Camilla

Jag har under en längre tid gått och suktat efter att skaffa hund. Det är jag dock förnuftig nog att inse att det går inte i vår familj. Snart jobbar vi båda heltid och en hund kan inte vara ensam så många timmar varje dag. Hunddagis är dyrt och dagmatte är inte direkt pålitligt. Sen kräver en hund väldigt mycket tid och engagemang också vilket jag inser att jag inte har med 4 barn. Så en hund får jag skaffa när jag blir pensionär.. typ.  

 

Så nu har jag på senare tid gått och funderat på vad man skulle kunna ha istället. Katter har vi ju haft som vi fick lov att omplacera. När vi flyttade hit så fick de börja att gå ute. Det gick tyvärr inte. De gjorde båda sina behov endast ute, främst under ena grannens altan - inte så poppis vilket jag förstår till 100%. Tycker själv att det är vidrigt med katter som kissar och bajsar i barns sandlådor etc etc.

Den ena katten hade som specialité att hoppa upp på grannarnas bilar också och sedan glida ner längs sidan på dem med sina klor ute. När en annan granne kom och ringde på dörren och berättade vad Elliot gjort på hans spritt nya bil var det inte bara lite pinsamt  Vi försökte att ha dem inne men det gick inte. För det första var de snabba som blixten så fort vi ens närmade oss ytterdörren. Alltid var det någon som lyckades smita när vi använde någon av dörrarna.  Elliot blev djupt olycklig och sket inne tamejfan överallt. Jamade och skrek hela dagarna. Honom lyckades vi omplacera så han fick flytta ut till en hästgård där han skulle få vara ute hur mycket han ville. Jaga råttor och möss.

Den andra katten, Nova bestämde vi oss för att försöka ha kvar men det gick inte där heller. Samma sak där. Hon drog som en jäkla avlöning så fort man öppnade dörren. Att försöka ta sig in med barnvagn utan att hon smet var omöjligt. En gång kom hon inte tillbaka och var borta i flera dagar. Det visade sig att hon råkat bli instängd i grannens hus när han varit bortrest. Haft sönder vaser och grejer i hans fönster. Så jäkla pinsamt. Ännu större anledning till att hon inte kunde gå ute när hon gick in till folk som hade öppet. Henne lyckades vi också omplacera. Inte utan att vi tänkte till både en och två och tre gånger men det blev bäst så.  Pga detta har det känts lite tabu att skaffa ett nytt djur. Tycker inte att man skaffar ett djur med inställningen att man omplacerar om det blir lite jobbigt eller när man tröttnar.

 

Men nu har jag i alla fall gått och funderat på att jag vill ha en kanin. Hade en när jag var tonåring och han var supermysig. Sprang lös i lägenheten jämt och juckade på allt han såg. Han var mer som en hund eller katt än som en kanin. Kaniner ska inte sitta instängda i bur i hela sitt liv tycker jag.

Igår la jag fram till Jimmy att jag vill ha en kanin. Han var inte svårövertalad så idag åkte vi och skulle bara kika. Alla vet väl hur det går när man bara ska kika på ett djur. Jag förälskade mig i en 9 veckors liten svart dvärgvädurskille som ska flytta hem till oss på fredag (eller kanske imorgon om jag hinner). Nu måste vi bara skaffa oss en bur och alla tillbehör som behövs. Jag längtar nog lika mycket som barnen. Linus är eld och lågor. Många viljor om vad den lilla kraken ska heta. Jag, Linus och Jimmy tycker att den ska heta Oden, men det vägrade Bella så nu lutar det åt att det blir en liten Alfons. Jag hade Gunnar, Åke och Nisse som förslag också men fick inte medhåll på något. Jag gillar "fula" namn på djuren jag, men Alfons är ju rätt sött måste jag säga. Gillar inte puttinutt namn som Snuffis och sånt där larv. Men det är ju jag det.

 

Förresten, en kanin som legat och sovit i sitt hö luktar gudomligt gott. Borra in näsan i nacken mellan skuldrorna på en liten kanin är så mysigt. :)