Camilla

Denna morgon började alldeles för tidigt i min smak. Båda barnen var vakna långt före 6 och jag ljuger om jag säger att jag var pigg då. Ninnie ville titta på Lotta så det fick hon men det var inte lång stund som de var lugna. Herregud så trött jag var och är ännu. Det är helt klart annorlunda att vara sjuk när man har barn. Det går liksom inte att sjukskriva sig ifrån dem. Jimmy är tillbaka på jobbet idag också. Nu jobbar han dessutom hela helgen.

 

Vi börjar nu bli väldigt rastlösa och klättra på väggarna här hemma. Barnen är griniga och dryga. Gör allt som de inte får och säger jag åt dem så blir det gap och skrik. Adrian är mycket piggare idag och med det kommer hans hyss. Ninnie är förkyld, trött och hängig. Jag vet inte vad vi ska kunna hitta på för att aktivera oss heller. Även om jag mår bättre så känner jag att orken är väck. Funderar svagt på att gå till affären och köpa ingredienser så att jag kan göra Skumtomtefudge men hela karusellen med att klä på barn för att ta sig dit lockar inte.

 

Igår var det vitt och fint ute. Stoora snöflingor dalade ner på morgonen. Jag kunde inte riktigt glädjas åt det även om jag älskar snö för jag visste att det skulle bli plusgrader idag och mycket riktigt, idag är gräsmattan vår grönare än den är på sommaren. Om jag inte hade barn och min släkt här nere i Västmanland skulle jag lätt kunna flytta uppåt landet för att få riktiga vintrar. Visst gillar jag sommaren också som är lite kortare uppåt i landet men oftast när det blir varmt blir det ändå för varmt här nere. När jag var liten tillbringade jag många somrar i Morjärv, en liten håla som ligger några mil utanför Kalix. Där skulle jag kunna tänka mig att bo.

 

Nej.. Jag lär försöka få på terroristerna kläder för här duger det inte att sitta. Adrian har kottar stora som granskogar i öronen och gör bara saker han VET att han inte får. Suck.. Jag orkar inte..