Camilla

Jag har nedräkning tills Jimmy kommer hem på söndag kväll. Det är ingen semester att styra upp precis allt här hemma. Känner mig slut som människa. Ninnie klättrar. Konflikter med en förpubertets 11-åring. Adrian röjer. Linus är den enda som för en gångs skull är rätt lugn.

 

På förmiddagen idag så var vi på Bellas skolavslutning. Jag såg inte ett dugg då jag hade fullt upp med att jaga Adrian. Jag ångrade ett tag ett vi ens gick dit. Massor med folk. En gång skulle jag spänna fast Ninnie i vagnen och släppte honom med blicken i 2 sekunder. På den korta tiden försvinner ungen. Jag känner att jag får mer och mer panik. Får syns på en av hans fröknar på förskolan och säger panikartat "Adrian är borta!" Jag tycker man känner sig så ensam såna gånger. Vem ska man rycka tag i och be om hjälp liksom. Som tur var så fick hon syn på honom en bit bort ganska direkt. Satans unge. Jag hade syskonvagn med så han fick sitta vagn sen. Under vilda protester.

 

På eftermiddagen kom min snälla mamma och var barnvakt så att jag skulle kunna åka iväg på matten idag. Vet ni. Jag fick godkänt på provet!! Såå jäkla glad. Läraren hade inte hunnit rätta än så han gjorde det under lektionen idag då jag sa att det kändes som att det gått dåligt och att jag funderade lite på vad jag skulle fokusera på att plugga för något i boken. 18/30 rätt hade jag. 12 var gränsen för godkänt så jag hade ju till och med 6 poäng till godo. Nu är det bara resten av kursen kvar att klara. Ett steg i taget. Ett kapitel till att ha prov på. Sen två kapitel utan prov. Sen det värsta. Nationella provet. Slutprovet. Hujedamig!

 

En till rolig sak. För mig i alla fall. Igår sprang ju jag och mamma stadsloppet. Jag hade en önskan om att klara mina 5 kilometer under 30 minuter. Det gjorde jag. 5 km på 29:38 stannade min runtastic app på telefonen. Då hade det gått 10-20 sekunder innan jag fick av den efter att jag kommit i mål också. Så runt 29:30 skulle jag tippa på. Mycket nöjd med det också. Det går bra nu.

 

Fast nu får min man komma hem också. Nu ska jag sova. Är så trött så jag sitter och somnar på soffan. Hoppas Ninnie sover till 7 imorgon. Det har hon gjort i två dagar nu. Då kan jag vakna till i lugn och ro när Adrian tittar på Nicke Nyfiken på tv. Det mest ultimata vore ju att han också sov till 7. Eller varför inte ännu längre. Men jag måste ju ha lite realistiska önskningar. Jag kan ju börja med att gå och sova nu.

 

Trevlig helg!