Hur gjorde jag då?
När Isabelle föddes så var jag ensamstående med henne fram tills hon var ca 2 år gammal. Hennes pappa engagerade sig inte jättemycket heller då. Någon natt en helg då och då. Han mognade dock och började ta sitt ansvar. Nu var det dock inte det jag skulle prata om.
Nu när Adrian har börjat sin framfart här hemma undrar jag hur fan jag fick till det ensam med en bebis då. Eller ja. I början var det väl egentligen inga konstigheter men när hon var som Adrian är nu.
Hur gjorde jag exempelvis när jag handlade ensam med henne? Tycker det är allt annat än smidigt att handla med Adrian själv. Nu börjar det väl gå an förvisso när han kan sitta kundvagnsstolen (under uppsikt såklart) men innan det. När han satt i sin vagn och man fick konka på en svintung kundkorg. Hur gjorde jag med Bella när jag behövde storhandla? Nu åker jag inte och storhandlar själv med Adrian. Punkt.
Idag började jag också fundera på hur jag gjorde när jag städade. Nu får man liksom passa på medan den ena underhåller Fisen. Han jagar dammsugaren. Ställer sig emot den. Stänger av den. Höjer och sänker sugeffekten. Klättrar upp på den. Jag blir tokig! När den inte är på bryr han sig inte ett dugg om den. Sen vågar man ju inte slita tag i den när han står emot den. Då faller han väl pladask i backen.
Skura golvet går inte alls. Då kryper han i det. Städa när han sover går inte. Han är extremt lättväckt. Allt utom dammsuga kan jag väl visserligen göra.
Bella hon sov i alla ljud hon. Kanske jag har svaret där ;)
Jag är nog helt enkelt bekväm i att inte vara ensam nu. Man anpassar sig efter vad man har. När hon var liten visste jag ju inget annat. Då fanns inga alternativ. Mamma och pappa bodde ju väldigt nära oss då så hon var ju där en hel del. Men inte varje gång jag städade eller handlade kan jag väl tro? ;)
Kommentarer
Trackback
