Jag hade nog aldrig riktigt panik som jag ställt in mig på. Det gick ju så snabbt så jag hann knappt fatta att det var bebis på väg. Och krystvärkarna som jag var mest rädd för kändes ju inte alls och jag låg ju tom o skrattade emellan dem. Helt perfekt. Helt klart bästa av alla mina tre förlossningar.



Tanken var hela tiden att vi skulle stanna kvar över natten men när de kom in och skulle väga guldklimpen fick jag helt plötsligt för mig att jag ska hem! Och så blev det. Barnmorskan sa till mig också att du ser faktiskt oförskämt pigg ut och precis så kände jag mig. Fick ju lov att stanna kvar de obligatoriska 6 timmarna + en extra timme för att vänta på att barnläkaren skulle OK-stämpla honom sen for vi hem mot vårt nya liv.

Siffrorna landade på:


3524 gram och 50 cm. En riktig medelsvensson :)


En stolt pappa.

Dagen efter hämtade Jimmy upp en mycket stolt storasyster i skolan som fick komma och vara hos oss under dagen.



Bella fick härmed sin fjärde lillebror. Det verkar helt enkelt svårt för henne att få en syster och nu är det nog kört. :)

Stolt storebror vid första träffen.


Ja.. den här veckan börjar allvaret här hemma. Vi fick ju mjukstarta med bara Adrian då Linus var på Cypern och Bella hos sin far. Nu är alla barnen hemma.

Jag är öm lite här och var och ska erkänna att min stubin inte är så lång med barntjo och tjim. Hormonerna  flödar så igår på självaste 30-års dagen så grät jag större delen av förmiddagen åt jag vet inte vad ens. Eftermiddagen kändes bättre och jag hade lite minikalas med delar av närmsta släkten.

Tuttarna gör så ont så hälften vore nog och amningen ska vi inte tala om. Han har massor med mjölk, han vill äta ofta men det gör ONT!!! Fast det har det gjort med de andra barnen första veckorna också så det är bara att härda ut. Idag var vi på BVC och minimannen väger nu 3645 gram. Jag har grädde i tuttarna :) Han var nera på 3400 på första återbesöket.

Nu är han visserligen bara 6 dagar gammal men det bästa av allt är att han verkar vilja sova på natten :) Igår somnade han runt 22. Sen väckte jag honom 03.30 för jag trodde bokstavligt talat att mjölkfabriken skulle sprängas. Han var måttligt intresserad o snuttade nån gång för att somna om och vakna vid 6 o vilja ha mat. Det fick han sen sov han till runt 8. Helt ok. Fast jag måste ju vakna flera gånger per natt ändå och kolla så att han andas. Alltid ska man oroa sig över nåt. 
Han är jättesnäll o skriker sällan. Vill dock väldigt gärna ligga i min famn o snutta tutte även om man inte är hungrig.

Ja.. Det var nog allt för den här gången. Nån som orkat läsa hela vägen? :)