Camilla

Skam den som ger sig!

Igår satt jag i soffan och deppade över att det går så tungt att springa. Sen reste jag mig och tänkte: Nu jävlar ska jag springa en halvmil! och gick ner till löpbandet. Tror ni jag klarade det? Jajamen! Hah. Så jäkla nöjd är jag.
5 kilometer på exakt 30 minuter och 3 sekunder och det är inte fy skam om jagb år säga det själv.

Konstigt att det kan gå så tungt vissa dagar. Det handlar säkert mycket om inställning. Tror även att det berodde på att jag tog med mig vatten. Varje gång det kändes rungt drack jag en klunk och fick ny energi. Vätskebrist.
Kände ingenting efteråt men idag har jag lite lätt träningsvärk här och där.

Fick några bilder av mamma igår. Dessa är tagna igår för exakt ett år sedan.




Fy satan vilken padda! :)
20 kg tyngre än vad jag är idag och med en foglossning som gjorde att jag nätt och jämt kunde gå. Varje steg var en pina och bäckenet klickade och knakade så fort jag rörde mig.

När jag sett dessa och minns hur ont jag hade är jag faktiskt väldigt nöjd över mina 5 kilometer ett år senare. Jag var orolig över att jag skulle ha problem i flera år. Jag kan fortfarande känna av det men inte annat än att det går att hantera. Jag förstår också att det kanske inte är så konstigt att jag fortfarande känner mig rund över magen. Mycket uttänjd hud kvar som kanske aldrig försvinner. Får styrketräna mer. Benen är i alla fall smala och tuttarna existerar inte längre.

Ja jag är rätt bra, det är jag :)

Du är så duktig tycker jag. Kram :)

Du är grym. Fem km kommer jag aldrig att klara!!!!

Bra!!! 👍 jag känner oxå av min foglossning jag hade med Noel & det är 4 1/2 år sen.. Så det gäller bara att stärka bäcken. Ridningen är ju kanon då för min del & trugandet med promenader. 😃 plankan kör du väl redan? Jag försöker köra den så mycket jag kan!
Haha! Tuttar har man knappt längre nej.. 😜