När lugnet lagt sig.
Det är väldigt intensiva eftermiddagar för mig när Jimmy jobbar kväll. När barnen väl somnat så kraschar jag oftast i soffan och blir kvar där tills det är bedtime för en annan också. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter de här små terroristerna när jag börjar jobba. Det blir helt klart en omställning att jobba igen efter mer än tre år hemma sånär som på några strödagar jag jobbade i slutet på 2012. Jag vågar knappt tänka på hur trött jag kommer att vara innan jag kommer in i det. Blir nog inte vaken länge efter att de små somnat.Appropå trött. I morse vaknade jag med känslan av att klockan var väldigt mycket. Den känslan var sann. Klockan var 8:10. Alla sov utom jag. Klockan 9 skulle Adrian vara på förskolan. Det blev eld i arslet kan jag lova. En kort sekund tänkte jag ha honom hemma men han tycker ju det är så kul där så jag tänkte att han får helt enkelt bli lite sen men båda barnen vaknade på solskenshumör så fort jag började röra mig. Utvilade. ;) Vi lyckades dock komma i tid. Inte för att det gör något om man blir lite sen heller. Hoppas på en favorit i repris imorgon. Efter 8 är ju lyxigt värre. Nu ska jag sova. Man vet ju aldrig. Det kan bli morgon vid 5-6 också. Men det tror jag inte. Det har sovits till runt 7 hela sommaren. Det tackar vi för. Jag är helt övertygad om att så fort vi kommer igång med jobb och rutiner igen så är allt vad sovmorgon heter ett minne blott igen. Vara hemma klockan 23:30 när jsg jobbar kväll och sen gå upp med barn vid 5-6 ser jag icke fram emot men jag får sova när jag lämnat dem på förskolan vid 10. Natti natt!Kommentarer
Trackback
