Vagnhistorien fortsätter.

I fredags kväll fick jag ett sms ifrån hon som skulle sälja vagn och som plötsligt slutat svara. Hon ursäktade sig och skrev att mobilen plötsligt lagt av och undrade om jag fortfarande var intresserad. Det var jag ju då vi fortfarande inte hittat något så vi bestämde att idag söndag skulle vi åka dit mellan 12 och 13.

Sagt och gjort. Vi packar in oss i bilen strax efter 12 och krånglar massa med kontantuttag, bajsande barn osv. Klockan 12:50 när vi precis kör in på gatan som denna kvinna bor på i Virsbo ( dvs 2-3 mil bort) trillar det in ett sms. Det stod typ: 'Jag kan inte idag min son har blivit sjuk.min telefon har varit på uppdatering så har inte kunnat skriva tidigare. Kan vi bestämma en annan dag?' Jag höll på att gå i taket. Svarade att vi redan var där ju och försökte ringa men hon svarade inte utan skickade ett sms att jag kunde ringa senare så skulle vi bestämma nåt då hon var tvungen att ta hand om sin son. Jon kunde tänka sig att dra ner på priset. Sonen hade enligt henne spytt i vagnen.
Behöver jag säga att jag skrev att hon kan behålla sin vagn?
Det luktar bortförklaringar hit och dit. Vad hade hänt om vi kommit kl 12. Hade hon inte öppnat då? Eller om jag inte hört sms:et? Nej fy fan vilka idioter det finns. Om jag ska sälja en vagn gör jag rent den om jag lägger ut den på blocket och sen ställer jag undan den tills den är såld.

Igår åkte vi till Erikslund. Eftersom syskonvagnen är omöjlig att gå i affärer med så tog vi bara singelvagnen som Ninnie ligger i. Igår somnade Adrian i bilen på väg dit. Totalt omöjlig att väcka så Jimmy bar på honom tills jag kom på att vi lägger honom i vagnen och bär Ninnie som är aningens lättare.



Han ser ju lite stor ut för quadroliften nu kan jag tycka. Men sov det gjorde han :)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0