Nytt personligt rekord.

För många låter säkert detta som en fis i vinden och värsta bagatellen men för mig är det stort.

Fram tills i onsdag hade jag i hela mitt liv aldrig klarat av att springa mer än ganska precis 1 km. Det hade jag gjort en gång och det var i högstadiet. Jag har haft mina perioder när jag varit ute och sprungit men det har varit mer i intervaller. Springa/gå, springa/gå.
Jag har aldrig direkt gillat sport och träning men jag har heller aldrig behövt kämpa för att hålla en bra vikt (innan barn nummer 3) så varför hålla på har jag känt.

Men efter 4 barn och några år på nacken så är ju inte kroppen vad den varit. Alla tighta jeans o kläder i storlek small/medium som ligger nerpackade hånskrattar mej rätt upp i ansiktet. Förmodligen kommer jag aldrig att få den kroppen igen och lika glad är väl jag för det. Bara jag mår bra.

Dit jag ville komma var att jag i onsdags sprang 1,2 kilometer utan att stanna en enda gång. Det är stort för mig.
Igår var jag på't igen och sprang 1, 8 kilometer. Jag hade dessutom orkat mer kände jag men spåret tog slut och jag hade ingen lust att ta ett varv till. Imorgon blir det utökad distans. Detta är stort för mig. Det bästa är att det är så jäkla roligt. Fördelen med att ha några gravidkilon kvar och en usel kondition är att man märker snabba resultat. För varje gång jag är ute känner jag att jag orkar mer. Det är så peppande. Jag känner mig inte lika svullen och fet heller.

Jag oroar mig lite för vintern för då tar man sig ju inte ut i spåret direkt. Får väl tukta crosstrainern men det är såå tråkigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0