Då kör vi. Världens längsta inlägg.

Första inlägget på evigheters evighet om vi bortser från det igår. Undrar om jag har några läsare kvar? :)
 
Var ska jag börja? Jag tänker inte dra en redovisning om vad som hänt sedan sist. Jag gissar på att de flesta av mina läsare är såna som jag är vänner med på facebook och instagram och där har jag inte varit lika inaktiv som här.
 
Sommaren  har tagit slut även om vi haft riktigt fina dagar fram tills igår. Det sägs att sista sommardagen skulle vara igår så vi får väl se. Jag tycker personligen att det är rätt skönt även om jag älskar sommaren. Jag gillar friska fina höstdagar också. Jag tycker nog att alla årstider har sin charm och i slutet av alla längtar jag tills nästa.
Nu kör vi alltså på lite rutiner här hemma igen vilket är skönt. Egentligen är det väl först nu rutinerna har börjat komma sedan Ninnie föddes. Adrian har börjat på dagis efter att ha varit hemma i 8 veckor i sommar. Det gick över förväntan faktiskt: Jag hade lite oro över hur det skulle gå när Jimmy började jobba efter semestern men det gick faktiskt jättebra. Man kan nog tacka vädret mycket för det. Vi har mest varit ute på tomten och lekt. Som tur är så är Adrian en kille som är superduktig på att leka och roa sig själv. Han går och lullar omkring och är nöjd med alla sina hundra miljoner olika fordon han har här hemma.
Om 2 veckor fyller han 2 hela år. Lite svårt att fatta. Stora lilla killen. Var han inte nyss min nyfödda lila bebis? Nu sover han själv i sin stora 90 säng hela nätterna. Han somnar själv och är jätteduktig. Igår när vi hade borstat tänderna så frågade jag om vi skulle torka munnen och göra välling (Jo, vi borstar nästan alltid tänderna efter välling men igår blev det inte så) "Nej! Fova" säger ungen bestämt och springer in i sitt rum och lägger sig. "tätte" säger han sen och ska ha täcket på sig. Sen säger vi god natt och går ut sen somnar han. Ibland snabbt och ibland tar det en stund. Men det händer väldigt väldigt sällan att han går upp. Detta trodde jag aldrig för några månader sen. Hur har vi gjort? Ingenting. Han blev väl helt enkelt mogen för det.
 
Inte bästa bilden men snygg är han :)
 
 Bella har börjat 4.an. Det finns inte mycket att orda om där. Hon har lätt för sig i skolan och tycker att det är roligt. Hon börjar komma in i någon slags förpubertet här nu misstänker jag så att en del konflikter vi har med henne är inte roliga. Det hör väl till antar jag. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Jag trodde fram tills för några år sedan att det skulle bli lättare när barnen är äldre för då kan man prata med dem på ett annat sätt än vad man kan när de är små. Pyttsan säger jag bara. Nu kommer det nya sorts problem och en tjej på 152 cm som väger 39 kg lyfter man inte direkt in på rummet när hon gör hyss ;)
 
Linus har börjat 2.an. För honom går det inte lika lätt: Han har jättesvårt för läsa och skriva så nu ligger vi på hans lärare om att han ska få mer hjälp men det sitter visst långt inne sånt där tydligen. Har man ingen diagnos så får man ingen specialhjälp. Att få en diagnos är heller ingenting som går på en pisskvart.  Det ska i alla fall börjas med att skrivas ett åtgärdsprogram nu här snart och jag kommer som sagt att ligga på som en igel.
Bella och Linus bråkar jämt och ständigt då de är här. Jag kommer att få gråa hår på dem snart. Slåss, gapar, skriker, nyps. Den ena värre än den andra. Nu förstår jag hur mina föräldrar hade det med mig och min lillebror Thomas när vi var små. Vi hatade varandra. Inte förrän nu i vuxen ålder vi börjat tåla varanda. Haha :)
 
Ninnie blir 6 månader nästa vecka. Det är också helt galet. Hon var verkligen min nyfödda lilla bebis nyss och nu är hon en lite minimänniska som börjar få mycket egen personlighet. Hon sitter nog snart. Hon röjer omkring i sin gåstol och tar sig dit hon vill. Imorse rev hon ner tvättställningen för första gången- Det kommer nya ljud ur hennes mun varje dag. Det är mycket Nom nom, no no, titt titt,. Hon är nästan alltid glad. Gnäller hon är det oftast på grund av att hon är trött eller hungrig.
Sover gör hon i sin säng. Vaknar en, ibland två gånger på natten och äter. Det händer dock rätt ofta att hon inte har några planer på att somna om efter och det är ju inte så kul, speciellt inte när storebrorsan går upp långt före tuppen på morgonen. Men det är väl smällar man får ta. Oftast somnar hon om och sover till 6-rycket hon med.
Ninnie är en sån tjej som allra helst sover i sin egen säng. Hon vägrar och kan inte sova i knät. I vagnen kan hon somnat men sover aldrig lika bra som hon gör i sin egen säng. Den står fortfarande i vårt rum och så länge hon äter på natten har jag nog inga planer på att flytta in henne till Adrian. Tanken är att de ska dela rum i några år.
 
Sötaste smilgroparna :)
 
 
Vi har börjat så smått med lite mat. Mest gröt och fruktpureer. Det går sådär. Välling har jag också börjat introducera. Det är rätt så äckligt men blandar jag med ersättning så går det bra. Jag har ingen brådska. Hon här inte ens ett halvår än och alla barn börjar ju äta till slut.
Nästa vecka ska vi till bvc för att väga och mäta. Det ska bli riktigt spännande. 2 månader sen sist nu.
 
Till januari ska jag söka en utbildning som Vårdadministratör/Medicinsk sekreterare. Blir det så att jag kommer in så tar Jimmy över föräldrarledigheten. Kommer jag inte in så fortsätter jag att vara hemma ett tag till.
Jag är dock skeptiskt till om jag kommer in. Jag tror nog att jag är dummare än vad jag egentligen är. Alla som har rätt behörighet (vilket jag har) kommer att komma in för att göra särskilda svenskatester och även tester i.. vad heter det? Maskinskrivning. Skriva på datorn helt enkelt. Där är jag rätt säker på att jag klarar mig. Jag skriver med rätt fingersättning, jag skriver snabbt och jag behöver inte titta på tangenterna. Det lärde jag mig i skolan i sjuan och sen dess sitter det. Jag får fortsätta att blogga så jag speedar upp hastigheten ännu mer :)
Svenskan däremot är jag mer orolig över. Bara det inte blir massa grammatik och dylikt för då är jag körd. Jag är kass på grammatik. Jag vet hur saker och ting ska vara för det mesta men kan nog inte förklara varför. Sen slarvar jag nog tyvärr en hel del. Om jag har googlat mig till rätt info ska det vara ordförståelse också. Jag är nog rätt kass på svåra ord också.
Det vore i alla fall skoj att komma in. Att plugga i 2 år lockar egentligen inte alls men att återgå till mitt arbete lockar ännu mindre.
 
Nu orkar jag inte skriva mer. Jimmy är ledig idag så jag ska föreslå att vi ska åka och titta efter någon födelsedagspresent åt Adrian.
 
Nu har jag bloggat världens längsta inlägg tror jag. Avslutar med en bild på mina två små. De stora får man aldrig ta kort på.
 
Syskonen Bus.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Jag tror inte att du behöver vara det minsta orolig för svenskaprovet! Har läst din blogg ganska länge och du kan grammatik och meningsbyggnad väldigt bra utifrån vad jag läser här :-)

Hoppas att du kommer in, lät som en rolig utbildning :-)

Svar: Tack snälla du! Vad roligt att höra (läsa) :)
Camilla Dahlstedt

2013-08-31 @ 12:54:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0