Snacka om långnäsa..

Idag är det då fredag igen. Jag och bebisen har gjort 35 fulla veckor och nu börjar jag nog känna snart att det får vara nog. Det vet jag ju såklart att jag absolut inte har någon talan om och än är det ju i tidigaste laget att önska att hon föddes. Men på torsdag är jag enl mina gamla beräkningar fullgången så då kan hon ju gärna få komma..
Vet inte riktigt vad som händer i min mage nu men det är inte bekvämt. Det är mitt fjärde barn så det är ju inte ens säkert att hon tänker fixera sig men jag undrar om det inte är något sånt hon håller på med. Det ilar, hugger, sticker och gör allmänt ont där nere. När jag ställer mig upp från sittande känns det som jag ska typ tappa magen och när jag sitter så känns det som värsta bollen där nere. Det jobbigaste av allt är att jag kan nog knappt räkna på två händer hur många gånger jag varit o pinkat sedan i morse och inatt var det 4 gånger. Drygt som tusan.
 
Ikväll efter att Adrian somnat trodde jag att jag och Bella skulle ha lite myskväll för oss själva men där fick jag långnäsa så det skrek om det. Hennes far och jag kom överens om tidigare i veckan att vi skulle höras och bestämma om hon skulle stanna hela veckan eller om hon skulle åka till dem till helgen. Då jag inte hört nåt från honom och det var ju han som var sjuk, tog jag för givet att hon skulle stanna men runt 16:30 fick jag ett sms där han undrade om hon var på väg? Vi kom överens om att hon fick såklart välja själv om hon ville åka dit eller inte och först ville hon inte, men sen ville hon så 30 min senare var hon på väg efter att vi kastat i oss pizzan som hon gjort åt oss. Så ikväll får väl jag sitta med min godispåse själv och känna mig snopen. Självklart ska hon ju åka dit om hon vill. Det är ju inte mer än rätt att hon träffar dem också men mina hormoner kände nästan för att gråta en skvätt när hon gått. :)
 
Inga mer äckliga lusar har jag hittat i hennes hår idag. De ska ju vara döda om det nu ev finns några kvar men jag hittade inte ens några döda idag så det känns ju underbart. Men bara kamma på i en vecka och sen ska hon behandlas igen så man verklgien är säker på att inga små äckel finns kvar.
 
Nehej..Adrian är återigen på köksbordet och leker med stenarna i ljusstaken. Jag lär väl rycka in där.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0