Ett steg fram, sen två tillbaka.

Förra veckan tyckte jag att jag kände mig rätt smal för första gången sen förlossningen. Eller smal kanske är att ta i, men bra nära startvikten i alla fall. Jag är väl egentligen inte tjock direkt heller.

Idag känner jag mig så jäkla pluffsig och tjock. Värsta traktordäcket runt magen o ryggen känns det som. Min mage står ut som den gjorde i vecka 15-16 med Adrian.
Tröttsamt är bara förnamnet. Enda gången jag ätit onyttigt var i lördags. Lite ostbågar och lite choklad. Jag är ute o går, jag crosstrainar så en dag i veckan borde man få unna sig med måtta tycker jag allt. Jag vill börja gymma men skulle vilja ha en träningskompis. Åh hur sjutton ska man få tiden?

Jag kommer aldrig bli smal igen! Blääää.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0