Nu var det ett par dagar sen sist.
Adrian var jättejättedålig i förrgår. Han hade nästan 40 graders feber och ville varken äta eller dricka. Vi kämpade på med vatten, mjölk, välling, vätskeersättning, isglass, saft och det mesta ratades mer än någon klunk då och då. Natten till igår skrek han hysteriskt mer eller mindre hela natten så jag tjatade till mig en läkartid igår och ville att de skulle kolla hans öron. Fick en tid hos den sämsta läkaren jag någonsin stött på i hela mitt liv. Jag har nog aldrig blivit så nonchalant bemött i hela mitt liv.
Först kom han ut i väntrummet och sa bara "varsågod" och typ vinkade in oss på sitt rum. Väl där så satt han med ryggen till och fipplade med sin dator och mumlade något om att han skulle bara fixa något först. Sen vänder han sig om och frågar "jaha.. vad är det med den här lilla bebisen då?" Jag förklarar att han haft hög feber och skrikit på natten sen hinner jag inte säga mycket mer innan han tar sin "örontittargrej" och tittar i hans öron. Sen säger han "Nej, ingen öroninflammation. Ni får gå över på lab och ta halsprover och stick i fingret. Men förmodligen har han bara ont i magen.. eller tänder kanske. De är på fika nu så ni får vänta en stund. En kvart ungefär" Sen ställer han sig upp och visar oss ut. Då har han alltså MAX ägnat 20 sekunder åt att titta på Adrian. Han har inte lyssnat på honom. Inte känt runt halsen. Inte tittat i halsen. Idioten har inte ens presenterat sig eller frågat ens om det är Adrian han tittar på. Jag var ärligt talat helt paff.
Sköterskan på lab däremot var helt underbar. Jag sa inget om vad jag tyckte om bemötandet till henne för jag tänkte att läkaren kanske skulle titta mer på Adrian när hans provsvar kommit.
Efter ca 20 min i väntrummet kommer läkaren och ett gäng andra personer ut från fikarummet (antar jag då han går med en kaka i högsta hugg) Han vinkar med oss in på rummet igen. Sitter o käkar på sin jävla kaka och säger "Nej, halsprovet är negativt. Han har ett virus, eller så håller han på få tänder" Sen kastade han sin kaka genom hela rummet ner i papperskorgen och ställer sig återigen för att visa oss ut.
Seriöst. Är detta hur man ska förvänta sig att bli bemött? Jag kanske överdriver när jag blir förbannad. Jag fick höra att han kanske var stressad och dubbelbokad men det ger jag blanka fan i. Har man en patient så ägnar man tid åt att undersöka den tycker jag och eftersom han mest troligt satt i fikarummet och käkade kakor under tiden vi väntade så antar jag att den enda dubbelbokningen var med hans fikarast. Jag säger inget om att de inte ska ha rast. Absolut inte men vafan.
Detta var första gången vi hade kontakt med skultuna familjeläkarmottagning. Den läkaren vi träffat på bvc var hur trevlig och bra som helst, även den vi tidigare träffat på oxbacken och de samarbetar men gissa om jag börjar fundera på om jag precis gjorde rätt som listade om mig här ute.
Som tur var så började Adrian att pigga på sig redan på eftermiddagen igår och idag är han helt som vanligt igen. Skönt det för jag har ju ingen lust att behöva ta kontakt med någon läkare där igen.. Sen nu var det ju inget eftersom han blev piggare men det hade jag/vi ju å andra sidan ingen aning om igår morse.
Kul att jag förmodligen kommer behöva gå till doktorn snart med min foglossning och sammandragningar. Betvivlar starkt att jag kommer klara av att jobba. Känns verkligen jättespännande om man skulle få träffa på den här idioten igen..
